Romulus

Kom hit och tryck på!

Mana på hästarna!

Den ger inte med sig!

Igen! Hårdare!

Knuffa på!

Alla på samma gång!

Få ut honom ur vagnen! Vi fortsätter till fots.

Jag ska säga till Amulius att du dog som din bror.

Som ett svin!

Se på mig! Jag är Iemos.

Albas rättmätige kung.

Och Rumias son.

Jag drömde om honom igen.

Jag är säker på att han lever.

Jag hoppas det lika mycket som du.

I drömmen sa han till mig att allt vi gör-

-kommer att hjälpa honom att komma hem.

En gång i tiden låg hela det här området i krig.

De trettio kungarna var fiender.

En dag-

-visade sig en vit sugga för de trettio-

-och hos henne låg hennes nyfödda kultingar.

De var trettio.

Det var ett tecken från gudarna.

De trettio kungarna var trettio bröder...

...och Albas kung skulle bli deras ledare.

Det är gudarnas vilja som förenar dem.

Samma vilja kommer att återföra Iemos till tronen.

Sicanus! Capys! Välkomna.

Lämna era vapen och mannar.

Numitor väntar på er.

Vi är här för att fira minnet av din far - kung Ertas.

Han trodde att Iemos var oskyldig.

Vi kommer att lyssna och sen fatta vårt beslut.

Numitors ord kommer att övertyga er.

Du talar som om vi redan stod på er sida.

Mina övertygelser följer min vilja.

Men utan ert stöd är vi redan så gott som döda.

Lausus och Numitor har sänt bud från Gabi till alla kungarna.

De söker allierade till stöd för Iemos.

Av de trettio kungarna vägrade många att hörsamma kallelsen-

-men andra har redan gett sig av med sina följen.

Jag vill höra gudarnas vilja.

-Tvivlar du på din rätt eller styrka? -Min far tvivlar inte på nåt!

Iemos är på väg hit som fånge.

Gudarna tillät att Numitor intog Gabi.

Jag måste få veta...

...om det är rätt att bryta de trettios uråldriga allians.

Jag vill ha ett tecken.

Vi väljer ut de heliga fåglarna i kväll. I morgon får du veta.

Det var mitt fel. Jag lovade att finna Numitor...

Du hade för få män och blev vilseledd.

Du bär ingen skuld.

Även om alla slår ihop sig mot oss kan vår armé besegra dem.

Vad är du då rädd för?

Jag är inte rädd för nåt.

Ska du inte omfamna mig och min far?

Det gör jag när jag är vet att du inte födde en brödramördare.

Om min son vore skyldig-

skulle gudarna inte ha lett mot oss.

De skulle inte ha sänt oss denne man och hans folk...

Var det du som besegrade Amulius män?

Vad heter du? Och vilket folk har du befälet över?

Mitt namn är Wiros. Och jag har befälet över mina bröder.

Inte ett folk, utan en vargflock.

Rumias barn.

Sätter ni ert hopp till dessa?

Vargarnas härskarinna och hennes barn?

Wiros kände min son Iemos-

och stöder hans anspråk på riket.

Har du mött Iemos?

-Ja. -Lever han?

Han vill bara ta tillbaka sin tron.

Han berättade för mig att Amulius mördade Enitos genom att förråda dem.

Hur vet du att Iemos inte ljög för dig?

Om du frågar mig det är det du som inte känner honom.

-Vill du bli vår trettioförsta kung? -Nej.

-Vad vill du, då? -Mitt folk...

Han slåss för mig.

Om ni beslutar er för att lita på mig måste ni även lita på honom.

Wiros har svurit på att lyda våra lagar.

De gav dig en hydda.

Som om du vore jämbördig med de latinska kungarna.

Jag bad inte om det.

Latinarna respekterar och fruktar dig.

De vet att du en dag kommer att bli mäktigare än nån annan-

-och att Albas drottning kommer att se dig som sin son.

Vad är det?

Hon har redan en son.

-Tror du att han lever? -Jag önskar det mer än nåt annat.

Jag önskar att alla de andra också levde.

Att allt var som förut.

Så som det var förut... kommer det aldrig att bli igen.

Om vi vill överleva måste vi glömma, och finna ett nytt hem.

Du är vit som snö.

-Vad är det med dig? -Titta själv.

I går vid skymningen var de vid liv. Ingen gick nära buren.

Vad betyder detta?

Gudarna svarar dig inte.

Vad du än vill göra måste du göra det ensam.

Du ljuger.

Du förgiftade fåglarna för att tvinga mig att kapitulera.

Om du tror det...

...så beordra dina män att avrätta oss, så som lagen kräver.

Du tror att du skrämmer mig, inte sant?

Tror du att du skrämmer mig?

Det är oväsentligt om du låter dig skrämmas eller ej.

Även om du låter döda oss kommer gudarna att förbli tysta.

Iemos har rymt!

De som såg vagnen och de döda soldaterna...

-...säger att Spurius bröst... -Tig!

Din darrande röst är outhärdlig.

Vart har din vrede tagit vägen?

Fruktar du en mördare?

Om du är rädd vill jag inte ha dig vid min sida.

Jag behöver ditt raseri, inte din fruktan!

Ut!

Ut härifrån!

Du lever!

Omfamna mig...så som de levande gör.

-Du stinker som en get, broder. -Du också, broder. Som tio getter.

De andra...

Spurius dödade dem alla.

Vi ska hämnas dem.

Jag har redan hämnats dem.

Velias kung är vargföda nu.

Jag höll mig vid liv för att ge tillbaka det här.

Det är ditt nu.

Vad har hänt med dig?

Jag har blivit en man.

Jag visste det! Jag visste det hela tiden!

Iemos?

Det tynger mig att inte få se ljuset av en så lycklig dag.

Det kommer fler och lyckligare dagar.

Om gudarna har räddat dig...

...kommer kungarna att ta det som ett tecken.

Jag står under beskydd av en gudinna som ni fruktar.

Rumia skyddade mig.

Hon räddade mig.

Såg du dem dö?

Ja.

Vad gjorde de med dem?

Vad spelar det för roll?

Varginnan är död.

Våra kamrater är döda. Är det obetydligt för dig?

Varför måste du veta hur de dog?

Varför ska vi riva upp såren?

Det viktiga är vad de lämnade efter sig.

Döden lämnar inget efter sig.

De lever.

De är med oss. Jag känner dem.

Varginnan talade till mig.

Hon gav mig modet att överleva.

Du talar som om du vore vår kung.

Jag vill hjälpa er att finna det ni alltid har sökt efter.

Wiros är vår kung, inte du.

Iemos är Albas kung.

Han har överlevt så att vi kan få vår stad.

När vi får det vi har blivit lovade kommer han att bli allas kung.

Min stad kommer att bli er stad.

Vill du inte berätta för mig vad du tänker?

Jag är glad, inget annat. Ät nu.

Jag kan inte se dig, men jag hör hur du andas.

-Du är rädd. -Iemos är min son.

Jag är inte rädd för honom.

Men du vet att de trettio-

-inte kommer att slåss för en kung som talar om en främmande gudinna.

De trettio lyssnar inte på nåt som kan förolämpa dem.

Om vi inte får deras stöd beror det inte på våra ord.

Sexton av dem hörsammade kallelsen.

Min far kommer att föra din talan och jag ska stå vid hans sida.

Tror ni inte att jag kan övertyga dem?

Du föraktar dem, och ingen slåss frivilligt för nån som föraktar dem.

De trodde på Amulius ord och vände mig ryggen.