Badlands

Mamma dog i lunginflammation när jag var liten.

Pappa sparade bröllopstårtan i frysen i tio år.

Efter begravningen gav han bort den. Han låtsades vara glad-

-men han kunde aldrig tröstas av den lilla främlingen i hans hus.

Så en dag i hopp om att få börja ett nytt liv-

-flyttade han oss från Texas till Fort Dupree i South Dakota.

Du får en dollar om du äter collien.

Aldrig att jag äter den för en dollar.

Dessutom är det ingen collie. Det är en blandras av nåt slag.

Akta huvudet.

Woody... ge mig en cigarett.

Woody ville inte ge mig en cigarett.

Han är inte pratsam.

Det har du rätt i.

Då visste jag inte att det som började i gränderna i vår stad-

skulle sluta i öknen i Montana.

-De passar inte. -Du har inte provat dem.

-Vilken storlek? -Din storlek. Du får dem för 1 dollar.

Nya kostar de 20.

De kanske passar dig.

Den här damen betalar aldrig sina räkningar.

Hon får passa sig.

Jag har slängt nog med skräp för idag. Vi ses i morgon.

-Fånga! -Vad menar du?

DET GRYMMA LANDET

Hej, jag heter Kit. Jag stör väl inte?

Nej.

Jag ville bara hälsa på dig. Jag testar allting en gång.

-Vad heter du? -Holly.

Jo, Holly, skulle du vilja... gå ut med mig?

-Varför det? -Jag har något att säga.

Jag är väl lyckligt lottad. De flesta har ingenting att säga.

Mitt efternamn råkar vara Carruthers.

-Det låter inget vidare. -Det är okej.

Ingen frågade mig vad jag tyckte. De bara gav mig namnet.

-Går du fortfarande i skolan? -Nej, jag har skaffat ett jobb.

Vad gör du?

Jag är morgonpigg så jag jobbar som sopåkare.

-Holly! -Det är inget drömjobb.

-Pappa ropar på mig. -Vänta! När får jag träffa dig igen?

-Jag vet inte vad pappa säger. -Hur så?

-Kan jag vara uppriktig? -Javisst

Jag får inte umgås med sopåkare.

-Skulle han säga det? -Ja.

-Vad vet han om sopor? -Inget.

Där ser du.

Han vill inte veta något om det. Nu måste jag gå.

-Vem var det? -En kille.

Tar det död på gräset?

Nu fick jag det på fötterna!

Vad ville han?

Han undrade om vi behövde hjälp i trädgården.

Jag sa nej och bad honom att inte besvära oss mer.

Har du hört det senaste, Kit?

Nej.

-Det har varit stora rubriker. -Vilket då?

Du har fått sparken. Vad säger du om det?

Det var värst.

Jag behöver inte nycklarna längre. Jag lämnar dem här.

Jag har hunden.

Har du haft jobb tidigare?

Ja, jag hämtade sopor i stan.

-Har du blivit av med det? -Ja, annars hade jag inte varit här.

-Varför slutade du? -Jag bara kände för det.

Vilket slags jobb är du kvalificerad för? Jag måste ha med det.

Jag kan inte komma på nåt.

Jag vill att du skriver en lapp som visar att jag har varit här.

Jag tror nog vi kan ordna ett jobb på boskapsinhägnaderna.

Ja, vad fan... Hoppas det blåser lite.

Jag tyckte han var ursnygg. Han liknade James Dean.

-Hej. -Men ser man på.

-Jag la ner jobbet. -Bra.

-Det kändes rätt. Vad läser du? -Spanska.

Hur säger man: "Sagt upp mig från jobbet"?

Något med mi trabaja.

Jag ska jobba som cowboy. Jag funderar i alla fall på det.

Det blir väl rutin som allt annat.

-Vad tror du? -Jag vet inte.

Då kan åtminstone ingen klaga på mina stövlar.

Vill du åka en sväng?

Jag har läxor.

Ta med dig dem.

Nån har slängt en påse på trottoaren.

Om alla gjorde det skulle hela stan bli en sophög.

Hej.

-Du är rödhårig. -Jag vet.

-Har nån kallat dig "Rödluvan". -Ja, men jag gillar det inte.

-Varför inte? -Jag gör det bara inte.

-Jag har huvudvärk. Jaså?

-Kan jag träffa dig i morgon? -Ja.

Kit jobbade och jag fortsatte gå i skolan.

Vi blev förälskade.

Jag hade aldrig varit populär i skolan och saknade personlighet-

-så jag förvånade: över att han gillade mig.

Speciellt eftersom han kunde ha fått vilken tjej som helst.

Han sa att han inte var ute efter sex.

Det tog jag som en komplimang.

Han hade aldrig tidigare träffat en så vuxen 15-åring.

Han struntade i vad folk tänkte.

Han gillade mig och det jag gjorde.

Hade jag inte så mycket att säga, så var det också okej.

Vilken fin plats!

Ja, tack vare trädet.

Och blommorna.

Vi ska inte plocka dem. De är så vackra.

Din tur.

Jag höll det hemligt för pappa.

Kit var tio år äldre än jag och kom från fel sida stan.

Vi kunde inte träffas så ofta. Vi levde för de timmar-

-då vi kunde vara för oss själva och glömma världen utanför.

Min mage knorrar.

Där ligger en gammal kola. Vill du ha den?

Nej.

-Då äter nån annan upp den. -Det struntar jag i.

Barnen i Korea äter sånt.

På jobbet tänkte han på hur jag hade sett ut kvällen innan.

Hur jag drog fingrarna genom hans hår och utmed hans läppar.

Han ville dö med mig, och jag drömde om att alltid vara i hans famn.

Det enda dumma jag gjorde var att kasta ut min fisk när den blev sjuk.

Jag fick en ny, men plågade: av dåligt samvete. Jag talade med Kit.

Den var sjuk. Det fanns inget du kunde göra.

-Jag antar det. -Så?

-Jag tyckte det var otäckt. -Det kan jag förstå.

Det var bra att prata om sånt med Kit. Han var van vid märkliga saker.

Ibland gjorde han märkliga saker.

Han brukade förfalska sin egen namnteckning-

-för att ingen annan skulle kunna förfalska hans namnteckning.

När han låg i sängen mitt i natten»

-hörde han ett ljud som om någon höll en snäcka mat hans öra.

Ibland hade han sett mig i vackra vita klänningar-

-och jag hade lagt min kalla hand på hans panna.

Var det som det ska vara?

Ja.

-Är det allt du har att säga? -Ja.

-Varför gör alla så stor affär av det? -Fråga inte mig.

Skönt att det är gjort. Jag trodde jag skulle dö utan att ha gjort det.

Kanske i en olycka.

Ser du trädet som har vält?

Ja. Floden måste ha spolat bort rötterna.

Du bryr dig inte om vad jag säger.

Vet du vad?

Vi borde krossa våra händer med den här stenen så vi minns den här dan.

-Det skulle göra ont. -Det är poängen, dumskalle.

Kalla mig inte dumskalle.

Som du vill. men jag behåller stenen som souvenir.

Jag tar en lättare i stället.

Kit lovade att aldrig låta något skilja oss åt.

Han skrev ner sitt löfte och la lappen i en låda med andra saker-

-och skickade iväg den med en ballong han hittat bland soporna.

Hans hjärta fylldes med längtan när han såg ballongen flyga bort.

Han måste ha förstått att vi aldrig skulle vara lika lyckliga igen-

att den tiden var förbi.

Pappa fick veta att jag gått bakom ryggen på honom.

Han var rasande.

Som straff för att jag ljugit för honom sköt han min hund.

Jag tvingades ta extralektioner i musik varje dag-

och vänta tills han hämtade mig.

Om inte pianot höll mig borta från gatorna skulle klarinetten göra det.

Det är snyggt.

Vad gör du här?

Det är väl inte förbjudet?

Känner du Holly?

Hon betyder mycket för mig, sir.

Innan jag träffade henne kunde ingen fråga mig om min tjej.

Jag hade faktiskt ingen.

Jaså?

Kan jag luta mig mot er bil, sir?

Jag respekterar henne mycket, sir.

Det är nog det bästa jag kan säga.

Det är inte tillräckligt bra.

Hur skulle det gå för henne om hon var ihop med dig?

Hon skulle klara sig fint.

Om hon inte gjorde det. skulle hon bara kunna dra.

Det skulle inte jag bry mig om.

Jag skulle säga att jag förtjänade det.

Jag tycker du ska gå nu. Jag vill inte se dig igen.

Uppfattat?

Du är verkligen något...

Det krävs alla sorter.

Hej.

Vad sysslar du med?

Jag har en revolver här, sir. Den är bra att ha till hands.

Vad tror du att du sysslar med?

Försvinn härifrån!

Jag har en plan.

Och jag tänker ta Holly med mig.

Då överlämnar jag dig till myndigheterna.

-Varför då? -Du kommer hit med ett vapen.

-Ni ska inte göra det. -Varför inte?

Jag kan inte tillåta det.

Stopp!

Vänta lite!

Tänk om jag sköt er?

Hur skulle det vara?

Vill ni höra hur det låter?

-Kit! -Vart ska ni ta vägen?

Pappa?

Det är Holly.

Kommer du att klara dig?

Jag gick in genom ytterdörren.