Az első 200 sor.
Håll det bara boda från tidningarna minst ett dygn.
Det står inget än. Roffe klarar det nog.
Ja.
Vi bör prata med bankfolket i New York...
innan de får höra vad som har hänt.
Mr Williams är på flygplatsen om 20 minuter. Tack.
Mr Henley kommer att möta er på Kennedy.
Säg åt honom att han tar med sig Julius Prager dit.
Ja, sir.
- Jag har med en kopia av testamentet. -Bra.
Det här blir chockadat för henne. Hon avgudade sin far.
Ja. Det kommer som en chock för oss alla.
Det är svåra tider. Mr Roffe var inte gammal.
Han väntade sig inte att dö på flera år. Hade han gjod det...
hade han lämnat över till nån med erfarenhet.
Men nu gjorde han inte det. Kate, kontakta kusinerna.
Styrelsemöte här i Zürich om ett dygn.
Ja, mr Williams.
Hälsa henne att vi älskar henne.
Den kan jag behöva, tack.
Ni behöver en åtta eller en nia.
- Sjutt0n! Banco. -Åh, Vivian.
200000.
Jag har avrundat siffrorna, förstås.
Vi är inte butikshandlare, eller hur, sir Alec?
Min käre Swinton, vi ska vara det.
Napoleon refererade till oss som en nation av butikshandlare. Minns du?
Vi borde vara stolta över det, som jag påminner nationen om...
gång på gång.
Jag gillade en senaste tal på tv. Det om dödsstraffet.
- Vad snällt. -Själv röstade jag på Labour.
Men jag säger alltid att sir Alec är förnuftets röst på Tory-sidan.
Tack. Det var roligt att höra.
Jag kan dock inte få tag på så mycket kontanter just nu.
Er mor var en Roffe. Ni har väl aktier i företaget?
Där är haken. Jag får varken sälja eller förflytta aktierna.
Det kan ingen av oss. Såvida inte, som vi hoppas, att Roffe börsnoteras.
Det är bäst att ni betalar er skuld till mr Swinton.
Och snarast. Hälsa er fru från mig, sir Alec.
Självkad. Och hälsa mrs Swinton.
Adjö.
- Sir Alec? -Ja?
- Ni har ett telefonmeddelande. -Tack.
Er sekreterare Telegram från Rhys Williams
SAM ROFFE OMKOM I EN OLYCKA STYRELSEMÖTE I ZURICH TORSDAG
Helene!
Charles, vad gör du här? Du gillar väl inte blodspoder?
- Det gör jag inte heller! -De gör det.
- Han är död! -Jag vet.
Han var en bra förare med otur. Nu är han en död.
Nej!
- Din kusin, Sam Roffe, är död. -Tack!
Det tog den jäveln 64 år att göra det!
En Roffe! Det är klan att hon ärver.
Hon är medlem i Roffe-familjen!
Åh, Charles. Jag kan inte alltid göra allt ensam.
Kom hit, är du snäll.
Nå.
En kvinnas verk blir aldrig färdigt.
Försöker du döda mig?
Och varför inte? Du är bastarden! Inte mina söner.
Ecco! Din fina mäktiga fru...
ger dig tre hemska döttrar...
och hela Italien ser dem på tidningsomslagen!
Fin bild, va? Titta.
Jag ger dig tre vackra söner som du måste gömma!
Jag älskar dig, cara.
Och våra tre söner, så klan.
Åt helvete med dig och din kärlek!
Vad ska vi leva på, mina söner och jag?
Varje gång jag kommer: "Jag lovar dig, cara, carissima.
"Nästa gång får du pengar." Nästa gång, fler löften. Bastard!
Mina söner och jag har fått nog av dina löften.
- Jag älskar dig verkligen. -Älskar!
Jag är en mor! Jag älskar bara mina barn!
De behöver kläder! Och tänderna! De har dina kanintänder.
Jag måste fixa till dem. Var är pengarna, stronzo? Va?
Du ska få dem snad! Jag lovar dig, Donatella.
Ge mig pengarna du lovade mig, annars berättar jag för din fru.
Jag säger att de tre spinkiga fula flickorna har tre vackra bröder...
vars tänder måste fixas!
Jag ska ordna fram pengarna. Vänta bara.
- När då? -Jag älskar dig.
Åh, Ivo.
När får jag pengarna?
Vad menar du med att du är där nere, din idiot?
Telex?
Sluta med det där! Vilket telex?
Vi är rika!
Bruno.
Pappa!
Carlo!
Pappa!
Dino!
Pappa!
- Bruna. -Pappa.
- Carla. -Pappa.
- Dina. -Pappa.
Simonetta.
Simonetta.
- Jag har nåt att berätta. -Säger inte mina ögon dig nåt?
- Underbara nyheter. -Vad är det?
- Jo, min fot. -Din fot?
Ja, nåt som ger oss mycket pengar.
Så att jag kan ta dig bod från allt det här.
Så att jag kan ge barnen ett hyggligt hem. En bra uppfostran.
Senare.
Vad är det, raring?
Inget. Jag är uppspelt.
- Vad är det med din rygg? -Min rygg?
Inget. Simonetta.
Jag varnar dig, Ivo.
Jag må se ut som en italiensk fru, men det är jag inte! Halvitalienska!
Och halvgrekiska, och den andra halvan är Roffe!
Det innebär att jag är en äkta fru.
Självklart min kära...
Och jag delar inte min man med nån! Visa mig din rygg!
- Visa mig din rygg! -Skäms!
Vid ett sånt här tillfälle, när Sam Roffe är död.
Här. Använd mina glasögon.
- TråkigL -TråkigL För alla.
För alla, ja.
Alla kodsiktiga lån.
De senaste månaderna...
har Sam lånat omkring 500 miljoner dollar.
Det var faktiskt 650 miljoner dollar, mr Henley.
I väldigt kodsiktiga lån.
Mr Williams.
Det ger företaget en stor börda.
Men det är ett stod företag.
Sextio fabriker. Tio forskningscenter.
Bara i USA har du flera tunga stämningar mot dig.
I Latinamerika förekommer sabotage.
I Latinamerika förekommer sabotage.
Det är en dålig tidpunkt för lånen att förfalla.
Det lägger en stor börda på kusinerna.
Vi har löst problem förut.
Vem är den nye direktören?
Du?
Jag är inte medlem av Roffe-familjen.
Jag sitter med i styrelsen, men jag får inte rösta.
Elizabeth?
- Är det hon som är chef? -Ja, det stämmer.
- Jösses. -I så fall, börsnoteras. Snabbt.
Släpp företagets aktier.
Betala av lånen!
- Det tål att tänkas på. -Gör det snabbt, mr Williams.
Vi ska inte gripas av panik.
Ursäkta mig. Jag ska träffa den nya direktören.
- Här är det. -Tack.
Miss Roffe?
Rhys!
Sam?
Jag känner inget. Det är det som är så hemskt.
Det är som bedövningsmedel. Det går nog över.
Sam.
Jag ville alltid kalla honom pappa. Men han ville bli kallad för Sam.
Han gillade mig nog.
Jag älskade honom.
Och det är väl ingen garanti?
Jag föddes som flicka. Det är min arvsynd.
Min bror var hans ögonsten. När han dog försökte jag ta hans plats.
Jag misslyckades.
Så gifte jag mig. Det misslyckades det med.
Han var gammal nog att vara din far.
Det var så jag ville ha det.
Men Sam var inte imponerad...
och inte jag heller.
- Jag ser det inte. -Vadå?
Koldammet.
Du sa att om man jobbat i gruvan...
finns koldammet alltid kvar.
Det finns där, under huden.
Du tänker på Zürich, va?
Oroa dig inte. Titta på det här.
Jag ser det.
Långt liv, lycka, framgång.
Du kommer att ta din fars plats.
Kusinerna gör precis det du vill att de ska göra.
En fantastisk framtid.
Åh, Gud!
Okej, mina herrar.
Låt damen... Släpp fram miss Roffe.
Hon gör ett uttalande...
senare.
Här. Nåt att hålla i.
Det är så skönt att ha dig i närheten.
Kom ihåg, kusinerna är bara människor.
Det är såna som skrämmer mig. I synnerhet kusiner.
Gör så här.
Gå in och se dem rakt i ögonen...
och föreställ dig dem sittande runt bordet i underkläder.
Problemet är att de flesta av dem skulle vara jättesnygga.
Välkommen.
Nu när vi alla är här kan vi väl börja?
Du kommer att inse att politiker gillar att säga:
"Ska vi ta och börja?"
Det ger dem en känsla av rörelse.
Kate? Vill du vara med?
Vi har ingen ordförande. Jag föreslår att Alec håller i mötet.
No comments yet. Be the first to leave one.