Ronja the Robber's Daughter (Ronja Rövardotter)

Har du alldeles gått och blivit galen, Mattis?

Vad funderar du på?

Att vi slåss mot alla. Det vore skönt med nån på vår sida också.

Hjälp mig att få bort Mattis och hans rövare en gång för alla.

När de är borta då kan du ta hela borgen.

- Min dotter är tillbaka! -

Det finns saker som bara är fel.

Som en Mattisborg utan en Ronja, till exempel.

Eller en Skalle-Per.

- Bara ungarna, Borka. Få inte för dig nåt. - Bara ungarna.

- Vem är Jiri? - Min häst.

Ropa på hästen.

Jiri...

- Det fanns inget du kunde ha gjort. - Jag hade inte behövt säga namnet.

Nu rider vi till huset vid forsen. Tillsammans.

Det här är nånting jag måste göra.

- God morgon, Borkason. - God morgon, Rövardotter.

God morgon, Borkarövare.

Den flickan... Vår son kan få nån mycket bättre.

Så sa din mor om mig också.

Ja, hon gjorde ju det.

Se till så att du kan börja röva igen nu.

Vi kan inte rensa ut i Vargklämman innan vintern.

- Varför inte? - Vi kan bara arbeta från ett håll.

- På andra sidan väntar knektarna. - Då rensar vi upp bland dem först.

De är för många. Vi kommer inte att ha en chans.

Vi har slagits så länge mot fogdarna och knektarna

att förr eller senare måste nån av dem besegra oss.

- Över min döda kropp. - Vi kanske inte behöver gå dithän.

- Om ni försonade er, du och Borka... -

Tyst nu.

Ett enda starkt rövarband

skulle nog kunna hantera den där fogden och alla hennes knektar.

Och vem tror du skulle bli hövding för skogens enda rövarband?

Jag, förstås.

Men det är inte säkert att lille Borka förstår det.

Visa honom, då.

Ett vilddjursmöte, det vinner du väl, din oxe.

Mattis, Borka vill prata med dig uppe vid Helvetesgapet.

- Vad vill du? - Fogden och knektarna har intagit skogen.

Vi kommer ingenstans utan att bli beskjutna. De är överallt.

De unnar inte en stackars rövare hans levebröd.

Vi måste lära dem veta hut. Så här kan vi inte ha det.

Nej, så här kan vi inte ha det.

- Jag har funderat och tänkt lite. - Jaså?

Och kommit på en riktigt finurlig sak.

Ja, det tror jag på när jag hör det.

Vi skulle kunna...

...slå oss ihop.

För en gångs skull var det inte stockdumt, det som kom ur käften på dig.

Ett starkt rövarband under en stark hövding.

- Just det. - Just det.

Jag är stark.

Och rådig.

Och rolig. Du är rolig också.

Jag ska visa dig vem som passar till hövding.

Jag ska knyckla till honom så inte ens Undis känner igen honom.

Jaha, skryt när du rider hem.

Kom igen nu då!

- Jag tänker inte se på när du knycklar. - Det får du inte heller.

Skick och bruk säger att kvinnor och barn ska hållas undan.

Hade det varit för skick och bruk, hade vi kommit med.

Men jag vet ett tjogtal saker jag hellre gör än ser er banka blodet ur varandra.

Det är jag som ska banka. Det är Borka som ska blöda.

- Du kommer väl med, Skalle-Per? - Nej, jag vet inte.

Ett vilddjursmöte livar upp. Kom nu, gamle man.

Nej, ja, jo... Ja, ja, ja.

Lovis.

Önska mig lycka till nu, min lilla duva.

Jag tycker inte om att du rövar, och jag tycker ännu mindre om att du slåss.

Men nu ska vi visa vem som är den mäktigaste

och starkaste rövarhövdingen i alla berg och skogar!

Ja!

- - Kom igen nu!

- Kom igen nu, Mattis! - Där har vi det!

Nu ska vi utröna vem som bäst passar till hövding.

Ja!

I ett vilddjursmöte är alla knep och skamgrepp tillåtna.

Ja!

- Ni får bryta och bända, riva och slita. - Ja!

Sparka går också an.

- Men... inte i skrevet. -

Den som tar till ett sådant nidingsverk, han förlorar på stunden.

- Är ni redo? - Ja!

Kom igen, Borka!

- Ja! - Kom igen, Mattis!

Kom igen nu!

Borkasvin!

- -

Labbas!

Kom igen nu! Bra, Mattis!

Kom igen, Borka!

Du behöver inga öron, Mattis. Du lyssnar ju ändå aldrig.

- På honom nu. - Kom igen nu!

- Ja! -

- Dags och sova nu, Borka. - Borkasvin!

Du behåller hövdings namn och heder. Och dina män får du husera själv.

Men mitt ord gäller över ditt från och med nu. Glöm inte det.

Ja!

Sjåpa dig inte. Kan du skaffa dig såren, kan du lägga om dem.

- Du såg ju aldrig vilddjursmötet. - Det är jag glad för.

Få se på armen.

- Jag trodde att han skulle kämpa hårdare. - Var glad för att han inte gjorde det.

Jag undrar om han har nåt djävulskap i görningen.

- -

Nej, om man skulle ta och sätta sina nya rövare i arbete.

Jag tänkte utnämna Borka till förste latrintömmare. Vad tror ni om det?

Och vad vinner du på att förnedra och håna dina nya rövare?

- Vad jag vinner? - Ja. Vad vinner du?

Jag får lite roligt.

Och tretton arga, fullvuxna, beväpnade män,

som du hoppas ha nytta av i framtiden.

Som ska bli en del av det här rövarbandet. Den här familjen.

Det var inte så allvarligt menat. Det var mer en nöjsam tanke.

- Låt det stanna vid det. -

Aldrig att man får ha lite roligt.

Vi är snart framme vid ingången till borgen, så jag höll min del av avtalet.

- Du höll en del av avtalet. -

- Fribrevet tar lite längre tid. - Jaså, det gör det?

Ja, det gör det.

Då får jag ge mig till tåls, då.

Vi har en överenskommelse.

Visst har vi det.

Händer det nåt?

- Nej, här är lugnt och stilla. - Jaha.

Framåt!

- Joen, det kommer nån. - Det kommer massor med folk.

- De är här nu. - Tala om för Mattis.

Mattis!

Det kryllar av knektar borta vid Vargklämman!

- Vad gör de? - Inget än, men nåt är det på gång.

Ta med Skalle-Per och göm er.

Alle man till klämman! Förstärk vid porten!

- Skynda er! - Göm er.

- Kommer du med? - Nej, nej.

- Jag har gömt mig nog i mina dagar. - Du gör som du vill.

Ja, det har du rätt i.

Skönt med lite lugn och ro.

Nu går vi.

Vad gör de här?

- Bry dig inte om det, du. - Ska de till Mattisborgen?

- Över bron? - Gubbar!

Stäng in honom tills det är över.

Ja, då går vi.

- Stanna här. Lova mig det. - Men vart ska du?

Stanna här.

Här är ingången till Mattisborgen.

Äntligen.

Satan!

Ni stannar här. Jag säkrar borgen.

Vi behöver hjälp.

Jag går över först. Ni kommer sen, med Borka.

Uppfattat.

Åhej!

Då går vi.

Vad var det?

Goda lilla människobarn!

- Har du släppt in knektar? - Ett litet tag, ja.

Men nu ligger de flesta här nere.

- Så du gick samman med fienden? - Jag menade vad jag sa, Mattis.

Vi var tvungna att lära dem veta hut.

Vi är ett rövarband och du är hövdingen.

Tack.

[vildvittrornas skrin ekar från Helvetesgapet]

- Varför berättade du inget om fogden? - Det är Mattis strid.

Var är min syster?

Hon tar en bakväg på andra sidan borgen. Hugger dem i ryggen.

Hör upp, knektar!

Ni väntar på att era knektvänner ska anfalla oss i ryggen.

Men ni väntar förgäves, för de ligger allihop i botten på Helvetesgapet!

Och vill ni inte göra dem sällskap föreslår jag att ni ger er iväg härifrån.

För det här är Mattisskogen.

Och jag är Mattis!

Lovis?

Lovis?

Ronja!

Ronja!

Ronja, du kan komma fram.

- Vem är du? - Du måste följa med mig.

Varför skulle jag göra det?

För att min syster har din dotter.

Ni rör inte mitt barn.

Mattis!

- Ronja! - Mattis!