Last Night in Soho

Vacker klänning, älskling.

Tack.

Fantastisk!

Vem har designat din klänning?

Eloise Turner.

Vem har gjort klänningen?

Eloise T, såklart.

E.T.

Ellie Turner.

- Det betyder väl tur, eller hur? - Eloise, posten har kommit!

- Ellie? - Jag kommer!

Vad står det?

Jag ska till London.

Jag visste att du skulle klara det.

Jag ska till London!

Jag ska till London.

Jag ska till London. Jag ska till London.

Jag ska till London.

- Är du säker på att jag kan ta dem alla? - Jag har fått dig beroende av dem.

Jag kan inte beröva dig dem nu.

Har du tillräckligt med utrymme?

Vad?

- Behöver du inga strumpor? - Strumpor.

Det var en av de första gångerna som din mamma och jag åkte till London.

Åh, gud, butikerna.

Vi brukade titta på alla kläder.

Liberty. Selfridges.

Carnaby Street.

De snobbiga butiksanställda visste att vi inte hade råd med nånting,

men inte att vi kunde kopiera det.

- Ta det med dig. - Nej, det kan jag inte, mormor.

Ta den med dig när jag gjort mig hemmastadd.

Vi äter middag på Criterion, precis som på bilden.

Vi åt inte där. Det var för dyrt. Vi tog en bild utanför och gick till Wimpy.

När jag är en stor modedesigner åker vi dit.

- Överrens? - Wimpy verkar inte existera längre.

Du vet vad jag menar.

Jag vet hur mycket du vill ha det här.

Det var också hennes dröm, men London är inte vad du föreställer dig.

- Mormor. - Du måste ta hand om dig själv.

- Jag vet. - Jag säger det ändå.

- Det finns många dåliga människor... - Jag ska vara försiktig.

...rötägg.

Jag är tuff! Jag kan hantera dem!

Jag säger bara att London kan vara mycket.

Det blev kanske för mycket för din mamma och hon hade inte din gåva.

Min gåva?

Hon märkte inte saker eller såg saker som du gör.

Jag är rädd att du kommer att bli överväldigad igen.

Mormor, jag gör inte bara det här för min egen skull.

Jag vill verkligen göra det... för hennes skull.

Kanske blir det inte så illa.

Där inne kommer jag nog inte att bli påmind så mycket om henne.

Okej då.

Dessutom... Jag har inte ens sett mamma på evigheter.

Hejdå.

Lova mig att ringa?

Du vet du att jag kommer göra.

Om det blir allt för mycket därinne, så säger du det?

I staden?

Här inne.

Snälla gör det inte mot dig själv. Gör inte så mot mig, okej?

Jag älskar dig.

Åh, Ellie.

- Jag vill att vi båda ska vara där. - Jag kommer inte att svika dig.

Du kan du aldrig.

- Charlotte Street, tack. - Med nöje, raring.

Första gången?

Jag var här en gång med min mamma, men jag var liten.

- Det ser annorlunda ut nu. - Det förändras snabbt.

Men oroa dig inte, min kära.

Det är fortfarande samma gamla London under det hela.

Bra.

- Så vad för dig hit? - Jag studerar.

- London College of Fashion. - Så du är modell?

Nej.

Jag designar kläder.

Eller så skulle jag vilja. Jag menar... jag vill bli designer.

Ja, men du skulle kunna bli modell, eller hur? Du har benen för det.

Så vad finns på Charlotte Street?

Studentbostad.

Bara tjejer i den byggnaden?

Om alla ni supermodeller ska bo på Charlotte Street, så kommer jag.

- Du kanske har hittat din första stalker. - Jag går härifrån.

Det är några kvarter till härifrån, min kära.

Jag har inte tillräckligt med kontanter.

Vi hittar nog en lösning, sötnos.

Här är inte säkert på natten för unga flickor på egen hand.

- Jag vill gå till affären ändå. - Som du vill.

Ursäkta mig.

Kan jag hjälpa dig?

Förlåt.

Behöver du hjälp?

- Jag klarar det. - Det ser inte ut så.

Men jag gör.

- Är du Eloise? - Ja.

Ja, du ser ut som en Eloise.

Nåväl, Ellie.

- Jag heter Jocasta. - Stavade de ditt efternamn fel, eller...?

Jag bestämde mig bara för att släppa det. Det är mycket mer unikt att bli känd -

för bara sitt dopnamn.

Så känd för ditt arbete att du kan enbart kan kallas för Kylie.

- Minogue? - Jenner.

Nå.

Okej, dåligt exempel, men... hur många Jocastas känner du?

- Ingen. - Precis, bruden.

Spelar det någon roll att jag tingade sängen vid fönstret?

- Nej. - Om vi ​​inte kväver varandra,

- kan vi kanske prata om att byta nästa termin.

Ja.

- Var kommer du ifrån? - Redruth.

- Det ligger i Cornwall. - Ursäkta?

- Du vet, Cornwall, på landet. - Nej, jag hörde dig, sötnos.

Jag är ledsen å dina vägnar.

Äh...

Hur är det med dig?

Manchester ursprungligen, men jag flyttade ner hit under mitt sabbatsår.

Jag var praktikant på en studio i Savile Row.

Jag bodde precis i Redruth och gjorde mina egna kläder.

Jag hade en känsla av att du klarade det.

Ja, det är Bouchra Jarrar.

Innan hon sålde sin själ och flyttade till Lanvin.

- Cigg? - Nej tack.

Är det tillåtet här?

Jag plockade ur batterierna från larmet.

Jag kan gå ut om du verkligen har problem med det.

Nej.

- Det är okej. - Jag provade e-cigarett.

Men det får dig att se ut som en idiot.

Ja, helt och hållet.

Vad gör din pappa?

Jag känner inte honom.

Samma här.

- Och din mamma? - Min mamma är död.

Jag visste att vi skulle hitta något vi har gemensamt.

Jag var bara 15 när hon dog.

Hur var det för dig?

Sju.

Det var tidigt.

Men det kanske är lättare i den åldern.

Inte för att det är någon tävling.

Färskt blod!

Herregud, är det en Bouchra Jarrar?

Åh, du har öga för det här.

Innan hon sålde sin själ och flyttade till Lanvin.

- Ja. - Självklart.

Det är min rumskamrat, Eloise.

Hej.

Hon har bokstavligen gjort kläderna hon har på sig själv.

Vi går runt i våra bästa kläder medan hon kommer på en egen design.

- Vi borde kalla henne "Brass Balls Ellie". - Och vad ska vi kalla dig?

Från och med imorgon bitti kommer du bara att känna mig som orkanen Jocasta.

Så ni känner varandra sedan tidigare?

Ja, vi har känt varandra länge. - Vad är det? 15 minuter?

Något sådant.

Vi är i "Döda mammors-klubben".

- Jävla leukemi, har jag rätt? - Det är hemskt.

Det är eländigt. Jag kan inte ljuga om den saken.

Men jag känner att det återspeglas i mitt arbete.

Vad hände med din mamma?

Hon mådde inte bra... mentalt.

Hon... begick självmord.

Jag är ledsen.

- Vi borde inte ha frågat. - Det var länge sedan.

- Du är så modig. - Så modig.

Jag hade en farbror som begick självmord. Hängde sig.

- Så jag vet precis hur det är. - Också väldigt modig.

- Så modigt också. - Ja.

Är du ny på cirkusen, Ellie?

Du måste markera sitt territorium, bruden.

Nä.

Dags att ta fram godsakerna. Låt oss tömma den här jäveln.

Vill vi verkligen ha baksmälla på vår första dag?

Åh, tyst med dig. Det är ditt framtida jag som talar. Vet du vad, strunta i henne.

Ni måste leva i nuet, tjejer.

Så horor...

...för Soho.

För Soho!

För Soho.

Kom igen, Ellie. Du ligger efter.

Du kommer älska det!

Nu går vi!

Jag dejtade en irländsk kille två gånger.

Tja, samma kille, men typ två gånger.

Ja, han var irländare.

Jag vet inte, jag känner liksom att jag fattar kulturen.

- Titta och lär, pojkar. - Och jag bara älskar Irland.

- Han presenterade mig bokstavligen... - Ursäkta mig, fröken.

Min kuk dog precis..

- Får jag köra in den i din röv? - Absolut inte.

Vad äckligt.

Du borde prova den repliken på Eloise.

Hon blir garanterat fullständigt pervers om man häller i henne några drinkar.

- Vad? - Kom igen, spela spelet.

Nykomlingar... de är en välsignelse och en förbannelse.

HATAR DU FULLA MÄNNISKOR?

BLI EN BARTENDER PERSONAL SÖKES

Åh skit! Saken är den...

Hon är så intetsägande... Allt om henne skriker pånyttfödd kristen.

Vem? Musen från landet?