9-1-1: Lone Star

Jag hittade några extra lådor.

De låg i garaget.

Tack, Julius.

Hans gamla collegetröja.

Ja. Han hade den på matchdagarna.

Den luktar som honom.

Jag behåller den, tror jag.

- Du kan behålla allt. - Nej.

Nej, nej.

Charles har varit borta mer än ett år,

det är dags att rensa ut.

Så…

Om vi skänker dem, kan andra ha nytta av dem.

Ja, min bror tyckte om att ge tillbaka.

Ville du nåt?

Vad sägs om hans favoritskor?

Jag gillar mest vintage.

Stopp.

Hälften av er repertoar är jazzlåtar.

Prova dem.

Okej.

Javisst.

Stopp.

Vad gör du?

Ge den till mig.

Visa lite respekt för skon.

Fot.

Så ja, Askkillen.

Perfekt.

Jag kan ta den andra.

- Ja. - Ja.

Javisst.

Ja.

- De är jättefina. - Javisst.

Vi har en spelning på The Whiskey J i veckan.

Jag kanske ska ha dem på mig.

Bra idé.

Du borde komma.

- Till spelningen? - Ja.

Det vore roligt för dig.

Och du behöver roa dig lite.

Du kan ta printern.

Nej, behåll den. Du behöver den för dina foton.

Generöst av dig, Freddie.

Ta stekspadarna också.

Jag behöver dem inte för flingorna.

Då får du ta skålarna.

Tack.

Jag skulle lagat mat oftare.

Jag förstörde det.

Säg inte så.

Vi var överens. Ingen ska känna skuld.

Det fungerade bara inte.

Vem tar Wingo?

Du köpte honom. Du ska ha honom.

Jag köpte honom åt dig.

Det vore bara jobbigt att behålla honom.

Vi gör oss av med honom.

Jag håller med.

Vänta! Jag ångrade mig.

- Jaså? - Var det Wingo?

- Du sa att du inte ville ha honom. - Det vill jag visst.

Du köpte honom åt mig.

Han åkte inte ner.

Inte?

Han fastnade i en pizzakartong. Jag kan rädda honom.

Vill du det?

Når du honom?

Nästan.

Nej!

Herregud. Freddie!

Freddie!

Akutteamet

Han är här borta! Fort!

Jag heter Owen. Det här är Tommy. Vad har hänt?

Min vän, Freddie,

Föll ner i sopnedkastet. Han har fastnat.

- Var? - Där inne. I soppressen.

Freddie, brandkåren är här. Det ordnar sig!

Få ut mig härifrån!

- Vilken våning bor ni på? - Andra.

Jag brukar säga: "Titta inte in i sopnedkastet,"

men ingen lyssnar.

Är du hyresvärden?

Nej. Vaktmästare, deltid. Jimmy.

Jimmy, hur ofta går soppressen?

Varje timme, på slaget.

Men jag har stängt av strömmen.

- Bra tänkt. - Följ med T.K.

Han kollar dig medan vi jobbar.

Freddie, vi ska få ut dig,

men min vän Tommy undersöker dig först.

Hur mycket av mig kan du se?

Tillräckligt för att se att du skar dig på nåt på vägen ner.

- Gör det ont? - Nej, det pirrar bara.

Det är väl inte bra?

Du har varit uppochner en stund.

Då tappar man lätt känseln.

Blödningen är inte så farlig, men han kan ha en ryggskada.

Vi måste ta ut honom försiktigt.

Marjan, hämta en stege och en sopskyffel.

Rensa ur soporna.

Menar du ur soptunnan?

Ja, vi måste titta på honom inifrån.

Uppfattat, kapten.

Skönt att du åker tillbaka i brandbilen och inte i ambulansen.

Nancy, hämta utrustningen. Du går med henne.

Han måste undersökas.

Rätt åt mig.

Hans ben är fast i en lucka ovanför soporna.

Mateo, ge mig borren.

- Jag tar bort gallret. - Ja.

Hur går sopdykningen, Marjan?

Snart upprensat, kapten.

Okej.

Rensat. Ni kan gå in.

Hej, Freddie. Jag heter Nancy. Jag ska undersöka dig.

Okej.

Kapten! Hans puls är 120. Båda pupillerna reagerar.

Uppfattat. Skönt att höra.

Du har tur. Soporna måste ha dämpat fallet.

Det känns inte som jag har tur just nu.

Känner du min hand på ditt ben?

Ja.

Kapten. Han är redo för att dras ut.

Uppfattat. Mateo, ta bultsaxen. Klipp loss honom när jag startar den här.

- Ojdå. - Vad fan är det där?

Det känns inte bra.

Kapten. Soppressen är igång! Vad gör vi?

- Den krossar mig. Hjälp! - Freddie!

- Du sa att du stängde av den. - Ja. Jag…

Det måste vara reservsystemet.

Va? Herregud!

Okej. Jag hittade nödbrytaren.

- Eller inte. - Kapten, den är nära honom nu.

- Vad gör vi? - Herregud!

Använd kofoten!

Snälla!

Fungerade det? Ja!

Bra idé, kapten. Tack.

Tacka inte mig. Tacka Han Solo. Ut med honom så fort det går.

- Freddie, nu drar vi. - Okej?

Ja, dra.

Två, ett.

Nej. Snälla! Gode Gud!

- Nej, nej. - Herregud!

Vad gör vi?

Nej!

Nej!

- Herregud. - Kom igen, Freddie!

- Vad hände? - Den stannade.

Vad gjorde ni?

Jag drog ur kontakten.

Det fungerar.

Förlåt mig, Abigail.

Förlåt? Varför det?

Jag kunde inte rädda Wingo.

Nej, men du räddade oss.

Jag lyfter på hatten.

Jag har aldrig lyckats få min fästman här

att ta mer än två tuggor broccoli, du fick honom att rensa tallriken.

Det smakar aldrig så här.

Akta dig.

Grace, jag måste få receptet.

Ursäkta. Varför tror du att det är Graces?

Marlene, det här är Judds och Wyatts.

Men tack, mamma.

Okej, förlåt,

men sen när kan min son laga nåt annat än mikrat?

Kanske sen han började vara mer med sin farsa.

I så fall,

hoppas jag att han fortsätter i dina fotspår.

Även om de är enbenta.

Prata inte om det.

Tack för ansökan om distanspraktik.

Oj.

Wyatt, vad är det?

Det är från Tele-Lively.

Tele-vad-då?

Ett praktikjobb som Wyatt hoppades på i sommar.

Har de ingen plats för honom?

Nej, de vill intervjua mig,

men de har ändrat jobbet till att vara på plats.

Jag har inte råd med en lägenhet för en obetald praktik.

Var finns företaget?

I Austin.

I Austin?

Varför bor du inte här då?

Nej, jag vill inte tränga mig på.

Dumheter. Det här är också ditt hem.

Men det finns fem andra sökande,

de är säkert Mensa-typer allihop.

Intervjun är med Max Keller själv.

Sa du Max Killer?

Nej, Keller.

Max Keller tjänade sin första miljard innan han var 25.

Verkligen?

Vi har hört tals om det.

Han har varit på omslaget till Wired två gånger.

Jag blir alltid nervös på såna intervjuer.