ആദ്യത്തെ 187 വരികൾ.
Tidigare i "Stargate SG-1":
- Det här är solen som Vorash kretsar. - Vi tänker spränga den.
- Vad i helvete var det där? - Vi blir anfallna.
Hyperdriften fungerar inte. Vi är helt utsatta.
Vi kan inte låta Tanith komma undan.
Teal'c, bromsa!
SoS!
- Vi går rakt in! - Jack, hör du mig?
Vad händer nu då?
Fyra minuter tills solen blir en supernova.
Daniel, få upp mig härifrån!
Aktivera hyperdrift.
- Sir. Var är Teal'c? - Jag tror han är död.
Vi har färdats över fyra miljoner ljusår.
- Det är omöjligt. - Det kommer att ta 125 år att åka hem.
Det är Apophis.
Nu följer upplösningen.
- Han förbereder vapnen. - Skyddsvärnen?
De är nere. Inte för att de skulle göra mycket nytta.
Skeppet har vapen starka nog att tränga igenom skydden.
Hyperdrift?
Nere. Tryckvågen som förde oss hit har skadat oss.
Kan vi kommunicera med dem?
- För att säga vad? - Jag vet inte. "Skjut inte"?
Kree, lord Apophis.
Jag är tok'ran Selmak, skeppets befälhavare.
"Befälhavare"?
Ska du tjabbla om rang nu?
- Han ser arg ut. - Vi förintade ju precis hans flotta.
Han säger att vi måste dö nu.
Vänta. Har du kollat instrumentbrädan? Vi är båda helt ur kurs.
Han säger att han vet allt.
Han säger också att vi inte kan hjälpa honom.
Han tänker förinta oss.
- Vi ger oss. - Va? Daniel?
Han tänker spränga oss i bitar. Jag försöker vinna tid.
Vad sa han?
"För sent.”
Jag står inte ut. Vad väntar han på?
- Vad hände? - Jag ser ett skepp till på sensorn.
Det närmar sig snabbt.
De skjuter på Apophis.
- Vad gör du? - Sticker härifrån.
Skeppet är olikt allt annat i dataregistret.
Vi är i en outforskad del av universum.
Jag gillar deras stil - skjut först, skicka blommor sen.
- Det funkar. - De besköt bara Apophis.
Hans skepp är ett mycket större hot.
- Tror du de ville rädda oss? - Det är möjligt.
Vi får se. Vi kommer inte långt med underljusmotorer.
Vem som än vinner striden kommer säkert efter oss.
- Vad gör du nu? - Systemet kretsar kring en blå jätte.
Om vi kan komma tillräckligt nära koronan
bör strålningen göra oss osynliga.
Ursäkta? Strålning?
Skeppsskrovet skyddar oss.
Ett tag.
Vi är på väg in i koronans sfär.
Det positiva är att vi inte syns på någon annans sensor.
Tyvärr blockeras även vår sensor.
Så vi vet inte om någon väntar på oss därute.
- Hur lång tid har vi? - Cirka en timme utan skyddsvärn.
Tio timmar med dem. Sam, kan du hjälpa mig?
- Jag skulle fixa skydden först. - Visst, Jack.
Bara ett förslag.
- Är du okej? - Jag tänkte bara på Teal'c.
Fem minuter.
Och nio timmar. Skyddsvärnen är på igen.
- Åh, nej. - Hur illa är det?
Riktigt illa. Hyperdriftens kontrollkristaller är helt körda.
Vi har redan använt reserverna.
Du vill väl inte prata om vad som hände på Vorash?
Helst inte.
Tänkte väl det.
De låg i bakhåll vid ringarna.
Teal'c tog en kula i ryggen.
Jag borde ha förutsett det.
Jag trodde idén med ett bakhåll var att man inte kan förutse det.
Poängen är att du säkert gjorde allt du kunde.
Tydligen var det inte gott nog.
- Ankommande tok'ra-ID, sir. - Öppna iris.
Sänk vapnen.
Välkommen till jorden. Jag är general Hammond.
Jag är tok'ranska rådskvinnan Ren'al.
Var snäll och följ mig.
- Jag antar ni kommer med nyheter. - Ja.
Vi har haft två spanare så nära området vi riskfritt kunnat komma.
Sensorn bekräftade att stjärnan blev en supernova enligt planerna.
Så vitt vi förstår var Apophis flotta mycket nära då det hände.
Så vitt ni förstår?
Vår data gäller endast tiden före tryckvågen.
En energipuls i den skalan omöjliggör sensoravläsning en tid framöver.
Men ett moderskepp kan omöjligt ha klarat sig.
Och ni har inte hört någonting från SG-1?
Nej.
En enmanskapsel lämnade Apophis moderskepp
- minuter innan explosionen. - Apophis?
Det är möjligt. Men det betyder att han väntade sig en explosion,
- och då borde hans flotta ha undkommit. - Så vem var det?
Vi spårade kapseln in i goa'uld-ockuperat område där vi tvingades vända om.
Vi hade en eller två subrymdsstörningar vid explosionen
som kan ha berott på skepp som försökte nå hyperrymden.
Men vi är ganska säkra på att de inte lyckades undkomma tryckvågen.
- Ni säger att SG-1 inte överlevde? - Den möjligheten är högst osannolik.
Om de hade det skulle de kontaktat oss vid det här laget.
Var säker på att oavsett om SG-1 klarade sig,
har deras handlande försatt goa'ulderna i kaos.
Förlusten av en dominerande makt
kommer att få de kvarvarande systemherrarna att strida i åratal.
Tack.
Tok'raerna har officiellt erkänt Selmak en fallen krigshjälte.
Ni får ursäkta om jag håller hoppet vid liv ännu.
SG-1 har för vana att undvika det oundvikliga.
Det kommer inte att funka.
- Det är ganska varmt häruppe, hörni. - Vi börjar få ont om tid.
- Hyperdriften är kaputt. - Vi kunde inte använda gamla kristaller.
Det skulle ta hundra år att åka hem även med hyperdrift.
- Ja. - Vad spelar det då för roll?
På kort sikt blir det svårt att undvika fientliga skepp.
- Vapen och skyddsvärn? - Bra för tillfället.
- Bra nog att skydda oss mot det därute? - Vi får väl se.
Vi lämnar koronans sfär.
Vår sensor är igång igen.
Jag kan se ett skepp.
- Det är Apophis. - Och det andra?
- Det finns inte därute. - Kan Apophis se oss än?
Han borde det, men rör sig inte.
Kanske hans skepp skadades i striden.
Det är omöjligt.
- Ville du säga nåt? - Den avläser inga livstecken ombord.
Vad händer om det andra skeppet återvänder?
Vi är ett lätt byte var vi än är.
Om Apophis skepp är skadat borde vi reparera det.
Det är snabbare, har bättre vapen och skyddsvärn.
- Det fick ändå smörj. - Det vet vi inte förrän vi kommer dit.
Vi behöver åtminstone kontrollkristaller för hyperdriften.
- Vad säger han? - Självförstörelsen är inställd.
Vi har fyra minuter. Jag försöker stänga av den från peltak.
- Vet du var kristallerna finns? - Vi hämtar dem.
Den här vägen. Det är inte långt.
Hur hittar du runt på ett sånt här ställe?
Jag studerade tok'raernas skeppsritningar på Vorash.
- Du vet hur man har roligt. - Jag har roligt nu, sir.
Heja, tjejen.
Nu.
- Vad var det? - Jag vet inte.
Men det lät kusligt bekant.
Jacob, hör du mig?
- Ja. - Vi borde sticka härifrån.
Jag har förstått det.
- Vad är det som händer? - Det kryllar av replikatorer.
Jag kan inte stänga av självförstörelsen.
- Jag möter dig i ringrummet. - Vi försöker ta kristallerna.
Ni har tre minuter.
Daniel, du måste flyga skeppet så fort vi kommer tillbaka.
Och du måste förklara hur man gör det.
Sam, Jack. En minut.
Sam! Jack! Hör ni mig?
Aktivera ringarna!
- Vi fick dem. - Sätt fart, Daniel!
Vi hinner inte laga hyperdriften.
Hoppas att vi hinner undan med subljusmotorer.
Oviktigt om replikatorerna lyckas rädda skeppet.
Då får de snabbt lära sig omprogrammera en goa'uld-dator.
- Om de får kontroll över skeppet... - Ni är alldeles för negativa!
- Vi klarar det inte! - Vi flyger så snabbt vi kan.
Stäng av! Kraft till skyddsvärnen!
Varsågod.
Det var nära ögat.
Jag tyckte nån sa "Vi klarar det inte.”
Sam, låt oss starta hyperdriften.
Ursäkta mig.
Jag hörde bestämt nån säga "Vi klarar det inte!"
- Jag tror vi klarade det. - Förlåt.
Jag överreagerade. Just då såg det mycket illa ut.
Nästa gång kanske du kan vänta lite.
Och sabba en sista chans att ha rätt?
va?
Välkommen till mitt liv.
va?
Vi är körklara.
Maskinrummet, detta är peltak. Besvara omedelbart.
- Han har fått ta kommandot för ofta. - Vad är det?
Jag ser ett skepp på sensorn.
Vad är det nu då?
Någon måste ha flytt skeppet innan virusbaggarna tog över.
- Vem? - Det är ett goa'uld-lastskepp.
No comments yet. Be the first to leave one.