Catching Killers

Jag tar om det.

TIDIGARE

Tre hbtq-personer hade försvunnit 2012.

De kunde ha fallit offer för kannibalism.

Jag hade en misstänkt…

…men han var inte skyldig.

Vi hade uttömt alla ledtrådar och gruppen upplöstes.

Två år senare ringde telefonen…

Det har hänt igen.

JULI 2017

Charles ringde, utom sig.

"Jösses, Josh.

Två män saknas från Village,

och det är identiskt med försvinnandet av de tre första männen."

EN NETFLIX-SERIE

I kväll på CityNews…

Torontopolisen kallar Andrew Kinsmans försvinnande "misstänkt".

Selim Esen sågs senast

den 14 april nära Yonge och Bloor.

Deras försvinnanden kommer efter flera liknande olösta fall

som går tillbaka till 2010.

Jag var bekymrad över att det kunde finnas nån där ute

som slaktade och dödade folk.

Andrew Kinsman var 1,93 lång och vägde 100 kilo.

Om en sån person kan bli tagen går egentligen ingen säker.

MISSING MEN - DEL 2

En ny arbetsgrupp skapades. Det kändes som en andra chans.

I tre år hängde det över oss,

nu kunde vi avsluta det vi hade börjat.

Jag ville återvända till det, men jag var pensionerad från polisen

och jag jobbade i ett annat yrke.

Min arbetsgivare ville inte släppa mig.

Det var en besvikelse,

men när jag fick höra att Dave Dickinson skulle leda fallet

blev jag jätteglad.

Jag vet hur engagerad Dave är

och att han har en förmåga att kunna tänka utanför boxen

och vara kreativ i sina utredningar.

Och i det här fallet behövdes det definitivt.

Jag hade jobbat på mordenheten i fem år,

och det var första gången som jag blev ombedd att leda

jakten på saknade personer.

Jag började på nytt

och granskade de försvunnas mappar.

Både Selim och Andrew var gay, de var medelålders

och båda försvann från Village i Toronto,

precis som tidigare försvinnanden.

Selim hade ingen fast adress, han bodde på gatan,

så det var svårt

att börja med Selim Esen.

Men Andrew Kinsman sågs senast i sin bostad,

så vi måste dit och söka efter allt som kunde hjälpa oss att förstå

vart han hade tagit vägen.

Det var kusligt att gå in där, när man visste att han försvunnit.

Han hade välfyllda förråd.

Det verkade inte som om han hade tänkt åka nånstans.

Hade nåt hänt här eller nån annanstans?

Jag gick in i den södra delen av lägenheten

och hittade hans datorrum.

Det fanns en låda med CD-skivor mot södra väggen,

och ovanför hängde en almanacka.

Den visade juni.

Jag tittade på den 26, dagen då Andrew Kinsman försvann.

Där stod "kl. 15"

och under det, "Bruce".

Vi måste slå fast vem Bruce var,

och om han var inblandad i Andrew Kinsmans försvinnande.

Det fanns tre övervakningskameror framför lägenheten:

En tvärsöver gatan, riktad mot området runt hans ytterdörr.

Och två andra satt till väster om hans lägenhet.

Jag hämtade övervakningsfilmerna

som de första utredarna hade skaffat.

Och jag knappade in dagen när Andrew Kinsman försvann.

Jag visste att klockan 15

skulle Andrew Kinsman ha träffat en Bruce,

så jag började titta på videon lite tidigare, runt kl. 14.45.

Klockan blir 15.00 och inget händer.

Det enda jag såg var en röd Dodge tvärsöver gatan.

Men sen, kl.15.07,

lämnar en person Andrew Kinsmans lägenhet.

Andrew Kinsman var storvuxen, runt 1,90-1,93 lång,

och man kunde se att mannen tornade upp sig över bilen.

Jag tror att mannen var Andrew Kinsman.

Bilen körde iväg österut.

Jag behövde veta vem som körde, vem som ägde fordonet.

Jag tog en stillbild med mig till en Dodge-handlare nära oss

för att se om de kände igen modellen.

Jag talade med chefen och han sa: "Jag är hundra på

att det är en 25-årsjubileumsmodell av Dodge Caravan från 2004."

Jag kunde knappt tro det. Jag var euforisk.

Vi hade exakt år, märke, modell.

Allt vi behövde veta om bilen för att leta efter en ägare.

Jag begärde ut förarregistren

på alla röda Dodge Caravan från 2004 i Ontario.

Jag fick 6 181 resultat.

Andrew hade skrivit "Bruce" på almanackan,

så jag knappade in namnet på datorn.

Det minskade listan på över 6 000, ner till fem med namnet Bruce.

Jag började undersöka var och en av dem.

Fyra av de fem var ointressanta.

Men sen kom jag till Bruce McArthur.

Han var en 66-årig man.

Han hade nyligen blivit friad

för en dom som han hade fått 2003,

för en attack mot en man med ett rör.

Och sommaren 2016

hade han varit inblandad i ett våldsamt bråk med en annan man

i baksätet av hans Dodge Caravan.

Samma Dodge Caravan

som vi trodde hämtade Andrew Kinsman

sista gången han sågs till.

Så jag satte span på Bruce McArthur för att följa hans rörelser.

Jag kom in på kontoret och satte mig med gruppen.

Jag sa: "Hörni, jag har hittat den här killen Bruce McArthur."

Nästan genast började Josh att knäppa med fingrarna.

Sen sa jag: "Jag förhörde honom år 2013."

Dave snodde runt och sa: "Vad?"

Då sa jag: "Ja, han erbjöd sig att hjälpa till med utredningen

av de första tre männen."

McArthur hade sagt att han träffat Skanda genom en vän

och att han hade dejtat Majeed.

Han var frikostig med upplysningar, hade ögonkontakt hela tiden,

och det fanns ingen anledning att tro

att det gällde nåt annat än att han ville vara hjälpsam.

Det finns inga spår av 49-åriga Andrew Kinsman

efter 25 dagar.

Fyrtiotreårige Selim Esen har inte synts till sen 15 april.

I Village är många oroliga.

Det är otroligt att det har pågått så länge utan att ha blivit löst.

Det är oroväckande.

Det är läskigt. Vem står på tur? Vi har inga svar.

Förra gången en arbetsgrupp inrättades var det för Houston-projektet,

när tre män försvann från Village mellan 2010 och 2012.

Efter alla år finns fortfarande inga spår av dem.

Jag läste varje dag i tidningen om de saknade männen,

och alla möjliga minnen

kom över mig som ett knytnävsslag.

Jag bad för att gruppen skulle få ledtrådar

som vi inte hade tidigare,

så att de kunde hitta den skyldige innan det hände igen.

Under spaningen fick vi veta att McArthur var trädgårdsmästare.

Han besökte många adresser i centrala Toronto,

och jobbade i de finare kvarteren.

Han hade bestämda vanor och mönster.

Han hade ett schema på måndagar,

ett annat på tisdagar.

Han hade separerat från sin fru.

Han hade vuxna barn och barnbarn.

Uppriktigt sagt var han tråkig.

Jag satt i bilen till och från jobbet och tänkte för mig själv:

"Är vi säkra på att det är han?

Kan det stämma att killen kan ha mördat Andrew Kinsman?"

Så jag bad Charles att kolla om det fanns övervakningsfilm

av Bruce McArthur med Andrew Kinsman,

kanske på hans hemadress.

Bruce McArthurs lägenhet låg i ett stort höghuskomplex.

Jag gick till platsen för att se vilken videoövervakning de hade.

Jag började med den 26 juni när Andrew Kinsman försvann.

När jag försökte se den blev jag hemskt frustrerad.

Den hade redan raderats och skrivits över.

Men jag kunde se videor från några veckor efter det,

och identifierade p-platsen där Bruce McArthur parkerade.

Varje morgon, vid samma tid,

körde Bruce hemifrån och kom hem på kvällen.

Han höll regelbundna tider, gjorde inget ovanligt,

gick och handlade mat.

Sen, den 17 augusti,

lämnade Bruce McArthur huset

i sin röda Dodge Caravan.

Och han kom inte tillbaka den dagen.

Senare nästa dag återvände han

med en ny skåpbil.

Jag tänkte: "Var är den gamla bilen?

Vad är det som pågår?"

Vi måste göra vårt bästa för att hitta bilen.

Vid den tiden jobbade jag uteslutande med en partner.

Josh har en mjukare framtoning.

Jag är mer rakt på sak och tar ingen skit från folk.

Då trodde vi att Bruce McArthur antagligen hade skrotat sin bil.

Så vi kom på en plan.

Vi tog en karta och letade upp

alla bilskrotar i Toronto.

Vi åkte till det första stället.

Bilen var inte där.

Samma sak på den andra skroten.

Den tredje verkade övergiven.

Sen gick vi till den fjärde bilskroten.

Det var långa rader av skrotade bilar…

…så långt ögat nådde.

Vi körde förbi flera hundra.

En efter en.

Och plötsligt…

…hojtade min partner till.

"Den är här! Vi har hittat den!"

Bakluckan var öppen och däcken saknades,

men förutom det var bilen helt intakt.

Flugor hade fastnat undertill.

Det fanns fläckar på mattan i bilen.

Jag sa genast: "Ingen rör fordonet.

Vi måste säkra bilen.