After the Promise

FILMEN ÄR BASERAD PÅ VERKLIGA HÄNDELSER

Slå till bollen.

Härligt, grabben! Du slog bort stoppningen i den.

-Pappa, en gång till...! -Ta det lugnt.

Jag ska se om jag kan laga bollen.

KALIFORNIEN 1935

Ska vi be mamma att sy ihop bollen? Det är nog enda sättet.

Precis som gamla sockor. Snart får vi nog stoppa gamla stoppningen.

-Vill du hjälpa till? -Ja.

Andas försiktigt.

-Du borde inte ha följt med ut. -Jag mår bra. Det går över.

-Låt dem få leka. -Du måste prata med en läkare.

Guds vilja. Jag blir bättre om min tro är tillräckligt stark.

Jag har ingenting mot din religion. Men om du inte är bättre i morgon...

...så tar jag med dig till doktorn. Hälsa Gud att det var min idé-

-och att jag inte visste bättre. Det kommer han säkert att tro på.

Alla mina pojkar. Du är den störste. Och Richard...

-...och Wayne...och Ellis. -Plocka upp sakerna. Mamma ska hem.

Och...

Raymond! Jag minns. Jag mår bra.

Mrs Adams!

-Mrs Adams! Snälla...! -Elmer?

Skulle ni kunna se till pojkarna några timmar? Jag är tvungen-

-att köra Florence till sjukhuset. Hon är väldigt dålig.

-Ge er i väg, så tittar jag över! -Tack.

Minns du när jag jobbade vid dammen, och vi fick bo i tältet?

Richard var nyfödd. Det regnade så kraftigt att tältet läckte.

Läckan var precis ovanför en av mina stövlar. Minns du det?

Nån har ställt sin bil här utanför.

-Du måste flytta bilen. -Va?

Bilen kan inte stå där ute. Flytta den.

-Jag pratar med dig...! -Klarar hon sig?

-Tog du hit kvinnan i nattlinnet? -Hon är min fru.

-Hon är död. -Hon kommer väl att klara sig?

Din fru är död.

Va? Vad då död? Vad har ni gjort med henne?!

Vi kunde inte göra nånting. Hon hade behövt få vård för längesen.

Peritonit. Kanske tuberkulos. Vi hann knappt undersöka henne.

Ni kom tyvärr för sent.

Varför?

Förklara det här för mig. Varför?!

Gud, vi överlämnar Florence till Dig. Stark i tron, älskad hustru och mor.

Familjen ska vårda hennes minne medan hon för evigt vilar hos Dig.

Amen.

Vad tänker ni göra nu, mr Jackson?

Jag har fyra pojkar att uppfostra. Det kommer nog att bli fullt upp.

Jag önskar att jag var frisk nog att hjälpa er. Hon var en bra kvinna.

Måste hon stanna här för alltid?

Ja, tyvärr. Nu går vi.

Mamma skulle inte tycka om ifall jag grät, eller hur?

-Det skulle hon inte ha nåt emot. -Jag tänker inte gråta.

Mamma lämnade mig med fyra starka söner. Nu ska vi göra henne stolt.

Richard.

Jag är snickare. Jag är alltid villig att arbeta.

Jag har arbete just nu, men jag behöver lite hjälp med mina pojkar.

-Tills alla räkningar är betalda. -Barnen kan få det bra i fosterhem.

Nej. De har redan ett hem, har jag sagt.

-Jag har fotografier på dem. -Pojkarna är väldigt unga-

-och de behöver omtanke och kärlek av...en modersgestalt.

-Jag sa ju...att deras mor är död. -Jag vet det. Men enligt sjukhuset-

-avled hon på grund av att ni vägrade söka läkarvård åt henne.

Vi måste ju tänka på vad som kan hända om pojkarna blir sjuka.

-Jag har nog gått till fel ställe. -Vi vill hjälpa till-

-men vi är tvungna att se till pojkarnas välbefinnande.

Okej.

Jag tänkte...att om jag kunde få några dollar under en tid...

Tills begravningen är betald. Jag kanske kan anställa nån...

...som ser till pojkarna medan jag arbetar. Jag har ett jobb.

-Men lönen räcker inte till. -Det är inte vår policy.

Vi har många socialbidragstagare som skulle kunna ställa upp.

Det låter jättebra. En ung flicka kan passa bra.

-Nej. Vi skickar ingen ung flicka. -Vem som helst. Fortast möjligt.

Det här kommer bara att gälla under en kortare provtid.

Va?

Tillfälligt. Tills vidare. Det kan komma att fastställas-

-att era pojkar skulle få det mycket bättre i ett fosterhem.

Glöm det! Mina pojkar är inte föräldralösa. De är mina söner!

Om ni inte vill hjälpa till, så säg det...! Jag klarar mig.

Vi ska försöka hjälpa er, mr Jackson. Under en försöksperiod.

-Vad gällde det där? -Elmer Jackson.

Hans fru dog av bukhinneinflammation. Otroligt. Han kunde inte ta henne-

-till en läkare i tid för att det var emot hennes religion.

Med ansvar för fyra barn borde folk åtminstone försöka hålla sig vid liv.

Barnen har inga födelseorter. När jag frågade om det sa han-

-att han hade förlöst dem hemma. Kan du tänka dig?!

Vad händer om de blir sjuka? Låter han dem dö, en efter en?

Se till att allt protokollförs, om nu det värsta skulle hända.

Wayne!

Vad gör du här? Var är kvinnan som skulle se efter er?

Där inne. Hon släpper inte in oss när det är en karl där inne!

Försvinn ur mitt hus!

-Ta det lugnt. -Kom igen...!

-Försvinn! -Jadå. Du behöver inte... Lugn!

-Jag ska gå...! -Stick!

Jag ska gå, mr Jackson. Rör mig inte, din jävel!

Din jävla galning!

-Rör du mig säger jag till min bror! -Ut!

Du skulle se efter mina pojkar!

Förlåt, Florence.

Jag visste inte... Jag är ledsen.

Förlåt mig.

-Vad sägs om stuvning? -Jag vill ha mammas kyckling.

-Jag också. -Ja, jag med.

Samma här. Då vet vi i alla fall det.

Vi får hugga in på det som bjuds.

Eller hur, Raymond?

Det jag försöker säga är att från och med nu är det bara vi.

Vi är tvungna att klara oss själva.

Richard, från och med nu är det du som är förman.

-När jag jobbar tar du ansvar. -Okej.

Och ni andra... När jag är borta bestämmer Richard.

-Är det uppfattat, Wayne? -Jadå.

-Hej då, pappa! -Hej med er!

Richard, du har ansvaret nu.

Hej då, pappa!

Han attackerade mig. Han är galen. Vet ni vad han gjorde?

-Vi menade inte att utsätta er för det. -Han och ungarna är galna. Smutsiga.

-De är som en hoper vilddjur. -Vi är hemskt ledsna.

-Jag går inte tillbaka dit. -Försök att glömma det nu.

-Men jag får väl betalt? -Javisst. Oroa er inte.

Hoppas jag inte åkte på nånting. Såna där borde spärras in.

Det här är Socialkontoret. Kan jag få tala med Barnavårdsnämnden, tack.

De har lämnats ensamma.

-Jaha. Är du herrn i huset? -Jag är förman.

-Gör inte så där! -Sluta...!

Wayne...!

Elmer!

Så hemskt...! Så hemskt...!

-Ta det lugnt. Var är pojkarna? -De bara kom körandes hit.

-Som om de ägde stället. -Vilka?

Nån socialarbetare och en polis. Elmer, de tog pojkarna med sig.

-Varför? -De hade domstolspapper med sig.

Jag försökte hindra dem. Det stod Ungdomsdomstolen på dem.

-Det måste vara ett misstag. -Ja, pojkarna har varit så snälla!

-Vart tog de dem? -Helt orimligt. Till sjukhuset.

Till sjukhuset? De har inte varit sjuka sen Raymond hade snuva.

Tack.

Wayne! Richard...!

Pojkar!

Richard!

Richard! Wayne...! Ellis!

Ta honom!

Pappa...!

Wayne, det är pappa!

Pappa...!

Ta ut honom härifrån!

Kommer han tillbaka till sjukhuset, så ring polisen.

Pappa...!

Mr Jackson, förstår ni vad jag säger?

Mr Jackson... Elmer, eller hur? Elmer, du måste förstå.

Vi tänker på barnens bästa. Om deras välfärd hotas måste vi kliva in.

-Lagen säger det. -Vänta, det har skett ett misstag.

Vi talar om mina söner.

-Ni kan inte bara ta nåns söner. -De är domstolens myndlingar nu.

Hur kan ni göra så här?!

Barnen har lämnats ensamma i närheten av en trafikerad väg.

Kvinnan som skulle se efter dem, möttes av våld från er.

-Hon var en hora! -Lyssna på mig:

Det har aldrig förekommit klagomål mot henne förut, herr domare.

Era söner placeras i fosterhem där de får riktig omvårdnad.

När de anpassat sig kan ni besöka dem. Vi hör av oss om några månader.

Kom ihåg vad jag har sagt. Jag vill inte anklaga er för domstolstrots.

Då hamnar ni i fängelse. Är det uppfattat?

Bäste herrn, enligt reglerna för besök av barn i fostervård-

-har niomånadersperioden nu gått. Ni får besöka pojkarna i en timme.

Pappa!

Raymond, vad du har blivit stor! -Kom, Ellis! Presenter...!

-Förmannen. Tar du hand om alla? -Ja.

Varsågod, Raymond...! Vad har vi här, då? Öppna det!

En lastbil!

Titta, en klocka.. .!

-Varför har du inte hälsat på oss? -Jag fick inte göra det, för domaren.

-Vi vill följa med dig hem. -Nej, det går tyvärr inte.

-Pappa, snälla...? -Vill du inte ha oss längre?

Sätt fart. In i bilen!

-Kommer de att ta oss igen? -Nej. Då ger vi oss av till bergen!

-Vi kan åka till Alaska. -Jaså, vill ni till Alaska?

-Det finns björnar i Alaska. -Jajamänsan!

-Ta det lugnt. -Tig! Ni är gripen för kidnappning.

Kidnappning?! De är ju mina söner!

Vänta lite nu...!

Pappa!

Det här är andra gången ni försöker ta barnen, mot domstolens order.

När jag fick se dem igen...

När de rörde vid mig...

-Ni förstår inte. De är mina. -Barnen placerades i fosterhem.

Ni är tydligen arbetslös. Jag beordrar er, mr Jackson...

Det här är ett rättsligt förbud: Ni får inte försöka träffa barnen-

-och inte heller lägga er i barnens omvårdnad och uppfostran.

Är det uppfattat?

Richard...han är äldst...

Han sa att han ville bli som jag.

Han blir bra på att bygga saker. Om nån bara visar honom.

Wayne...

Wayne gråter på nätterna. Låter man badrumslampan lysa...klarar han sig.

Bara man låter badrumslampan lysa.

Inte Ellis, inte... Han sover som en stock.

Man måste vända på honom och se att han andas.

Havrekakor...

Ellis gör nästan vad som helst för en havrekaka.