İlk 200 satır.
KÖPENHAMN
-Vem fan är du? -Lägg av. Hon där ska hem!
-Känner du honom? -Tala inte till henne! Ut härifrån!
Du får inga pengar för det här.
Det är lagligt, hon är sexton år.
Lisa. Klä på dig. Ta på dig jackan.
-Vem är du? -Jag heter Varg, och du ska hem.
-Någon frånvarande? -Jag tror alla är här.
Åtminstone tillräckligt många för ett majoritetsbeslut.
-Bergen Bank . -Det är Varg Veum.
-Får jag tala med Nils Halle? -Direktören? Vänta, så kopplar jag .
Hej, Veum. Kan jag ringa dig senare, jag sitter i ett fusionsmöte...
Jaså? Har du Lisa med dig? Bra, Veum.
Men... Till sjukhuset? Jag är ju upptagen.
Kan det inte vänta?
Okej, lugn. Jag kommer.
Hasle...
Fan!
-Fem minuter, så kör vi vidare. -Det var bättre där jag var.
Tack, Veum. Vi har varit så oroliga.
Hej, Lisa. Välkommen hem. Vad skönt att se dig.
Du... Hur ser du ut, egentligen?
Vigdis, du kanske ska visa överraskningen.
Vi har fixat till Lisas rum, eller snarare låtit fixa till det.
Vi tog vårt sovrum på samma gång.
Vigdis är duktig på sånt, hon gillar inredning.
-Jag ser det. -Du kanske inte är så intresserad.
-Du behöver inte imponera på mig. -Det försökte jag inte heller.
-Släpp mig! -Du förstår ju inte vad jag säger!
De kommer nog snart ned.
Hon blev jätteglad över rummet.
-Kommer hon eller inte? -Vi tar det härifrån.
Nej. Jag lovade Lisa att vi skulle vidare till sjukhuset.
Vänta lite. Du ska inte lova henne nåt, vi är hennes föräldrar.
Lisa behöver professionell hjälp.
Men det är väl inte läge att skicka henne till främmande människor nu?
När jag hittade Lisa hade hon sex mot betalning.
Och tittar ni på pupillerna... Jag vet vad jag talar om.
Hon behöver testas för HiV, hepatit, allt möjligt. Hon knarkar!
Vi ska ordna allt det där. Och hon är väl inte beroende direkt?
Lista alla dina utgifter, dem står vi för som avtalat.
Du får pengarna när jag får en översikt från dig.
-Var var hon? -Hej, Håkon.
-Var de ihop? Vet hon var Peter är? -Nej.
Och det tror du på? Litar du på henne?
-Jag ska prata med henne. -Nej, inte nu.
-Ursäkta...? -Jag fann Lisa ensam i Köpenhamn.
Det här är Veum, privatdetektiv. Han hittade Lisa.
Veum jobbar för mina pengar, hans uppdrag var inte att hitta Peter.
Vera Werner. Min man Håkon.
Vi bor här, och såg när ni kom. Vi stod alltså inte och höll utkik.
Det bästa för dem båda är att Peter håller sig undan.
Peter är vår son, han och Lisa har liksom varit ihop ett tag.
Och...han är borta. Vi når honom inte på telefon.
-Kan du hjälpa oss? -Hur gammal är han?
-21 år. -Då hade jag flyttat hemifrån.
-Vi är oroliga för honom. -Varför då?
Det kvittar väl, du får ju betalt?
Jag hoppas du hittar din son.
Det har ringt till honom.
Hotfulla samtal. Folk som inte ger sig.
-Jag är rädd att han råkat illa ut. -Och så kan han inte tala med er...
Alla familjer har hemligheter. Jag får i uppdrag att rota i deras liv-
-och ibland gräver jag fram sånt de inte vill att jag ska hitta.
Vi har inga hemligheter, Veum.
Det vore bra.
Först gör du av med pengar du inte har... Mina pengar.
Och sen vägrar du säga varför. Hur dum får man egentligen bli?
Jag behöver bara ett par dagar...
Du har redan fått en frist. Du är skyldig mig en halv miljon, Peter.
Knarket har du sålt, men vad har pengarna gått till?
Jag kan inte säga nåt nu.
Men du får tillbaka mer än jag är skyldig. Jag garanterar.
Peter, Peter... Det är alltid ett dåligt tecken när nån garanterar nåt.
-Visst håller du med, Atti? -Jo då.
-Okej. Jag lovar dig. -Jaså, du lovar mig?
På hedersord också? Svär du dyrt och heligt?
-Och tio fingrar upp mot Gud? -Visst.
Upp mot Gud... Känner du Gud nu?
-Men kan du sluta ringa? -Jag ville bara höra hur det var .
Jag vet varför du ringer.
Jag saknar dig .
-Har du saknat mig? -Ja...
-Du vet det där som hände ... -Ja.
Du är väl inte sur fortfarande?
Det betydde ingenting .
Jag behöver hjälp, Lisa .
-Vad har hänt? -Inget. Jag förklarar allt senare .
Jag vill bara träffas, jag saknar dig så .
-Varför ska jag tro på dig? -Jag kan ju aldrig ljuga för dig .
-Kan du skaffa pengar? -Jag har inga.
Men du vet nån som har .
Jag vet inte om jag klarar det.
Lisa ... Snälla du .
Älskar du mig inte?
Hej...
Hej, jag vill tala med Peter Werner.
Peter Werner...
Inte inne...
-Vilket rum? -Det kan jag tyvärr inte säga.
-Du kanske kan ringa upp? -Jo, det kan jag stå till tjänst med.
-Nej, jag beklagar. -Varför? Det är inte ditt fel.
-Fin mustasch du har. -Tack. Men vart ska du?
Jag ska knacka dörr tills jag hittar Werners rum.
Om du inte har lust att ge mig rumsnumret?
417...
Peter Werner?
Ja, där är du. Igen.
-Lite darrig... Nåt jobbigt som hänt? -Jag hittar inte lik varje dag.
Man blir mjukare med åren, det kommer man inte ifrån.
Jag har talat med din kollega.
Föräldrarna anlitade mig att hitta honom.
Det gjorde du, och då är ditt jobb lyckligtvis över.
Du bökade omkring på brottsplatsen. Vad har du gjort?
Jag tog honom på halsen, för att kolla pulsen.
Jag tog bort täcket. Dörrhandtaget tog jag på när jag gick in.
Telefonen ringde, men jag svarade inte.
Jag blodade ner mig...
Jag fick blod på handen som jag torkade bort här och där.
" Här och där " ...
-Och det är inget som saknas? -Nej.
-Jag spottade vid dörren. -Va?
Jag spydde. På en gång.
Fan, vad illamående jag blev. Du förstår när du ser honom.
Vi ser såna som han alltför ofta. Rikt hem, knark, inga gränser.
Ungar som tjänar på andras olycka... Vi vet en del om Peter Werner.
-Du kanske vet ännu mer? -Inte mycket.
-Hade han nån flickvän? -Det vet jag inte.
-Syskon? -Nej, inga syskon.
Föräldrarna fick hotfulla samtal, de blev oroliga för honom.
Det hade jag också blivit.
De borde ha kommit till oss.
En knarkare som inte vill vara hemma hos mamma. Hade du letat?
Kanske en klen tröst, men han kan vara nyttig för oss.
Det är inget mysterium. Han gick med för stora skor, och nån hämnades.
Vem då?
Gå hem, Veum, du har gjort ditt. Och jobba lite snabbare nästa gång.
Hjälp mig inte, är du bussig.
Annars blir det så känslosamt...!
Tror du han kom till himlen eller helvetet, han som ritade de här?
Himlen.
-Varför tror du det? -I helvetet verkar han redan ha vart.
-Är det ditt hårband? -Vad vill du?
Jag har varit på jobbintervju.
Pappa ordnade ett möte med en gammal studiekamrat.
Fick du jobbet? Fick du det?
-Grattis, det är ju toppen. -Jag sa nej.
-Varför det? -Jag satt under intervjun och tänkte.
" Det här kan jag. Att jobba dygnet runt för andra. "
" Kontrakt, patent, tvister... "
Jag tänkte att jag kan det i sömnen, och jag är skitless.
Jag kom på att jag inte ville ha jobbet, utan bara få det.
-För att visa pappa att jag kunde... -Vad ska du göra istället?
Starta eget, som du.
-Privatdetektiv? -Nej. Advokatbyrå.
Börja enkelt, med vanliga människor som du och jag.
Lite straffrätt, kanske jobba för en fackförening.
Jag vill känna att jag gör nåt som...
-Som betyder nåt. -Om jag kan.
-Gratulerar. -Tack.
Jag har fått erbjudande om kontor. Jag ska på visning.
-Ska du med? -Som kontorsexpert? Nej...
-Jag har möte med en död. -Fråga om han kom till himlen då.
Kan vi få se lite mer? Jag vill veta vad de har gjort.
Veum... Du måste ta reda på vem som har gjort det här.
-Polisen har påbörjat en utredning... -För dem är han bara en idiot mindre!
-Men Håkon, du kan inte... -Jo! De följer bara ett spår!
Det var du som hittade honom...
Polisen tror att det är en narkotikauppgörelse.
Varför tror inte du det?
Finns det nåt du inte vågar berätta?
-Vet du vem som ringde och hotade? -Nej, det vet jag inte.
Men det kom en kille och ringde på en dag.
Han verkade inte farlig, han presenterade sig till och med.
-Det har inget med saken att göra. -Bjørn Hasle hette han.
En hal typ, men hövlig.
Varför sa du inte det igår?
Jag sa inget, för Hasle sa att han hade ett förhållande med Peter.
Min son var inte bara narkoman, han var sån.
Förstår du?
" Han var sån. " Inga hemligheter...
-Vet polisen? -Det är väl privat?
-Diskretion är vad vi behöver. -Jag kan inte lova nåt.
Jag ville prata med Lisa.
-Jag vill gärna prata med Lisa. -Hon sover, synd att störa henne.
Dessutom tycker Nils att vi ska ta oss an saken själva.
Vad tycker du?
Det är lite mycket nu.
Står du och smygröker?
-Hur är det? -Bra. Med dig då?
Jag vet att du besökte Peter på hotellet.
Jag tror inte det kan hållas hemligt.
Hade Peter ett förhållande med nån annan?
Var det därför du ville tala med honom?
Han ringde mig och ville att jag skulle komma till hotellet.
Först ville jag inte, och jag sa nej.
-Men så gick jag i alla fall. -Vad hände?
Vi låg med varann.
Och efteråt?
Förstår du inte? Vi är ihop igen. Vi är tillsammans.
No comments yet. Be the first to leave one.