The Hit

Stick,

Willie! Klockan är halv sju.

Willie?

Kommer.

Rampfeber, Willie?

De kommer.

Var er senaste adress 77 A Eton Grove, South Norwood?

Stämmer det inte, mr Parker, att ni under många år-

försörjt er som yrkesförbrytare?

Jo, sir, tyvärr.

Eftermiddagen den 23 september 1971 rånades Barclaybanken i East Dulwich.

Ni deltog väl i det rånet, mr Parker? Vilka var era medbrottslingar?

Hopwood, Riordan, Fellows och mr Corrigan.

-Vem gjorde vad? -Hur sa?

Jaså...

Jag väntade i bilen och...

.Lenny, Jimmy och Jeff gick in i banken,

-Corrigan tog pengarna. -Alltihop?

-Ni delade väl på dem? -Ja.

Men Corrigan fick lejonparten? För han var hjärnan bakom operationen.

Alltså, mr Corrigan... Ja, han var hjärnan.

Den 25 oktober 1972 rånades en värdetransport på Peckham High Road.

En vakt sårades. Var ni med om det?

Ja, sir. Och Riordan, Fellows och mr Corrigan.

-Inte Hopwood? -Nej, sir.

Jag tror att Lenny var sjuk den dagen.

Eller kalla fötter...

-Vem sköt mot vakten? -Det gjorde Riordan.

Slutligen, mr Parker, vill jag fråga det här...

Då ni gick med på att vittna, påverkades ni av några löften-

-om straffimmunitet, eller någon form av specialbehandling?

Nej, sir.

Jag berättar det, för att det är min plikt.

-Jag tycker att det är rätt. -Ni kan komma ner, Parker,

Tack, herr ordförande.

Vi ses igen, vet ej var, vet ej när

Men jag vet, vi ses igen en vacker dag

10 år senare

Mr Parker!

Juan!

Kör!

-Kom igen... -Får jag öppna rutan?

Det räcker,

Ursäkta, mr Braddock.

Mr Braddock?

-Vad flinar du åt, skithög? -Ursäkta.

Du har inget att le åt. Om du visste...

Han tror att jag inte vet. Om jag visste...

Var är mr Corrigan? I London?

Har ni en båt undangömd nånstans?

Nej, knappast... Vi åker norrut.

Nej, jag tror att vi kör snabbt genom frankrike och sen över drickat.

Det är enda problemet, att få mig över vattnet.

-Corrigan är i Paris. -Myron...

Myron? Vilket ovanligt namn.

Paris, alltså.

Var korsar vi gränsen?

På nåt stillsamt ställe, va?

Upp genom Frankrike... Bör vara i Paris vid femtiden på morgonen.

Ett kort samtal med mr Corrigan och sen är det adjöss med Willie.

Bödeln och hans medhjälpare.

-Det är väl inget att skratta åt? -År det inte?

-Jag ska berätta en sak jag läste... -Du,

Parker, mr Braddock. Willie Parker.

Du...

-Tig. -Det kräver kanske lite övning.

Jag är berömd.

Stackars Juan. Killarna som hämtade mig, mejade ner honom.

-Jag tyckte väl att vi körde på nåt. -Vem?

Juan Velåzquez - han är polis.

De har bilnumret.

De är nära ett gripande och betalar pengar för information.

-Vad då för polis? -Ingen sa nåt om snutar.

Det var när de hörde att Corrigan kommit ut.

-En tjänst från Guardia Civil. -Han ljuger!

-Du ljuger! -Varför skulle jag göra det?

-Han blåser oss. -Ta av nästa avfart. Gör det.

Här finns inga avfarter!

Det är inga problem. De enda som vet nåt är undanröjda!

Eller hur?

Vi fimpar honom här. Det är lika bra här som nån annanstans.

Vi måste bort från det här jävla landet.

-Vi byter bil. -Ja.

-Man kan inte vara nog försiktig. -Håll käft!

Är inte det för riskabelt?

-Vi åker till Madrid. -Madrid!

Nu räcker det!

Jag går tillbaka till bilen.

-Han har nåt i kikaren! -Vad gjorde du?

Jag vet...

Han har nåt på gång!

Har han?

-Vart ska vi? -Vänster.

Det är länge sen jag var i Madrid.

Snyggt!

Hej, älskling!

Å fan...

Jag känner igen dig. Det är mr Mitchell, inte sant?

-Nej. -Jo, det är det. Tony Mitchell.

Mitch. Minns du mig? Harry. Från Rom...

-Visst minns du mig? -Vad gör du här?

Jag lånar stället. Det är lugnt - Bruno vet om det.

Eller, han vet inte precis.

Han gav mig nycklarna för ett par år sen. Jag fick bråttom att sticka.

Jag tänkte att Bruno inte skulle ha nåt emot det.

-Jag trodde att det skulle vara tomt. -Självklart.

-Därav pistolen. -Jag fattar.

Ni ville besöka en god väns hem.

Ni visste att lägenheten borde vara tom, och så hittar ni mig här.

Det är klart att man... Om man har en.

Det spelar ingen roll.

Australisk fotboll. Jag får band hitskickade varje vecka.

Jag heter Harry. Vi känner väl inte varann?

-Nej. -Jag känner inte dig heller.

Men vad säger ett namn? Tre vänner till Bruno.

Vi är alla Brunos vänner. Gamla, goda Bruno...

Hur är läget, Mitch?

Jag heter Willie Parker.

Du har säkert läst om mig i tidningen.

Din skithög.

Det där hörde jag inte. Han är en skojare, va? En pajas!

-Jag hörde inte vad han hette. -Willie Parker.

-Håll käften! Vad gör du? -Jag gör dig ingenting, Harry.

Jag vet inte att du är ute på ett jobb. Jag vet ingenting.

Jag har inte läst tidningen. Jag bränner blaskan!

Nej.

Maggie... Det här är några vänner - amigos.

Det här är min vän mr Mitchell.

Och det här är några andra vänner.

Det är inte till oss. Jag tar inte emot samtal här.

Vi kan väl ta en öl? En kall öl, Prata igenom saken.

-Jag kan tänka mig en öl. -Toppen. Det är vad vi behöver.

-Ingen till honom. -Nu struntar vi i det som varit.

Sätt er, Gör det bekvämt för er.

-Heter hon Maggie? -Magdalena Maria Victoria Morales.

Stiligt, va. Riktig tungvrickare. Jag kallar henne Maggie.

Vi har varit ihop i ett år. Det bästa året i mitt liv.

-Hur gammal tror ni att hon är? -Jag skiter i hur gammal hon är.

-Nitton? -Varför inte sexton?

Eller femton.

Inte illa för en gammal gubbe, va?

Ni undrar nog vad hon ser i mig. Pengar, så klart.

Men det är inte bara det. Vi är fästa vid varann.

Hon var illa ute när vi träffades. Söt unge som sprang vind för våg.

Kommer från en bra familj, säger hon. Brodern är präst.

Men ni vet... Dödsfall, katastrofer, olyckliga investeringar.

En sekunden är hon en prinsessa, nästa jobbar hon nere på barerna.

-Det här är Spanien. -Varför håller du inte käften?

Jag kan inte!

Visste du att jag flyttat hit, Mitch? - Vi känner varann från Rom.

Han hjälpte några bekanta med ett problem.

Några giriga jävlar som ställde till det för alla andra.

En helg kom Mitch och tog hand om det.

Jag ställer din öl här, Mitch.

-Bilnycklar? -De finns i garaget.

Jag har använt bilen litegrann.

Tänkte att Bruno ville att motorn fick sig en genomkörare,

-Man får ringa efter den. -Säg åt dem att hämta den.

-Den kommer - en vit Mercedes. -Jag vet.

Förgasaren är lite knackig. Jag hade tänkt fixa den, men...

Åker ni direkt? Synd. Madrid är en fantastisk stad.

Sätt fart.

Jag förtjänar inte det här, Mitch.

Tycker du om...

-...flickan? -Maggie? Javisst.

Ja, det gör jag. Hon har ett sjujävla temperament, men vi kommer överens.

Jag har äntligen haft lite tur.

Vi måste ta henne, Harry.

Det bästa jag kan erbjuda dig...

Det skulle täppa till truten på mig. Inte för att jag skulle... Du vet.

Jag är tacksam, Mitch.

Hur länge behåller ni henne?

Hon klarar sig, hon är en bra tjej.

Jag var bara på fel ställe vid fel tid.

Ja.

Hämta flickan. Vi tar henne med oss.

-Vart ska vi ta henne? -Hämta flickan! - Du tar väskorna.

Harry!

Du! - Säg åt fnasket att jag blir förbannad om hon inte uppför sig.

Det behöver jag nog inte säga.

Bra.

Jag är säker på att deras kärlek ska klara oss igenom det här.

Trots belöningen...

Vänta här.

Jag har inte talat med dem, Mitch. Jag har inte haft tid.

Rejäl belöning, va? Ni måste vara försiktiga.

Vill du ha ett glas?

Ska vi se på matchen?

Det är mitt lag, Mitch. Hawthorn...

De förlorar.

Allt väl, mr Braddock?

Kolla... Hon är vettskrämd.

Ta det lugnt, du är i trygga händer.

-Hon fattar inte vad jag säger. -Ska jag översätta?

Nej.

Visst är hon söt? Bortkastad på den där australiern.

Han borde ha lärt henne lite engelska.

Talar du nån engelska? Engelska - talar du engelska?

Ja, engelska.

Det är sant... Jesus... Jag är kåt.