Light of My Life

Ska jag berätta en historia?

Vadå, en historia om Bobo och Jojo?

Nej, jag tänkte inte berätta en historia om de populära figurerna Bobo och Jojo,

men du skulle kunna nämna deras namn med lite respekt.

Du kanske är för gammal nu, men förr kunde du inte få nog av Bobo och Jojo-historier.

- Det kan jag nu. - Den handlar ändå inte om dem.

Det här är en ny historia.

- En ny historia om en ung flicka. - Den får inte handla om mig!

Den handlar inte om dig, utan om en ung rävflicka

vid namn Jamie.

Pappa, det är flickan från bergsboken. Jag berättade det.

Okej, det här är en historia om en ung rävflicka

vid namn... Goldy.

Och hon hade en man, för hon var en vuxenräv.

Hennes man hette... Art.

Och de var vuxna, så de bodde tillsammans i sin lya... Sin rävlya.

Och Art gillade att mixtra och dona, undersöka, uppfinna och greja.

Han ville ha lyan ren och prydlig. Han var väldigt noga med småsaker.

Han trivdes när det var lugnt.

Goldy var väldigt tuff och frilufsig, så det väldigt annorlunda...

- Den skulle inte handla om mig. - Den handlar om räven Goldy!

Du säger jämt att jag är tuff och frilufsig.

Än sen? Historien handlar om räven Goldy i en rävlya. Det är inte du.

En dag tog Art en av sina uppfinningar, en spå-vädret-maskin,

upp till en bergstopp.

Där uppe försökte han spå vädret.

Han såg ovädersmoln vid horisonten, och mätarna höll på att flippa ur.

Han litade inte riktigt på dem och tittade på molnen vid horisonten.

På en annan bergstopp ser han en människa med kåpa, sandaler och långt skägg.

Han skriker upp mot himlen och ser helt knäpp ut.

Art var en smart räv och lyssnade på sin inre röst när nåt känns del.

- Som vi pratar om. - Ja, ja.

Han svepte in sin maskin och gick ner från berget för att komma bort.

Han gick till lyan för att berätta för Goldy att ett stort oväder var på väg.

Art avskydde verkligen att bli våt och smutsig

och när rävlyan blev översvämmad.

Goldy brydde sig inte, men Art hatade det. Därför uppfann han spå-vädret-maskinen.

Men Goldy var inte där. Han letade överallt men hittade henne inte.

Men han lade märke till stora grupper med olika djur som gick åt samma håll.

Han skulle kolla in det, sveptes med och följde med dem ner till bukten.

Där i vattnet låg det en jättelik träflotte.

Och han tänkte...

"Oj, den där är inte så stadigt byggd..."

Medan han tänkte det sveptes han med av nästa folkhop.

Han knuffades omkring tills han hamnade framför Goldy.

Han sa: "Var har du varit?"

Hon sa: "Jag har köat i fyra timmar!" Hon hatade köer.

"Till vad?" sa han. "Till tävlingen", sa hon.

"Vilken tävling?" sa han.

Hon sa: "Den bästa hanen och honan av varje art, varje djursort..."

Jag vet vad en art är.

"...får åka på ett äventyr på den stora båten, Noas ark."

- "Noas ark" är inte så här. - Men det här är min historia.

- Heter den "Noas ark"? - Nej, men Noas ark är med.

Den här heter "Arts ark".

Han ville inte bli kvar. Han gillar inte äventyr, men han älskar Goldy,

och vill tillbringa tid med henne för att äktenskapet ska funka.

Så han anmäler sig till tävlingen men blir besegrad direkt.

För hanrävarnas grenar handlar om att ha störst muskler

glansigast päls och vassast tänder.

De är inte Arts grej, så han förlorar.

Och Goldy leds i väg med en annan hanräv.

Och de alla de andra djuren går i par ombord Noas ark.

- Vad heter han? - Han heter "Huggtanden".

Han har vässat en av sina tänder, så att den ser ut som en vass huggtand.

Ett gäng människor leder alla djuren ombord, däribland Huggtanden och Goldy.

När alla är på båten kommer en människa fram, han som var på bergstoppen.

Och han säger: "Tjena, jag heter Noa."

"Hur är det? Tjenixen, gott folk."

Alla djuren stirrar, och han bara säger: "Tjenixen på er!"

Han säger: "Ni är de utvalda, va?"

Jag ska ta er till de utvaldas gård.

"Tjenixen, hur är det?"

Han går ombord och ner under däck.

Båten börja lämna stranden, och Art ser förtvivlat på när Goldie försvinner.

Hon kastar en slängkyss. "Vi ses om en vecka! Jag älskar dig."

Pang! Det åskar och blixtrar.

Himlen öppnar sig, och ett skyfall gör honom dyngsur. Han hatar att vara blöt.

Han lunkar tillbaka till rävlyan, lägger sig, somnar och drömmer.

I drömmen är Goldy på båtens däck.

Båten gungar och kränger, och hon skriker: "Hjälp!"

Art vaknar, och lyan är fylld med vatten. Det skvalpar omkring.

Han skriker också "hjälp" och far ut ur lyan.

Och hela dalen är översvämmad.

Han inser att Noa också har kunnat förutse vädret.

Det var inte nån nöjeskryssning, utan en räddningsflotte.

Alla som var kvar skulle dö.

Men Art var den ende som kände till att båten inte var så stadigt byggd

och att alla på Noas ark också skulle dö.

Så han visste att han måste göra sin egen ark.

- Arts ark. - Arts ark!

Arts ark.

Han kan inte göra det själv, så han ber sin gamle vän Bävern Bob.

Bob var en riktigt gammal bäver.

Hans historia är fantastisk. Jag berättar den nån annan kväll. Bob är otrolig.

Han tar hjälp av Bävern Bob, och de bygger Arts ark ihop.

De sätter till och med på en stor mast.

De flätar ihop palmblad som fångar vinden, så att det går fortare.

- Ett segel. - Ett segel! De gör det första seglet.

Art uppfann seglet. Art var fantastisk.

Så de seglar snabbt ikapp Noas ark.

Och den kränger och tar in vatten. Den faller snart i bitar.

Hajarna simmar i cirklar och dreglar. De längtar efter att få äta djuren.

Och alla djuren på Noas ark får panik.

De ser land vid horisonten, men Noa kan inte styra. Han har inte ens ett roder.

Art är en riktig hantverkare och har gjort ett ordentligt bygge,

men Noas är bara en hög med flytande plankor som håller på att falla sönder.

Art kastar fort ett lasso runt stäven på Noas ark,

vänder seglet och dra dem ut från stormens öga och upp på land.

Alla djuren går av, och det gör Noa också och säger:

"Där räddade jag er allt! Jag räddade er, mina barn."

"Tjenixen? Hur är det?"

Art låter hon få äran. Han vill bara var med Goldy.

Han har räddat hela djurriket men vill inte ha äran.

Han bara går i väg och gräver en ny rävlya med Goldy.

Han är så glad att hon är tillbaka, och hon klagar aldrig mer på hans apparater.

Han låter henne alltid stöka till det lite i lyan.

De uppskattar varandra mer efter det här.

Och efter det var rävar inte kända

för att de har kralliga muskler och långt, svallande rävhår.

De var kända för att vara smarta och modiga djur.

Slut.

Du sa att den skulle handla om Goldy, men sen handlade den om Art.

Ja, Goldys historia är mer komplicerad. Det är en helt annan historia.

Var det verkligen två av alla arter? För det låter osannolikt.

Ja, det låter faktiskt osannolikt. Hur kunde jag missa det?

Vilket skitsnack!

Han måste ha hittat på allt det där om Noas ark. Osannolikt!

Fast ibland är väl historier påhittade?

Just det. Ibland är historier bara påhittade.

Jag är den enda flickan i min art.

Nej, det finns andra.

Jag har aldrig sett nån annan.

Du blir äldre, och då kommer du att träffa andra.

Kommer de att veta att jag är flicka?

Ja, om du avslöjar det.

Rag? Rag?

- Vadå? - Vad gör du?

Jag läser.

- Alligator. - A-L-L-I-G-A-T-O-R.

- Okej, träkol. - Allvar?

- För lätt? - Ja, träkol.

Okej, slappna av. För lätt.

- Uh, narcissistisk. - N-A-R-C-I-S-S-I-S-T-I-S-K.

Wow, inte illa! Centrifugal. Centrifugal.

Centrifugal.

Pappa, vad är skillnaden mellan moral och etik?

Moral är en idé om rätt och fel,

och etik är hur moralen tillämpas i specifika situationer.

Som att det är fel att mörda nån,

men om de tänker döda tio andra, får man då döda dem?

Nu tog jag döda som exempel, vilket är lite våldsamt, men det är...

...en uppenbar moralisk princip.

En som heter Luke i min bok har jättedålig moral och etik.

Både och.

På vilket sätt är han omoralisk och oetisk?

Han är hemsk. Han ljuger för att skydda sig själv,

men ljuger inte när skulle kunna göra det, för att inte krossa Lilys hjärta.

Jag förstår. Vad skulle han säga för att försvara sina val?

Kanske har han dåligt samvete för att han ljög första gången

och vill inte ljuga andra gången, även om det vore etiskt rätt.

Så hans försvar är att han har lärt sig att det är fel att ljuga

och att han nu alltid vill tala sanning.

- Han har rätt moraliskt men inte etiskt. - Ät de här.

Sätt dig ner!

- Bli kvar här. För att jag säger det! - Okej.

- Vill du ha hjälp med nåt? - Jisses...!

- Jag hörde ljud där bortifrån. - Jaha. Det är mitt läger och mina saker.

- Jag visste inte att nån var tillbaka här. - Jag är snarare på genomresa.

Bara jag och en armépolare. Han är och jagar nu.

- Vill du ha hjälp med nåt? - Nej... Jag bara snokar lite.

Och vem har vi här?

- Det här är min son. - Och vad heter du?

- Min son Alex. - Alex.

- Hur gammal är du? - Elva.

Elva? Vad läser du?

- Bara en bok. - Den ser bra ut.

Fin gosse.

Tack.

- Vi vill inte ha sällskap. - Nej, det tror jag, det.

Nåväl, då ska gå vidare.

Om jag träffar din polare, så hälsar jag.

Jag sa till dig att inte komma fram.

Packa dina saker.

- Ska vi flytta? - Ja.

- Nu? På grund av honom? - Ja.

- Han är en gaggig gubbe. - Honom och alla han känner.

- Är det skarpt larm? - Nej, men jag vill flytta rätt så fort.

Varför sa du inte att jag var din son i stället för att du har en kompis?

Jag ska svara när jag har hunnit tänka på det. Samla nu ihop dina saker.

Jag vet inte varför du kom fram, men du måste lyssna på mina instruktioner.

- Rag? - Okej.

När du frågade varför svarade jag: "För att jag säger det."

Det är orättvist, och jag borde ha svarat, men det kunde jag inte just då.

Det är okej. Jag visste varför.

- Mannen? - Ja, mannen.

Men... Jo, mannen. Punkt slut.

Hur som helst, svaret på...

- Rag... Hur vet du vart du är på väg? - Nordväst.

- Ja, men hur vet du vart det är? - Du har sagt det en miljon gånger...