İlk 144 satır.
Vi hade stor potential och en lysande framtid.
Men vi slösade bort vår intelligens.
Vår blinda jakt på teknologiska framsteg drev oss mot domedagen.
Vår värld går mot sitt slut, men livet måste fortsätta.
Vänta. Jag är en vän.
Ja! Jag har alltid hoppats...
Så välgenomtänkt.
Detaljerna... snidat trä, gjuten koppar.
Du kan inte prata.
Följ med mig.
Här. Sluta!
En del saker bör få ligga där de ligger i den här världen.
Om man vet var man ska leta är ruinerna en guldgruva.
Vänta...
Nu är det nästan rätt.
Vän...
- Vän? - Vän.
Vad är det?
Du har hittat den.
Han ritar jämt den här.
- Är vi ensamma? - Nej.
Gå!
Gå in i burken. kom igen!
Häråt, kissen...
Avsluta det som du påbörjat...
Det är ingen fara. Jag ska inte göra dig illa.
Du är i säkerhet.
- Var är jag? - Du är hos oss.
Jag trodde inte att jag skulle få se en till.
Det borde hålla. Nummer Två hade gjort ett bättre jobb.
- Jag undrar var han är. - Jag var med honom.
- Var? Där uppe? - Ni döljer saker för mig ser jag.
Jag skulle berätta, jag...
- Vad är det här? - Jag hittade honom ute i tomheten.
Vad gjorde du där ute? Du leder odjuret till oss.
- Jag har ju sagt till dig. - Odjuret...den tog Två.
- Vi kan rädda honom. - Om odjuret tog honom är det över.
- Men han levde fortfarande. - Nej, vi har regler!
Vår nya gäst verkar förvirrad. -Jag kan kanske upplysa dig om saker.
- Dödade den honom inte? - Tyst!
Håll i dig.
När vi vaknade i den här världen var det kaos.
Människor och maskiner attackerade varandra med eld och metall.
Jag har hittat fler.
Det finns en tunnel längre fram.
Följ mig.
Gasen dödade allt.
Fem ledde oss till den här fristaden-
-och här väntade vi på att kriget skulle ta slut.
Sakta tystnade världen. Det enda som finns kvar nu...
...är odjuret.
Vi stannade här och väntade på att den också skulle tystna.
Varifrån kommer den och varför jagar den oss?
Såna frågor är meningslösa. Vi måste skydda oss.
Vi måste hålla oss ifrån fara. För många av oss har redan dött.
Men han är inte död.
- Varför lyssnar du inte på mig? - Två, valde sin egen väg!
Du bör undvika att göra samma misstag.
Gå till utkikstornet och ta med dig vår gäst.
Det här var det första som vi byggde.
- Vi kan rädda honom. - Vi?
Han kan vara var som helst.
Dit tog det honom. Till de tre mörka skuggorna.
Nej, dit kan vi inte gå.
Vi har regler.
- Varför lyssnar du på Ett? - Det måste finnas en ledare.
Men om han har fel, då?
Följ med mig. Jag klarar det inte ensam.
Jag...
Jag... Jag kan inte.
Men... skulle inte han ha försökt rädda dig?
Vänta!
Vi måste ha en karta.
Jag har inte nåt emot att bara ha ett öga.
Det är lättare. Jag behöver bara koncentrera mig på en sak i taget då.
Varför var han här ute ensam?
- Var är tunneln? - Jag vet inte.
Vänta!
Vi borde gå tillbaka.
Vi kan inte!
Odjuret...
Det är för mörkt.
Vi kan använda den.
Vänta lite...
Två skulle ha blivit imponerad.
Vi kommer att hitta honom.
Du är precis som honom. Du glömmer bort att vara rädd.
Kan jag vänta här?
Varför skulle odjuret ha fört honom hit?
Två!
Två?
- Jag visste att du skulle komma. - Jag trodde...
- Sju? - Jag kan knappt tro det.
- Du kom tillbaka. - Jag gick aldrig.
Äntligen beslutade du dig för att gå med i kampen.
- Du tappade det här. - Var har du hållt hus?
Din rostiga stinkande skrothög.
Vänta! Vad gör du?
Du vet inte ens vad det är.
Nej! Två!
Hoppa!
Skynda dig!
Vad väntar du på?
Spring! Kom igen!
Vi skulle inte ha gått hit. Varför gjorde du det?
Jag vet inte. Förlåt.
Förlåt.
Vad tänkte du på?
- Vad ska den göra? - Jag vet var vi kan få svar på det.
Såg det ut så här?
Kom nu.
Har de varit här hela tiden?
Tvillingar.
De har gömt sig här. Sökt i det förgångna.
De har letat efter svar.
De katalogiserar.
- Vi behöver hjälp. Vi har väckt nåt. - Nej, jag har väckt nåt.
Nånting fruktansvärt.
Den är det!
I dag presenterade kanslern det senaste teknologiska undret.
Kamrater! I dag inleds en ny era!
Låt oss hylla den nya tekniken.
Välkomna till maskinens era.
Den kommer att skapa maskiner som sig själv.
Fredsmaskiner. En ny fantastisk era av framgång och välstånd för staten.
KRIG!
MASKINERNA VÄNDER SIG MOT OSS!
Händelserna har föranlett ett offentligt uttalande.
Vetenskapen har vänt sina onda händer mot oss.
Folk i vår mäktiga stat-
-förena er med mig i kampen mot maskinerna!
Saken som väckte den var rund med konstiga tecken ingraverat.
Tecknen passade in i varandra.
Den passade perfekt i maskinen.
Jag tror att saken var gjord för den.
- Den där ritade alltid nummer Sex. - Sex?
Två sparade hans teckningar.
Han studerade dem jämt.
- Jag måste få se dem. - Vad? Gå tillbaka till 1?
Så att han kan låsa in oss medan den här mardrömmen vaknar?
Inte en chans.
Var la jag dem nu...?
Här någonstans...
Här. Här är de.
No comments yet. Be the first to leave one.