Alice Through the Looking Glass

UNDRET

MALACKASUNDET

Vi har rev på båda sidor! Jag ser inte om det är sand eller klippor.

Vi kommer inte undan piraterna, kapten! Vi måste kapitulera.

Att ge upp fars skepp innebär inte att piraterna skonar oss, mr Phelps.

Grunt vatten...

- Framåt för fulla segel! - Då går vi på grund, kapten!

Det är omöjligt!

Ni vet vad jag tycker om det ordet.

För fulla segel. För fulla segel!

För fulla segel, gossar! För fulla segel!

Dikt babord, Harper!

Då kantrar vi!

Precis!

Hissa seglen! Vi har inte hela dan på oss!

Håll i er!

Det är för grunt!

Vi behöver fulla segel!

- Håll i dig, Will! - Hjälp!

Vi kantrar!

Håll i er!

Håll i er!

Det gick, kapten!

Man kan bara göra det omöjliga om man tror på att det är möjligt.

Sätt kurs mot London, Harper.

Vi är färdiga här.

Slå rom i glasen, pojkar! Vi ska hem.

ALICE I SPEGELLANDET

HELA VÄRLDEN

Kapten i land!

Kapten.

Mor!

Äntligen är du hemma.

Miss Kingsleigh...

- Vi har väntat på er i över ett år. - Vi fick förhinder.

Pirater, bland annat. Hälsa lord Ascot att jag vill träffa honom snarast.

Lord Ascot har tyvärr gått bort.

- Hans son har ärvt lordtiteln. - Hamish?

Ja, han är styrelseordförande nu.

Det var tråkigt att höra.

Du skrev så sällan. Jag vet knappt var du har hållit hus.

Kina är fantastiskt!

Vi seglade långt inåt land på Yangzifloden.

De har aldrig sett gulhåriga människor förut.

- Var du aldrig rädd? - Jo, självklart.

Men då tänkte jag på far.

Du låter som han.

Jag saknar honom.

Jag också.

Men åren går så fort för mig nu.

Tiden är en skoningslös härskare.

Tiden är en tjuv och en usling.

Ascots ska visst fira Hamishs lordtitel i kväll.

Perfekt, då går vi dit!

Inbjudningen kom nog bort i posten...

Lady Ascot har sagt att vi alltid är välkomna.

- Och jag har ett förslag till Hamish. - Han gifte sig i fjol, Alice.

- Han har visst kommit över ditt nej. - Ett affärsförslag, mor.

Ska du fara iväg igen? Redan?

Du skulle behöva ombesörja ett och annat här hemma.

Efter nästa resa behöver du inte oroa dig för någonting.

Får jag lov att oroa mig för kvällen?

Du borde ha tagit den gula klänningen.

Om den här dög åt kejsarinnan av Kina ska den nog duga åt Ascots.

- Måste du alltid vara så envis? - Nej, men det blir roligare så.

- Vad är det hon har på sig?! - Det är den där Kingsleigh.

- Upprörande! - Rena cirkusdräkten!

Miss Kingsleigh?

Vad gör ni här?

Jag är här för att rapportera till lord Ascot.

Jag förstår.

Nåväl, följ med.

Helen! Det var oväntat.

Alice... Vi befarade att du aldrig skulle komma hem med vår skuta.

Min skuta. Hej, Hamish.

"Lord Ascot". Det är faktiskt därför vi har den här lilla tillställningen.

Miss Kingsleigh, det här är min fru Alexandra.

Den nya lady Ascot.

Så ni har varit ute och rest i världen?

- Ja, jag kom nyligen hem. - Vad tyckte ni?

- Om världen? - Ja.

Mycket angenäm. Ni borde besöka den någon gång.

Förlåt att jag tränger mig på, men jag vill avlägga min rapport.

Självfallet.

Den här vägen, miss Kingsleigh.

Ni också, mr Harcourt.

Får jag lov att föreställa miss Alice Kingsleigh?

Miss Kingsleigh, styrelsen.

God afton, mina herrar. Världen ligger öppen, men vi måste agera snabbt.

Med fler expeditioner längs Wufloden...

Jag beklagar, miss Kingsleigh. Det blir inga fler expeditioner.

Förlåt?

Men det finns en ledig kontorstjänst.

Ni skulle få börja med arkivering, men tids nog...

Det här handlar inte om Kina.

Det är för att jag sa nej när du friade.

Det är tyvärr allt vi kan erbjuda, miss Kingsleigh.

Inga andra i branschen anställer kvinnor som kontorister.

Och sannerligen inte som skeppare...

Så här får ni inte göra! Jag äger 10 procent av bolaget.

- Din far reserverade aktierna åt mig. - Nej, han gav dem till er mor...

...som sålde dem till mig medan ni var bortrest.

- Dem och reversen på huset. - Hennes hus?

Reversen som vi ska lösa mot ert skepp.

- Men skeppet var ju min fars. - Mycket riktigt.

Ge oss skeppet, så löser vi reversen på huset.

Ni börjar jobba på måndag morgon. Lön och pension utgår.

Skulle jag ge upp Undret?

Annars kan vi varken hjälpa er eller er mor.

Alice...

Alice.

- Alice! - Hur kunde du sälja våra aktier?!

Det är för din skull, Alice. För att du ska få ett anständigt liv.

- För fem minuter sen var jag skeppare! - Det är inget yrke för en dam.

Tiden är din fiende, och du är vårdslös med den.

Jag trodde att jag kunde hinna med sex omöjligheter före frukost...

Det var en barnslig dröm, Alice.

Undret är bara ett skepp.

Det är det inte alls. Det är fars skepp!

Allt han älskade. Allt jag älskar!

- Han skulle aldrig tillåta det här. - Han finns inte längre!

Man kan inte bara göra som man behagar.

Det måste alla kvinnor inse, Alice. Jag har tvingats göra det.

Det sista jag vill är att bli som du.

Ge bort Undret?

Och göra avkall på det omöjliga?

Vem är jag i så fall?

Du är Alice, förstås.

Absolem?

Absolem!

Hon har varit utomlands länge. Klär sig som en inföding!

Resor påverkar förstås sinnet, särskilt hos kvinnor.

- Vänta! - Precis som fadern...

En bra karl, utan tvekan, men något rubbad.

Äpplet har visst inte fallit långt från trädet.

Absolem. . .!

Besynnerligt.

Det är låst. Någon är där inne. Där inne får ni inte vara!

Hämta nyckeln!

Lord Ascot, det är någon i er fars arbetsrum.

Besynnerligare och besynnerligare...

Åh nej, inte nu igen!

Alla mina hästar, alla mina män, till undsättning!

Kom nu, gossar.

Vi samlar alla bitarna i en hög här borta.

Hur ser jag ut? Säg som det är.

- Han ser helt knäckt ut. - Ett skal av den han var...

- Måste du alltid dra samma skämt? - Luktar ägget skämt, säger du?

Förlåt.

Lika klumpig som alltid, och dubbelt så trög.

- Jag trodde aldrig du skulle fatta. - Absolem...

Ursäkta mig, unga dam. Den där behöver vi.

Du har varit borta för länge, Alice.

Och om inte alltför länge är han borta.

Vem då? Vad är det som har hänt?

Tiden kommer att få allt att klarna.

Men nu måste du skynda dig.

Och du...

Se vart du går.

Hallå där!

- Alice! - Gudskelov att du äntligen är här!

Den där flickan är här igen!

Alice!

Du är tillbaka!

Var inte så trevliga. Hon är sen!

Kommer jag olägligt?

Vi var oroliga för att du inte skulle komma alls.

Hur är det fatt?

- Hattmakaren har fått fnatt. - Eller spatt.

- Fnatt. - Nej, spatt.

Tweedlar...

- Han är galen. - Hattmakaren?

Det vet jag väl.

Det är hans "myckenhet", det som gör honom till den han är.

- Men han är elakare. Mindre spakare. - Ingen skrattbejakare.

Och inget av våra påhitt får honom att le.

Vi hoppades att du kunde hjälpa oss att rädda honom.

- Vad har hänt? - Det kom ett kraftigt oväder.

Vi gav oss ut i Tulgeyskogen för att undersöka saken.

Kom, fyrfoting!

Apport!

Din tur!

Apport!

Hattmakaren var sitt vanliga hattiga jag.

Tills...

Den där blå pappershatten påminde honom tydligen...

...om hans familjs tragiska öde.

De som dräptes av Jabberwocken på horunvendushdagen...

...för många år sen.

Han är inte sig själv längre.

Men om någonting kan återställa honom vore det att få se dig igen.

- Ja. - Sannerligen.

Var är han, då?

Gå din väg! Du får inte komma in.

Det är jag - Alice!

Alice...

Du är du! Och du är här.

Du är väl du?

Ja, Hattmakaren.

Bra.