Jim Henson Idea Man

Jag är en idémänniska.

Jag sitter ofta och funderar.

Tankar är lustiga.

De kan leda till idéer.

Här kommer en.

När man får en idé, måste man syna den från alla håll.

Hjälp!

Sedan kommer en ny, färsk idé.

Den ger en andra idéer

som leder till andra idéer.

Till sist tar det hela form som en enda underbar, stor, vacker idé.

Det ser fantastiskt ut.

Stå upp. Det finns en rektangel på golvet.

Stå upp.

Han ser så bra ut på sitt sätt att jag... Det är en sådan målande bild.

Fotograf

- Toppen. - Jag jobbar bara inte med det här.

Du har ett fint ansikte. O ja.

Vad skulle du kalla dig nu, dockspelare eller filmskapare eller...

- Vilket som. - Okej.

- Och bådadera? - Ja. Visst.

Oroar du dig för om dina iakttagelser stämmer?

När man leder ett filmteam på flera hundra personer

måste man hålla alla entusiastiska.

Man kan inte ge uttryck för tvivel, oavsett om det är en god idé eller inte.

Ja.

Är det här ett nio till fem-jobb?

- Nej, man jobbar hela tiden. - Ja.

Det är ett jobb som tar upp all ens tid.

Jag träffade Jim när jag var 17.

Det tog ungefär tio år att nå en punkt där vi kände av varandras rytm.

Jag uppträdde med Jim i 35 år.

Filmskapare / artist

Jim skapade ur oskuldsfullhet. Han var en sällsynt varelse.

Han var så stillsam och tyst att hans inre liv måste ha varit strålande.

Han hade många idéer och så mycket han ville göra.

Tid var något Jim tänkte mycket på.

Jag var vad de kallade "kreativ assistent" och följde med Jim dygnet runt.

Du borde vara mer aktiv och springa omkring.

Hans idéer kom från exaltation inom honom.

Han berättade att från ung ålder

hade han en känsla av att han hade ett syfte här i livet.

Det var hans drivkraft.

Det känns som att han visste från början att han hade ett kall.

Han ville bara få det gjort.

Hans schema var fullt, från New York till London till Toronto till L.A.

Hans driv var övermänskligt.

Vi måste fortsätta och du får gå hem.

Det var rastlöshet.

Han gjorde alltid något, skapade alltid. Och han hade bråttom.

Skynda fram till slutet.

Jag har alltid gjort flera saker samtidigt. Det är spännande.

Det var ett otroligt upptaget liv med en chockerande mängd saker

som blev gjorda varje år.

Varför han höll igång så, vet jag inte.

Det finns inte bara ett svar.

Muppar – de är superstjärnor.

De har 250 miljoner tittare varje vecka.

Eftersom de är så populära kanske vi inte märker att det också är en konst.

Bredvid mig har jag muppmästaren själv.

Det finns bara ett ord för Jim. Han är ett geni.

Tänk er Rasputin som pojkscout.

I stolen bredvid honom och sällan långt borta,

finns Jims närmaste medarbetare och vän, en man med passande namn.

Mina damer och herrar, mr Frank Oz och mr Jim Henson!

Nu vill vi höra – hur började ni?

Jag började direkt efter high school.

Jag hörde talas om en tv-kanal som letade efter en dockspelare.

Så jag gjorde dockor och provspelade, för jag ville jobba på tv.

Jag minns inte att jag någonsin såg en dockteater som barn.

- Hade du aldrig sett en marionettdocka? - Nej. Och jag lekte aldrig med dem.

Han växte upp på landet i Leland, Mississippi,

på en av jordbruksdepartementets forskningsstationer.

Mamman tillhörde Kristen vetenskap,

och hans pappa gick med i samma kyrka eftersom han älskade henne.

Hans storebror var hans bästa vän. De var mycket utomhus

och lekte och utforskade.

Föreställ dig hur fridfullt det var.

Jim Hensons skisser

Han hade en sådan barndom där fantasin fick spelrum.

När jag var ganska liten fick vi en tv.

Televisionen var fortfarande ny och så spännande, tyckte jag.

Tv:n visade vad som hände på en plats, och man kunde se det någon annanstans.

Redan första gången han såg en tv ville han jobba med det.

En grabb som växer upp i Mississippi.

En tv-apparat kunde föra in världen i ens hem.

Det var överväldigande.

Han heter Jim Henson och är dockteaterns största namn någonsin.

Du säger att du började med dockteater för att få jobba på tv?

Ja, för jag ville jobba med det. Jag älskade det.

MUPPARNAS liv

Träffade Jane september 1954

Jag fick alltid äran för allt.

av Jim Henson

Men i början var det min fru Jane.

Hon var inte min fru när vi började jobba.

Vi gjorde allt de första fem, sju åren.

Mamma hade fantastisk humor. Hon var väldigt rolig.

Hon var väldigt konstnärlig, men också extremt jordnära.

Hon var målare och keramiker och konsten var viktig för henne.

Universitetet började

Jag träffade Jim på en dockteaterkurs.

Det var mitt sista år och hans första.

När han var ung fascinerades han av allt. Han ville prova nya saker hela tiden.

Dockteaterkursen var det första han gjorde med universitetet.

Det var en tredjeårskurs och Jim gick första året.

Han började skriva manus och skapa dockorna.

Han tog i princip över kursen.

Han var som ett pojkgeni.

Hans hy var inte perfekt.

Han ville göra något åt sin akne och hans mamma ville inte dra in en doktor.

Han skaffade skägg så fort han kunde.

Han såg sig själv som en finnig, mager tonåring.

Den bilden bar han med sig länge.

När de först träffades var hon mycket mer världsvan.

Hon kom från New York. Hon hade haft andra pojkvänner.

Hon var mer socialt begåvad.

Båda hade en sofistikerad uppskattning av nonsens och absurditeter.

Det förde dem nog samman.

Han hade redan några dockor på tv för han hade börjat i skolan.

Det var den vårterminen som Jim bad mig hjälpa honom på WRC.

Animationer av Jim Henson

Jim var konstnär. Han ville göra produktionsdesign, men fascinerades av tv.

Tagning!

En tv-kanal letade efter dockspelare. Jag målade kulisserna och byggde dockorna,

skrev materialet, provspelade och så fick jag jobbet.

Det var så allt började.

Programmet hette Sam and Friends. Det sändes sent på kvällen, kl. 23:30.

Det var en konstig tid för en dockteater. Men...

Men på den tiden såg vi oss inte som ett barnprogram.

Nu går vi över till två av världens bästa människor.

Det är Jim och Jane Henson med två vänner. De kallar dem Muppar,

för de uppfann en kombination av puppets och marionetter.

Till Washington och paret Henson.

PHIL & ALS FRUKTSTÅND

Ja! Vi har inga bananer

Har inga bananer idag

Han inledde ofta med ett musiknummer och visuella tolkningar.

Jim valde skiva och byggde dockor. Jag uppträdde med honom.

Ibland var det omogna pantomimer.

Andra gånger var det absurda sketcher.

Sanningen är ute!

De drog till sig många tittare i Washington D.C. av alla ställen,

där alla tittade på nyheterna.

Allt var direktsänt. Inget var förinspelat.

Hur det än blev, sändes det.

Vår dockteater försökte inte ens vara sofistikerad.

Televisionen var ny och Jim var där för att leka.

Jim gjorde så mycket för att utforska dockteatern.

Gammal svart magi har förtrollat mig

Gammal svart magi fint vävd av dig

Jim tog bort prosceniet och gjorde tv-apparaten till scenen.

Som ett löv i tidvattnet

Bör jag akta mig Men vad kan jag göra?

Inte bara det, han jobbade med närbilderna också.

Då hade man oftast inte närbilder på dockorna.

Under den gamla svarta magin kallad kärlek

Fantastiskt!

Jim och Jane, jag är glad att du sköter damens del.

- Det här är Kermit. - Kermit.

Det här är Sam. Några karaktärer byter kön väldigt lätt.

Man lägger bara till en peruk.

Kermit... Jag förstår. Okej.

Till att börja med hade pappa en grupp dockor som han hade designat.

De var väldigt olika varandra.

Kermit var bara en av dem.

Så djupt i mitt hjärta

Pappa försökte fortfarande lista ut vilken stil som var bäst på dockorna.

I de tidiga experimenten fanns Kermit med.

Kermit var inte en groda då.

Ha tröjan på, kungen.

Sa den lilla gröna killen.

Först var han bara en i gänget.

Mamma skötte den ibland.

Kermit hade på sig kostym ibland.

Jag har vant mig vid ditt ansikte

Du får nästan dagen att gry

Var föddes du, Kermit?

Mitt första jag kom från... Jag var en...

Jag var Hensons mammas jacka.

- Så var det. - Var det så du började?

Det var mammas jacka och en pingisboll som jag skar mitt itu till ögonen.

Han satt och vakade hos sin morfar som var väldigt sjuk.

Det sägs att han använde Kermit för att underhålla sin döende morfar.

Mamma trodde att det fanns ett spirituellt band till den dockan.

Det var ett sätt att tillföra sorglöshet och humor.

Pappa kände alltid att humor var ett motgift.

Kermit var en av de mer generiska dockorna,

men den passade hans hand väldigt väl. Den var lätt att spela med.

Han lärde sig att en enkel docka som Kermit

kunde vara väldigt uttrycksfull bara genom att röra på tyget,

och kontrollera rörelserna så att de blev uttryck.

- Ett dussin ägg. - Och en limpa från Claussen's?

Nej, ge mig äggen bara.

Ge honom äggen! Han lär sig att köpa Claussen's.

Eftersom dockan är så enkel och nästan avslöjar handen,

är den väldigt nära honom.

Allt eftersom, färgades karaktären allt mer av honom själv.

Kermit är mer utåtriktad än jag är.

Och mer avslappnad. Jag är inte lika galen.