Marcus

Marcus! Jag väntade inte dig, kompis.

-Jag trodde du var ledig tisdagar. -Övertid. Jag behöver allt jag kan få.

-Jag fattar. Vilket skitväder ute. -Det kan man lugnt säga.

Jag måste få ett nytt bälte.

-Jag var 27 kg lättare när jag började. -Var du 60 cm kortare också?

Allt satte sig på midjan och höfterna.

Lycka till! Du vet, det är tacotisdag.

-Är du klar? -Åtminstone för ikväll.

Vi ses imorgon, Gus.

Sköt om dig. Det är riktigt busväder.

-Tack. -Ingen orsak.

-Det vanliga? -Ja, tack.

-Varsågod. -Tack.

Hur går det för dig?

-Vad är det för fråga? -Jag undrar bara hur du mår.

Samma som varenda natt, men det kommer snart att förändras.

Planerar du nåt igen?

-Igen? -Vi har pratat om det här förut.

-Det där slank ner fort. -Tar du tid på mig?

-En till? Är du säker? -Vem är du att fråga mig det?

Om jag minns rätt var det du som fick mig att börja dricka.

-Vill du ha nåt annat? -Jag tror inte det.

-Då så. -Tack.

Du! Vet du vad det är för dag idag?

Hur skulle jag kunna undvika det? Du sa vad det var för dag igår.

Och dagen för det, och varenda jäkla dag i flera veckors tid nu.

Jag behöver nåt från dig i morgon, Marcus, annars åker du ut härifrån.

Antonio... Vad vill du?

-Hej, grabben. -Hej, Marcus.

Klockan är ganska mycket. Vad har du där?

Inte illa. Varför en rymdfärja?

Jag hade precis en sån innan Tommy hade sönder den.

Den där plågoanden i skolan? Honom hade jag glömt.

Får jag se? Vänd dig om.

Du har glömt några viktiga saker.

Detaljerna.

Det är vad som skiljer klottrarna från äkta konstnärer.

Så där.

-Nu kan du jobba vidare. -Häftigt!

Hej! Är du på väg till jobbet?

-Vad är grejen med skäggstubb? -Jag tycker det ser coolt ut.

Inte förrän du har ordentlig skäggväxt. Det sker först när du nämrar dig 30.

-Jag borde få svar snart. -Om vad?

Kom igen, låtsas inte som om du har glömt.

-Alla skolor jag har sökt till. -Visst, ja.

Du tänker flytta härifrån och skaffa en riktig karriär.

Jag har jobbat hårt, Marcus.

Hör på mig.

Det kommer inte att bli som du tror. Och du borde raka dig.

Kom in.

Marcus. Hände det nåt igår?

-Nej, det går inte. Inte igen. -Jag behöver det.

Självklart.

-Finns det nåt som du kan ge mig nu? -Nej, inte just nu.

När går det?

Vi ska se... Nästa fredag?

-Det är ju min vanliga lönedag. -Precis.

Marcus.

Våtservetter med citron och lime-smak när du torkar av bänkskivorna.

Om jag får ett klagomål till på lukten där borta...

Titta vem som är här.

Jag behöver pengar.

-Har du nåt jobb åt mig? -Titta ut får du se. Det regnar.

Det händer inget. Ingen vill gå ut i det här vädret.

Tack ändå.

-Är du redan klar? -Nej. Jag mår inte bra.

-De skickar hit nån som avslutar. -Det är väl vädret som spökar.

Antagligen.

-Får jag fråga en sak? -Visst.

Är det du som alltid klagar på lukten på toaletterna?

De bråkar väl inte med dig om det?

Jag försöker inte förstöra för dig, Marcus. Jag tål bara inte blomdoften.

Men jag lovar dig en sak.

Doften av citron och lime döljer inte odören du lämnar efter dig där inne.

Det är nog sant.

-Vad visar de för film ikväll? -Du mår visst inte alls bra.

-Hur så? -Så här mycket brukar du inte prata.

Ikväll sträcktittar jag på "A Star Is Born".

-Hur sträcktittar man på en film? -Jag har fyra olika versioner.

Jag ser alla fyra på raken, och sen jämför jag dem med varandra.

-Allvarligt, du har för lite att göra. -Det stämmer nog.

-Du råkar inte ha några värktabletter? -Jag tror det.

-Hur många behöver du? -Tre.

-Jag trodde inte du var musikalfantast. -Jag är cineast.

-Jag gillar alla genrer. Vatten? -Nej, jag har i bilen.

-Tack. -Varsågod.

Vilken natt! Förhoppningsvis avtar det snart.

Så...vi ska verkligen genomföra det den här gången?

Vad har vi för val?

Vet du vad som hände idag?

-Jag blev månadens anställda. -Kul för dig.

-Det är tredje gången. -Vad får du ut av det?

Vad menar du? Månadens anställda, det är en stor grej...

Vad får du för det? Jag antar att din karriär skjuter i höjden nu.

Hur kan de förbise dig nu när du blev månadens anställda för tredje gången?

Vi borde skåla för det.

Är det här svaret? Kommer jag att få det bättre efteråt?

-Jag tror inte det blir mycket värre. -Du tror verkligen på det.

Du tror verkligen att det här kommer att lösa allt.

Hej.

Ska vi verkligen genomföra det?

Marcus, han är för ung för det här. Han är ju bara barnet.

Ursäkta mig, men jag tar snart examen, och jag fyllde precis 18.

Rent tekniskt är jag inget barn längre.

Och jag har kommit in på Cornell.

Min tjej kom in på Ithica. Det ligger nära, så vi kan fortsätta...

Nu räcker det!

Du tror visst att du har koll på allt. Du ska gå på fint college...

-Universitet. -Med din lilla flickvän.

-Hon är faktiskt min fästmö. -Grabben.

Om du avbryter mig en gång till, en gång till...

18 år gammal? Du tror visst att det betyder nåt, men det betyder inget.

Det betyder bara att du är en korkad grabb som inte vet vad som väntar dig.

Du går omkring och tror att allt är toppen och att ditt liv är perfekt.

-Jag försökte bara... -Grabben. Vad sa jag om att avbryta?

-Marcus? -Det är ditt problem - du lyssnar inte.

Ni ungdomar verkar inte förstå allvaret.

Du går omkring och gör upp planer. Du ska till Cornell och du ska gifta dig.

Men sen går dina planer snabbt i stöpet innan du vet ordet av.

Kom igen, Marcus!

Marcus? Marcus!

-Har jag missat nåt? -Ingenting.

Jag undrar varför vi inte har satt i gång än. Ska vi genomföra det?

-Ja. -Du kan inte mena allvar, Marcus.

Det gör han, och det kommer att ske.

-Varför är du så säker på det? -Se på honom!

Se på oss.

Vem har kontroll över bilen?

Vem är panikslagen över att det här faktiskt äntligen blir av?

Han har knuffats mot kanten.

Lite närmare för varje gång, vartenda slag, vartenda nederlag.

Varje dag blir han sviken av allt och alla som betyder nåt för honom.

Vartenda jobb, det prestigefyllda utnämnandet "Månadens anställda".

Varje termin visar han upp sina fina betyg för sina försummande föräldrar.

Och den där speciella flickan, henne fick han också.

-År efter år, helt bortkastade. -Nu räcker det!

Du jobbade hårt på det förhållandet, men det var slöseri med tid.

Det kommer aldrig finnas nån som hon. Du vet vad det innebär för dig.

Ensamhet, hjärtesorg och misslyckande.

Sådan var du för din mor - den misslyckade sonen.

Håll truten! - Lyssna inte, Marcus.

Din pappa, han kunde inte ens se dig i ögonen.

Inte ens när han slöt sina ögon för sista gången.

-Vill du veta varför? -Lyssna inte på honom, Marcus!

För att du är patetisk. Du är bortkastad som människa.

Du kan inte betala räkningar, inte tillfredsställa en kvinna.

Du får inte ens erektion längre! När var senaste gången du pratade med nån?

Nån som inte bara finns i ditt huvud?

Gör oss en tjänst och gör slut på det. Varför vill du fortsätta så här?

-Gör det bara, Marcus. -Lyssna inte på honom!

-Gör det. -Så illa är det inte!

Gör det nu, Marcus!

Gör det!

Nej. Nej! Lägg ner vapnet, Marcus.

Gör det!

Det blev en flicka.

Lilla Gaby.

44 cm, 3,7 kg.

-Liknar hon sin mamma? -På pricken.

Marcus? När såg du Gaby senast?

Vet du var hon är nånstans? Vet du hur livet har behandlat henne?

Skulle hon ens få reda på det här? Skulle hon ens bry sig?

Marcus, minns du far- och dotterdansen?

Den som hon sa att hon var rädd för. Varför var hon rädd, Marcus?

Hon var rädd... Hon var rädd att nåt skulle hända mig.

Nåt som skulle hindra oss från att träffa varandra igen.

-Det var 20 år sen. -Marcus, kolla in Gabys FB-sida.

Regnet börjar äntligen avta.

Inte idag i alla fall.

Marcus, vad sysslar du med? Gaby har redan gått vidare.

Hon har en egen familj nu. Om du dyker upp ses det som överträdelse.

Marcus!

Varför låter du mig inte vara ifred? Det var du som lämnade henne.

-Ändå är du på mig hela tiden. -Jag är bara förnuftets röst.

Den som talar om hur du känner dig, och hur du borde känna dig.

Av allihop är du den som gör mig mest upprörd.

Det kan inte stämma. Mer än den där korkade grabben?

Du låter mig visst inte känna en stunds glädje eller låter mig dagdrömma.

Du har väl sett meddelandet på dörren?

Gör oss en tjänst och håll tyst en stund.

Det kommer inte att ske, Marcus. Jag kommer inte bara att försvinna.

Jag kommer att finnas här väldigt, väldigt länge.

Jag sa ju det, Marco. Jag var tvungen att göra nåt.

Levererar du paket från Amazon nu?

Marcus, kom tillbaka!

Är du redo för det här? Det är en lång resa, låt inte tankarna styra.

Visst, ignorera oss. Det blir nog bäst så.

Han kan inte ignorera mig. Han borde i alla fall inte göra det.

Får jag göra det? Det vore så skönt.

Marcus, du borde bara fokusera på Gaby.

Vad tror du att hon säger när du kommer dit?

Ska du berätta vilken katastrof ditt liv har varit?

Hur de senaste sju åren har inneburit ensamhet, hjärtesorg och misslyckanden?

Måste vi lyssna på dina haranger?

Minns du Gabys favoritleksak? Vi kan väl köpa en till bebisen?

Hur ska det gå till? Hur ska jag hitta en 20 år gammal leksak idag?

Vad gör du, Marcus?

Allvarligt? Är du rätt person att hjälpa den här mannen?

Vad gör du? Backa! Ta inte ett steg till.

Vet du vad? Jag har tillbringat de senaste tio åren som du.