Ray Donovan

- Tidigare i "Ray Donovan"... - Yo, vi är framme.

Plånboken, mobilen och den jävla väskan.

De rånade mig, pappa. Pengarna från förlikningen. De tog allt.

Kokain, heroin, fentanyl.

Bra jobbat, Frank.

Du verkar ha störtat ännu en ligaledare.

- Vi har problem med Avi Rudin. - Jag tänker inte döda Avi, Frank.

- Frank sa att du snodde drogerna. - Han snodde dem. Jag skulle sälja.

- Hur mycket snackar vi? - En miljon. Mer snart.

- Följ med här. - Låt oss prata om det.

- Pappa, vad står på? - Kom igen. Rappa på.

Varför gjorde han mig sjuk?

Så att du inte skulle få operationen och mamma kunde ta din plats.

Natalie James lämnade inspelningarna. Du måste hitta henne.

Jag är gravid. Det är Dougs och han sa åt mig att göra abort.

- Känner du Tom och Vicky? - Jag ska lösa, inte skapa problem.

- Han vill ha 2 miljoner och Oscarn. - Han får pengarna men inte Oscarn.

- Vad har han på dig? - Solen var på väg ner.

Barnen satt i baksätet. Jag var full. Han röjde undan det.

- Hon kommer att vilja se vad du har. - Hon vet vad jag har.

Ge den till Tom med följande meddelande.

"Sök upp det du älskar mest och låt det ta död på dig."

- Vad är det? - Det är mot depression och ångest.

Rör dig inte.

Håll dig undan.

- Du ser ut som Marilyn Monroe. - Jaså?

Nu då?

Du kan inte fortsätta göra så här varje gång det är dåliga nyheter.

- Göra vad? - Du vet vad.

Vart tar du mig den här gången?

- Stället med saltvattensbassängen? - För fan, Ab.

- Gissade jag rätt? - Det var den överraskningen.

Kom igen. Var inte så dyster.

Det ska bli kul.

Känner du till några verkstäder som ligger närmre?

Okej. Vi kommer inte att åka någonstans.

Abs?

Här i Jesus åsyn

Hur kan du kasta ut mig nu?

Vad i helvete?

Jösses. Mitt i öknen.

Vill du åka skridskor? Det blir kul.

- Jag kan inte. - Vadå? Minns du inte hur man gör?

- Jo, jag minns hur man gör. - Så?

- Din jävla mobbare. - Kom.

En bra hockeyspelare jobbar utan pucken. Han förutser spelet.

Ja, men du har aldrig varit en bra hockeyspelare, älskling.

Jag säger inte att jag var en bra hockeyspelare.

- Jag vann en del i mina glansdagar. - Vilka dagar då?

- Va? - Just det, du vann ju en gång.

Dra åt skogen. Du får klara dig själv.

Ska vi bara lämna sakerna?

- Jag brukade kunna göra så. - Jaså?

Ett varv. Vad kallar man det?

Du vet inte vad det kallas, men du kunde göra det?

Maggie Faraday lärde mig på Murphy rink.

- Verkligen? - Ja.

Jag svär, jag kunde göra så.

- Minns du Maggie? - Visst.

- Två aborter som 16-åring. - Det stämmer.

Jag undrar var hon är.

En Salchow.

- Är allt bra? - Ja.

Jag ville alltid ha en sån där glittrig dräkt.

- Jaså? - Ja.

- Jag vet inte. Det är inte för sent. - Dröm vidare du.

Gick det bra?

Kom, vi går och sätter oss.

Vad hände?

- Jag hämtar lite vatten. - Det är ingen fara.

Abs.

Jag mår bra.

Du har sprungit runt hela livet, dödat folk-

- och hängt ifrån klippor eller vad fan du gör.

Du kommer säkert att leva tills du är hundra år.

Jag har nästan inte gjort någonting.

Förutom att uppfostra dina barn och ta hand om dig och din jävla familj.

- Jag kommer att dö i 40-årsåldern. - Nej, det kommer du inte.

Jag vill sluta med behandlingen.

Vi ska få det att bli bättre, älskling. Jag lovar.

- Jag blir inte bättre, Ray. - Jodå.

Du är bara trött. Det är allt.

- Jag vet hur svårt det är för dig. - Nej, det vet du inte alls.

Du vet inte.

Det här...

Det här är ett gudlöst jävla påhitt.

Det är vad det är.

Skämtar du med mig?

Försöker du lista ut hur många timmar du har kvar att leva?

Nej.

Det kommer att bli värre innan det blir ännu värre.

Vi åker hem, älskling. Kom igen.

Jag vill må bra.

Att kroppen känns bra innan jag dör.

Jag måste sluta med behandlingen.

Kom igen, Abs. Ta av dig skridskorna så åker vi hem.

- Vill du att jag gör det åt dig? - Ja.

Tack.

- Registrerings-eller botnummer. - Två, S-A-M, fem, sex, fyra, tack.

Man parkerar inte framför en brandstation.

Nej, jag märkte det.

Gary. Ett, sju, fyra, sju, tre.

- Är allt som det ska? - Ja.

- Då så. Vad gör vi nu? - Letar upp Tom Minor.

Okej.

Hej, grabben. Är allt bra?

- Vad fan står på, Mick? - Det är bara ett litet missförstånd.

Han sa... Han hotade mig med fyrdubbel livstid.

Han menar det inte.

- Visste du att han skulle gripa mig? - Nej, det gjorde jag inte.

- Han hade bilder från Nevada. - Jag vet.

- Så du vet alltså? - Jag håller på att fixa det.

- Hur, Mickey? - Oroa dig inte. Ligg bara lågt.

Du får hålla din flicka i morgon kväll. Jag lovar.

Ligg bara lågt.

- Fan ta dig, Mickey. - Lita på mig.

Fan ta dig!

- Ray. - Din mamma väntar mig.

- Mamma! Hon kommer strax. - Jack var flink och Jack var snabb...

...ändå välte han ljuset, vår grabb. Det föll ner på mattan-

och byxorna fattade eld.

"Allt slit utan lek gör Jack till en tråkig pojk."

Va?

"The Shining". Jack Nicholson. Shelley Duvall.

Okej. Visst.

Jag tycker att Shelly Duvall är den perfekta kvinnan. De där tänderna.

Stanley Kubrick sa åt alla andra att ignorera henne-

- inte äta lunch med henne och säga elaka saker om henne-

- så att hon skulle känna sig riktigt ensam i filmen. Och det fungerade.

Wendy.

Shelley mådde så dåligt att hon började tappa håret.

Men jag skulle älska henne även om hon vore skallig.

Kan du ge oss ett ögonblick?

Tack, George.

- Allt? - Vi behöver diskutera mitt arvode.

- Jag trodde att Doug skötte det. - Jag fick 20000 dollar.

Men ingen sa att Vicky Delgatti skulle pistolhota mig.

Jag förstår.

Jag ska ta mig ett glas. Vill du ha?

- Jag kom inte hit för att... - Bra.

- Jag gillar inte tequila. - Nej, whiskey.

Som en duktig irländsk katolik.

Har du tänkt på mig?

- Va? - Det är en enkel fråga. Har du det?

Ja.

Hon bet i knappen här. Hon gillade att bita av knapparna.

Jag frågade varför och hon sa att det gjorde henne glad.

Hon föddes med massor små tänder och första gången jag ammade henne-

så... så bet hon mig.

Då visste jag att hon var ett perfekt litet änglamonster.

Jag vill att du jobbar för mig nu. Jag betalar oavsett arvode.

Okej. Bra.

Kolla vem det är, Maria. Det är Carmen. Din bästa kompis.

God morgon, sötnos.

Jag kanske blir lite sen.

- Vi stänger klockan 6, Mickey. - Okej.

Tack så mycket, gullet.

Säg hej då till farfar.

- Hej då, älskling. - Ses senare.

Okej.

Nämen, ser man på vem som är här.

Du ser jättebra ut.

- Inga skakningar. - Herregud, det är ju fantastiskt.

- Hej. - Läget?

Herrejävlar, du är som en ny man.

- Damon. - Läget, Punch? Jag vill bara säga...

...att jag uppskattar att jag får träna här.

- Vi får se om du är hungrig nog. - Det är klart att jag är.

Då så. Vi får se vad går för.

Tråkigt att höra att det inte går så bra med Maureen.

Så, ska vi diskutera den här pojken du är kär i?

Han kan inte komma på middag längre.

- Okej. - Så vi ska åka och hälsa på honom.

- Var? - På Sloan Kettering-sjukhuset.

- Va? - Du kommer att förstå.

- Så du är Bridgets pappas bror? - Ja.

- Du är från Boston, men bor i L.A.? - Ja.

- Brukar du röka på? - Nej.

Det känns konstigt.

Nej, det är lugnt. De bryr sig inte.

Är du inte rädd att någon kommer?

Det är underligt med all skit som inte skrämmer en längre.