İlk 200 satır.
Fader Lantom. Clinton Church.
Varför tog du hit honom?
Han är en av oss. Vad hade jag för val?
Metro-General, kanske? Ring en ambulans.
Han är en brottsbekämpare.
Om han hamnar på sjukhus, blir han gripen.
Det här är syster Maggie Grace...
Det är Matthew. Jack Murdocks son.
Ursäkta. Jag ringde fel.
Hämta en avbitartång. Vi måste få av honom dräkten.
Gå till köket och hämta all is vi har.
-Vad kan jag göra? -Du har gjort nog.
Vart tog du vägen, Elektra?
Jag kommer att dö här.
Det är så här det känns att leva.
Hämta Maggie. Säg att han är vaken.
Elektra...
-Hur mår du? -Försök inte resa på dig.
Var...
St. Agnes. Barnhemmet.
-Hur länge? -Ligg kvar. Flera veckor.
-Var är hon? -Vem?
Elektra. Jag...
Jag vet inte vem det är. Lägg dig ner.
-Du gör dig illa. -Mitt öra... Jag kan inte...
Sluta nu!
Förbannat!
Jag ser inget.
Jag ser inget!
EN ORIGINALSERIE FRÅN NETFLIX
Matthew?
Fader.
Jag visste inte att du var där.
Det måste kännas konstigt att vara tillbaka.
Du växte upp här.
Jag har inte tackat dig än.
Vi kan lita på att nunnorna är diskreta.
Syster Maggie har fått dem att svära att inget säga.
Först svor hon åt mig.
Om du vill ta emot nattvarden...
...kan vi...
Eller så pratar vi bara.
Elektra...
...var med mig när huset rasade.
Matthew, Elektra dog för flera månader sen.
-Vi höll en begravning. -Jag minns det.
Jag vet att det låter galet, men hon var där.
Jag...
...höll i henne när...
Byggnaden var omringad när den rasade.
Ingen annan sågs ta sig ut.
Jag beklagar.
Vill du bikta dig och ta emot nattvarden?
Inte idag, fader.
Mystik är inget för mig, Matthew.
Jag är nog den mest rationella surgubben i hela stiftet,
men även jag får erkänna att det är ett mirakel att du överlevde.
Våra samtal brukar se ut så här.
Jag kommer till dig med frågor och du berättar hur du tolkar Gud.
-Det ligger i arbetets natur. -Kan vi ta en paus?
Visst.
Jag finns här.
När du är redo att prata...
...så pratar vi.
Är han död?
Vem är du?
Jag är som ni.
Jag växte upp här.
Jäklar! Vad har hänt?
Livet.
Ni får inte vara här.
Om ni orkar vara uppe på benen igen, kan ni gå i skolan.
Förlåt, syster.
Hej, Matthew.
De är rädda för dig.
Det var du också i deras ålder.
Jag ska byta förband på dig,
helst utan att du flänger runt som en idiot.
Det här borde väl inte förvåna mig.
Du har alltid varit förbannad.
Men förr var du bara en pojke som hade förlorat synen.
Nu är du djävulen i Hell's Kitchen.
Du känner till mig.
Vi är inte helt avskurna från omvärlden.
Inte trodde jag att det var en av oss som kutade runt i halloweendräkt.
Det jag har hört att du kan göra...
Du är väl blind?
Det är väl inget du har fejkat?
Grattis.
Du avslöjade mig.
Tycker du att frågan är orimlig?
Ja, jag blev blind av olyckan.
Samtidigt skärptes mina andra sinnen.
Men var inte orolig.
Den tiden är över.
Jag är döv på högerörat och kan inte ens ta mig till toaletten.
Du är ganska illa tilltygad.
Ryggraden, höften...
Bakåtvolterna kan du nog glömma...
...men du är snart på fötter igen.
Nu när du är utom fara...
-...tycker jag... -Att jag ska gå.
Det här är inget sjukhem.
-Jag förstår. -Jag är ledsen.
Jag löser det.
Det måste finnas nån jag kan ringa åt dig.
Nej.
Det finns ingen.
Ja. Nej, jag har redan lämnat in den.
Jo! Hör på...
Jaså, det. Det fattas ett citat.
Jag har lagt ut några krokar. Nån nappar snart.
Okej.
Du får den innan dagen är slut.
Okej. Hej då.
Fan.
Vad gör jag här, Matt?
Det är nåt jag vill visa dig.
Jag är Daredevil.
Hur var promenaden?
Jag behövde lite utrymme.
-Det är... -Självklart. Jag förstår.
-Kom in. -Tack.
Kan du se mig?
Nej. Jag skulle inte kalla det att se.
Det är annorlunda. Det...
Det är bättre.
Hur då "annorlunda"? Hur då "bättre"?
Jag känner på mig saker om dig.
Som vadå?
Det är så svårt att förklara.
Försök.
Jag vet att du stannade på vägen hit.
På den indiska restaurangen vi gillar.
Det var nog en nostalgitripp,
för du åt inte där. Du tog bara en drink.
Jag känner doften av curry på dina kläder
och smaken av Jameson på dina läppar.
Och jag vet att det gör dig illa till mods...
...för jag hör dina hjärtslag.
Det här är förödmjukande.
Karen, jag borde ha berättat det för dig. Du har all rätt att bli arg...
Ja, det har jag. Jag borde bli väldigt arg.
Men jag såg dig strida för mig.
Två gånger.
Jag drömde om det.
Jag har spelat upp det inom mig om och om igen, och...
Hur kan jag vara så arg på nån som har räddat mitt liv?
För att han är din vän. Du bryr dig om honom och han svek dig.
Håll inte med mig. Det gör det bara värre.
Vill du ha en drink?
Och han vet att jag nickade.
Är käppen bara spel för gallerierna?
Ja.
Förlåt.
Varför?
Varför litade du inte på mig? Trodde du att jag skulle döma dig?
-Trodde du... -Nej.
Jag dömde ju inte Frank.
Det kanske du borde göra.
Castle är en mördare. Det är inte jag.
Du kan inte alltid veta vad folk har för motiv.
Nej, men jag vet när de ljuger för mig. Deras hjärtslag avslöjar dem.
En sak är säker: Jag tänker aldrig ljuga för dig igen.
Det är ett löfte. Du kan fråga mig vad du vill.
Var har du den?
I garderoben. I kistan.
Jävlar.
Vad händer nu?
Det är över. Jag ska lämna Daredevil bakom mig.
Kan du göra det, bara så där?
Ja.
Vet du... Du och Foggy hade nästan övertygat mig om att det var spriten.
Det verkade logiskt.
Hemlighetsmakeriet. Du struntade i sociala och yrkesmässiga plikter.
Som en missbrukare.
-Så är det inte. -Hjälp mig då, för jag är inte du.
Jag kan inte avgöra om du ljuger.
Han behöver inte vara en del av mig längre.
Jag vill inte att han ska vara det.
Jag vill tro dig.
Jag vet inte om Daredevil är problemet.
Den sved.
Fan!
Karen?
Är du här?
-Är allt bra? -Hej. Ja.
-Det är bra. Tack för att du kom. -Släppte fastighetsskötaren in dig?
Skulle inte du packa ihop allt?
Jo, men...
Jag sa ju att jag skulle prata med hyresvärden om att säga upp stället.
En överraskning.
Så när du bad mig om bärhjälp...
Ja, jag ljög.
Eller det var väl snarare ett vilseledande...
Visst. Du vilseledde.
Journalistlivet har förändrat dig.
Vad gör jag här, då?
Visst, ja. Så...
Vänta nu. Bor du här?
No comments yet. Be the first to leave one.