WWII Bomb Hunters

Döden ligger under jord. Odetonerade bomber från andra världskriget.

Det var som eld från skyn.

Det var den dödligaste bombräden.

De allierade släppte över 5 miljoner bomber över Nazityskland.

En av tio exploderade inte.

Det är en kamp mot klockan, och om den har börjat ticka igen

är det inte att leka med.

Några får sätta livet till.

Vi har antagit att de kan detonera av sig själva.

Man kan bara göra ett misstag en gång. Man överlever oftast inte.

Männen och kvinnorna i bombgruppen kämpar med arvet efter andra världskriget

varje dag över hela Tyskland.

Varje dag utspelar sig såna här scener i Tyskland.

5 000 odetonerade bomber hittas varje år

och tiotusentals måste evakueras.

Bombgruppen avlägsnar i genomsnitt

100 bomber från andra världskriget varje vecka.

Bombtekniker i Tyskland riskerar livet 25 gånger om dagen

för att desarmera de gamla bomberna.

Nästan 80 år har passerat sen Hitlers utplåningskrig.

För att stoppa diktatorn fattade de allierade ett omskakande beslut.

De skulle bomba Tyskland.

Innan 1944 hade de allierade inte möjlighet

att strida direkt mot Tyskland eller vid västfronten.

1939 började de bomba tyska territorier.

Krig. Mot både soldater vid fronten och industriarbetarna hemma.

Under fem år dog 600 000 civila under bombningarna.

Britterna bombade på natten och amerikanerna på dagen.

De satte press på nazisterna dygnet runt.

Amerikanerna och britterna släppte 1,4 miljoner ton bomber

över Tyskland.

Det är åtminstone 5 miljoner bomber.

Vi uppskattar att 10-15 % av bomberna inte exploderade.

Det finns fortfarande odetonerade bomber i den tyska jorden.

Enrico Schnick leder ett team i Cottbus.

Dagens uppdrag börjar kl. 07.00.

De senaste fem åren har den 36-åriga pappan jobbat heltid med detta.

Jag var i tyska armén.

Jag fick kontakt med bombgrupper i Afghanistan.

Det har varit mitt drömjobb sen dess.

Det är spännande och alla män gillar när det smäller.

Schnicks uppgift i dag är att desarmera en 50 kg tung fosforbomb.

Den hittades vid floden Neisse mellan Tyskland och Polen.

Bomben är skadad, så vi kan inte desarmera den.

Därför tänker vi detonera den på plats.

De har inte råd att misslyckas.

Alla inom en radie av 50 meter skulle dö enbart av chockvågen.

Splittret kan flyga upp till 1 000 meter.

Man måste behålla lugnet. Man får inte bli stressad.

Om jag kom hit och var stressad

skulle jag begå misstag, och det har vi inte råd med.

Om man gör ett misstag, är det enda gången man gör det.

Det är det sista misstaget man gör.

Sprängexperterna desarmerar bomber som har legat i jorden i 70 år.

De är farliga och oförutsägbara.

Bomber med fördröjd detonation är särskilt riskfyllda.

När bomberna fälls krossas en flaska aceton.

Acetonet fräter sönder plastringen till slagstiftet.

Ringen fräts sakta sönder och kan inte längre hålla emot.

Efter en fördröjning på sex dagar exploderar bomben.

Man kan inte titta inuti för att se om sprängmedlet är defekt

eller om slagstiftet har fastnat.

Man vet inte om den har en fördröjning

om den kemiska flaskan är intakt

eller om den har förstörts.

Det är nervöst, för man vet inte när bomben börjar ticka igen.

Tragiska olyckor sker med jämna mellanrum.

Sen millennieskiftet har elva tekniker fått sätta livet till.

2010 dog tre erfarna tekniker

när de försökte desarmera en fördröjd utlösare i Göttingen.

Det är en kamp mot klockan.

När klockan väl har börjat ticka

vet man aldrig vad som kan hända.

Det är en väldigt farlig lek till syvende och sist.

Oskyldiga åskådare kan också vara i fara.

Det sker flera spontana detonationer varje år.

2014 dog en byggarbetare

när hans grävmaskin stötte på en stridsspets.

Tretton personer skadades, en del allvarligt.

Enrico Schnick och teamet riskerar sina liv för att förhindra det.

I dag har de kallats till Bahren.

Deras första prioritering är invånarnas trygghet.

Vi har spärrat av 1 000 runt om

för att kunna sätta i gång med arbetet.

Vägarna är avstängda och området runt Bahren har evakuerats.

Specialisterna ska utföra en inspektion till.

För 73 år sen ägde det sista slaget om imperiet rum här.

Berlin, nazisternas sista fäste.

Tre veckor före krigsslutet inledde Röda armén övertagandet av staden

genom att bomba Oder och Neisse i två och en halv timme.

16 april 1945

är början till slutet för Tredje riket.

Tyskarna visste vad som väntade.

Röda armén hade fler män

och deras flyg och artilleri var överlägset.

Det var en ojämn kamp.

På morgonen korsar Röda armén Neisse.

Kl. 09.00 har de redan intagit staden Bahren.

Cirka 10 000 ryska soldater mot några få tusen tyskar.

Många var gamla män och barn från Volkssturm.

De skulle hindra dem från att komma in i Berlin, där Hitler gömde sig.

Drygt 2 000 tyskar dog i det här fruktlösa uppdraget.

Ryssarna får understöd av små en- och tvåmotoriga plan.

Det ryska flygvapnet var taktiskt.

De stödde marktrupperna vid Oder och Neisse.

1 000 ryska plan släppte små, högexplosiva bomber.

De släppte nog brandbomber på landsbygden

för att bränna upp lager och ammunition.

Och här i Bahren hittar teamet just en brandbomb.

Om några minuter ska de detonera den.

Ingen får vara närmare än 400 meter.

Vänta. Är det nån på polska sidan?

Är det en bil?

Nån körde fram till flodstranden.

Det dödliga arvet efter kriget finns också utanför Tysklands kust.

Här har flottan ansvaret för säkerheten.

Kl. 07.00 inleder "Sulzbach Rosenberg", med sina 44 män

ett nytt uppdrag i Kiel.

- Navigation. - Uppfattat. Kurs 3-1-0.

Det här tyska fartyget letar efter minor och bomber i Östersjön.

I åtta år har kapten Pierre Limburg

oskadliggjort dussintals bomber och minor.

Gamla bomber och minor är fortfarande ett hot här.

Fiskare får gamla minor och bomber i sina nät

och andra som jobbar här kommer i kontakt med dem.

Då kallar de på oss.

Problemet är inte bara bomber utanför Tysklands kust.

Det finns också upp till 1,3 ton farligt avfall och ammunition.

Efter kriget dumpade de allierade flera ton tyska vapen

och egna bomber och ammunition i havet.

Det fanns en plan att man skulle göra sig av med ammunitionen.

Amerikaner och britter dumpade det i särskilda zoner.

Ryssarna var inte lika försiktiga.

De slängde det lite var som helst.

Det är inte förvånande att det finns mycket ammunition i Östersjön.

För att spara bränsle dumpade många fartyg ammunitionen på vägen.

Tidvatten och strömmar för med sig bomber till fartygsleder

och passagerarfärjor och lastfartyg kan detonera dem.

Min familj är orolig när vi åker ut till de här farliga områdena

men jag har försökt övertyga dem om

att vi gör allt vi kan för att se till att vi är säkra.

För att lokalisera de kontaminerade zonerna

kollar de havsbotten med ekolod

Vi är framme vid sökområdet. Vi vill använda ekolodet.

- Ja, aktivera ekolodet. - Ekolodet är aktivt.

Längd 1,4 meter,

bredd 0,3 meter, vattendjup 25,3 meter.

- Kontakt. 1,4 meter. - Vi har en ny plats för ekolodet.

- Uppfattat. - 286, avstånd 270 meter.

Ny kontakt. 286, avstånd 270 meter.

Vi har hittat platser, där det kan finnas bomber.

20 meter under ytan ligger en 70 år gammal bomb.

- Är det nån på den polska sidan? - Är det en bil där borta?

- Nån har kört fram till floden. - Det kan vara nån från Bahren.

Är det inte polska sidan?

Om nån är där, måste vi avbryta direkt.

Vi försöker få kontakt med polackerna.

Om vi inte får tag i dem, måste vi fortsätta.

Teamet hoppas att det är ett falsklarm.

Polisen och brandkåren dubbelkollar vägar och bostadshus.

Teamet åker till bombplatsen.

Sprängexperten Enrico Schnicks kunskaper sätts på prov.

Bomben ligger där den landade för 70 år sen.

En 50 kg tung, rysk brandbomb.

Den är för farlig för att transporteras.

Den har mindre sprängmedel, för den ska inte döda med en explosion

utan med eld. Den innehåller en typ av bensin.

Den innehåller ett brännbart material

som inte kan släckas med vanliga metoder.

Vatten och sand hjälper inte alls, så man måste låta den brinna ut.

Vi måste få den att detonera så att elden inte sprider sig.

Det är det som är farligt med explosionen.

Även polisen måste lämna området.

Sen börjar bombgruppen sitt arbete.

Invånarna påminns då och då om hotet från bomberna.

I september 2017 skedde den största evakueringen sen andra världskriget.

Mer än 70 000 invånare tvingades lämna sina hem när en bomb

en av de största som har hittats, hittades på en byggarbetsplats.

HC 4 000, kallad "Wohnblockknacker", har en sprängkraft på 1,4 ton.

Dieter har jobbat i bombgruppen i Hesse sen 2010.

Han har desarmerat 30-40 bomber per år sen dess.

Men han har aldrig hanterat en så stor bomb.

Vi förmodar att byggnader inom några hundra meter kommer att bli förstörda.

Splitter och annat material flyger genom luften.

Därför har vi spärrat av en radie på 1 500 meter.

Det borde vara tillräckligt.

Frankfurt var en av de städer som blev värst bombade.

De allierade anföll staden 75 gånger.

Frankfurt var ett viktigt mål, för många transporter passerade där.

Amerikanerna fokuserade på att förstöra den tyska oljeindustrin.

Frankfurts centrum blev nästan helt förstört av cirka 30 000 ton bomber.

Särskilt förödande var så kallade "Wohnblockknacker".

De var avsedda att förstöra alla byggnader.

De skulle krossa fönster och rasera husen.

Det var en sån "Wohnblockknacker"

som var upphovet till den största evakueringen efter kriget.

De har redan börjat rensa gatorna.

Fler än 100 patienter på de två sjukhusen måste också flyttas.

På grund av desarmeringen av luftminan på Bismarckerstrasse

från och med kl. 06.00 i dag