Freefall: A Reckoning for Boeing

Det är inte varje dag man tar upp kampen med ett så stort företag som Boeing.

Höj höger hand.

Svär du att vittnesmålet du avger är inget annat än sanningen?

Ja.

Boeing kommer att kämpa emot in i det sista.

Han instruerade folk att bryta mot regler och förordningar

som de kunde hållas ansvariga och åtalas för.

Det var möjligt att vi utsatte allmänheten för risker.

De allvarliga konsekvenserna av det han vittnade om

fick mig att haja till.

John var modig som talade ut.

Men jag tänkte för mig själv att nån kunde bli dödad för det här.

Johns vittnesmål skulle fortsätta följande dag.

Klockan 10 hade John fortfarande inte kommit.

Jag ringde hotellet och bad att få bli kopplad till hans rum…

…men telefonen bara ringde.

Jag frågade om nån kunde gå upp och se om han fortfarande sov.

De sa: "Han är inte där."

Jag frågade: "Står hans bil utanför?"

Chefen tog luren igen och sa

att hon hade gått ut till hans bil och sett honom från passagerarsidan.

Det var då hon ringde nödnumret.

Boeing har gett världen ännu ett skäl att vara flygrädd.

Flera av deras nya Dreamliner-plan har börjat brinna.

En Boeing 777-motor havererade några minuter efter starten.

Det här är mina föräldrars hem efter att en 777-motor exploderade i luften.

Hundratjugonio passagerare evakuerades. Fem personer skadades.

…femtio skadade när ett plan tappade kontrollen i luften.

En passagerare dödades i en explosion.

Det här är otroligt farliga saker och de fortsätter att hända.

När man ser nyheter och incidenter avlösa varandra

undrar man hur Boeing får fortsätta flyga.

KVALITETSUTREDARE, BOEING 2011-NU

Jag är ungen som fortfarande ser upp varje gång jag hör ett plan: "Åh." Ja.

Jag har alltid älskat flyg.

Pappa jobbade på ett F-14-plan

så jag gick jämt till gaterna och såg planen lyfta.

Jag växte upp i Seattle-området och trodde att jag skulle jobba på Boeing.

Jag blev glad när de värvade mig direkt efter skolan.

Boeing var ett fantastiskt företag.

Om man hade sin Boeing-tröja på sig kom folk fram och pratade med en.

Man kände stolthet.

Vi har tändning.

Vi har lyft.

Jag var länge raketforskare, men jag ville byta till flygplan.

Och jag ville jobba för världens bästa flygplanstillverkare.

Under ett sekel har Boeing förvandlat resandet världen över.

…världens största rymd- och luftfartsföretag.

Jag var stolt över att jobba på Boeing. Det är jag fortfarande.

Boeing förändrade mitt liv.

Vi var fattiga när jag växte upp,

och den ekonomiska utvecklingen förändrades fullständigt.

Att jobba på Boeing, att ha ett jobb där, var ett hederstecken.

Det här är Boeing.

De bygger flygplan med en genomgående grundidé.

Gör allt lite bättre än det behöver vara.

Boeing som företag var unikt på så sätt att om det uppstod dispyter

så avgjorde kvalitetsavdelningen om arbetet skulle godkännas.

-Då är det grönt ljus? -Ja.

Det var alltid två, tre personer som kollade allt man gjorde

för att försäkra att det stämde.

Jag tror inte det kommer att funka.

Kvalitetsavdelningen var systemets bromsar.

Vid problem stoppar kvalitetscheferna linan.

Ledningen stöttade en.

-De får avvakta tills vi är klara. -Okej.

Helt plötsligt ändrades den atmosfären.

Hur är det att komma som VD…

Hur var första dagen? Vad såg du på Boeing?

Jag började från basen, företagskulturen behövde diskuteras från botten och upp.

Boeings förfall.

Mycket kan härledas till anställningen av Jim McNerney som vd.

Han verkade vara perfekt.

Han hade en kandidatexamen från Yale och en master från Harvard.

Jim McNerney såg ut att vara som klippt och skuren för jobbet.

JIM MCNERNEY VD, BOEING

Jim McNerney hade i många år varit chef på General Electric

där han var protegé till 1900-talets mest inflytelserika VD,

en man vid namn Jack Welch.

Jag är, som så många andra, en del av den amerikanska drömmen.

Jack Welch var den första vd:n för ett stort amerikanskt företag

som fokuserade på att maximera vinsten till varje pris.

Han började snabbt utkontraktera,

utlokalisera och göra massuppsägningar.

Det bästa man kan göra för anställda

så fort man inser att de hör till de 10 bottenprocenten,

är att berätta det.

Jack Welch på GE sade upp de sämsta 10 procenten varje år.

Folk skulle konstant oroa sig för sina jobb.

Med de här strategierna förvandlade Jack Welch GE

till världens högst värderade företag.

Det var den sortens företag som nästan alla andra i USA såg upp till.

Boeings styrelse var inget undantag.

Jag visste att jag ville leda nåt, bara inte vad.

När McNerney tar över

satsar Boeing allt på Jack Welch-strategin

att sätta vinsten före allt.

Han fick också uppdraget att utveckla ett nytt flygplan.

Den nya 787:an har inte byggts än,

men Boeing är så säkra på dess kvaliteter att planet kallas Dreamliner.

Att utveckla och bygga 787-planet

skulle kosta cirka 10 miljarder dollar.

Men Boeings styrelse ville inte betala det.

En källa gav mig interna dokument som visade

att Boeings plan var att bygga planet för 5 miljarder dollar.

Hälften av vad det normalt skulle kosta.

BOEING FÖRÄNDRAR HUR PLAN BYGGS MED 787-MODELLEN

Boeing hade alltid varit kända för ingenjörskonst och flygplansbygge.

Den stora förändringen kom med 787:an.

Vi upptäckte att de tänkte utkontraktera

stora sektioner av planet för att spara pengar.

Mittsektionen byggdes i Italien.

Vingarna och batterierna kom från Japan.

Vingspetsarna och de bakre delarna kom från Sydkorea.

Nästan hela planet lades ut på entreprenad.

Man förstod direkt att det skulle påverka säkerhet och kvalitet.

Vi har inte längre kontrollen över hur säkra de här delarna är,

Vi måste bara godta det vi får och montera det i planet.

BOEINGS MONTERINGSANLÄGGNING

Delarna började komma från underleverantörerna.

Planen var att flygplanet skulle sättas ihop på tre dagar.

Första gången Boeing kopplade samman de två flygkroppsdelarna,

skickade nån ett foto.

Det var en stor glipa mellan dem.

787-DELARNA PASSAR INTE IHOP

Vissa av företagen klarade inte det Boeing anlitade dem till.

De kunde inte tillverka delarna de skulle tillverka.

Det var hemskt.

FÖR LITEN VINGINFÄSTNING

För mycket av planet lades ut på entreprenad.

PROBLEM DÄR VINGEN FÄSTS I FLYGKROPPEN

Inget klickade ihop.

Förseningarna avlöste varandra.

DREAMLINER-FÖRSENINGAR

Därför ville Boeing bygga en andra monteringslina för 787:an

för att öka produktionen.

Boeing grundades i Seattle och hade aldrig byggt plan nån annanstans.

Där hade Boeing kanske den skickligaste

flygplanstillverkningsarbetsstyrkan i världen.

Men den var till stora delar fackligt organiserad.

Och McNerney hatade fackföreningar.

De kostade Boeing pengar.

Så 2009 säger han att vi ska bygga en andra 787-lina i South Carolina.

Jag säger stolt att vi saknar fackföreningar i South Carolina

för att vi inte behöver fackföreningar här.

Boeings ledning fattade åter beslut som inte var säkerhetsbaserade,

utan som handlade om besparingar och företagets profit.

Vad har du lärt dig av dina ingenjörer

om att återuppbygga gamla dagars Boeing som alla växte upp med?

För det första återgår vi inte till gamla Boeing.

Fem, fyra, tre…

-…två, ett. -…två, ett.

Klipp!

När Boeing byggde sina fabriker i South Carolina

fanns det ingen flygindustri där.

Därför hade de inga erfarna arbetare.

De skickade ständigt dit experter från Seattle-området.

John Barnett var en av dem.

När jag började på Boeing

stod några av oss och snackade om var vi kom från.

Jag sa att jag är från Louisiana.

En av kompisarna replikerade:

"Så du är en gammal träskhund från Louisiana?"

Efter det kallades jag "Swampy".

Jag jobbade som kvalitetschef i Seattle i 15 år.

Jag var en av de första kvalitetscheferna som skickades till Charleston

för att hjälpa till att bygga Dreamliner-fabriken.

Som kvalitetschef är det mitt jobb att se till att planet byggs korrekt.

John var en gedigen kvalitetsman, en flygplansman.

Vi var båda kvalitetschefer. Vi var goda vänner.

Jag köpte kilovis av alligatorsvans av John som var från Louisiana.

Som sydstatare var South Carolina min chans att vara nära familjen.

Vi sa jämt att han var högljudd och stolt.

Man hörde när han kom in i rummet. Det hördes.

Ja, en träskhund.

När jag flyttade till Charleston och träffade John Barnett

märkte jag att vi var av samma virke.

Kvalitet får aldrig komma i andra hand.

John och jag lärde känna varandra på våra rekryteringsresor.

Vi intervjuade över 100 personer i veckan.

Från dag ett sa de att de inte ville ha fackligt inflytande i Charleston.

En del av Boeings avtal med South Carolina

innebar att de i huvudsak skulle anställa lokal personal.

Vi höll jobbmässor. Vi anställde folk direkt från college.

Till slut räckte det att veta vad en skruvmejsel för att bli anställd.

-Vad tycker ni om personalen här? -De suger. De suger.

-Inte alla så klart. -Nej, men majoriteten suger som fan.

-De är bara här för att stämpla in. -Ja, det är allt de gör.

Jag sa till mina chefer att personalen inte utbildas som den ska.

Inget om procedurer, luftfartsmyndighetens krav…

De lärde sig bara lyda order.

Men mina chefer struntade i utbildning. De vill bara trycka ut plan.

Charlestons arbetsstyrka kunde helt enkelt inte konstruera

en av världens mest komplicerade maskiner.

Antalet misstag växte snabbt.

Jag gick igenom produktionsanläggningen

och hörde ett väldigt högt bankande.

När jag kom närmare

såg jag en chef använda en slägga

för att slå i en sprint i ett landningsställ.