Chatroom

FÖRBJUDET FÖR BARN

-Hej. -Hej.

-Vad är det här för ställe? -Jag vet inte än.

-Så det är inte ditt rum? -Jo, men jag har inte bestämt mig.

"Chelsea Teens" med utropstecken? Är det ett skämt?

-Hur så? -Är det ditt?

-Vad betyder det? -Jag vet inte än.

Ett rum för Chelsea-tonåringar som är högljudda?

-Kanske -Och det är du?

-Ja, antagligen. Är det du? -Ja, det är det nog.

-Jag med. Jag heter Emily. -William

-Jag heter Jim. -Vad är syftet med Chelsea Teens?

Det är en jättesvår fråga. - William?

Det vore trevligt att prata och få nya vänner.

Och definiera vad rummet är sen.

-Hur börjar vi prata? -Säg vem du hatar, så börjar vi.

-Jag heter Mo. -Vem hatar du?

Folk som hatar tv. Som tycker att folk som ser på tv är idioter.

För att tv är så viktigt?

-Ser du mycket på tv? -Massor.

Det är viktigt att ha en hobby.

-Viktigt att hålla sig sysselsatt? -Att studera livet, William.

Vem hatar du, William? Säg det!

-Jag hatar ingenting. -Nånting måste irritera dig.

-Grace Rollins. -Jag älskar hennes Ripley-böcker.

En underbar författare. Hon har väckt barns historieintresse.

"Ripley i Pompeji" lärde mig allt om Pompeji och om vulkaner.

-Så bra var den. -Nåt av det mest tragiska jag hört

Verkligen?

Om ni har lite tid så vill jag visa er en sak.

Pojkar och flickor: digerdöden á la Grace Rollins.

WILLIAM PRESENTERAR GRACE ROLLINS KRÖNIKA

Ripleys tidsresor - hur vi hjärn- tvättas till att tro på lyckliga slut.

Har har vi alltså Ripley, vår bortskämda, dryga hjälte.

"Visst är det lysande? Aha! Det är lutspelaren Archibald."

"Luta mig baklänges! Det är digerdöden."

"De usla råttorna.

"Dags att kalla samman mina framtidens hjältar. Seså, kappa!"

"Sir Ripley, ni gjorde det igen!"

Och på nåt vänster blev han hjälte.

Typiskt Grace Rollins. Hatar ni inte henne?

Kanon. Jag är med i mediaklubben och har aldrig sett nåt så otroligt.

Förutom gnället om Rollins, har du nån poäng?

Hur de börjar ljuga för oss tidigt.

Undertryckandet av tonåringar. Det måste slå tillbaka på föräldrarna.

-Är våra föräldrar rädda för oss? -Ja. Och med all rätt.

Vi är mer utbildade och förstår världen bättre.

De ser motsatsen, oss som ett experiment.

Jag vet inte vad mina föräldrar vill, men de sabbar mig.

Inte med vilje.

Det är ofta ett medvetet val att sabba en.

Jag är klokare och mer flexibel än de.

Du är ändå ett barn för dem.

-Absolut -Ta makten, Emily.

Makten? -Ja, du vet hur världen funkar.

-Hur människor är...funtade. -Ja...

Visa framåtanda! Fånga ögonblicket! Gör nåt!

-Gör, skapa, döda nåt? -Ja. Varför inte alla tre?

För att få ett vettigt liv måste man leva.

Vad sägs om att i två månader försöka ta oss in i världen?

Kreativ och positiv. Du är verkligen ett tonårigt utropstecken.

-Förlåt, det blev en massa dravel. -Vi måste träffas igen.

-Jag vill chatta regelbundet. -Jag med.

-Eva? -Ja Ja, varför inte?

-Du då, William? -Ja Vi blir vänner.

RIPLEYS TIDSRESOR RIPLEY I ANTIKENS GREKLAND

ÅTTONDE BOKEN I SERIEN

Hon sitter där inne. Är du klar?

Okej då?

Du...

Models 1 har kontrakterat Ushi.

-Seriöst? -Ja, de ringde henne i morse.

Jisses.

-Vilka är du med? -Modets a la Mode.

Du borde skicka din portfolio till Modets 1. Du är så vacker.

-Det är sant, tack. -Hon ser bister ut.

-Hon ser inte alltid bister ut. -Det är hennes grundmin.

-Lägg av. -Modellandet är en hobby för dig.

-Du är för liten. -Så söt. Lilla Polly Pocket!

ÖDETS SVÄRD

Mo!

Jag dör! Kom igen, hjälp mig!

Det har var nog vår sista träff. Måste vi prata igen, tror ni?

-Du tycker allt känns bra, va? -Ja, jag mår jättebra.

-Och Paul? -Vi har alla gagnats av det.

Tack för allt.

Du är som en i familjen.

Jag kan flytta in i gästrummet. Jag önskar er all lycka i världen.

Fortsätt prata. Okej, William?

Tack.

En dag ser man sina vänner som de menlösa snobbsubbor de är. Usch!

-Tack för att du kom i din svåra... -Nu gör vi det här.

God dag, mina damer.

Välkomna till tvådagarskursen i etikett och att tala inför andra.

-Är det här ditt rum? -Ja.

-Är det här din personlighet? -En sida av min personlighet.

Följ mig!

-Det här är ett rum. -Jösses, oj.

-Hej! -Hej, William. Vad roligt.

-Är du okej, Emily? -Visst är det världens finaste rum?

Jag älskar det. Det är suveränt.

-Eva? -Jag minns inte att jag bjöd in dig.

Kom igen, titta! Jag kunde inte hålla mig borta.

Förlåt. Det gjorde väl inget?

-Vill du att jag går? -Låt honom stanna, Eva.

Visst.

Det är ledigt här, va?

-Vad är det där? -En guldgurami.

-Jag har precis köpt den. -Köpte du den som död?

Fan...

Ska vi prata då?

Hon är enda barnet. Vi ville ha ett till, men fick inget.

Det är så desperat, men de gör oss till så otroligt tråkiga människor.

Tråkig och smaklös -fin kombination.

De borde vara nöjda med vilka de är. Så jag vill ruska om och väcka oss.

Och jag vill ha deras kärlek. Verkligen.

Vår familj har aldrig varit närmare än när pappa hade prostatacancer.

Den elakartade tumören i hans röv var våra livs lyckligaste tid.

Kan du fejka en halvdödlig sjukdom?

-Jag har aldrig försökt... -Våld då?

Seriöst? -En angripen familj svetsas samman.

Är det sant?

Lite rädsla och de skiter i status- jakten och börjar älska sin dotter.

Det väcker dem, Emily. Du gör dem en tjänst.

Just det.

Så för att föra er samman-

-kan du utsätta dina föräldrar för oprovocerat våld?

-Jag kan prova oprovocerat våld. Fantastiskt.

Men jag vet inte var jag ska börja.

Vi kan brainstorma idéer med dig. Vi börjar med små futtiga saker.

-Eller hur, William? -Överlagt mord ogillar jag.

-Men oprovocerat våld är okej. -Duktig kille.

-Det här är jättebra. -Då börjar vi.

Vem är Jim?

-Ja, det är fint. -Men det behöver lite färg, va?

Du säger inte så mycket. Är du blyg eller gillar du inte människor?

Blyg.

Låter du dig själv ha vänner?

Nej.

Är du här när jag kommer ut, Jim?

Jag hoppas verkligen det.

Fan!

Hej, mamma.

Ja, jag är okej. Jag mår fint.

Är det nån där?

Var är alla?

Kan du göra det? Har du tid?

Jag gör pr i ett halvår. De kan ge mig ett par veckor.

-Det vore kul att resa bort ihop. -Ja, det vore det.

Minns du semestrarna i Padstow och huset där?

Nej.

För ung, kanske.

Hallå där! Var är du? - Det är Ripley.

Var, sa du? Moskva? Jag sätter på högtalaren.

-Hör ni mig? -Vad roligt att du ringde.

-Vad gör du i Moskva? -Träffar tänkbara investerare.

Lite jobbigt. Men jag vill gärna vara med på boksläppet.

-Va? Det hinner du inte. -Jag vill vara där för dig.

Jag saknar er. Var är William?

-William är här. -Vi hade vår sista träff i dag.

-Vad bra. -Vi börjar om.

Jag önskar att jag var där och kunde fira det.

William? Kom tillbaka!

SUBBA

Nu gör vi det, Keisha. - Okej, Si.

Fortsätt rörelsen, graciöst.

Stå rak i ryggen!

Ihop med knäna.

Det om att dina föräldrar ser dig som ett experiment var insiktsfullt.

Det var suveränt, Mo.

Jo, men de kanske borde det...

Du är väl smart? Jag ser att du är intelligent.

-Jag kan vara. -Självklart

Du kan göra precis vad du vill.

-Du är så positiv, det är typ... -Är det här för tonårstjejer?

-Är du en tonårstjej? -Ja. Jag heter Tina.

-Tonårstjejen Tina? -Ja. Är du en tonårstjej?

Ja. Och just nu smeker jag mig själv.

Verkligen? Är du bra på det?

Mycket bättre när jag inte har hackat mig in i Tony Laytons dator-

-för att registrera honom som sexförbrytare.

-Peddo -Hackade du honom så fort?

Vi måste låsa rummet så att vi bara är fem.

Kan en 17-åring kallas pedofil?

-Det beror väl på tjejens ålder. -Elva.

-Månader eller år? -År.

Snackar vi om dig?

Kanske.

-Har du försökt nåt? -Nej! Jag skäms för det.

Öva på en äldre kvinna.

Erfarna kvinnor kanske får dig att glömma de yngre.

-Jag fixar lite adresser åt dig. -Tack, Will.

Vilka skruvar använder du?

Det är bra skruvar. Och en bra skruvmejsel.

Jag gillar detaljerna, det gula och det svarta...

-Har vi inrett färdigt snart? -Ni tonåringar lär bli själaglada.

-Kommer vi att ropa högt? -Ja.

-Säkerheten då? -Pedofilerna är utelåsta.

-De flesta av dem. -Hoppas ni gillar den nya looken.

-Har du lösenordet? -Klart jag har.