City 40

Lugnt.

Vakna.

Nina!

Klä på dig.

Fläckade du ner den?

Ska vi limma?

Limma?

Mitt namn är Nadezhda Kutepova

och jag kommer från Ozersk.

Jag föddes här.

"Min mamma brukade varna mig," Älskling, säg aldrig var du kommer från...

annars kommer en polisbuss att ta oss och du får aldrig se dina föräldrar igen."

De sa att vi bodde på ett hemligt ställe.

Det fanns spioner överallt som smög runt och samlade in information.

Min mamma sa,

"Låt statshemligheter förbli hemliga."

UNDER ANDRA VÄRLDSKRIGET PÅBÖRJADE BÅDE SOVJETUNIONEN OCH USA

TOPPHEMLIGA KÄRNVAPENPROGRAM.

OM DU INTE SKULLE SÄGA DET TILL STALIN, SÄG DET INTE TILL NÅGON

PRAT ÄR PROBLEM PRATA INTE

1944 BYGGDE USA DEN HEMLIGA STADEN RICHLAND, WASHINGTON

RUNT HANFORDS KÄRNKRAFTVERK

SOM PRODUCERADE PLUTONIUM FÖR ATOMBOMBER.

LÖST PRAT - en kedjereaktion för SPIONAGE

ETT ÅR SENARE, MED STULNA PLANER

FRÅN RICHLAND OCH HANFORD,

BÖRJADE SOVJETUNIONEN BYGGA SIN EGEN HEMLIGA ATOMSTAD...

SÖDRA URAL, RYSSLAND

1800 KM FRÅN MOSKVA

När jag som barn växte upp i staden Chelyabinsk,

kände jag till

att en annan värld existerade...

...en konstig plats, en stängd plats,

en topphemlig plats.

Staden hette Ozersk då

men jag hörde aldrig

det namnet som barn,

för alla kallade det Chelyabinsk-40...

eller City 40.

City nr 40 var vad alla kallade det.

Det var inte förrän 1994...

som jag förstod att det faktiskt var här

som de tillverkade plutoniumbomben.

RYSKA ARKIV, C. 1994

En stad i Södra Ural, Ryssland.

Den har en befolkning på nästan 100000.

Staden har gator, avenyer, parker och torg...

stadier, gym,

teatrar och museer.

Den påminner dig om någon lugn

semesterort, eller hur?

Mina föräldrar hade goda vänner

som bodde i Ozersk, eller i City nr 40.

De kom på besök

och berättade för oss att de bodde i en väldigt vacker stad.

Men vi besökte aldrig dem,

och mina föräldrar berättade för mig att det inte var möjligt

eftersom det var en väldigt speciellt plats

som inte kunde nås

med tåg eller buss från Chelyabinsk.

De sa att det var som

en en-vägs-grej,

så de kunde besöka oss,

men vi kunde aldrig se platsen där de bodde.

RYSKA ARKIV, 1993

Vad är dessa stänga städer?

Var enskild är som en stat i en stat.

Även inuti sådana inhägnade städer...

VLADIMIR KUZNETSOV, MEDLEM I RYSKA ATOMENERGI-KORPORATIONEN

...finns det separata anläggningar,

som också är inhägnade.

Folk i dessa städer

kan lämna staden,

men det kräver ett speciellt pass.

CITY 40 SÄKERHETSGRIND GÖMD KAMERA, IDAG

City 40 är

där nästan hela Rysslands reserv av kärnmaterial

ligger på lager.

Systemet hindrar alla försök

till obehörigt tillträde

i ett tidigt skede.

Obehörigt tillträde dit

kan inte ens tänkas på.

Jag läste om ett säkert tecken på hur du ser om någon är en terrorist.

De är vanligtvis klädda varmare än nödvändigt.

För att komma in där,

behöver man...

en fullskalig arméoperation,

med full angreppskraft, pansarvagnar och allt.

FILMTEAMET OCH FLERA KAMEROR

SMUGGLADES IN I CITY 40 MED HJÄLP AV INVÅNARE.

FÖR ATT SKYDDA DESSA LOKALINVÅNARE

SOM HJÄLPTE TILL ATT FILMA FÖLJANDE FILM

KAN FILMSKAPAREN INTE AVSLÖJA HUR DET GJORDES.

Det är en mysig stad.

Det är en mysig och vacker stad.

Men en stängd stad.

INVÅNARE OZERSK

Till exempel, det var problematiskt för er att komma in.

OBSERVERA!!! Inträde för utrikes medborgare är strängt förbjudet

utan speciellt tillstånd

Vår stad är en stad av intellektuella.

SERGEI KIRILLOV LOKAL JOURNALIST

Du kan inte köpa dem för något.

De får...

en bra utbildning.

Skolorna har gott om pengar.

De får även bra sjukvård,

även om den håller på att bli sämre.

Våra medborgare är vana vid det allra bästa.

En sluten stad innebär inte bara bekvämligheter i livet...

utan även säkerhet.

Här, i den här staden,

kan vi låta våra barn vara ute kl 23:00 utan oro...

något som folk i andra städer inte kan.

Deras barn måste hållas sällskap.

Folk som föddes här stannar här.

Vill du ha?

Lite mer.

Dela med din bror.

Var försiktig.

NADEZHDA KUTEPOVA, ADVOKAT FÖR MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER

Du kommer bli smutsig.

Jag vill ha gräddfil.

Vilken gräddfil? Bara yoghurt.

Vi har slut på gräddfil. Vi får det ikväll.

Jag vill ha gräddfil.

Det är med hallon, titta.

Titta hur gott det är med hallon, va?

Vi har en kvinna här, Nadezhda Kutepova.

Hon är en människorättsaktivist...

som kämpar för att öppna staden.

Hon frågade mig en gång, "Är du inte bekymrad av taggtråden?"

"Den kränker dina rättigheter."

Jag sa till henne...

"Mina rättigheter är inte kränkta.

Läs mina läppar,"

som president Reagan sa

när de ställde för många frågor.

"Mina rättigheter är inte kränkta."

Jag gillar folk som är envisa och bestämda i sina positioner.

Men jag gillar inte galningar.

Jag jobbar inom två områden, mänskliga rättigheter i stänga städer...

och rättigheter för människor som påverkats av strålning.

Nadezhda,

trösta Romashov när han kommer,

Vi har ett terapeutiskt samtal med Romashov. Fick han domstolsbeslutet?

Nej. Idag kommer han att berätta allt.

Jag bad honom att komma.

De har gjort något. Stackarn.

Han bad mig ringa. Jag ringde domaren.

Det verkade som att hon skrev beslutet i det ögonblicket.

Och hon frågade mig,

"Nadezhda, snälla, förklara för mig..."

- Vem var det? - Vi säger inte vem det var. En domare.

Jag tänkte,

läs namnet på lagen!

Jag driver en organisation,

"Planet of Hopes", i Ozersk.

Myndigheterna erkänner oss inte officiellt,

eftersom vi är "stadens fiende".

Men när en stadsofficer,

eller deras vän eller släkting får allvarliga juridiska problem,

så kommer de till oss, för ingen annan hjälper till.

För många finns det ingen annan att anförtro sig till.

Jag jobbar i receptionen, tar emot folk.

Det är roligt att jobba med henne.

GALINA VASILIEVA, NADEZHDAS ASSISTENT

Hon har samma karaktär som jag.

Hon har ingen man, eller föräldrar.

Hon tar hand om allting... sitt jobb, sitt hem, sina barn.

Jag kan bara inte lämna den här personen.

Mina hälsa är inte så god, jag begravde min son, han gav mig ångest i två år.

Och, hur ska jag säga...

Jag har haft en Mayak-relaterad sjukdom sedan födseln.

Jag har ingen hälsa kvar.

Hon har hjälpt mig

och nu kan jag inte neka henne, jag hjälper henne.

Ozersk har varit en stängd stad från dag ett.

Från början letade Sovjetunionen

efter en plats för att tillverka plutonium för vapen.

En sådan plats hittades, en plats i skogen.

Jag minns, vi var i skolan. Det var 1990 eller 1989.

Vi gjorde oss redo för en resa.

En man kom till oss,

klädd i en högtidlig kostym,

och varnade oss,

"Ni är inte från Ozersk."

Ni är från Chelyabinsk.

Ni bor på Lenin Street.

För det finns fiender överallt, och de sover inte.

"Pratkvarnar hjälper fienden."

Vår stads förbjudna egenskap

fick människor att akta sig för främlingar.

Jag minns ett tillfälle

när min far åkte till en kurort.

En annan tågpassagerare frågade honom...

under en lång tid...

om hans stad, livet, och så vidare...

Pappa försökte bli av med honom genom att säga att han var född i Chelyabinsk.