Normal People

- Vad gör du? - Jag ska gå ut.

Det är en insamling till balen.

Ingen bjuder dig på balen, så vad är poängen?

Jag kanske går ensam.

- Vad ska du göra på insamlingen? - Sälja lotter.

Tänker du förödmjuka mig?

- Jag känner folk där. - Du har då tagit i ordentligt.

Nu kommer taxin. Vi ses.

- När kommer du hem? - Jag vet inte.

Jag måste nog hjälpa till att städa.

Hej då.

Hej.

- Jösses. - Du är ursnygg.

- Du har då tagit i ordentligt. - Precis vad mamma sa.

- Vill någon ha en drink? - Vodka cola.

- Tack. - Var är killarna?

Om de inte kommer, mördar jag Connell.

Vilken klänning!

Det var på tiden.

- Läget, Karen? - Bra att du kom.

Till slut.

Marianne! Se på dig.

Herregud.

Sexig klänning.

- Karen. - Ja?

- Ska vi dansa? - Ja.

- Vill du ha en drink? - Visst.

Han har tittat på dig hela tiden.

Snällt att ni kom tillbaka från dansgolvet.

Varsågod. Bubbelvatten.

Ska ni sälja lotter, eller?

Den här killen vill nog köpa lotter.

- Jag har inte glömt er. - Tjusigt, va?

Vilken klänning!

- Vad heter din vän? - Marianne Sheridan.

Du känner hennes bror, Alan.

Alan! Javisst.

Pat kanske vill köpa lotter.

Säljer du lotter?

Jag köper tio lotter om du dansar med mig.

- Vilket erbjudande. - Hon ska dansa med mig!

Jag vill inte dansa med dig.

- Jo, kom och dansa. - Nej, för helvete!

- Kom och dansa... - Släpp!

Du är ett jävla svin.

Okej, ingen dans.

Är du okej?

- Jag mår fint. - Det var bara på skoj.

Pat är faktiskt rätt sjyst.

Det var roligt.

Gå och häng med Pat om han nu är så rolig.

- Vi hade ju kul. - Nej.

Är du okej?

Vill du trösta henne?

Dra åt helvete.

Vill du åka hem?

Jag kan skjutsa dig.

Det här är hennes.

Tack för vänligheten.

- Vad är det? - Inget.

Karen!

Är du okej?

- Jag känner mig som en idiot. - Du gjorde inget fel.

Följ med hem, om du vill.

Bara om du vill.

- Är Lorraine inte hemma? - Hon sover nog.

Tänk om hon är vaken?

Hon bryr sig nog inte.

- Hon verkar som en bra förälder. - Det tycker jag.

Hon är väl stolt över dig.

Du är en bra människa.

På vilket sätt?

Du är snäll.

Vet du hur sällsynt det är?

Du har väl varit ihop med Rachel?

Egentligen inte.

Har du legat med henne?

Ja, en gång. I fjol.

Men det var inga känslor inblandade, så...

Och med mig?

Är det känslor inblandade?

Det är väl självklart.

Självklart för vem?

Connell?

Du skulle väl aldrig slå en kvinna?

Herregud, nej. Varför frågar du?

Jag vet inte.

Pappa brukade slå mamma.

Herregud, jag är ledsen.

Slog han dig?

Nej.

Jag skulle aldrig göra dig illa.

Du gör mig så lycklig.

Jag älskar dig.

Det gör jag faktiskt. Det är inget jag bara säger.

- Vad är det? - Fan!

- Jag ställde ju klockan! - Jag kör hem dig.

Nej, jag tar en taxi.

Fan.

- Hej, vännen. - Hej.

Förlåt. Jag ska hem nu.

Vad är det som är så roligt?

Trodde du att jag inte visste?

Jag visste att du får besök ibland, och jag jobbar hos henne.

Du berättar väl inte för någon?

Varför inte?

Det skulle bli jobbigt för mig.

Och för Marianne.

- Har Marianne pojkvän? - Nej.

Herregud, jag vill inte veta.

Jag ska inte skvallra om ditt sexliv.

Här är han ju.

Har du ignorerat mig hela jävla helgen?

- Fick du ligga häromkvällen, eller? - Visst.

- Det såg mysigt ut när ni åkte iväg. - Hela skolan pratar om det.

- Hände något? Var ärlig. - Var inte dum.

Jag skulle inte klandra dig.

Hon ser inte illa ut.

När hon anstränger sig som fan.

Hon är knäpp, bara.

Ni är hemska. Vad har hon gjort mot er?

Frågan är vad hon har gjort mot Waldron.

Han gömmer sig i skåpet.

Erkänn! Du satte på henne.

- Nej. - Jag tycker synd om henne.

Du borde kompensera henne. Muntra upp henne.

- Bjud henne på balen. - Bra idé.

Kom igen, gör det!

- Hej. - Hej.

- Hej. - Han är tillbaka.

- Här kommer han. - Toppen.

Kan vi prata?

Visst.

Du, jag är...

ledsen för häromkvällen.

- När du bad mig dra åt helvete? - Ja. Förlåt.

Marianne blev säkert glad. Hon är kär i dig.

Det vet jag inget om.

- Så det är inget mellan er? - Nej.

Så såg det inte ut.

Du betedde dig skumt.

Jag vet.

Får jag fråga dig en sak?

Ja.

Jag...

Jag bjöd Rachel på balen idag.

Det är ingen stor grej. Jag ville berätta det, bara.

Det är inget romantiskt. Vi är bara vänner.

Som vi, då?

Nej, det är skillnad.

- Ligger du med henne? - Nej.

- När skulle jag hinna med det? - Vill du det?

Det känns inte så lockande.

Så omättlig är jag inte. Jag har ju dig.

Det var ett skämt.

Jag fattade inte.

Du är sur på mig.

Jag bryr mig inte.