Game of Thrones

- Olja? - Beck, mylord.

- Hur många tunnor? - Femhundra, mylord.

- Skaffa fram femhundra till. - Ja, mylord.

Jag njuter fortfarande av att kallas "mylord".

- Det går över. - Om vi får leva så länge.

Kuklösa män.

Om jag var kuklös skulle jag inte bli soldat. Vad skulle jag då strida för?

Guld?

Jag har alltid umgåtts med soldater. Vad tror du att de köper för guldet?

- Familjen. - Kuklösa har ingen.

När allt kommer omkring kanske allt bara handlar om kukar.

Ändå har din bror ställt sig på de kuklösas sida.

Ja, han har alltid varit de kuvades förkämpe.

Jag tror att vi är på väg att bli de kuvade.

- Hur många invånare har staden? - Runt en miljon.

Fler människor än i hela Norden sammanpackade på den ytan.

- Hur kan nån vilja leva så? - Det finns arbete i staden.

Och bordellerna är enormt mycket bättre.

- Varför är hon inte med honom? - Jag vet inte. Ingen har sett henne.

- Och de andra? - De är på väg till Drakhålan nu.

- Vår bror också? - Ja, ers nåd.

Om nåt går på tok - döda den silverhåriga hyndan först.

Sen vår bror och sen oäktingen som kallar sig kung.

De andra kan du döda i den ordning du behagar.

Kom, ser Gregor. Det är dags för oss att möta våra gäster.

Varför byggde man den?

Drakar kan inte skilja på vad som tillhör dem eller ej:

Mark, boskap, barn...

När de rörde sig fritt blev det problem.

Jag kan tänka mig att det slutade som ett sorgligt skämt:

En hel arena åt några svaga djur som var mindre än hundar.

Men i början, när hålan hyste Balerion den fasansfulle-

- måste det ha varit världens farligaste plats.

Det kanske det fortfarande är.

Välkommen, mylord.

Era vänner anlände före er. Jag ska eskortera er allesammans till mötet.

En angenäm överraskning i en oangenäm situation.

Jag trodde att jag aldrig skulle se er igen.

- Och aldrig på fiendesidan. - Jag klandrar er inte.

Men det kommer Cersei att göra.

- Jag är glad att ni lever. - Kom nu! Du får suga av honom senare.

- Vad är det i packningen? - Dra åt helvete.

- Jag trodde att du var död. - Inte ännu.

Men du var nära att ordna det.

- Jag försökte bara beskydda henne. - Då var vi två om det.

Hon lever. Arya.

- Var är hon? - I Winterfell.

Vem beskyddar henne om du är här?

Den som behöver beskydd är den som står i vägen för henne.

Det kommer inte att bli jag.

Här är vi nu - hjältarna från Svartvattensbukten.

- Märklig plats för en återförening. - I sanning, mylord.

Jag är nog ingens lord längre, Podrick.

Spara titeln till ser Bronn av Svartvattnet.

Er nya drottning ger er nog titeln tillbaka om hon övertar tronen.

Har du tänkt på vår nya drottning?

Du kanske har tagit din trohetsed under övervägande.

Glöm inte mitt erbjudande - vad de än betalar så ger jag det dubbla.

Och det skulle bli det dubbla av vad?

Oroa er inte för mig. Jag tar vara på mig själv.

Att hjälpa mig organisera mötet var inte att ta vara på dig själv.

- Du utsätter dig för fara. - Jag utsätter er för fara.

Cersei har erbjudit en säck med guld för ert huvud, inte mitt.

Tack vare mig är två förrädarhuvuden på väg in genom hennes dörr.

Hon kan hugga av dem när hon tröttnar på klipskheterna de häver ur sig.

Tack vare ser Bronn av det jävla Svartvattnet.

Är inte det att ta vara på sig själv, så säg?

Trevligt att ses igen.

Detsamma.

Den som rör den blir den förste jag dödar.

Kom, Pod. Vi går och tar en bägare medan det fina folket samtalar.

Jag lämnade den här skitstaden för att jag inte ville dö i den.

Ska jag behöva dö här?

- Det är möjligt. - Och alltihop är er idé.

Det verkar som om alla dåliga idéer kommer från nån Lannisterfitta.

Och nån Cleganefitta hjälper dem att genomföra dem.

Minns du mig? Ja, det gör du.

Nu är du till och med fulare än jag. Vad har de gjort med dig?

Det kvittar. Det är inte så det kommer att sluta för dig, broder.

Du vet vem som är ute efter dig. Det har du alltid vetat.

- Var är hon? - Hon kommer snart.

- Hon reste inte tillsammans med er. - Nej.

- Vi har väntat en lång stund. - Jag ber om ursäkt.

- Vi står alla inför en unik... - Theon!

Jag har din syster. Om du inte underkastar dig mig, dödar jag henne.

- Vi bör nog börja med större problem. - Varför pratar du, i så fall?

Du är det minsta problemet här.

Minns du när vi talade om dvärgvitsar?

Hans var inte ens rolig.

Han förklarade efteråt. Det förstör det roliga.

På Järnöarna låter vi inte såna som du fortsätta leva.

Vi dödar er vid födseln. Av barmhärtighet mot föräldrarna.

- Ni bör nog sätta er ned. - Varför då?

Sätt er ned eller gå.

Vi är en grupp människor som inte tycker om varandra.

Vilket den här uppvisningen just har gett prov på.

Vi har orsakat varandra lidande.

Vi har orsakat varandra förluster av nära och kära.

Om allt vi vill ha är mer av detsamma behövs inte det här mötet.

Vi är absolut i stånd till att kriga mot varandra utan att träffas.

Vi ska alltså lösa våra dispyter och leva tillsammans i harmoni.

- Vi vet att det inte kommer att ske. - Så varför är vi här?

Det handlar inte om att leva i harmoni.

Det handlar om att överleva. Samma varelse är ute efter oss alla:

En general man inte kan förhandla med.

En armé som inte lämnar döda kroppar efter sig på slagfältet.

Lord Tyrion sa att det bor en miljon människor här.

De kommer att bli en miljon soldater i de dödas armé.

De flesta kommer alltså att få det bättre.

Det här är allvarligt. Annars skulle jag inte vara här.

Det tror jag inte. Det är nog ännu ett dåligt skämt.

Om min bror har informerat mig rätt ber ni mig om vapenvila.

Ja. Det är allt.

"Det är allt." Jag ska dra tillbaka mina arméer medan ni jagar monster.

Eller medan ni förstärker er ställning.

Jag får svårt att veta vilket när mina arméer har retirerat.

Tills ni marscherar mot min huvudstad med fyra gånger fler män.

Er huvudstad är trygg tills hotet från Norden är avvärjt.

- Det svär jag på. - Ett löfte från en troninkräktare.

Inget samtal kan radera de senaste femtio åren.

Vi har nåt vi vill visa er.

Vi kan utplåna dem med eld.

Och vi kan utplåna dem med drakglas.

Om vi inte vinner den här striden blir detta alla människors öde.

Det finns endast ett krig som betyder nåt:

Det Stora kriget. Och det har börjat.

Jag trodde det inte förrän jag såg dem.

Jag såg dem alla.

- Hur många? - Hundratusen, minst.

- Kan de simma? - Nej.

- Jag tar hem flottan till Järnöarna. - Vad pratar ni om?

Jag har rest världen över och sett otroliga ting, men detta...

Det är det enda jag har sett som gör mig skräckslagen.

Jag återvänder till min ö. Ni bör återvända till er.

När vintern är över är vi de enda som är vid liv.

Han har anledning att vara rädd. Men han är en ynkrygg som flyr.

Om de där varelserna är ute efter oss finns snart inga kungadömen kvar.

Då skulle alla våra umbäranden och förluster vara meningslösa.

Kronan går med på vapenvila.

Tills de döda har besegrats. De är den verkliga fienden.

I gengäld ska Kungen i Norden förlänga vapenvilan.

Han ska stanna i Norden där han hör hemma.

Han ska inte bekämpa huset Lannister och han ska inte välja sida.

Gäller det bara Kungen i Norden? Inte mig?

Jag skulle aldrig begära det av er.

Om ni godtog det skulle mitt förtroende för er bli ännu mindre.

Jag begär det endast av Ned Starks son.

Jag vet att Ned Starks son står vid sitt ord.

Jag står vid mitt ord. Jag försöker, åtminstone.

Därför kan jag inte gå med på det ni begär.

Jag kan inte tjäna två drottningar.

Jag har redan svurit trohet till Daenerys av huset Targaryen.

Då finns det inget mer att diskutera. De döda kommer till Norden först.

Vi tar itu med det som återstår av er.

Ser Jaime.

Trevligt att se er. Nästa gång blir väl på slagfältet.

Vi såg båda vad som hände. Vi såg båda den där... varelsen.

Ja. Jag ser inte fram emot att se mer av dem.

Men jag är lojal mot drottningen och ni mot lady Sansa.

- Fan ta lojaliteten! - Fan ta lojaliteten?

Det här är större än hus, ära och eder. Prata med drottningen.

Och vad ska jag säga?

Jag önskar att ni inte hade gjort så.

Jag är tacksam för er lojalitet.

Men min drake dog för att vi skulle kunna komma hit.

Om mötet är förgäves så dog han förgäves.

- Jag vet! - Jag är glad att ni har knäböjt.

Jag skulle ha rått er att göra det.

Men har ni aldrig övervägt att ljuga då och då? Bara litegrann?

Jag tänker inte svära en ed som jag inte kan uppfylla.

Säg gärna att den inställningen blev min fars undergång.

Men om alltför många ger falska löften förlorar orden sin mening.

Då finns det inga svar mer - bara allt bättre lögner.

- Lögner hjälper oss inte att strida! - Det är verkligen ett problem.

Ett mer överhängande problem är att vi är körda.

Har ni några uppslag beträffande hur vi kan förändra situationen?

Bara ett: Alla ni andra stannar här. Och jag går och talar med min syster.

Jag har inte färdats ända hit för att min Hand ska bli mördad.

Det är inget som jag önskar heller. Jag kunde ha stannat i min cell.

Jag orsakade det här. Jag bör gå.

Hon kommer helt klart att mörda er. Jag går och träffar min syster ensam.

Annars får vi resa hem utan att ha uppnått nånting alls.

- Har du talat med henne? - Till henne. Sen sparkade hon ut mig.

Hon tycker att jag var en dåre som litade på dig.

Många verkar faktiskt tycka det.

Jag ska strax gå in till världens mest mordiska kvinna.

Hon har redan försökt döda mig minst två gånger. Vem är dåren?

Jag förmodar att vi ska säga adjö. Oss dårar emellan.

Jag borde inte bli förvånad - hon är ju din typ av kvinna:

En utländsk hora som inte vet sin plats.

En hora du inte kan röva bort, misshandla eller skrämma.

Det måste kännas svårt för dig.

Du tar hit hennes nordbo som du har övertalat att böja knä.

Du har fått dem att sträva mot samma mål.

Det mål du har strävat mot i hela ditt liv:

Att utplåna den här släkten.

Jag är den som förhindrar att det sker.

Daenerys ville inte ge dig ord.

Hon ville ge dig eld och blod. Tills jag avrådde henne.

- Jag vill inte utplåna vår släkt. - Du dödade vår far.