The Show Must Go On: The Queen + Adam Lambert Story

Vi tar oss igenom allt.

Gruppen har den överlevnadsinstinkten.

Om jag skulle hoppa av skulle de ersätta mig,

även om det inte vore så lätt.

Den som skulle ta hans plats

hade definitivt en otroligt svår uppgift framför sig.

Släck lyset.

Okej, nu kör vi! Lycka till nu.

-De är på väg upp på scen. -De är på väg.

Det var en slump att vi kom i kontakt med Adam Lambert.

Plötsligt kunde vi spela på våra gamla arenor

med en person som kan stå i centrum.

Att de hittade ett sätt att spela vidare utan Freddie…

…verkade nästan övermänskligt, men det var precis lika gripande.

OSCARSGALAN 2019

Vi har gjort en film om en gaykille

med invandrarbakgrund som inte skämdes för att vara sig själv.

Det är såna historier vi längtar efter.

Det är nåt majestätiskt med deras musik som träffar en i själen.

Den betyder så mycket för varje människa på ett unikt sätt.

Inget band är som dem. De ackompanjerar mitt liv.

De är så viktiga att lyssna på idag.

För mig är de tidernas bästa rockband. Det finns inget bättre band än dem.

De är ett av världens bästa band.

Queen var otroligt mångsidiga. Så är det bara.

De spelade hårdrock.

De spelade mysko opera.

De gjorde gospel.

Och funkiga discolåtar.

På 80-talet var Queen i ropet.

Deras allra största hit var "Another One Bites The Dust".

De är oslagbara live.

Live Aid bevisade det.

Alla stannade upp för att titta på Live Aid.

Vi lämnade inte tv:n. Det var 80-talets största kulturhändelse.

Det är inte många som kan spela för en publik i miljonklassen,

eller miljardklassen för den delen. Den dagen år 1985 på Wembley…

…visade de vad de tillsammans kunde åstadkomma.

Det var som om alla sa:

"Vore det inte toppen om Queen spelade på en klubb?"

Nej!

Då skulle man gå miste om gemenskapen

som man kände genom att vara en del av den levande kraften.

En sak är viktig att komma ihåg om Queen: De siktade alltid mot stjärnorna.

Det var nog en av tidernas allra bästa konserter.

Det var helt ofattbart.

Ingen kunde mäta sig med dem. Inte Led Zeppelin…

Inte Phil Collins… Jag gillar dig dock, Phil.

Inte The Who… Jag gillar er också.

De var helt enkelt bäst.

Det var imponerande att se

vilken kontroll han som sångare hade över publiken.

De är…ett jävligt bra band helt enkelt.

-Javisst! -Javisst!

Efter Live Aid kunde inget stoppa dem.

Världen var deras, och de kunde göra vad som helst,

om det inte hade varit för Freds sjukdom.

Freddie Mercury har avlidit i aids.

Vänner och fansen hyllar hans talang och stora mod.

Han berättade att han var sjuk i aids dagen före hans död.

Han vädjade då till fansen om hjälp att stoppa sjukdomen.

Jag kan bara föreställa mig hur tufft det var för Freddie.

På den tiden betraktades aids i princip som nånting ont.

När en hjälte som Fred går bort gör det ont ända in i själen.

Det kan bara beskrivas som förkrossande.

När Freddie dog var det många som sa:

"Ni kan aldrig övervinna tragedin. Magin kommer för alltid att vara borta.

Ni kommer aldrig att hitta en ny sångare till Queen."

Om Queen skulle kunna fortsätta utan Freddie Mercury?

"Inte en chans," skulle de flesta svara.

Men se på dem nu.

Det var inte förrän han kom in i bilden… Jag kallar Adam för en gåva från Gud.

Vi varken bad om eller letade efter honom.

Vi hade inte gjort upp nån punktlista.

Han bara dök upp, och han hade allt.

Jag kan inte föreställa mig hur det är att förlora en bandmedlem,

men hans saga slutade inte där.

De behövde fortsätta spela för att hedra Freddie.

Det faktum att Queen får ett så stort uppsving nu

tack vare Adam och filmen är… Det är en av tidernas bästa comebacker.

Varje gång jag uppträder med det här bandet tänker jag:

"Herregud, händer verkligen det här?

Eller drömmer jag bara?"

Det jag framförallt tänkte på var att jag genom att sjunga de här låtarna

som bandets sångare oundvikligen skulle jämföras med Freddie.

Jag vet nog vad en del av er tänker.

Det finns de som tänker:

"Men Freddie Mercury är han inte."

Nä, menar du det?

Publiken kan låtarna från skivorna. Och jag lärde mig låtarna från skivorna.

Freddie är helt otrolig.

Hans röst var en på miljonen. Nej, biljonen.

Det kommer aldrig att finnas fler än en rockgud, och det är Freddie Mercury.

Jag hoppar in för en gud, men jag är inte honom.

Jag visste att jag inte var Freddie.

Tack för att ni ger mig en chans.

Vi försöker inte återskapa vår Freddie.

Jag har inget tålamod för folk som tror det.

De behöver inte komma. Men de som vill njuta av vår musik…

…får gärna komma.

Vi vill att vår musik ska vara levande, farlig och öppen för förändring.

I synnerhet Freddie skulle avsky om vi framförde låtarna på samma sätt.

Det finns många Fred-imitatörer

som tar på sig en lösmustasch och en gul jacka, och man får…

…önska dem lycka till på kryssningsfartyget.

Jämförelser med Freddie är onödiga. Han måste stå ut med det för att folk…

…är så jävla fantasilösa.

Fred är död. Han kommer inte att vara där. Man får inte se honom när man ser oss.

Han gör det på sitt sätt, och det är det fantastiska.

Det är inget coverband, det är Queen.

När jag till slut kunde släppa tanken på om de skulle jämföra mig med Freddie

insåg jag att chansen att få uppträda på det här sättet får man bara en gång.

Att de första konserterna togs emot bra var som en seger.

Mycket stod på spel för mig.

Det här är bara en bonus. Vi kunde ha försvunnit och gå tillbaka…

…till helt andra jobb, om det inte vore för Adam.

Nu är det förvånansvärt att vi trodde att det var över.

På ett sätt var det så.

Vi är här ikväll…

20 APRIL 1992

…för att hylla Freddie Mercurys liv, verk och drömmar.

FREDDIE MERCURY 1946–1991

Vi ska ge honom tidernas största farväl.

Under lång tid vande vi oss vid tanken på att hylla Freddie.

Och det tog tid. Det var Roger som drog igång det.

"Vi ringer och ser om de kommer."

Den här dagen är för Freddie, för er

och för att berätta för världen att aids påverkar oss alla.

Vi ringde upp våra hjältar,

och därmed artister som påminde om Freddie…

Plötsligt uppträdde vi med David Bowie och Robert Plant.

När jag såg mig omkring stod Tony Iommi, en gammal vän, bredvid mig.

De största artisterna från våra liv var där.

Jag var den första som sjöng med Queen efter Freds död.

Att göra det inför en publik på 80 000 och en miljard tv-tittare…

Herrejävlar!

Man kunde inte föreställa sig nån som kunde fylla Freds skor.

Jag kunde till exempel bara köra rockbitarna.

Det krävdes 20 artister i hyllningskonserten till Freddie Mercury

för att överhuvudtaget närma sig hans nivå.

Att hitta en person som kunde göra allt som Freddie kunde hade varit omöjligt.

Vidden av Queens låtar är enorm.

Det är en färgstark katalog som kräver en rad olika sångtekniker.

Det uppmärksammade det faktum

att Freddie var så otroligt begåvad på så många olika nivåer,

och hur svårt det var att göra allt som Freddie gjorde.

Det var nog inte nån som trodde att man kunde bli nästa Freddie Mercury.

Konserten tar slut.

Den är över.

Jag gick av scenen med Joe Elliott,

och han tog tag i min arm och sa: "Brian, ser du?"

Jag sa: "Ställ dig här och titta ut. Du kommer aldrig att se det här igen.

Snacka om bra avslut!"

Jag blickade ut och tänkte:

"Det är otroligt hur mycket kärlek som publiken visar för vår vän."

Hej då, Freddie. Vi älskar dig.

Vi anade att det var sista gången som vi skulle spela låtarna ihop.

Det var en väldigt märklig period för oss.

Vi hade förlorat Fred, och det var som att vi hade…

…slagit i skallen eller nåt.

Jag lämnade Wembley med en känsla av att det var över, att här tog det slut.

Det gick inte att föreställa sig en fortsättning.

Alla som var där grät. Det var riktigt känslosamt.

Det var slutet på ett kapitel i mitt liv. När Freddie dog så dog också Queen.

Jag trodde att nu skulle intresset avta. När nånting inte finns längre,

inte turnerar och inte spelar in musik, så måste det dö ut.

-Tror du att du kommer till himlen? -Nej, det vill jag inte.

-Vill du inte? -Nej. Helvetet är bättre.

Tänk på alla intressanta människor som finns där.

Jag funderar inte på om jag kommer att bli ihågkommen.

Det är upp till dem. Vem bryr sig när jag är död?

Inte jag.

I och med Freddies död

var vi inställda på att det var över, men…

Vi planerade inte att nånsin spela igen.

Vi hade diskuterat det. "Om en av oss dör borde vi lägga av."

Och vi la av under väldigt lång tid. Vi ville inte fortsätta utan Freddie.

-Brian! -Jag älskar dig!

Jag saknade Freddie hemskt mycket. Det var fruktansvärt, men väntat.

Vad är det viktigaste i ditt liv?

Det viktigaste i mitt liv…

Kärlek.

Det är allt.

Vad säger du till dem som önskar att de vore Brian May?

Vad du än gör, bli inte som jag. Det är mitt råd.

Gå inte i mina fotspår. Det är inte enkelt.

Det var en sorgeprocess.

"Vi vill inte prata om eller vara Queen. Det är över. Nu vill vi vara oss själva."

Det är nu vi går skilda vägar, nåt som vi alla kanske har drömt om.

Roger har gjort många soloprojekt, så han fortsatte med det.

Det hade inte jag, men jag började sjunga.

När Freddie dog dröjde det…

…minst ett år innan jag började fundera på att göra nåt annat.

Jag försökte komma till ro och leva i nuet, och…

…se vad jag kände.

John fick panik.

Han orkade inte ha nåt med musikbranschen att göra längre.

Det var en ganska märklig period. Det fanns inget band längre.

Vi bodde i San Diego. Det var ett bra område för barnen.

Som barn passade Adam inte riktigt in.