Whitmer Thomas: Terminal Crew of Dudes

Jag växte upp med skateboardåkning.

Jag håller på än. Lite konstigt ändå, jag är ju i 30-årsåldern.

Knepigt, för jag kan hålla till på en skateplats under en bro, i timmar,

se mig omkring och

inse att jag hänger med ett gäng 14-åriga killar.

Bara jag och ett gäng unga grabbar... vanligtvis är de utan tröjor också.

Klar?

De här grabbarna filmar jämt varandra när de gör trick och så.

Ibland ber de mig filma dem när de gör trick.

Ärligt, min kamera är proppfull med 14-åriga killar.

Hackar broccoli, hackar brocc...

Jag har märkt att de gör en grej när de gör illa sig,

som de inte erkänner.

Det kan ha blod rinnandes i ansiktet,

och deras kompis går fram och säger:

"Herregud mannen, vad hände? Är du okej?"

De svarar, "Jag mår bra. Jag fick bara en plötslig lust att gå in."

Det är lugnt, kompis. Du får erkänna att du har ont.

Hej, hej.

Jag hade tur som barn. Jag var inte särskilt bra på skateboard.

Under en period hade vi det tungt ekonomiskt.

Varje gång jag skulle iväg och skejta sa mamma:

"Snälla, skada dig inte idag. Vi har ingen försäkring."

Men jag gillade det,

för mina vänner sa: "Idag ska du släppa in

från den högsta half-pipen i parken."

Jag sa: "önskar jag kunde, men tyvärr, jag är inte försäkrad."

Rätt coolt, rätt coolt.

Nu kör vi.

Åh, ikväll under dessa ljus, gör jag ett försök

För gammal för ångest Och den dumma lilla glimten i ögat

Åh, desperation

För godkännande maskerat som villighet att underhålla

Jag känner mig galen, jag känner mig så menlös

Och när det blir tufft, ja, jag förlorar all integritet

Ikväll

I det här skenet

Och jag har den här dumma lilla glimten i ögat

Ja, jag ska försöka

För din skull, ska jag

ska jag göra mitt bästa

ska jag göra mitt bästa

ska jag göra mitt bästa

För din skull, ska jag göra mitt bästa

Alltid. Åh!

Att försöka förblir kriminellt fördolda tankar kryper in i hjärnan.

Om det är tyst, imitera Sir Michael Caine

Människor, Master Wayne... Vill bara se världen brinna

Vill bara se världen brinna

Åh! Mitt ex sa att jag är coolare när jag är sjuk

Och jag känner mig så sjuk att jag inte kan hjälpa det, jag vill skrika

Jag vill skrika!

Vi kan inte krossa förbehållet kan inte krossa förbehållet

När jag tuggar tuggummi stoppar jag in allt på en gång

Annars smakar det inget När jag leker med barn

Lever jag mig in lite för mycket

Och skrämmer livet ur dem

För jag ska försöka

göra mitt bästa för dig

försöker alltid göra mitt bästa

Åh! När jag var ung

pratade jag som Tom Green Under ett helt år

Medan mina föräldrar var på rehab

antar jag, jag gör mitt bästa

Du hanterar aldrig riktigt sådant som är verkligt

Mitt ex sa till mig jag är coolare när jag är sjuk

En applåd för mitt band.

Vi växte upp i Alabama allihop.

Vi har känt varandra nästan hela livet.

Det där är min bästa vän Jeramy.

Det där är min bästa vän, Clay.

Och det där är min bästa vän, Budd.

Budd växte faktiskt inte upp i Alabama. Vi växte inte upp med honom.

Han kommer från Kalifornien. Han är kustelitist.

Jag har bara känt honom i 18 år. Han är nästan en främling för mig,

och jag fattar inte varför han är på scenen ikväll.

Jag räknar dig som en av mina närmsta vänner.

-Det sårade mig. -Lägg av.

-Jag hatar dig. -Okej.

Ge även en applåd för min storebror Johnny.

Han är enorm. Se på honom. Han är enorm.

Jag vill verkligen vara cool.

Jag gör allt jag kan för att vara cool.

Försöker köpa rätt kläder och lyssna på rätt musik.

Det vore så häftigt att vara den coolaste snubben.

Den coolaste snubbe som finns är en LOL-typ.

Vet inte om ni känner till den typen.

En LOL-typ är den som du

textar det absolut roligaste du någonsin sett.

Och sex veckor senare...

svarar han: "LOL."

Ungefär detsamma som: "Jag bryr mig inte om du lever eller dör."

Det är en cool typ.

Det är en sån typ jag skulle vilja vara, men nä, jag är inte sån.

Textar du mig något som faktiskt är roligt,

svarar jag inte "LOL" då är jag redan

utanför din dörr och du kommer att höra mig...

Vissa män vill bara se världen brinna.

Det var andra gången jag härmade

Michael Caine ikväll.

Jag struntar i om det var amatörmässigt.

Det är jättekul att göra så.

Jag tycker det är roligt att

det är ett citat från The Dark Knight,

och det är en av de största filmer som gjorts,

regisserad av Christopher Nolan,

som är en av de mäktigaste regissörer som finns,

och han tordes inte säga till Michael Caine:

"Du, Michael Caine, jag undrar om du kanske kan göra om den repliken,

för vi vill använda den i trailern,

och ingen fattar vad fan du säger."

Allt Michael Caine klarade att göra var...

Jag får väl leva med det helt enkelt.

Det är väl rätt uppenbart att jag är jätteduktig på att imitera.

Jag kan i stort sett imitera vem som helst.

Jag behöver bara veta vad du heter och vad du jobbar med

så kan jag göra en perfekt imitation av dig.

Jag skulle vilja göra det ikväll, om det går bra.

Får jag göra en imitation av dig? Okej.

Jag behöver veta ditt förnamn och vad du jobbar med.

Så gör jag en perfekt imitation.

Jag heter Ian och jag är författare.

Jag heter Ian och jag är författare.

Lessen, Ian, du låter irriterande.

Det är nog rätt uppenbart att jag uppfostrades av missbrukare.

Det är okej. Tyvärr söp min mamma ihjäl sig.

Jag tänkte jag skulle döpa mitt första barn till hennes ära.

Japp, mitt första barn kommer heta Al-Anon.

-Får jag snacka lite med dig? -Ja.

-Det där var inte bra, eller hur? -Nej.

-Vi kan bättre? -Ja. Jag ska bättra mig.

-Då gör vi så. -Okej.

Okej, från och med nu ska jag göra ett bättre jobb.

Man blir en av två saker när man uppfostrats av missbrukare.

Antingen blir man ett coolt,

ogenomträngligt mysterium, eller en pipig liten fåntratt.

Ni får avgöra vilken av dem jag är.

Det här är min imitation av en...

seriös folkmusiker vars munspel

är lite för långt ifrån honom.

Jag behöver inte ens göra det. Jag förklarade nyss rätt bra.

I mitt tycke är jag rätt cool med röv till haka och sängkammarblick

Skulle vinna tävlingen om jag brydde mig, men jag ids inte

Är aldrig ensam när jag är själv, bor i mitt minimalistiska postmoderna hem

Mina kända vänner lät mig gå före i kön

Och jag är, jag är, jag är en riktigt cool typ, eller hur!

Tittar på Buffalo '66

Klär mig som River Phoenix

Kerouac och Wim Wenders Times Square och David Byrne

Och dör de döda verkligen Om de fortfarande gör dig förbannad

Jag skrev boken om hur man tappar bort sig

Är inte rädd för att bli lite mörk Som paniken i Needle Park

Men jag är en ljus liten stjärna När jag är i mitt eget rum

En fjärilslarv i en kokong

Och jag bryr mig inte, men frågar ändå

ja, ja, ja, jag frågar ändå

Är jag excentrisk eller bara en skitstövel?

Röker cig och snackar skit Ut i det vilda blå

Man måste vara en dåre för att lura en dåre

Vem tror att de lurar dig

I mina tankar vill du ha mig tillbaka

För jag är den enda Som kan få dig att skratta

Jag hatar din konst Tills du ger mig en komplimang

Jag är en rätt cool typ Så är det

Släpp loss, Clay!

På sistone har jag insett att jag berättar när jag deppar

Det finns inget i det förflutna som jag vill ha ogjort

Du krossade inte mitt hjärta Baby, jag saknar dig inte

Det är sant, det är sant det är sant, det är sant

Jag har alltid velat bli något.

Som när jag var liten, var jag med i julkören,

och stod på kanten av läktaren,

och i slutet på uppträdandet sjöng vi "Oss är en frälsare född."

Då hoppade jag ner från läktaren och "Leva uti hundrade år."

Läraren undrade: "Vad fasen?"

Och jag typ: "Jag vill vara stjärnan."

Jag var så avundsjuk på barn som fick vara stjärnan.

Jag minns första gången mamma visade en musikvideo

av bandet Hanson.

Minns att jag satt där och sa: "Jag vill att de ungarna dör, mamma.

Jag vill att dom fan dör, mamma.

Jag vill att de dör. Och dör en våldsam död, mamma."

Men sanningen är att jag bara var avundsjuk på dem.

För de är ungdomar som ser coola ut,

och de kan sjunga svängigt, souligt och med mörk, len röst. Och...

Jag ville vara som dem. Jag ville också vara sån.

Johnny har en son som heter Ronin. Han är en jättebra far.

Han har en son som... han är ett barn han går i lågstadiet.

Han är en cool unge,

men ibland oroar jag mig att han är som jag,

som jag var när jag var liten.

Varenda gång jag åker till Alabama och ser honom,

ser jag honom som Forrest Gump

ser på sin son i slutet av filmen.

Ni vet, när han typ...

"Är han som jag?"

Och Jenny typ: "Nej, han är fan normal."

Konstig del av filmen, konstig vändning.

Jag tror inte han blir som jag, för han kan säga ifrån,

på ett sätt som jag aldrig kunnat,