Vikings

Litar du på dem?

Bröderna Lodbrok? Givetvis litar jag inte på dem.

De ljuger om allt.

-Men du vill strida med dem. -Vi förstår varann. Även jag ljuger.

Det är så vi är och det verkar fungera.

Lögner fungerar inte alltid med mig.

-Hej. -Min kung.

-Ivar kanske inte tänker återvända. -Kanske inte.

Gäller det även dig?

Vi iordningställer flottan.

Här blir jag alltid påmind om den store fartygsbyggaren Floke.

-Floke? -Har du aldrig hört talas om honom?

Den beryktade Ragnar Lodbrok seglade till England, Frankerriket-

och Valhall med Flokes fartyg.

-Kände ni honom? -Givetvis. Vem kände inte honom?

Men det är klart. Nu är väl de bästa försvunna.

Floke sa att hans fartyg inte stångade vågorna som en get-

-utan rörde sig genom dem som en krusning.

Hoppas att våra båtbyggare är lika skickliga som han.

Bra jobbat.

Jag vill tala med dig.

Vi ska ge oss av till England.

-Jag kan knappt bärga mig. -Det kanske du måste.

Det är möjligt att ruserna återvänder och angriper Kattegatt igen.

Någon måste stanna och försvara stan och bevaka mina intressen.

Det här är ditt hem. Du hör hemma i Kattegatt.

Du behöver inte längre ta risker eller frukta något.

Så...

Jag har beslutat att ge dig ansvaret för Kattegatt.

Officiellt får du och Ingrid regera i min frånvaro.

Men i verkligheten är du utsedd till tillfällig regent.

Om du och Ingrid är oense har du sista ordet.

Tack.

Varför gör du så här?

Cirkeln börjar slutas.

Man måste fatta beslut.

-Vad menar du med "slutas"? -Jag vet inte riktigt.

Men jag känner det i märg och ben.

Vad har ni två pratat om?

Framtiden.

Jag ska ge mig av.

Och du måste stanna här för att föda vårt barn.

Du och Erik får regera tillsammans i min frånvaro.

Jag kan regera. Erik kan ta hand om försvaret.

Ni ska regera tillsammans. Det är mitt beslut.

Jag är säker på att ni kommer överens.

Varför ger du dig av så snart?

Jag är viking.

Jag trivs inte med att slå mig till ro och stanna.

Jag måste resa vidare.

En dag kommer vi alla säkert att slå oss till ro.

Men fram till dess...

...kommer jag att reparera mina fartyg-

-slipa min yxa och ge mig av till sjöss.

Jag vill känna den hårda vinden och saltstänk mot ansiktet.

När jag känner det...

...är jag fri.

Må gudarna stå dig bi.

Jag har aldrig haft tur med kvinnor.

Vi tackar Gud för Hans barmhärtighet när han har skyddat Wessex så länge-

-från vikingarnas och hedningarnas härjningståg.

Wessex tackar vår nådige kung Alfred och vår Herre Jesus Kristus.

Vi ber till Gud allsmäktig-

-att ge oss styrka att driva tillbaka och slakta hedningarna-

-om de någonsin återvänder till detta kristna land.

-Gud bevare konungen! -Gud bevare konungen!

-Gud bevare Wessex! -Gud bevare Wessex!

Låt oss nu be den bön som Jesus lärde sina lärjungar.

Fader vår som är i himmelen. Helgat varde Ditt namn.

Tillkomme Ditt rike.

Ske din vilja.

Så som i himmelen. Så ock på Jorden.

Giv oss i dag vårt dagliga bröd.

Och förlåt oss våra skulder.

Så som ock vi förlåta-

dem oss skyldiga äro.

Inled oss icke i frestelse-

utan fräls oss ifrån ondo.

Amen.

Amen.

Vi borde inte angripa den kungliga villan.

Saxarna har säkert stärkt försvaret där.

Jag håller med. Vi måste locka ut kungen från hans fäste-

-och tvinga honom att möta oss där vi vill.

Var då?

Här. Edington. Det minns jag.

Ragnar bar mig uppför kullen till en gammal fästningsvall.

Han blickade ut över dalen nedanför och sa:

"Det här är en perfekt plats för en strid."

-Vad tänker du på? -Jag hoppas att han inte drunknar.

Vad vill du?

Ligga bredvid dig i sängen.

-Inget har beslutats. -Harald är borta.

Han kommer nog aldrig tillbaka. Och du älskade inte honom.

-Det betyder inte... -Jo, det gör det.

Jag är kungamakaren.

Jag räddade Björns liv och Haralds liv.

Nu gör jag mig själv till kung.

Och du ska bli min drottning.

Vill du verkligen äkta en vala?

Ja. Det skulle bli väldigt spännande.

Ta av dig tröjan.

Vänd dig om.

Jag vill se märkena.

Kom och lägg dig, kungamakaren.

En ryttare, herre.

Min kung. Jag har brådskande besked. En ny vikingahär närmar sig Wessex.

De har minst 200 båtar.

-Vet vi vilka de är? -Det sägs att de är norrmän.

Ragnar Lodbroks söner.

Jag tror att vi har kommit hit.

Vi har inte stött på saxare än, men nu måste vi passera byar och städer.

Vi vill inte riskera att stöta på en stor grupp.

De vet säkert att vi är vid floden.

Vi borde inte försöka gömma oss, utan meddela vår närvaro.

Sprida skräck bland lokalbefolkningen.

Vitsärk och jag tar med oss en grupp i morgon.

Vi kanske kan stjäla några hästar och se om Alfred samlar ihop en armé.

Kanske kan vi också hitta något att äta.

Du behöver inte följa med.

Vi ska inte riskera att ni tillfångatas eller dödas av saxare.