Sharp Objects

God morgon.

VILA I FRID, ANN NASH

Vem lägger blommor där ute?

Jag vet inte säkert. Varför undrar ni det?

Kanske ett tecken på dåligt samvete.

Här kallar vi det bara "att göra nåt fint".

De som gör det är kanske vidskepliga.

Hur menar ni?

De tror kanske att om de hedrar de döda -

- så råkar deras barn inte ut för samma sak...

- ...som de två tjejerna. - Magiskt tänkande.

Har ni nånsin varit vid bäcken...

- ...där de hittade Ann Nashs kropp? - Ja.

Vattnet flyter lugnt och stilla över sandbottnen nu.

Men när Ann hade dött -

- kom folk från stan dit och tog upp stenarna.

Samma personer som snodde klädlinan som Ann hade runt halsen.

De lastade dem på en pickup -

- körde till utkanten av stan och krossade dem.

Okej. Den här sidan.

Det var som om de trodde -

- att det skulle hålla all ondska borta i framtiden.

De lämnade nog kvar några stenar.

VILA I FRID

Hur sitter den?

Jag har en marinblå, om du hellre...

Nej, mina höfter är bara lite högre än dina.

- Du är kurvig. - Okej.

Det är bra. Jag mår bra.

Låt... Låt mig få göra det.

Den här begravningen kommer att bli väldigt jobbig.

- Jag älskade de där tjejerna. - Hur kände du tjejerna nu igen?

Jag är mycket engagerad i samhället, Camille. Det är vår familjs plikt.

Fler döda små tjejer. Som om det inte räckte med Marian.

- Var du vän med Natalie? - Tillräckligt för att vara ledsen.

Du stannar här med Gayla och äter glass.

Jag vill veta var du är.

Camille, du ska kanske också stanna hemma med tanke på hur du mår.

- Jag måste gå. Det är mitt jobb. - Camille kan uppföra sig.

- Vi får inte komma för sent, Adora. - Det är ingen fara.

Jag vill inte att du pratar så där - som om det vore ett jobb.

Det är för att stödja den stackars familjen.

- Kan vi gå nu, snälla ni? - Ja.

Jag älskar dig. Älskar dig.

- Vill du åka med oss? - Nej. Jag kör.

Jag ska ta min handväska.

- Jag väntar i bilen. - Okej.

God morgon.

- Kansas City. - Jag har tänkt på en sak.

Varför ändrar en mördare sitt modus operandi så där?

Den första kroppen lämnades på mordplatsen i skogen -

men Natalie dumpades mitt i stan -

- som nån sorts rekvisita eller en docka.

Min dotter hade en sån docka. Med mun som ett litet o.

Jävligt otäcka små saker.

Det var vågat att ta henne dit. Större risk att åka fast.

En del mördare vill åka fast. Ett rop på hjälp.

Den här vill öka folks oro för döttrarna.

Kan vi inte ta "När lammen tystnar"-snacket en annan gång?

Jag fattar, Bill. Det här är ditt hem. Du måste skydda folk -

- men mördaren kan mycket väl dyka upp och känna av atmosfären.

Jag läser böcker, agent Starling.

Kollar om nån försöker lägga sig i. Nästla sig in hos familjen.

Motivet för brottet är personligt. Killen vill härska över stan.

Härskar gör han kanske inte, men vi är uppmärksamma på honom.

- Bra så här? - Ja, jättefint.

Jag vet att du gillar mig. Men tro inte att det betyder att vi är gifta.

God morgon, miss Preaker. Varsågod, den här vägen.

Ursäkta. Jag stänger nu.

Kom, sötnos. Jag höll plats till dig. Sätt din söta lilla rumpa här.

Herregud. Jag har inte sett dig på evigheter.

- Vi sågs vid skallgången, Jackie. - Men jag såg dig inte.

Det var det där spetsade teet.

Säg inte att ni väntade på oss.

Vi väntade inte på pastorn. Den saken är klar.

Du är jättesnygg.

Jag vet inte vad jag väntade mig, men du ser helt...

Tyst, Jackie. Det är en begravning.

Du ser fantastisk ut.

De lämnar inte ut kroppen på grund av utredningen.

Kan du tänka dig?

Det där är Natalies mamma och pappa. De är skilda.

De håller sig för sig själva.

Vi har samlats för att hedra minnet av Natalie Keene.

Hennes död är en stor tragedi -

- men vi måste vända våra hjärtan mot ljuset.

Vi börjar med några tröstens ord från Natalies mor - Jeannie Keene.

Natalie kom som en överraskning -

men vi var tacksamma för henne.

Nästan sex år efter vår älskade son...

...fick vi en flicka.

Jag knöt ett rosa band om hennes lilla skalliga huvud.

Hon slet av sig det. Hon var bara sex veckor och visste vad hon ville.

Hon var alltid sån.

Hon hade humör. Hon gick mot strömmen. En pojkflicka, en clown.

Mycket intelligent. Hon tålde inte dumma människor.

Jag minns när hon var två år gammal. Jag såg förälskat på henne.

Jag kan svära på att hon himlade med ögonen.

I vårt första hem i Philadelphia smög hon ut och utforskade stan.

I Wind Gap strövade hon i skogen och rapporterade om allt hon såg.

Hon pratade mycket.

Hon pratade mycket när hon hade nåt att säga...

...och var tyst när hon inte hade nåt att säga.

Jag önskar att fler vuxna hade den gåvan.

Det är fruktansvärt att förlora ett barn.

Det är outhärdligt att förlora henne på det här sättet -

till en mördardjävul.

Jag vet att jag borde vara förlåtande, men jag är rasande.

Jag vet vad de goda säger.

"Öga för öga gör hela världen blind."

Jag önskar jag kunde vara så mild.

Jag vill ha hämnd.

Jag vill ha rättvisa...

...åt hennes far...

...som aldrig får föra henne till altaret.

Åt hennes bror, som var hennes bäste vän.

Och åt mig, som aldrig -

- nånsin kommer över förlusten av henne.

Vi älskar dig, Natalie.

Himlen har verkligen fått ännu en ängel.

Men vi vet att Natalie har det bättre hos Gud.

Snälla Camille, för familjens skull.

Låt oss be bönen som vår frälsare Jesus Kristus har lärt oss.

Fader vår som är i himmelen.

Helgat varde ditt namn. Tillkomme ditt rike.

Ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.

Vårt dagliga bröd giv oss i dag -

och förlåt oss våra skulder -

- såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro -

- och inled oss icke i frestelse utan fräls oss ifrån ondo.

- Hej, Sammy. - Hej.

- Hej, syrran. - Vad gör du här?

Skulle du inte vara hemma och äta glass?

Kan jag låna några dollar till en Sprite?

- Sprite? - Ja.

Jag visste att du skulle vara cool.

Är inte min syster jättecool?

- Så cool. - Så cool.

- Så cool. - Försök inte med mig, Amma.

Jag har spelat det spelet i 20 år.

20 år? Du kunde vara min morsa.

- Känner du min morsa? - Håll käften, Jodes.

Mamma vill att du håller dig hemma, Amma. Det vill jag också.

Det är farligt där ute för dig. Småtjejer mördas.

Inte de coola.

Vi går direkt hem till Kelsey. Jag är hemma före utegångsförbudet.

- Jag svär. - Direkt dit?

Du ringer om du vill ha skjuts? Lovar du?

Ja, jag lovar. Tack.

- Se till att du är hemma före... - Mamma?

Okej, Amma.

- Ta det lugnt med vodkan. - Ja.

- Tack, tjejer. Hej då, tjejer. - Tack, Sammy. Hej då.

Jeannie Keene har bjudit hem alla de sörjande.

Det är ganska fint av henne. När Marian dog-

- stängde mamma in oss i vårt hus i ett år.

Jag vet att det här är känsligt för dig.

- Det är det inte. - Okej, bra.

Försök få så många personliga detaljer du kan.

Kom ihåg att du inte är där för att lösa fallet.

Ja. Hennes bror är intressant.

Han är ingen typisk Wind Gap-bo.

Lysande. Vi vill ha ovanliga typer. Beskriv familjen Keenes hem.

Står Natalies skor fortfarande framme?

Är hon med vänner eller med familjen på fotona? Piano? Böcker?

Är tavlorna på väggarna original eller reproduktioner som våra?

Ska jag inte ta en titt i kylskåpet också?

Mycket roligt. Du vet vad jag menar.

Det här kan bli stort om du grejar det.

- Lägg av med det där snacket. - Okej.

Var inte för snäll. Skaffa det du behöver till storyn.

Det stämmer. Uppfattat.

- Okej, tjejen. Hej då. - Hej då.

- Om du tänker säga... - Du löser inte alla problem.

- Det andra. - Hoppas du vet vad du gör?

Jag förstår vad du försöker göra, men nu behöver hon tid.

Det gör vi väl alla.

Hon är en bra utredare. Hon kan bli en bra skribent -

- men hon måste ta itu med sina problem -

- och sluta tro att hon inte luktar vodka.

Du kan inte laga henne som andra grejer härhemma. Inte nu.

- Du kan inte ta på dig det också. - Jag ska tänka på saken.

- Det ska jag. - Okej då.

Okej.

Jag struntar i vem som sa åt dig att komma!

Ut härifrån! Sätt fart!

- Stick! Ut härifrån! - Ut härifrån, för helvete!

- Försvinn. Jag menar det. - Uppfattat.

Din jävel!

- Det var en bra idé. - Jag håller med om det.

Tack, gode Gud.

Vad gör hon här?

Men de byggde praktiskt taget huset. Bara grunden är kvar.

- Där är Camille. - Jag vet inte om det är sant.

Adora säger att det är en tröst att ha kvar Marians rum.

Och losern kommer bara in här.

Jag tycker att vi börjar i mex-delen av stan.

En man som slaktar grisar hela dan.

Han kan dra ut tänder på en liten tjej.

- Allt blod... - Okej, Chris. Sluta.