Az első 200 sor.
Tänk på yttre rymden.
Från tiden för det första NASA-uppdraget blev det uppenbart...
att vara i rymden har en djupgående effekt på det mänskliga psyket.
Under det första Gemini-uppdraget tänkte man faktiskt på...
att skicka upp en man och en kvinna tillsammans.
Verkligen?
En kosmisk Adam och Eva, om du så vill...
sammanbundna i ett sofistikerat nervcentrum...
i spetsen för den största, mest kraftfulla kända raketen...
dess gigantiska raket spränger in i det mörka tomrummet...
när de rusade mot sin slutdestination:
själva livets forsande källa.
Hur skulle du vilja ha ett så intensivt sexuellt möte...
att det kan förmodligen förändra dina politiska åsikter?
- Vill du dansa? - Ja tack.
Jag tar det som ett nej.
- Tänk på yttre rymden. - Vad?
Menige Gibson! Inkommande!
Vad är detta? "Ensam man som sitter på en kulle"?
Det är över, Lance.
Det är borta, jag har tappat det.
Gymnasiet.
Jag började så starkt. Andra året, två gånger.
Första året var utmärkt. Fyra gånger.
Och inte alla med samma tjej.
Sista såg ut som det bästa. Första lektionsdagen, sedan ingenting.
Vad menar du, ingenting ditt sista år?
Hur var det då med Barbara DeVillebis i höjdhoppsgropen?
Det var du.
Jag kan inte motivera mig själv som jag brukade.
Jag kanske har passerat min bästa ålder.
Det är inte du. Det är gymnasietjejerna här.
De är enkla.
De kommer aldrig att stimulera en komplex kille som du.
- Kanske har du rätt. - Självklart har jag rätt.
Hur som helst...
efter ikväll kommer du aldrig behöva ha med enkla gymnasietjejer igen.
- Men kommer inte samma tjejer att gå på college? - Ja, men det blir annorlunda.
- Varför? - För att de kommer att bli collegetjejer.
Jag kommer sakna dig.
Det är ditt eget fel. Du kan komma ut till Kalifornien med mig.
Ja visst.
Skaffa en helt jävla schysst utbildning där ute.
Kalifornien.
Du kan komma till New England med mig.
Är du inte klok? Ivy League universiteten stinker.
De har bara de där fula, intellektuella tjejerna...
med plåster på knäna från att spela cello. Nej tack.
Jag kommer verkligen att sakna dig.
Vi är college män nu.
Kära Lance, campus här är vackert.
Jag har aldrig sett så mycket manchester på ett ställe.
Klasser är klasser.
En av dem ser till och med ut som att den kan vara intressant.
Du vet aldrig.
Du har fel om kvinnorna här. Jag har inte sett ett plåster.
Det finns faktiskt massor av action.
Jag och min rumskamrat har en förståelse.
Hoppas det går lika bra för dig. Din kompis, Gib.
P.S. Allt ovanstående är skitsnack.
Jag svamlar i ett hav av förvirring och total förtvivlan.
Men, peppar peppar, jag har fortfarande min hälsa.
Veckans uppdrag är att skriva om förra veckans uppdrag.
Kom ihåg, "När hunden återvänder till sina egna spyor...
"så gör dåren till sin dårskap."
Ursäkta att jag är sen, men det var ett stort problem...
och jag är sen på grund av det.
Katherine, när jag sa till dig att du borde utveckla din egen stil...
Jag menade inte att du skulle dekorera i:na med små blommor.
Och lavendelbläck... Skulle du kunna sluta med det?
Det anstränger ögat.
Du gör säkert många anteckningar.
Miss Duran, det här är väldigt intressant.
Vanligtvis kommer slutsatsen i slutet av uppsatsen, men...
- Jag gillar det. - Tack.
Fortsätt så.
Gibson.
- Mr Gibson? - Ja vad?
Jag vet vilken viktig roll voyeurism spelar i ditt dagliga liv...
men skulle du ha något emot om jag tar upp ett ögonblick av din tid?
- Visst. - Tack.
Jag vill bara säga...
att jag verkligen gillade din uppsats.
- Gjorde du? - Ja.
Jag kommer inte ihåg senast...
jag har sett så här mycket detaljer uttryckt på:
"Hur man äter pizza utan att bränna gommen."
Tyvärr, vilka nyckfulla egenskaper som din uppsats än framkallar...
är gömda i ett träsk av marginell grammatik...
kreativ stavning...
och som jag tror, korvfläckar.
Pepperoni.
Fixa till det.
Mrs Bradbury.
Du, å andra sidan...
uttrycka dina idéer mycket tydligt.
Tack.
Förutom att din uppsats är...
Tja, det är torrt.
Det är inte tillräckligt med du, som visar sig.
Slappna av, Alison. Ha lite kul.
Sov när du känner för det, inte när du tycker att du borde.
Ät mat som är dålig för dig, åtminstone då och då.
Ha samtal med personer vars kläder inte är färgkoordinerade.
Älska i en hängmatta!
Livet är den ultimata upplevelsen.
Du måste uppleva det...
för att skriva om det.
- Ja, Alison. - Vad sa du efter "hängmatta"?
- Jag vill ha dig. - Okej.
Du är en död man, dött kött. Du kommer att höra fotsteg.
Uppställning!
Ett, ett tusen, två, ett tusen, tre, ett tusen.
Gibson, säkerheten själv från Grambling, gör ännu ett gnistrande defensivt spel.
– Jag trodde att Grambling var helt svart. - Än sen då?
Vad gör du ikväll?
Jag ska säga vad jag inte gör, skriver min engelska uppsats. Jag har ett socialt liv.
Det stämmer, jag glömde det. Du måste gå till ett mingelparty.
Stå i ett hörn i tre timmar och inte bjuda upp någon.
Det är tjejerna på den här skolan.
Allt de vill är att stanna inomhus, röka cigaretter och snacka. Jag gillar inte dem.
Varför måste du gilla dem?
Du är dött kött.
Vad menar Taub, jag måste leva livet?
På gymnasiet var jag delegat till det fiktiva FN i New York City.
Två gånger.
När jag var nio bröt jag min brors näsa när jag boxades.
På en rundtur i Graceland svimmade jag i Elvis sovrum.
Jag tror att jag har gjort min del av livet, eller hur?
- Vad tycker du om den där killen Gib? - Ingenting.
Jag tycker att han har en söt rumpa.
- Honom? - Ja.
Gibson, snappar upp bollen! Och han har en lucka!
Han kommer till 30, till 40...
och han tacklas ut utanför spelfältet på mittfältet av Jimbo Maccavechi!
Det är Gibsons nionde uppsnappande tidigt på säsongen.
Han har ett fantastiskt år.
"Livet är den ultimata upplevelsen."
Glöm det. Hon gillar den intellektuella typen.
Jag är intellektuell och sånt.
Du får underkänt i engelska. Det är ditt modersmål och sånt.
Det enda sättet hon skulle gå ut med dig är av medlidande.
- Mastin, du är ett geni. - Stanna och gå, på 1.
Klara!
- Båda är döda. - Klara, ner. Uppställning.
- Hut ett. Hut två. Hut tre. - Titta nu.
Ett, ett tusen, två, ett tusen, tre, ett tusen.
- Bra D. - Gå!
Bra.
- Vart ska du? - Kom igen!
Bollen!
Jag får underkänt i engelska. Jag undrar om du kanske kunde hjälpa mig.
Fin baddräkt.
Om jag får underkänt kickar dom ut mig härifrån.
Kyss adjö till college.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Jag får nog åka hem.
Oj, pappa kommer att bli förbannad. Mamma kommer att bli förtvivlad.
Om jag spelar mina kort rätt får jag kanske sex månaders frist...
och så får jag ett jobb, och du vet vad det betyder.
Det stämmer. De sätter mig vid uppkörningsfönstret...
och jag jobbar mig upp från shakes till hamburgare...
och plötsligt så kommer min turdag.
Pommes friteskillen dör och de erbjuder mig jobbet.
Men dagen jag börjar kommer några män i en svart Lincoln Continental...
och säger att jag kan tjäna en snabba $300 bara för att köra en skåpbil från Mexiko.
När jag kommer ut ur fängelset är jag 36 år gammal...
Jag bor i ett ungkarlshotell. Inget jobb...
inget hem, inga framtidsutsikter, väldigt få tänder.
Så en dag hittar de mig, med ansiktet nedåt...
pratar med rännstenen och håller i en flaska med thinner. Och varför?
För du kunde inte hjälpa mig med engelska. Nej!
Du var för upptagen för att hjälpa mig!
För upptagen för att hjälpa en drunknande man!
Okej.
- Okej vad? - Okej, jag ska hjälpa dig.
Kommer du?
När?
Vad sägs om ikväll?
Låt mig se. Fredag.
5:30, middag. 6:00, kalkyl.
7:00, nyheter. 7:30, dusch.
7:45, telefonsamtal. 8:00?
8:00, jag vet inte. Det är då jag oganiserar min strumplåda.
- Vill du att jag ska hjälpa dig, eller inte? - Jag det gör jag.
Jag skojade bara.
- 8:00. - Okej.
Vi ses då.
- Var? - McKenzie Hall.
Bra!
Det är fredag kväll!
"Jag är förstaklassare på ett litet Northeastern college.
"Jag trodde aldrig att de här breven var sanna, förrän för några dagar sedan...
"Hade jag en upplevelse som ändrade min uppfattning.
"Jag var bara tvungen att dela det med dig.
"Jag hade satt upp mig för ännu en natt läsa din tidning...
"när det knackade på dörren till mitt studentrum.
"Och när jag öppnade dörren trodde jag knappt mina ögon.
"Det var två av de läckraste tvillingarna jag någonsin sett...
"med långt brunt hår och fantastiskt långa ben...
No comments yet. Be the first to leave one.