Don't Move

Vilken vacker dag.

Utsikten är fantastisk.

Strunta i mig. Jag ska strax gå.

Jag såg minnesmärket där borta.

- Är det... - Jag vill inte prata om det.

Okej.

Jag är Richard.

Och du?

Du gör mig nervös.

Om du inte backar, ge mig åtminstone ditt namn.

Du vill vara ensam.

Jag kom också hit av en orsak innan ens björnarna vaknat.

Jag behöver inte höra din livshistoria.

Du behöver inte ens ha mindre ont än du har.

- Men jag vill ha lite utrymme mellan dig... - Du kan inte hindra mig.

Jag höll på med bilar innan, även när jag inte hade råd.

I högskolan hade jag en vacker Integra. Jag pysslade verkligen om den.

Du undrar nog vart det här leder.

Det leder rakt in i en tegelvägg.

Veckan innan examen kvaddade jag Integran.

Det värsta var att Chloe och jag grälade innan kraschen.

Jag vill inte säga nåt om mina sista ord till henne.

Jag beklagar.

Så säger alla.

Jag var sängliggande.

Jag kunde inte röra mig på två månader, två veckor och fyra dagar.

Jag satt fast i en sjukhussäng när jag bara ville

springa ifrån mig själv.

Ingen som besökte mig kunde säga annat än:

"Jag beklagar".

Jag beklagar.

"Jag beklagar." Kan folk inga andra ord?

Det är bättre att vara tyst.

Eller hur? Lämna bara grytan och dra.

Min man ristade in våra initialer i trädet.

Min son letade efter pinnar för att grilla marshmallows.

Han sa att han skulle hitta alla tre på en minut.

Jag fortsatte plocka blommor.

Vi hörde inte ens när han...

Världen tar vad den vill ha.

Den borde ha tagit mig.

Herregud. Det jag hatar mest är att jag...

Jag har inte kunnat gråta.

Jag vill gråta, men...

Jag är trasig.

Trasig behöver inte betyda... hopplös.

Då så.

Det här var inte direkt ett nöje, men det var trevligt att träffas.

Iris.

Jag kommer inte att försöka hindra dig, Iris.

Men som jag sa...

Det är en vacker dag.

Bilar är inte min grej längre.

Tja, Richard...

Det här är farväl.

Du går inte tillbaka när jag åkt?

Inte idag.

Det får duga.

Jag blockerar dig visst.

Det ser så ut.

Förlåt.

Väntar du regn?

Det lönar sig att vara förberedd.

Det är okej. Jag kan gå runt.

Visst.

- Richard. - Varför kallar du mig för det?

Gå igenom processen. Det gör alla.

Det finns ingen signal.

Det betyder ingen mobil och inga SOS-nödsamtal.

OTILLGÄNGLIG

Synd att din telefon inte är nära.

Om det bara fanns ett tillförlitligt nätverk.

Min man kommer att leta efter mig.

Jag hoppas verkligen det.

Snälla, gör det inte.

"Snälla, gör det inte. Gör mig inte illa. Jag har barn."

Vad kan jag säga, Iris? Fel plats, rätt tid.

Det påminner mig. Jag tog med nåt.

Berätta om Chloe.

Berätta om din pojke. Vad hette han?

Han hette Mateo.

Inte Matthew?

- Varför inte Charlie? Det är ett namn. - Sant.

Och Chloe? Var hon söt?

Väldigt söt.

Du liknar henne.

Hur träffades ni?

Jag vet vad du gör.

Du försöker mjuka upp mig.

Du är inte den första.

Jag vill att vi är på samma nivå.

Så som du var med mig tidigare?

Jag kan ha lurat dig, men jag talar min sanning.

Okej, Richard. Tala din sanning.

Jag har ett ställe i skogen.

Vad tänker du göra med mig där?

Jag vill fläta ditt hår.

Fan heller.

Sluta!

- Hjälp! - Det kunde inte ha varit mer perfekt.

Miljön, isoleringen, tajmingen.

Håll dig borta för fan!

- Sen klåpar jag mig och glömmer fickorna. - Håll dig borta, sa jag.

- Hjälp! - Det måste vara nåt med dig.

Men det är nog nåt med mig. Du ville avsluta allt nyss.

- Se på dig nu. - Fan ta dig.

Känner du av det nu?

- Vilket? - Det är nog svårt att urskilja efter allt.

- Vad fan pratar du om? - Systemredundans.

På flygplan har allt en reserv, även toalettspolningen.

På 12 000 meters höjd måste man vara förberedd.

Vad är det?

Vi flyger på 12 000 meters höjd.

Vad har du gjort?

Din kropp kommer att stänga ner.

- Förgiftade du mig? - Nej då.

Avslappnande läkemedel gör det lättare för oss båda.

- Du är galen. - Det vore galet att inte ge dig det.

- Hjälp! - Fortsätt så bara.

Efter tjugo minuters verkan blir du helt förlamad.

Första minuten börjar finmotoriken ge upp.

Att ringa samtal, hålla en kniv, sånt.

Vid tio minuter börjar benen pirra. Grovmotoriken står alltså på tur.

Vid 15 minuter ger benen upp helt.

Arton, andningen bli ansträngd.

Och precis före allt stänger ner, försvinner rösten.

Ska vi gå?

Det sprids snabbare när du springer.

Fan.

Har fingrarna börjat ge upp?

Fan.

Ett, två, tre, fyra.

Ett, två...

- Ett, två... - Ett, två...

- ...tre, fyra. - ...tre, fyra.

Jättebra.

Ett...

- Två. - Två.

Det varar en timme.

Sen har vi hela helgen tillsammans.

Ett, två, tre...

Fan. Okej, 20 minuter.

Okej.

Nej. Kom igen.

Tre minuter.

Hoppas du hittat ett bra gömställe!

Du kan inte simma.

TIDEN ÄR SLUT

Mår du bra?

Fröken, hör du mig?

Hur kunde du...

Hur kom du hela vägen hit? Ramlade du ur en kajak?

Kan du prata?

Helvete.

Jag vänder dig, okej?

Vänta lite.

Du kan alltså se mig.

Vänta, gör om det där.

Du kan alltså höra mig.

Okej.

Kan du alls röra dig?

Nej.

Du kan se. Du kan höra.

Du kan inte röra dig eller prata. Stämmer det?

Är du skadad?

Det är bra.

Jag tar in dig och ringer 112, okej?

Vänta lite. Mina knän har sett sina bästa dagar.

Jag hade inte det här på dagens bingobricka.

Tack och lov. Jag var med om en bilolycka och hittar inte min fru.

Sakta ner.

Ta ett andetag.

Det gick så fort. Hon betedde sig normalt och sen...

Har du sett henne? Hon är 168 lång. Hon är söt.

Jag blöder.

Vänta lite.

Jag hjälper dig.

Hördu. Jag bad dig vänta.

Förlåt, jag mår inte bra.

Ursäkta.

Jag är förvirrad.

Jag minns inte hur jag kom hit.

Hör här, jag ska hjälpa dig,

men jag hjälper dig på mina villkor. Vi fortsätter på utsidan.

Får jag låna telefonen? Jag miste min i olyckan.

- Kom igen. Jag hjälper dig upp. - Jag bara...

Jag måste bara vila lite.

Jag kan ringa 112, så att de hjälper dig hitta din fru.

Eller så kan jag ringa och berätta om inkräktaren i mitt hem.

Du behöver inte göra så där.

Förlåt. Jag är bara så less på allt.

Om du vill ringa, ring.

De tar henne ifrån mig, men jag kan inte förhindra det.

Om du vill ringa ett samtal, lägg på och...

Vad heter du?

Andrew.

Okej, Andrew.

- Prata. - Tack.

Hon har alltid haft mentala problem, men det har blivit värre på sistone.

Hon anklagar mig för hemska och osanna saker.