Reprise

Ska vi få ut nåt, eller?

Eller vill du bara kultivera din ångest?

- Vi tvekade av en anledning. - Vad menar du?

Det var du som stannade.

Visst, men jag kan börja gå igen.

Vill jag blotta det här för världen?

Vi gör det bara.

Det är här det börjar.

Deras manus skulle accepteras direkt.

Böckerna skulle komma ut följande höst.

Äntligen skulle de bli författare.

Deras böcker skulle sälja dåligt.

Men Erik och Phillip brydde sig inte.

För deras böckers enigmatiska natur skulle göra dem till kultklassiker.

Phillip skulle överväldigas av sin oväntade framgång.

Vid 23 års ålder, i ett anfall av hybris

förklarade han sitt litterära verk fulländat och drog sig...

Nej, det skulle vara olycklig kärlek

som fick Phillip att tappa tron på litteraturen.

Han skulle lämna Oslo utan att berätta för nån.

Efter tre månader skulle han nå Vézèredalen i Frankrike.

Synen på Lascaux målningar skulle frammana en psykos.

I tron att han kunde japanska,

följde han turister från Hiroshima en hel dag,

innan han kollapsade och fördes till sjukhus.

Diagnosen, akut Stendhals syndrom.

Viljan att skriva skulle dyka upp igen.

Januari. Oslo.

Utan Phillip skulle inspirationen saknas.

Skrivkrampen var ett faktum.

Författaren Sten Egil Dahl skulle övertala Erik att skriva utomlands.

Hon var en fransk utgivares dotter. Hennes pappa hade idealiserat henne,

och orsakat ett mindervärdeskomplex, fysiskt och intellektuellt.

Den 24 oktober skulle hon hoppa från balkongen.

Hennes brev skulle antyda att det var deras lycka hon inte klarade av.

Erik skulle skämmas över kreativiteten som utlöstes av hennes död.

De skulle träffas av en slump på ett kafé...

Nej, på gatan.

På tunnelbanan... På en flygplats...

Nej, i Luxemburgträdgårdarna.

De skulle läsa varandras ofärdiga manuskript

och inse att de båda skrev samma bok.

NOLLPUNKTEN PHILLIP REISNES & ERIK HØIAAS

Boken skulle orsaka en revolution i Östafrika,

bannlysas av Vatikanen, desillusionera Dalai Lama,

och forma Frodes sexualitet,

en tolv år gammal son till en konditor som skulle råka läsa...

Det är nu det börjar.

Vi måste lämna landet.

Erik hade äntligen fått sina misstankar bekräftade.

Han var talanglös.

Phillips manus hade accepterats. Hans bok släpptes till hösten.

Hej.

SEX MÅNADER SENARE

Det är bra skivor. Chris De Burgh, Sissel...

- "Pan Pipe Moods"? - Det är pappas gamla skivor.

- De kom med bilen. - Kom med bilen?

AC och Pan Pipe Moods är standard i en Volvo?

- Hej. - Hej.

- Är det allt? - Jag tror det.

Tack.

Det blir fint att komma hem till din lägenhet, din dator...

Du kanske kan skriva igen.

- Har du nån musik? - Nej.

Fick du några bra droger, Phillip?

Jag pratade med en läkare som...

De sa på sjukhuset att...

Att fler människor blir beroende av...

Förlåt, men du låter som Geir.

Skit...

Hyggliga vänner.

Geir.

Kan vi stanna i Bygdøy?

Är det inte för kallt för det?

Punkbandet Kommune spelade sin sista konsert 27 december 1999.

Nästa låt: "Fingerpullad av premiärministern."

Morten, ett äkta fan, missade tåget och fick cykla 50 kilometer.

Snart fick han ett knä i ögat.

Hans första möte med Phillip och de andra.

Ironisk punk blev snabbt cynisk kommersialism.

Henning startade ett reklamföretag.

Det här är Kathinka.

Morten hoppade av högskolan och blev en "kreativ" konsult hos Henning.

Hon pratar om reklam på allmän plats.

Jag försöker ligga med henne.

Hej, Lillian.

Erik höll sin flickvän på säkert avstånd från sina vänner.

Ikväll? Jag vet inte.

Morten frågade Geir hur hon var.

Geir sa att hon var "intelligent".

Morten antog att hon var ful. Geir låtsades hålla med.

En full Geir hade berättat för Erik att han var rädd att de var vänner

bara för att hans bror var med i bandet.

Erik fick då vänta i två dagar innan han frågade om gratis biljetter.

Vad betyder det?

Phillip, sänk lite.

Fioler är fina, men...

"Det enda som är kvar, är allt."

"Helheten."

- Hej, Phillip! - Hej, mamma.

Hej.

- Hur går det? - Bra, tror jag.

- Gick det bra att köra hit? - Ja.

- Inte för mycket trafik? - Nej, vi stannade i Bygdøy.

Har du flyttat mina grejer?

Jag fick städa lite.

- Var är bilderna på Kari? - Vi har pratat om det här.

- Tog du ner dem? - Det är för ditt eget bästa.

- Varför säger du inte till? - Jag kanske glömde. Läkaren...

Ge mig nycklarna, mamma.

Det är praktiskt att nån har ett extra par.

Ja.

Du...

Du kanske ska ta nycklarna.

Tänk på det. Du skriver säkert nåt otroligt nu.

- Hur går det med skrivandet? - Åt helvete.

Jag har gjort om det sista jag skickade in.

Kan du ta en titt på det?

Du borde skicka in det. Det är säkert utmärkt.

Ska vi hemåt?

Är jag redan trött?

Försäljning handlar om engagemang, vilja, kunskap...

Bra, Fhaisal, men glöm inte en viktig sak.

Man kan inte sälja över telefon, innan man lärt sig att sälja sig själv.

Ni ska lämna ödmjukheten vid dörren.

Ödmjukheten blev överkörd av en ångvält.

Kasta bollen till nån, Fhaisal.

Okej, vem är du?

- Kari. - Vem är du?

Kari.

Kari växte upp i östra Oslo.

Phillip i västra.

Phillip insisterade på att han träffat henne. Den 17 maj 1989.

Han hade gått vilse och marscherat med fel skola.

Kari tvekade på att det var sant, men gillade tanken.

Vid 18 år, träffade Kari Rune, tidigare gitarrist i Kommune,

nu frontfigur i Mondo Topless,

den sämsta användningen av en Russ Meyer-filmtitel som bandnamn nånsin.

Jävla hippies!

Efter att ha varit ihop med Rune i tre år, började Kari märka Phillip.

Hon tyckte att han var söt, men var säker på att han var bög.

Hon frågade Rune vilka de var.

Några snorungar från västra sidan.

Jag hörde att en av dem skrev en konstig bok.

SPRÅKET SOM FÅNGE I VERKLIGHETEN

Phillip sa senare till Kari att de var ämnade för varandra.

Om tio sekunder tittar hon på honom.

Tio, nio, åtta, sju, sex, fem,

fyra,

tre,

två,

en...

Nästa dag bjöd han med henne till Paris.

Phillips sarkastiska humor fick henne att kikna av skratt.

Phillip sa att det var motbjudande.

Det fick henne att kikna mer. Hans blick fick henne att känna sig snygg.

Phillip älskade hennes parodier på "sexiga" tjejer i musikvideor.

Hon var den enda tjejen han träffat som hade Ramones Road to Ruin på vinyl.

Han tog det som ett tecken att ingen av dem gillade Clash.

Är du okej?

Jag mår bra.

- Hej. - Det är fantastiskt.

Det är otroligt.

Jag såg inte skylten på tunnelbanan,

jag satte mig, han sa att jag inte skulle det... Det var nymålat...

Det var ingen färg...

Du har färg på jackan. På hela ryggen.

Nej då.

- Det var nåt... Fan. - Phillip, vad är det?

Det är... Jag...

Det var inte en slump.

Det var ingen slump att vi träffades.

Läkaren sa att hans besatta romans med Kari hade avlöst hans psykos.

När Phillip blev inlagd, fick Kari rådet att inte besöka honom.

- Hej. - Hej.

Jag gick in. Var har du varit?

- Jag ringde på dörren. - Jag var och handlade.

- Jag mår bra. Oroa dig inte. - Du, förlåt.

Jag ville visa dig det här.

De antog det. De ska publicera Prosopopeia.

Underbart!

- Har du berättat för Lillian än? - Nej.

Ett bra omslag är viktigt.

Sa inte du att om din bok antogs, skulle du...

Vad menar du?

- Jag måste göra slut med Lillian. - Du måste inte.

Jo, jag måste.

Vi har varit ihop i tre år.

Jag har inte tiden.

Vi kan inte ha flickvänner nu.

Vi ska skriva och läsa...

...och umgås med vänner.

Ifall vi känner ett behov...

...får vi utöva perverst, fetischsex med prostituerade.

Du kan utöva perverst, fetischsex med Lillian.

Det...

Nej.

Jag måste göra slut med henne.

Jag kan inte vara med henne för att vara snäll.

Det är inte att hon är hemsk. Hon är cool.