Mufasa: The Lion King

Se på stjärnorna. Närhelst du känner dig ensam -

- finns det förflutnas stora kungar alltid däruppe för att vägleda dig.

Och det gör jag också.

TILL MINNE AV JAMES EARL JONES

Mina vänner, det har blivit tid för min familj att få tillökning.

Det hem vi delar är förverkligandet av min fars vision.

Nala och jag gläds åt att få fortsätta uppfylla hans dröm -

och utöka livets cirkel ännu mer.

Nala, min älskade, jag är på väg.

Simba. Jag är här.

Jag är här.

Säkerhetsvakterna har anlänt!

En stilla påminnelse: Vi är inte mat.

Nej, bara två snubbar som tar sig till jobbet via en lejonflock.

Fullständigt normalt. Jag är inte livrädd.

Säkerhetsvakterna inställer sig, Ers Nåd, Ers Höghet...

Härskare över alla fyrbenta varelser.

Plus den där trebenta zebran.

- Matt, ja. Det var tragiskt! - Han blev nåns goda Matt.

- Han har fler ben än jag. - Har du armar eller ben?

- Kanske tassar. - Jag ser dem som...

Hörni! Det är allvar. Stanna hos Kiara tills jag är tillbaka.

Du säger alltså att dina säkerhetsvakter är inkallade för att sitta barnvakt?!

- Pumbaa, ungar är inte riktigt min gre... - Jag lovade henne att ordna det.

- Snyggt föräldraskap. - Hon bör härdas.

- Vad sa du mer? "Bli vad du vill"? - "Livet är rättvist"?

Försök att bete er som vuxna, okej? Skräm inte Kiara.

- Och så inga berättelser. - Vänta nu...

Jag känner er, vi växte upp ihop. Lova!

- Vet du vad? Visst, inga berättelser. - Snacka för dig själv, Pumbaa!

- Sch! Vi drar en ändå. - Okej, fast vi säger till honom att...

Skärp er. Jag hör allt.

Pappa!

Hej, lilla vän.

Pappa, ovädret kommer och jag rädd.

- Jag vill följa med dig och mamma. - Var inte rädd.

Timon och Pumbaa passar dig medan jag är borta. Var modig nu, Kiara. Var modig.

Okej! Vi har en berättelse på gång!

Scar såg på oss. Han visste att slutet var nära. Jag kunde lukta mig till rädslan!

Det var mig du kände, men...det stämmer.

Så ni besegrade Scar?

- Och sen åt ni honom? - Bland det godaste jag ätit.

- Pappa sa att han besegrade Scar. - Som vi alla vet är han en lögnhals.

Lejonparten av allt han säger är lögn.

Jag är rädd. Jag vill ha mamma och pappa.

Såja, såja. Var inte rädd, Kiara.

Vad sägs om att vi sjunger en sång?

- And a-one... - Nej, det är för tidigt!

Det funkade på Simba. Först trodde han att han mördat sin far, sen dansade han.

Men jag måste komma i stämning först.

- Han sjöng sången i sex år! - Vem gjorde inte det?

- Titta! - Nej!

Det är Matt, den trebenta zebran! Spring!

- Han hörde vad vi sa om honom! - Förlåt, Matt, vi skojade!

Det är Rafiki.

Rafiki! Rafiki!

Inte ska du gråta, lillan.

Mina föräldrar, de är borta.

Titta ut, mdogo. Ser du baobabträden som rör sig i vinden?

Deras rötter är mycket starka, precis som din familj.

Dina föräldrar gick till den ceremoniella födelseplatsen även för dig.

När de återvänder kommer livets cirkel att föra med sig en välsignelse till dig -

som du aldrig ska glömma.

- Han är himla bra! - En så visuell berättare.

Fast man fattar att han lever ensam.

Jag vill bara att ovädret ska vara över, sen lovar jag att vara modig.

Jag vet en hemlighet: När din far Simba var i din ålder -

- var han rädd för åskan och gömde sig bakom kungen!

- När slutade han gömma sig? - En ovädersdag...

...tog din farfar Mufasa med sig din far till Lejonklippans högsta topp.

Han sa åt honom att stå bredvid honom och yla in i vinden.

Så Simba klättrade långsamt upp med kungen och tillsammans röt de i natten.

Men jag är inte modig som pappa, och jag kan aldrig bli som Mufasa.

Jaså, minsann?

Då är det kanske dags att du får höra en berättelse om en lejonunge -

- inte mycket större än du, som föddes utan en droppe kungligt blod.

Ett lejon som skulle förändra våra liv för evigt.

- En berättelse! Tur att jag har syrsor. - Tänk på att vi är inomhus.

Berättelsen tar sin början långt bortom bergen och skuggorna -

på andra sidan om ljuset.

Där höll allt på att dö av törst -

- eftersom 20 fullmånar hade passerat utan en droppe vatten.

Men när himlen till sist öppnade sig...

...föll ett ödesmättat regn.

Mufasa.

Mufasa, kom och titta!

Mamma, vad är det för ett ljus långt därborta?

Åh, det är väldigt speciellt.

Bortom horisonten och bortom himlens sista moln -

ligger en plats som vi kallar Milele.

- Milele ? - Det betyder "för evigt".

Tänk dig ett rike fullt av liv, vatten och mat.

Gräs och himmel så långt ögat når!

- Kommer vi nånsin att gå dit? - Ja, Mufasa, det är dit vi är på väg.

Men vi kan också befinna oss där precis nu -

- om vi blundar och låter drömmarna föra oss dit.

Bortom horisonten

och bortom himlens sista moln

finns en plats i frid

Ja, tänk dig ett rike

med vatten klart och höga strån

Ja, det är sant

och vi ska dit

Den kallas

Milele

För alltid där

Milele

Och med varann vår dröm den kan

bli sann

- Liv, smått som stort - Ja, livets cirkel är stor

och det finns mer där än man tror

Det finns alltid nog

Öppna sinnet

- Vi finns för dig - All kamp är till ända

- Vi bär förfäder inombords - Som en evig flod

Den etsar sig in i minnet

När du är stor, kan du finna den?

Milele

För alltid där

Milele

Den kallas

Milele

För alltid där

Milele

Och med varann vår dröm den kan

bli sann

Milele

Wow!

Vad är det här?

Regn, regn!

Äntligen regnar det!

Pappa, vi springer ikapp till ljuset!

Du är för snabb. Jag har aldrig slagit dig.

- Ingen har nånsin slagit dig. - Jag vet!

Mufasa - världens snabbaste lejonunge!

Tack!

Mufasa, nu räcker det.

Mufasa, kom tillbaka nu!

Mufasa! Stanna, jag kommer!

- Pappa! - Mufasa!

Mufasa? Jag fångar dig vid kröken!

Lyssna efter min röst! Lyssna efter min röst!

Mamma!

Mufasa, klippan är för hög. Korsa vid dammen!

Du klarar det, Mufasa.

- Lyssna efter mammas röst! - Hör vad pappa säger! Hör på oss!

Där är han, Afia!

- Mamma! - Där är han!

- Mamma! - Mufasa!

Försiktigt. Ett steg i taget.

- Jag kan inte. - Du klarar det. Jag är här.

Mufasa!

Mamma?

Pappa?

Hör ni mig?

Är det nån där?

Mamma?

Snälla...

Jag är rädd. Jag är rädd.

Vattenmassorna förenade sig med en avlägsen flod och förde Mufasa -

- långt bort från hans föräldrar, bortom allt som han kände till.

Hallå?

- Jag är Taka, son till Obasi. Vem är du? - Mufasa.

Jag får inte prata med Utbölingar, men jag vill verkligen berätta en hemlis.

Vadå för en hemlis? Snälla, berätta!

- Jag vet inte... - Berätta nu!

Okej. Du blir strax uppäten.

Jag hatar hemlisar!

- Simma! - Kan inte!

- Du måste! - Hur gör man?

Upp med hakan, sen promenerar du under ytan, jättefort!

- Jag kan inte! - Kom igen, Mufasa! Fortare!

Hjälp mig, Taka! Hjälp mig!

- Du skulle ju vänta på mig! - Det var inte mitt fel.

Jag skulle bara dricka och så kom han flytande. Det här är Mufasa.

Tur för er att krokodilerna var unga och fega. Nu går vi.

- Vi kan inte bara lämna honom. - Regler är regler.

Obasi accepterar aldrig en strykarkatt.

Jag är ingen strykarkatt, jag har bara...gått vilse.

Där ser du. Han har bara gått vilse!

Det blev översvämning. Mina föräldrar försökte rädda mig.

Vet ni åt vilket håll hemma ligger?

Hemma? Bara genom att gå vilse kan man hitta hem.

- Kalla mig Eshe. - Jag är trött, Eshe.

Kom, den här vägen!

Kom, Mufasa!

Är det här Milele ?

Nej, lilla vän.

Jag försökte ta en tupplur, Eshe. Den så viktiga kungatuppluren.

Men så väcktes jag av den avskyvärda vedervärdigt gräsliga strykarstanken.

När vi råkar på en Utböling, säg mig, vad gör vi då?

- Obasi, jag vet. - Äter den!

Men jag räddade hans liv, pappa.

Taka, vi beblandar oss inte med Utbölingar.

De enda band som gäller är blodsband.

Jag har hört talas om lejon dubbelt så stora som vi.

Utbölingar som slukar allt i deras väg!

Ser han ut som om han tänker sluka dig?

Åh, den där stanken är vedervärdig! Jag vet inte ens om jag kan äta en sån kibeti .

Jag är ingen kibeti . Jag är en Mufasa!