The Matrix Resurrections

Jag är inne, Seq. Du hade rätt. Takfönstret var en ingång.

Mycket störningar.

Det är nåt slags modalprogram.

- Ser ut som gammal kod. - Den känns bekant.

- Ber om förstärkning. - Jag kollar in det.

- Bugs, om generalen får reda på... - En titt kan inte skada.

Hörde du? Fan, jag tror att signalen blev spårad.

Det känns som en fälla, Bugs.

Stilla! Om du rör dig så skjuter vi.

Sträck upp händerna mycket långsamt.

Då var det dags...

- Vart är ni på väg? - Vi varnade er.

Vi klarar nog en liten flicka.

Det där är helt onödigt. Mina mannar kommer med henne nu.

Nej, kommissarien.

Era mannar är redan döda.

- Hör du mig, Seq? - Den gamla koden kraschar.

- Din projektion flimrar. Byt till ljud. - Du bryter mot generalens direktiv.

Jag vet. Men det är nånting som händer här.

Nånting viktigt.

Helvete... Vi vet hur det går nu.

Hon spöar skiten ur dem.

Nu ringer hon.

Anslutningen var spårad.

- Och sen... - Sen springer hon för livet.

Några agenter?

Jag kan storyn.

Det var så här det började.

Fan också!

- Det var här han uppstod. - Tror du att modalen är någon sorts loop?

En kodsekvens som förädlar ett program att göra vad?

Jag vet inte.

Men jag tänker ta reda på det.

Okej.

Väldigt déjà vu men samtidigt helt fel.

- Varför använda gammal kod till nåt nytt? - Vet inte.

Om det där är Trinity ska det inte sluta så.

- Det kanske inte är den story vi tror. - Du måste härifrån, Bugs.

Det måste vara en fälla.

Jävlar...

Fortsätt ni med det ni höll på med.

Jag tar och...

...kilar härifrån.

Döda henne.

Seq!

- Varför räddade du mig? - Du först. Vem är du? Varifrån kommer du?

Jag heter Bugs.

Som i Bugs Bunny, och som i avlyssningsteknik.

Vet du att det här är en modal?

Vad är en modal?

En simulation som används för att förädla program.

Förstår du att du är...

...ett digitalt medvetande?

Jag vet vad jag är.

Och mitt jobb är att jaga och eliminera tänkande varelser som dig.

Men ändå...

- Så står vi här. - Här står vi.

Känner övriga agenter till det här rummet?

Hur hittade du det?

Det var alltid tomt hos nyckelmakaren, så jag började leta.

Och ju mer du letade, desto mer fann du.

Precis som för mig.

Vad är det?

Rummet känns bekant.

Det var som fan...

Det är hans lägenhet.

Menar du Thomas Andersons?

Jag har letat överallt. Han finns inte.

Han har inte varit Thomas på länge.

Du kanske känner till hans rätta namn.

Neo.

Det gör du.

Okej.

Jag tror knappt att det är sant.

De flesta tror faktiskt att Neo är död.

Men jag vet att det inte stämmer.

Jag har sett honom.

Var?

Det är svårt att förklara, men...

Men när han såg på mig...

...kände jag hur något...

...låste upp mitt sinne.

Okej.

Nånting liknande hände mig.

Jag såg ett mönster...

...överallt.

Vi ser det inte, men vi sitter alla fast i märkliga loopar.

På nåt sätt såg jag det i spegeln.

Bara en skymt, men det var som du sa.

Plötsligt förstod jag.

Det här är inte verkligheten.

För första gången kände jag verklig mening.

Jag visste vem jag var och vad jag måste göra.

Vem är du?

Vad måste du göra?

Jag är...

...Morpheus.

Och jag måste hitta Neo.

Morpheus!

Okej...

Herregud... Jag måste få ut dig härifrån.

Och ta reda på vem som har byggt modalen.

För att följa med mig måste du vara helt redo att ge dig av.

Men om du känner att du hör hemma här...

Kallar du det ett val?

När jag fick välja bråkade jag om binära åskådningar

och vägrade svälja en symbolisk förenkling av mitt liv.

Kvinnan med pillren bara skrattade eftersom jag missade poängen.

Poängen?

Valet är en illusion.

Du vet redan vad du måste göra.

Sanningen.

Det finns en gammal byggnad med ett takfönster och trappor.

Hotell Lafayette. En av de fyra bakdörrarna leder dit.

Kämpa inte emot. Fortsätt andas.

En extraktion känns ungefär likadan för både människor och program.

Hallå... Jag har aldrig haft på mig andra glasögon förr.

Det ser bra ut. Vilken dörr?

Det måste vara...

Agent White.

Agent Smith?

- Seq! Hör du mig? - Bugs! Jag trodde att det var kört.

- Ta oss till utgången. - Men han är ju agent!

Det fönstret. Full kraft!

PRIS FÖR UTMÄRKT SPELDESIGN THOMAS ANDERSON

THE MATRIX

Vad i...

DATAINTRÅNG

Vad i helvete?

Nåt på tok?

Bara en liten krasch.

God morgon, Bobbi. God morgon, kompis.

Underbar dag att vara vid liv!

- Problemo? - Han har tappat bort nåt.

Är det här gammal kod från Matrix?

- Ett litet experiment med modalprogram. - Till Binary?

BUDGETMÖTE KL. 16

Jag behöver kaffe.

Kaffe! Absolut. Jag bjuder.

Inte för att smöra, men när jag lirade trilogin första gången blev jag skakad.

Paradoxen med den fria viljan och ödet.

Är vi algoritmer som fyller funktioner eller kan vi undfly vår programmering?

Genialiskt inne i spelets kontext.

Har jag sagt att det tog över mitt liv?

Gick inte ut sjuan. Ditt spel fördärvade mig nästan.

- Jo, du har sagt det. - Men ändå sitter vi här.

Vad säger ni, mr Anderson? Är det den fria viljan...

...eller ödet?

Jajamän, där har vi henne.

Vilken jävla MILF.

Vilken blick. Förlåt då, jag är en nörd som uppfostrats av maskiner.

- Du kanske ska gå. - Nej, snälla. Jag lovar att uppföra mig.

Har du nånsin snackat med henne?

Du har gjort så mycket för mig, så nu ska jag göra något för dig.

Låt bli, Jude.

Ursäkta mig...

Hejsan. Jag är lite spontan här. Jude Gallagher heter jag.

Jag jobbar för spelföretaget Deus Machina.

- Hej, Jude. Jag heter Tiffany. - Tiffany? Det var otippat.

Mamma var tokig i Audrey Hepburn.

Och det här är min goda vän Thomas Anderson.

En tvättäkta kändis som allmänt anses vara vår generations främsta speldesigner.

- Jag beklagar det här. - Snacka med henne!

Hej, Thomas. Jag kallas för Tiff.

Hej.

Har vi träffats?

- Vi går hit båda två. - Kan jag få din bulle?

- Vill du sätta på min morsa, eller? - Brandon!

En tugga, bara?

Vad gör du, älskling? Vi blir sena.

- Min man Chad. - Trevligt att träffas.

- Callie måste till sin lektion nu. - Visst, ja.

Då går vi, ungar.

HITTAR INTE MODAL 101

Va?

FILEN BORTRENSAD

Ursäkta. Chefen vill nåt.

"Miljarder människor som lever sina liv...

..."helt omedvetna."

Den repliken gillade jag.

Du skrev den, va?

Varje gång jag står här... Jag menar, OMG.

Det är så perfekt att det måste vara fejk. Eller hur?

Ja.

Visst.

Sätt dig.

Cigarett?

Du hade ju slutat.

Jag har slutat kalla det en ovana.

Nu är det bara syndig njutning.

Jag kanske kan göra det lätt för dig.

- Jag vet att Binary har gått över budget. - Det här handlar om något större.

Om vår framtid. Ett snårigt ämne, med tanke på vårt förflutna.

Vad menar du?

- Hur går det med terapin? - Bra.

Några fler...

...episoder?

Nej.

Härligt att höra.

Vi har ju haft våra meningsskiljaktigheter.