Caída del cielo

TYSTNAD

Alejandro, jag hörde ett fotsteg.

Tystnad!

Trettiosju minuter, tjugo sekunder...

Hej.

-Hej. -Hej.

-Gick det bra? -Va?

Vad hände? Var är jag?

Du... Du föll ner i min trädgård.

Var är jag?

I min trädgård.

-"I min trädgård." -Du föll ner i min trädgård.

Vad hände? Har du ont nånstans?

-Ja, jätteont. -Lugn, bara. Ligg still. Var bor du?

Upp.

-Upp? -Trädgården.

Bor du där uppe? Du har fallit ner. Ja, så klart.

Lugn, lugn.

Nej, ligg kvar. Jag ringer polisen. Lugn.

Polisen? Jag har inte gjort nåt.

-En ambulans. Jag ringer en ambulans. -Ambulans. Ja, ambulans.

-Ambulans, ambulans. -113.

Etthun... Nej! Det är för reparationer, eller nåt sånt.

-Personnummer. -Personnummer! Personnummer!

-Det kan ta åratal. -Ja, det är en katastrof.

-Kan jag få en cigarett? -Vad sa du?

Om... Om jag kan få en cigarett.

Du borde inte röka förrän du har fått läkarvård.

Okej.

Jag blir lätt uttråkad. Det är tråkigt att vänta. Jag är rastlös.

Det kanske inte verkar så, men det är jag.

En gång sa de att jag har ett problem eftersom jag inte kan sitta still.

Till exempel så blev jag helt galen hos tandläkaren.

Inte för att jag är rädd för borren, utan för att jag måste vänta hela tiden.

Jag rör till det.

-Visst är det obekvämt? -Va?

När man inte känner nån så väl och inte vet vad man ska prata om.

Har du ringt efter en ambulans?

Ja, i trädgården, doktorn.

Den här vägen, doktorn. Doktorn?

Ursäkta mig.

Här borta.

Kortet?

-Jag har mitt. -Nej, hennes.

Jag har inte hennes. Jag vet inte om hon är ansluten.

Hon skulle kanske kunna vara ansluten via mig. Jag ska fråga.

Vad är ditt personnummer?

Personnummer! Vad är det? Minns du?

Har du ett? - Ser du? Hon svarar inte.

Vi måste köra henne nånstans. Åtminstone till ett allmänt sjukhus.

Ett problem, bara.

Hon kanske inte har nåt.

-Ta det lugnt. Hon andas. -Jag kan inte ta det lugnt...

...för sånt här händer inte mig varje dag.

Du kanske är van. Det kanske händer dig varje dag, men inte mig.

Inte direkt. Jag började i tisdags.

Är du inte läkare?

Jag går kursen.

Kursen för att bli sjuksköterska?

-Är du sjuksköterska? -Inte än.

Jag ska prata med föraren.

Det går fint. Så.

-Nej! Rör henne inte! -Varför inte?

Det kan bli problem med lagen.

Lugn, lugn. Okej.

-Spelar du trummor? -Ja.

-I vilket band? -Inget, jag är ljudtekniker.

Gör du ljud?

Nej, jag arbetar med ljud som redan finns. Föraren?

Just det! Han sa att vi inte tar med henne.

Ring ambulansen. Be om en röntgenbild.

Vänta! Har du numret dit?

-112 -Nej, det är för reparationer.

Kolla på internet. Jag hinner inte. Jag har en nödsituation.

-Va? -Min mamma...

-Va? -Min mamma.

Mamma? Ska jag ringa din mamma?

-Mamma. -Var?

-Mamma. -Var?

-Var? -Upp...

Upp?

God morgon. Jag letar efter en tjejs mamma.

-Diego? Jag har dina saker. -Nej...

-Kom in. -Vänta... Det var inget.

Om du inte är Diego, vem är du?

-Ska du skrämma livet av mig?! -Förlåt. Jag vet inte vems dotter hon är.

En tjej föll ner i min trädgård. Jag undrar om hon är er dotter.

Diego skulle ringa på hos mig. Jag förstår inte det här.

Varför öppnar du dörren för ett pucko?

Hör på. En tjej föll ner i min trädgård. Hon bor i den här byggnaden-

-med sin mamma, tror jag. Vet du vem hon kan vara?

-Du menar allvar. -Ja!

-Hon har kort hår med en lock... -Jag vet nog vem hon är.

-Känner du paret på första våningen? -Nej.

Har du ringt polisen?

-Jag ringer polisen. -Nej, vänta.

Ring självmordslinjen.

-135. -135.

1,4,5,1... 135. Självmordslinjen. Men var snäll och ring inte polisen.

Okej.

Nej, alltså... Jag bor i lägenheten precis ovanför din.

Det verkade som om du föll från högre upp.

Ja, för att jag inte...

Jag föll inte från min lägenhet. Jag föll från takterrassen.

Här...

Mitt sovrum är ovanför ditt vardagsrum.

Där borta, där ditt kök är, har jag mitt badrum.

Och mitt vardagsrum är där ditt sovrum ligger.

-Konstigt. -Va?

Det var konstigt.

Badrum brukar ligga ovanför varandra på grund av rören.

Ja, men inte alltid.

Du borde åka till ett sjukhus. Sjuksköterskan sa...

Jag hörde. Han sa nåt om en röntgen, eller hur?

Hörde du? Jag trodde du var medvetslös.

Till och från, men nej. Jag ville bara inte svara på några frågor.

Hör på. Du behöver åka till ett sjukhus.

Lyssna noga: Du kan ha brutit nåt i fallet och fått en inre blödning.

Du behöver absolut inte ringa. Jag menar det.

Det gör lite ont, men det är allt.

-Säker? -Ja.

Okej, vänta.

-Nej. -Så här.

-Vi försöker. -Ett, två, tre.

-Släpp! -Vad hände? Jag gjorde inget!

Jag sa ju att du måste till ett sjukhus. Ta det lugnt, bara.

-Jag hämtar ett glas vatten. -Ja, och ring ambulansen.

-Vill du ha nåt att äta? -Nej.

Här. Drick det här. Sakta.

-Lugn och fin. -Okej.

Ge mig numret till nån av dina släktingar.

Det enda numret du behöver är det som går till ambulansen.

Jag ska till sjukhuset och inte störa dig nåt mer.

Du stör inte.

Jag behöver numret till en släkting som kan komma och hjälpa dig.

-De bor långt bort. -Var?

I Pergamino.

Det ligger bara tre timmar bort, och de behöver få veta i vilket fall som helst.

Jag vill inte att du ringer nån, för jag vet redan hur det blir.

Mamma lånar min farbrors bil, han tar för lång tid på sig och mamma blir sjuk.

Jag vill inte att de ska veta! Var snäll och ring ambulansen!

-Ta den här. Vi åker till sjukhuset. -Vad menar du med "vi"?

-Nej, nej. -Jag låter dig inte åka själv.

Du har ditt eget liv. Jag klarar mig.

Är det säkert? Men...

AMBULANS

HON FÖLL FRÅN HIMLEN

Hej. Jag...

-Minns du hon som... -Ja, jag minns.

Jag tänkte bara fråga hur det är med dig.

-Hur är det med dig? -Jag skäms så väldigt för allt.

Hur mår du?

Jag mår bra, tydligen.

Jag kom just hem från sjukhuset. De tog hand om allt.

De sa att jag hade tur eftersom höjden... Jag verkar ha haft väldigt mycket tur.

-Som tur är. -Ja.

Kom in. Jag tror att...

Ja, en liten stund. Jag vill säga nåt till dig.

-Det går bra. Stanna där. -Är du säker?

-Så ja, så ja! -Jag klarar mig!

Så där ja.

Det jag ville säga är att...

Jag känner att jag står i skuld till dig.

Och ett bra sätt att återgälda det du gjorde-

är att bjuda hem dig på middag.

-På lördag. -Gärna.

-Har du andra planer? -Men på lördag...

...ska jag göra nåt som jag inte...

Jag minns inte vad det är just nu, men...

Nej.

Men kanske en annan dag. Det går bra. Jag har ändå glömt det, så...

Vad heter du?

-Julia. -Julia?

Julia Santangeli.

-Julia Santangeli. -Ja.

Går det bra om jag tar med dessert?

Visst, det låter bra.

-Vi ses. -Hej då.

"Santangeli."

Ja! Röntgenbilderna! Ja! Vänta.

-Nej, jag kan inte... -Vad?

-Vad? -Jag kan inte gå uppför trappan själv.

Jag kan hjälpa dig.

Ett, två och tre! Så ja.

-Vad är det? -Jag kan inte.

Så ja.

Och...

-Gick det bra? -Nej.

Ett, två och tre.

Du skrek i mitt öra.

Ett, två och...

-Bra. -Ett, två och...

Ett, två och...tre! Vänta.

Vi är nästan uppe. Bara lite till.

Nej, inte lite. Vi har allt det där kvar.

Ett, två och tre!

-Förlåt. -Nej, förlåt mig.

Klart. Vi är uppe. Det var inte så farligt. Vänta.

Är nåt på tok?

Vad är det? Mår du bra? Är du yr?