La Révolution

EN ORIGINALSERIE FRÅN NETFLIX

"HISTORIA ÄR BARA LÖGNER SOM MAN HAR ENATS OM."

NAPOLÉON BONAPARTE

Det sägs att historien skrivs av segrarna.

Man glömmer att säga att den skrivs om med tiden,

förställs i böcker,

återskapas av dem som inte var där.

INGEN KUNG, INGEN HÄRSKARE

FRANKRIKE 1789

Du kommer säkert att tro att min berättelse är lögn.

Ett barns mardröm i en kaotisk värld.

Du kommer att tänka att sjukdomen aldrig funnits.

Och att de döda aldrig återuppstår.

Jag heter Madeleine de Montargis.

Det här är mitt vittnesmål.

Jag ska berätta vad jag såg.

Och hur mörkrets tid blev upplysningens tid.

KAPITEL ETT BEGYNNELSEN

Allt började i slutet av år 1787.

Svält och fattigdom rådde på den franska landsbygden.

Men ingen hade kunnat förutse det som hände.

Såvitt jag minns,

tog allt sin början när hon mördades.

Hon hette Rebecca...

...och hade just fyllt 16 år.

En flicka av folket som drömde om en rättvisare värld.

En värld där alla var jämlika.

En värld utan tyranner och folk att förslava.

Rebecca nämns inte i historieböckerna.

Och ändå...

...liksom en liten sten kan ändra flodens flöde...

...förändrade hennes martyrdöd allt.

Grevinnan...

Baronen.

Ni brukar inte dra er undan så här.

"Den som sover med hundar, stiger upp med loppor."

Jag är förvånad att er farbror inte är här.

-Han ogillar societetslivet. -Till skillnad från er far.

Förresten, hur mår han?

Utmärkt, såvitt jag vet.

Verkligen?

Det ryktas att han lämnat Versailles för en månad sen.

De ryktena är falska. Han skriver ofta till mig.

Märkligt...

Mina källor var säkra.

Madeleine?

Madeleine!

Lugna dig.

Madeleine.

Grevskapet behöver bröd och ett lagenligt ledarskap.

Om något händer er far, kan er farbror göra anspråk på titeln.

Jag kan inte tänka mig ett större hot.

Var snäll och kom med, madame. Genast!

-Vad är det? -Er syster har fått ett nytt anfall!

Madeleine!

Jag är här, min ängel. Lugn!

Ophélie?

Hämta läkaren.

Minns du din dröm?

Det var mörkt…

Jag vet inte var jag var.

Jag såg ett ljus.

Jag gick närmare...

Där fanns en dörr.

En dörr med ett kors.

Madeleine...

Var inte rädd, jag är här.

Jag ville inte gå in.

Men det var som om jag drogs in.

Det var mörkt...

...så mörkt.

Det var då jag såg det.

Vad var det hon såg?

Hon minns inte.

Hennes tillstånd är oroande.

-Ni sa att det bara var en mardröm. -Nja.

Madeleine ska inte vara här. Hon hör hemma på en institution.

Menar ni dårhus?

I er fars frånvaro, kan er farbror få henne inlagd.

Han har rätt till det.

Ni kan gå nu.

-Grevinnan... -Gå!

-Gör det inte! -Madeleine är sjuk.

-Förr eller senare måste vi ta ett beslut. -Som ni gjorde åt er fru?

-Och nu åt er son. -Akta dig, Élise.

-Ni vill inte att Madeleine ska bo här. -Nej. Hon tillhör inte familjen.

Det bestämmer inte ni.

Grevskapsgasetten!

En bondflicka mördad! Köp tidningen!

En kannibal har gripits! Köp Grevskapsgasetten!

En kannibal har gripits! Köp Grevskapsgasetten!

En flicka hittades uppäten!

Köp tidningen!

Ers nåd...

Han väntar på er.

Élise…

Tack för att du kom.

-Ophélie. -Goddag, Fader.

Varför är vi här?

För hennes skull.

-Vem är hon? -Hon hette Rebecca.

Hennes far kom och bad mig om hjälp.

Och er.

Jag känner igen henne.

Hennes porträtt var i tidningen.

Är det bondflickan som de fann på vår mark?

Ni borde inte göra det.

Herregud.

Gendarmeriet sa att en lösdrivare gjorde det.

En främling.

-Vet ni vem det var? -Mannen de grep?

Jag gav honom husrum när han kom till stan.

Om jag misstänkte alla som söker skydd, skulle min kyrka vara tom.

Vad vill ni att jag ska göra?

Ni känner till er farbrors påbud.

Rebellernas märke.

-Den som tillhör Broderskapet... -...får inte begravas.

Utan ert medgivande, får hon ingen begravning.

Varför skulle hon göra det?

-De som bär märket vill se henne död. -De som bär märket är hungriga.

De vill inte se er död, grevinnan.

-De vill ha ett hem och mat till barnen. -Hon har rätt, det är omöjligt.

-De har förklarat krig mot min familj. -De är ert folk.

Élise, jag ber dig.

Ha barmhärtighet.

Jag kan inte ändra min farbrors beslut.

-Adjö, Fader. -Vreden växer på gatorna.

Om ni låter henne brännas, vänds den emot er.

Begrav henne, så får ni fred.

Du fattade rätt beslut.

Ge henne en värdig begravning.

Du säger inget.

Ni valde fel.

-Ingen förtjänar ett sånt öde. -De hade inte skonat er.

Du hade skyddat mig.

Ni litar för mycket på folk.

Och du för lite.

För att jag känner dem.

Oroa dig inte, det är nästan klart.

Allt väl?

Titta i min väska. Det är till er.

Är det sant det alla säger? Att du också är föräldralös?

Det stämmer.

Nästa gång ska du inte stjäla från nån som springer fortare än du.

Tack.

Vill du se vargen, sötnos?

Håll käften! Framåt, era as!

Håll käften!

Kräk! Seså!

Håll käften! Sätt fart!

Det är öppet.

Ställ den var du vill.

GREVSKAPSGASETTEN

Jag har aldrig sett såna här förut.

Jag lät tillverka dem.

Och den här? Vad är den till för?

För hemostas.

-Det betyder... -...att stoppa blödning.

-Du ersätter Martin, eller hur? -Ja, det är min andra dag.

Förlåt om jag snokar, men...

...att se en kvinna som du här...

En kvinna lär sig fort att det finns rovdjur överallt.

Här är de åtminstone inlåsta.

-Stämmer det som alla säger? -Vad säger de?

Att du injicerade smittkoppor i dig själv innan fångarna injicerades.

Känner du till kokoppor?

-Smittkoppor som drabbar kor? -Precis.

Här ska du se...

Den dödar inte människor.

Om din kropp redan smittats av kokoppor,

-är den förberedd. -Och det skyddar en?

Från de farliga smittkopporna?

Jag förstår.

Har du provat det?

Nej.

Behöver du nåt mer?

Jag heter Joseph.

Katell.

Det är kannibalen! De fångade honom!

Mördare!

Mördare!

Häng honom!

Häng honom!

Framåt!

Håll käften!

Kom hit!

Sätt fart!

Passa dig, du...

Ta väl hand om honom.

Gör vad du vill med dem.

Är det han som dödade bondflickan?

-Se till att ingen närmar sig honom. -Ni kan lita på mig.

Välkommen till graven.

Rör på påkarna!

Sätt fart!

Framåt!

Ner på knä!

De tog honom igår kväll.

-Vad är det här? -Stilla!

En amulett.