Expedition Amazon

PRESENTERAS AV NATIONAL GEOGRAPHIC SOCIETY I SAMARBETE MED ROLEX

Djupt inne i Amazonas

finns en plats där delfiner flyger genom träden.

Jag är förbluffad över hur det är möjligt att dessa djur

dessa otroliga varelser, finns här i djungeln.

En plats där björnar lever bland molnen.

Glasögonbjörnen är som molnskogens maskinist.

En plats där sköldpaddor har skyddsänglar.

Det är en plats som har fångat mig på ett sånt sätt

att jag inte kan se den släppa taget om mig.

Och träden suger upp 20 miljarder ton vatten varje dag

för att skapa floder i skyn.

Vattnet är det som förenar allt.

Vi pratar om världens största flod. Det är inte bara vatten i floderna

utan även i glaciärerna, i atmosfären, i molnen.

Men Amazonas förändras i realtid och det är så mycket vi inte vet.

Det finns många hot här i Amazonas

men det finns ändå folk som försöker göra skillnad.

På en tvåårig expedition som saknar motstycke

samlar National Geographic en passionerad grupp forskare

som ska följa vattnet och utforska dess magnifika ekosystem.

Från Andernas toppar

över 640 mil till Atlanten och vidare...

Vetenskapen gör att vi kan se in i framtiden.

För att se till att den finns kvar till nästa generation.

Det vi gör är viktigt.

När man tänker på Amazonas...

kanske man inte tänker på dessa 6 100 meter höga toppar.

Men det är här allt börjar.

Vi är faktiskt i Amazonbäckenet.

Vi är precis vid utkanten, på östra sidan av Anderna.

Det här är ett viktigt vattentorn.

Snön och isen man ser här

kommer så småningom att ta sig ner i Amazonfloden.

Men glaciärerna här försvinner och vi vet inte hur snabbt.

Det är det som National Geographics Baker Perry ska ta reda på.

Jag leder en expedition som ska installera en väderstation

nära Ausangates topp.

Baker bodde i Anderna när han var yngre

så det är en sorts hemkomst för honom.

Under min livstid har jag sett enorma förändringar i Amazonas

med den pågående skogsskövlingen.

Vi försöker förstå hur glaciärerna reagerar.

Vi har begränsad kunskap om vädret och klimatet

på Andernas bergstoppar.

Så Baker, Tom och deras team av lokala guider och experter

gav sig av för att tackla en av de högsta topparna i Amazonbäckenet.

De enorma glaciärerna lagrar vatten åt samhällena nedströms.

När klimatet blir varmare

är den pålitliga sötvattenkällan i fara.

Vattnet har intrikata kopplingar till allt vatten i Amazonas.

Vattenmolekylerna som faller som snö på Andernas toppar

kommer från avdunstning från de mäktiga träden i Amazonas.

Det flödar upp genom träden och släpps ut i atmosfären.

Sen kondenseras det och bildar moln.

Molnen kommer sen att föras in över Anderna av vinden

där det slutligen faller som snö.

När en del ändras reagerar hela systemet.

Om man hugger ner träd i regnskogen

minskar mängden snö som faller här.

En väderstation kommer att ge insikt

i hur mycket glaciärerna krymper.

Men först måste de ta sig dit.

Ausangate är inget enkelt berg.

Det är ett enormt arbete att få upp väderutrustningen hit.

Därför har det aldrig gjorts.

Tack.

De fysiska utmaningarna på såna här expeditioner är verkliga.

Det svåraste med klättringen är syrebristen.

Klockan är halv tre på morgonen.

Jag ser fram emot soluppgången om 3,5 timmar.

Vi har en liten sektion att ta oss uppför här uppe.

Och sen ännu en fast lina där uppe.

Om de lyckas, blir data från Ausangates topp

ovärderliga för de miljoner människor som är beroende av dem.

De senaste tio åren har vattnet minskat för varje år.

Varje år blir det allt mindre vatten.

För quechua-biologen Ruthmery Pillco Huarcaya

är förlusten personlig.

Hon växte upp i Anderna

där glaciären alltid har skyddat folket.

Glaciären är en viktig del av vår kultur.

Som barn berättade hennes mormor historier om en mytisk björn.

En figur som heter Ukuku är en halvgud - En björn och människa i ett.

De går till Ausangate för att bära isblock till samhällena

som ett tecken på att de ska få mer vatten.

Berättelsen om Ukuku har skildrats i århundraden

på Qoyllur Rit'l-festivalen.

Mormor brukade säga att isen var väldigt nära.

Men nu, med klimatförändringarna, är snön långt borta.

De kan inte hämta isen längre.

Ukuku är mer än en myt.

"Ukuku" betyder glasögonbjörn på quechua.

För Ruth är den verkliga björnen lika gåtfull.

Vi försöker förstå glasögonbjörnens hemliga liv.

Ett djur som vi vet lite om.

Förutom att den är viktig för skogarna i molnen nedanför Ausangate.

DEN BIOLOGISKA STATIONEN I MOLNSKOGEN WAYQECHA

Glaciärerna är visserligen Amazonasbäckenets vattentorn

men molnskogarna i Anderna är regnmaskinen.

De är som svampar som suger upp fukt och släpper ut den nedströms.

Jag har alltid gillat att klättra i träd.

Man får ett annat perspektiv från trädkronorna.

Det är en helt annan värld.

Både skogen och björnarna är hotade och de behöver varann för att frodas.

Som glupska växtätare sprider björnarna frön vart de än går.

De är skickliga trädklättrare.

De tillbringar större delen av sin tid i träden.

Kamerafällor ska följa deras rörelser

för att hjälpa Ruth förstå hur de påverkar skogen.

Allt ser bra ut. Vi får se vad kamerafällan filmar.

Glasögonbjörnen är svår att studera, särskilt i den här terrängen.

För att samla in informationen måste vi vandra mycket.

Det är dags att kolla kamerorna, alla 75.

Kamerafällorna ska sitta uppe i ett helt år,

men vi läser av dem varannan månad.

Inga björnar.

Björnarna undviker rampljuset, men andra är inte lika blyga.

- Är det en ensam liten räv? - Ja.

- Vad ser du? - En puma.

Oj, en stor en.

För att följa deras spår tar Ruth med sin bästa spårare.

Ukuku!

Ja, ja, ja!

När björnarna rör sig hjälper de till att sprida många trädarter.

De äter fröna och bajsar.

Bajset innehåller frön och näringsämnen som får dem att gro.

De här tillhör Vacciniumsläktet. Det är ett slags blåbär.

Det är en av björnarnas favoritfrukter.

Avföringen vi precis hittade innehöll frukter av den här sorten.

Vi har en kamerafälla tio meter härifrån.

Vi får hoppas att kameran fungerade.

En björn!

En björn, en björn!

En liten en.

När vi ser en björn så här blir alla jätteglada.

Kamerorna visar björnens beteende,

men för att verkligen förstå hur de rör sig, måste de komma närmare.

Norma.

Jag kan inte beskriva känslan jag hade när vi fångade vår första björn.

Jag vet inte, som min bror, som min storebror.

Det känns som om den är en i familjen. Det är ett otroligt djur.

GPS-halsband följer varje steg de tar.

Och för första gången

går en National Geographic-kamera på promenad med björnen Sunchu.

Vi kan ur björnens perspektiv se hur den rör sig.

Vi följer dess färd och lär oss mycket.

Det visar sig att Sunchu och de 40 andra björnarna hon har identifierat

rör sig i ett större och högre beläget område än väntat.

Man ser en del kluster.

Det betyder att de tillbringar mycket tid i den här delen av skogen.

Hennes fynd är extraordinära.

När klimatet blir varmare och björnarna går högre upp

tar de med sig frön och hjälper skogen att växa upp på svalare höjder.

Nu funderar vi på hur björnarna kommer att hjälpa många trädarter

att anpassa sig till den nya miljön.

De kan vara lösningen för att få molnskogen att överleva

så att vattnet kan fortsätta flöda ner från Anderna

och ner i källfloderna

där det börjar förvandlas till nåt igenkännligt.

Det är inte bara en flod.

Det är tusentals små floder som mynnar ut i Amazonfloden.

De utgör 20 procent av jordens sötvatten.

Amazonfloden är jordens hjärta

och alla dessa floder är hjärtats ådror.

Ett förtrollande djur ser hela flodsystemet som sitt hem.

Delfiner känner inga nationsgränser. De rör sig fritt i floderna.

Det gör även Fernando Trujillo

som flyttade till Colombias Amazonas för att viga sitt liv åt dem.

När jag kom hit var det svårt att hitta delfiner

för jag hade ett otränat öga.

Det flödade av liv, men jag kunde inte se det.

Så det tog tid innan jag började förstå floden lite grann.

Efter 35 år har Fernando en tydlig vision.

Att skydda djuret och bibehålla balansen i systemet.

Delfiner är vattnets jaguarer. De är toppredatorer.

De kan röra sig i floder, sjöar, översvämmade skogar - överallt.

Men balansen utsätts för ständiga angrepp

och amazondelfinpopulationen minskar rekordartat.

Skogsskövlingen pågår, det bränns och förorenas.

Och det råder torka.

Över 100 delfiner hittades döda i en sjö i Amazonas under sju dagar.

Man misstänker att dödsfallen beror på torka

och hög vattentemperatur.

Amazonfloden drabbades av tidernas värsta torka 2023.

Lågt vattenstånd binder mer värme från solen och temperaturen stiger.

För första gången hade vi ett fenomen

där många delfiner dog väldigt snabbt.

Vi förlorade 70 delfiner på bara en dag. Miljontals fiskar dog.

Fernando samarbetar med lokala grupper för att bevara delfinerna.

Genom att märka dem hoppas de kunna identifiera

födo- och kalvningsområden och utöka skyddet.

Och vem lämpar sig bättre än de som vägvisare?

Skynda.

När man fångar delfiner måste man vara snabbare än när man fiskar.

När man sprider ut nätet fastnar fisken i det av sig själv.

Delfiner däremot måste omringas för att kunna fångas.

Nu har vi fångat tre delfiner. De är inuti det stora nätet.

När jag är nära en delfin känner jag att mitt hjärta är helt fyllt.

Som om jag har ett syfte i livet.