Motocrossed

Det kändes rätt snabbt.

Om tre veckor tävlar du mot proffs från Sydväst.

"Rätt snabbt" räcker inte, Andrew.

Vi provar igen. Den här gången...

Släpper du inte på gasen förrän du når den här linjen, okej?

Sen gasar du på igen här. Okej? Nu kör vi!

Okej.

Pappa, det fanns över 100 skolor där, och vi vann!

Hej, Andrew!

Är allt bra? Andrea! Kan vi ta det här senare?

-Älskling, mår du bra? -Ja. Jag mår bra.

Andi, låt mig se. Grymt!

Kan vi prata om det här vid middagen?

Just nu måste Andrew hålla sitt fokus.

Men pappa, jag ville bara se pokalen.

Älskling, skulle det inte gå bra att han tog en liten paus?

Hör på allihopa, vi har pratat om detta.

Vinner han den här serien innebär det full sponsring.

Vi får hojar, delar, pengar...

Allt som behövs för att satsa på en nationell titel.

Vill vi riskera allt detta

på grund av att vi inte tränade så mycket som vi kunde.

Pappa har rätt. Bäst att ni fortsätter.

Förresten förlorar du för mycket hastighet i den sista kurvan.

Hade inte jag en till son här nånstans?

Jo. Han är i garaget.

Jason! Kom in och tvätta dig till middagen!

Hur går det för Andrew?

Han rör sig i rätt riktning.

Vi har fortfarande mycket att jobba på om han ska tävla.

Så länge han gör sitt bästa, klarar han sig nog fint.

-Eller hur, älskling? -Ja. Självklart.

Jason!

Mamma, jag höll på att mecka med min hoj i rekordfart.

Jag kunde känna doften av vinst, du vet?

Jag kunde nå den.

Jag förvånas över hur du kan känna av något med allt bös du har på dig.

In och byt om nu. Sitt inte på något.

Jag är inte ens särskilt oljig. Vad pratar du om?

Du verkar bli snabbare.

Ja. Det kändes rätt bra idag.

-Du är grym, mannen. -Tack.

Tänk vad bra du blir om vi gör detta varje dag tills det första loppet.

Varje dag?

När jag tävlade, vaknade jag i gryningen

och körde tills det var så mörkt att jag inte kunde se.

Min far var tvungen att tvinga in mig.

Vi får väl hoppas att det inte går så långt.

Grannarna har säkert redan påbörjat en namninsamling

för att få oss utslängda ur bostadsföreningen.

Jag vill inte tvinga dig till att göra något du inte vill, Andrew.

Jag menar bara att när du väl ser hur snabba de andra killarna är,

lär du önska att du hade lyssnat på din gamle far.

Armbågar.

Jag skulle hemskt gärna sitta här

och prata om motocross under hela middagen,

men om ingen ber bordsbön snart blir maten för kall för att äta.

Älskling.

Tack gode Gud för maten. I Jesu namn...

Jag önskar att jag kunde ha varit där idag.

Visst. Vilken tonårskille vill inte spendera dagen med 1300 cheerleaders?

Jo, det är sant.

Det här kom idag. Det är en jättebra artikel om McGrath.

Ni får klara er utan oss imorgon.

Er far och jag ska in till stan under dagen.

Försök att inte hamna i för mycket trubbel när jag är borta,

och håll ett öga på er lillebror. Godnatt.

Godnatt.

Ska de vara borta hela dagen?

Hur underbart är inte det?

Det gamla vanliga?

Tolv varv. Förloraren måste göra vinnarens sysslor i en vecka.

Är inte de där mina stövlar?

Jag var tvungen att låna dina. De är för stora.

-Jag antog att du behövde övertaget. -Tack.

Ni skojar.

Ska ni tävla?

Pappa kommer flippa när han får veta.

Det är exakt därför han inte ska det, eller hur?

Det här är fantastiskt. Okej.

-Kom igen. Du måste anstränga dig. -Stövlarna gör det svårt att växla.

Vadå, vill du sluta?

Andrew, är du okej?

NADJA PARK SJUKHUS

Tror du att pappa kommer bli arg?

Minns du när du tog isär mammas ogräsklippare

och inte kunde sätta ihop den igen?

Ta det gånger tusen.

Vad sa doktorn?

Tack och lov är det inte brutet.

Det var inte Andis fel. Det var en olyckshändelse.

Som aldrig skulle ha skett om ni två inte hade lajat runt.

Hon hjälpte mig öva, pappa.

Du sa att jag borde träna varje dag.

Jag menade under min uppsyn.

Jag har sagt det förut, Andrea.

Jag vill inte att du tävlar. Det är för farligt. Okej?

Kom igen. Nu kör vi hem din bror.

Jag hade dig.

Okej. Vi borde kanske inte ta den här diskussionen nu.

Det är dock sant. Jag såg det.

Okej. Pass, resecheckar, plånbok.

Pappa, vart ska du?

Jag ska åka utomlands för att träffa några europeiska förare.

Varför åker du hela vägen till Europa?

Någon måste köra den där hojen

om vi inte vill bli av med allt vi äger.

Tyvärr tillhör redan alla bra amerikanska förare andra lag.

Älskling, vilken?

Men pappa, vi heter Carson Racing. Det borde sitta en Carson på hojen.

Jag skulle ha älskat det, raring.

Jag då? Varför kan inte jag tävla, åtminstone tills Andrews ben läkt?

Andrea, jag uppskattar erbjudandet, men detta är inte ett skämt.

Vem skämtar? Jag kan göra det!

Pappa, du har ju sett Andi. Hon är grym.

Det vet jag, Andrew, men det här är proffs.

-Men pappa, du... -Andrea.

Jag vet att det främst är mitt fel som lät dig köra så länge som du gjorde.

Och jag har ingen aning vad jag tänkte.

Men... Och jag vill inte behöva upprepa mig själv, okej?

Jag vill att du fokuserar på sånt

en 15-åring flicka borde fokusera på.

Och det innefattar inte motocross.

Men pappa, du behöver min hjälp!

Nej. Det jag behöver är en professionell förare.

Och det är vad jag tänker hitta. Okej?

Älskling, vi måste åka. Kom igen.

-Andrew, ta hand om dig. -Okej, pappa.

Och Jason, när vi tar isär något...

Sätter vi ihop det igen?

-Korrekt. -Ja.

Andrea, gör mig en tjänst.

Håll dig borta från allt med två hjul och en motor.

-Okej? -Kom, raring.

Det här har varit den mest komplicerade dagen i mitt liv.

-Vad är med er? -Varför skrek du?

Mina NSYNC-biljetter kom! Femte raden! Jag måste ringa Kelly!

Ännu en gång har Jason Carsons dröm om världsrekord krossats.

Kelly? Det är Andrea. Jag har biljetterna! De kom precis!

Okej, så här ligger det till. Jag har två biljetter,

fråga din pappa om du får gå.

Berätta vad han säger så snart som möjligt.

Älskling, NSYNC får vänta.

Jag måste använda telefonen.

-Men, mamma... -Du får ringa igen senare.

Jag ringer dig sen.

Okej. Hejdå.

-Loppet har flyttats fram två veckor. -Du skojar.

På grund av regn och tillgång till banan...

-Sker det första loppet på lördag. -Fortsätt läs.

"Och om du missar det första loppet. är du ute ut tävlingen."?

Hur udda är det?

Er far har redan lämnat det första hotellet,

och jag har ingen aning hur jag ska nå honom.

Skicka ett telegram eller FedEx?

Jag vet inte ens vart jag skulle skicka det.

Vi får vänta och hoppas att han ringer.

Här sitter jag och gläds över NSYNC

medan vår familjeenhet fallerar.

Jag kan inte tro det.

Det finns ingen chans att pappa hittat någon än.

Det spelar ingen roll, han skulle aldrig hinna hem i tid.

Det är upp till mig att fixa detta.

-Varför är det upp till dig? -Eftersom det är mitt fel.

Pappa sa upp sig för att dedicera sin tid till motocross...

Jag har redan sagt det förut. Det här är inte ditt fel, okej?

Kan du bara erkänna det?

Om det inte vore för mig, skulle du packa inför loppet just nu.

Tror du att jag kan göra det?

-Göra vadå? -Tävla. Om pokalen.

Absolut. Men det finns en lång lista på varför vi aldrig får veta säkert.

Den främsta är att du är en brud.

Du kallade mig inte precis för brud.

Ledsen. Tjej.

Killar skulle riva dig i stycken om du försökte tävla.

Det spelar ingen roll hur bra du är.

De gör allt för att slå dig.

Jo, men de måste komma ikapp först.

Spana in det där.

Tror hon verkligen att hon ska köra med oss?

Jag tar det som ett ja.

Kom igen.

Brudar.

Handtagen är böjda.

Vill du att jag byter ut dem?

Det inget fel på dem, Jason. Jag gör det sen.

Jag försöker bara hjälpa till.

Jason.

Okej. Jag vet. Säg inget till mamma.

-Andrea? -Hej, mamma.

Hej. Vad har du där?

Bara gamla kläder. Jag tänkte skänka dem till välgörenhet.

Bra gjort, raring.

Mamma, han kommer ringa. Oroa dig inte.

Klart han kommer.

Andrea Rose, vad i hela friden...

Jag snubblade. Du vet hur jag är.

Var det innan eller efter du gav kläder

till de stackars, underprivilegierade motocrossförarna?

Ifall jag inte hade missat min växel, hade jag klått dem.