Mary & George

Fan.

Vem tappade honom?

Vi båda, typ.

- Då får ni typ plocka upp honom. - Ja, frun.

Vilken fin liten pojke.

Så där.

Nej. Ge mig den.

Innan jag klipper loss dig, vad ska du heta?

Varför bry sig? Jag borde ha låtit dig ligga kvar på golvet.

Vet du varför?

Du är min andre son.

Du kommer inte ärva något av värde.

Vad tjänar du till?

Låt honom sitta kvar.

Gå, innan jag hämnas att ni tappade honom.

Vad heter han, frun?

George.

God morgon, George.

'DEN ANDRE SONEN'

Gör det du istället.

- Gör det ont, bror? - Klart som fan.

Han blev nästan av med huvudet.

Nu ligger han för döden som stackars pappa.

- Kit. - Gå och ta din syster med dig.

- Varför får John stanna? - För att han är äldst.

Och min favorit, med råge.

- Jag vill ha kvar ärren. - Gå du, miss Ashcattle.

Ta med dig henne.

- Du skulle ju hålla tyst. - Men han är så söt.

- Vad har du gjort? - Jag vill inte åka.

- Jag vill vara med älskade Jenny. - Hon hör till tjänstefolket.

Inte som jag ser det.

Det är inte så det funkar!

- Det borde det. - Är du fem eller?

- Du måste åka till Frankrike. - Då tar jag livet av mig.

- Men jag ska se till... - Att du bryter nacken i fallet?

- Det var därför du lät mig hänga. - Nej, för att det var fejk.

- Du låtsades bara. - Det var på riktigt.

Du vill skicka mig till Frankrike så jag lär mig etikett

och kan gifta mig med någon hemsk rik dam

och få en fet jävla hemgift.

Det handlar om mer än så.

- Nej. - Jag kanske borde börja slå dig.

Far brukar ju göra det.

- Gör honom inte illa! - Det ska jag inte.

Tänk på din storebror John. Vem ska gifta sig med honom?

Vi måste utnyttja oss av din talang för att ta oss upp.

Vad för talang?

Om jag var man och såg ut som du skulle jag styra över hela världen.

Jag vill inte styra över världen.

Då styr den dig. Andresonen ärver inget och tillför inget.

Du måste kämpa om du vill bli någon.

Om du tvingar mig skär jag upp handlederna.

- På riktigt. - Gubben, du klarar det inte.

Är du rädd för att lämna mig?

Far ville inte att jag skulle åka

och så länge han andas gäller hans ord.

Några sista ord?

Någon?

- Vila i frid, din skit. - Någon annan?

Han går i alla fall ingenstans.

För bort honom. Han stinker.

Vad var du innan

riddaren sir George Villiers

lyfte upp dig ur fattigdomen?

En utblottad tjänsteflicka.

Dåraktigt nog mutade jag släkten Beaumont för att de skulle

låtsas att du var en av dem, så att vi kunde gifta oss.

Jag gjorde dig till en Villiers, en mäktig släkt sen 500 år.

Tvåhundra, högst.

Och vad gav du mig för arvinge?

En svagsint pojke. Allt jag skapat dör med John.

Du har bara skapat ånger och syfilisärr.

- Försöker du vara lustig? - Nej.

Varför fick andresonen mitt namn?

- Som en varning. - För vad?

Vad han blir om jag misslyckas.

Och du tänker skicka honom till Frankrike för mina pengar?

- Ja. - Jag slösar inte mer pengar.

George ska till Frankrike och bli en bättre man än du.

Ni kan sticka och brinna allihop!

Något mer du vill säga?

Fan.

Inte jag heller.

Jag ser hur du tittar på stalldrängarna.

- Gillar du pojkar med? - Tyst, Jenny.

Jag vill inte ha nån annan, nånsin.

Jag beklagar sorgen, men tyvärr har jag fler dåliga nyheter.

Som din revisor...

Inte intresserad.

Jag vill skicka min son utomlands. Det har vi väl råd med?

Så jag har bara huset?

Din man skrev över det på sin kusin.

- För att skydda det från utmätning. - Fan.

- Säljer kusinen? - Nej, men du kan hyra.

För att bo i mitt eget hus?

Kruxet är att det inte är ditt.

- Vad ska jag betala med? Ångor? - Pengar.

Och så har vi den här.

Betalningar för din räkning till Beaumontfamiljen.

Det står även vad det gäller.

Om det blev känt skulle du förlora din ställning.

Berätta aldrig om det här för någon, förstått?

Säg mig, hur ska jag få tag på pengar?

- Det finns bara ett alternativ. - Gifta om mig?

Vilket helvete att vara kvinna.

Jag kan föreslå lämpliga ungkarlar, men du måste vänta

- som seden bjuder. - Hur många veckor?

Minst fyra. Sex om du...

TVÅ VECKOR SENARE

- Sir Thomas Compton? - Tyvärr. Du då?

Din blivande fru.

- Ursäkta? - Ursäkta dig inte.

- Vad är det här? - Ett anbud.

Om vad? Giftermål? Jag är färdig med sånt strunt.

- Jaså, haft nog med fruar? - För flera liv.

Varför inte leva en gång till?

- Det är dyrt. - Det kostar att leva.

Så varför utsätta sig för mer kostnader och smärta?

Sällskap? Närhet?

- Det har jag saknat. - Jag med.

Jag vet att du arbetat dig upp.

Jag gör inget anspråk på dina pengar eller något arv.

- Inget, förutom... - Förutom?

Ett litet stipendium till min sons utbildning.

Först låter du som en kurtisan, sen en revisor.

- Allt i samma förpackning. - Jösses.

- Du är rättfram. - Jag har hämmats alltför länge.

Svårt att tro.

Du tycks van att få som du vill.

Tvärtom. Det är därför jag erbjuder såna förmånliga villkor.

Kom. Låt oss leva.

Är du beredd att stå ut med mig för din sons skull?

Jag står gärna ut med dig, sir Thomas.

Jag heter Mary, förresten.

Du spottar bara i den.

Ta det långsamt. Som jag visade.

- Jag ska gifta om mig. - Med vem?

- Far dog nyligen. - Det påverkar dig inte.

Du åker till Frankrike om ett par dagar. Allt är ordnat.

Jag vill inte åka.

- Det kvittar vad du vill. - Får jag spela?

- Jag saknar musiken. - Jag vill bara ha Jenny.

Har du träffat hennes familj? De är råskinn hela bunten.

Om du stannar i England måste jag skicka hem henne.

- Hon är livrädd för dem. - Jag vet.

- Hemskt, va? - Du skojar.

Du kan inte göra så mot henne. Snälla du.

- Jag hatar dig. - Du vet att jag har rätt.

Han svimmade. Eller så har han satt i halsen.

Jag har aldrig rest utomlands, varit till sjöss...

Min franska är så sans...

- Jag kommer aldrig... - Det kommer att gå bra.

- Kan jag åka när jag äldre? - Jo, i teorin.

Men om du inte åker nu sviker du oss och blir som din far,

täckt av den eviga skammens stinkande lort.

Trevlig resa.

- Monsieur. - Jag heter Jean. Hur var resan?

Okej.

Känns det bättre? Kom.

- Hur fick du det där? - Jag ramlade.

- Så du försökte inte hänga dig? - Nej.

- Vem har sagt det? - Din mor, i sina brev.

- Det är privat. - Hon betalar mig.

Jag hjälper många engelska pojkar.

Först måste jag veta vem du är.

Ljug inte för mig igen om du vill bli en gentleman.

Nous voilà.

Hälsar ingen mig välkommen?

I England brukar herrskapet...

- De är upptagna. - Med vad?

Jag ber om ursäkt, sir.

Be inte om ursäkt, snygging.

Tack... Nej tack.

Tog du den vägen med flit, för att skämma ut mig?

Nej.

Det finns bara två vägar till ditt rum.

Den andra...

- Var är vi? - Frankrike.

Kom.

Jag köpte stället när jag blivit rik och barnen var små.

Kanske dumt att sitta i min bur ensam alla dessa år.

- Det finns värre burar. - Så du vill bo här?

- Vad är det? - Jag tänker inte riskera allt det här.

- Jag vill ha ett kontrakt. - Jag känner en man.

Herregud. Vad är det?

- En present. - Present?

Från vem? Ett barn?

Varför gjorde du så?

Följ mig.

- Följ mig, flöjtspelaren. - Det var en present.

Vill du bli känd som riddarsonen

som blir kär i tjänsteflickor

och spelar blockföljt?

- Så du vet om henne? - Jag vet allt.

Din stackars storebror, din våldsamme far...

Hur han slog dig varje dag.

Du gav aldrig igen.

Du bara tog emot.

- Vad kunde jag göra? - Försvara dig.