ആദ്യത്തെ 200 വരികൾ.
God kväll, hörni. God kväll, slynor. Nej, god kväll, hörni.
Så... Vem är Robbie Williams? Jag har kallats många saker.
Narcissistisk. Jobbig. Egotrippat arsle.
Jag är allt det, men vill visa er hur jag verkligen ser mig själv.
Luta er tillbaka, slappna av, så ska jag fanimej underhålla er.
Så... historien börjar.
1982, Stoke-on-Trent. Norra Englands rövhål.
Det ser sjavigt och fattigt ut, men innerst inne...
...var det sjavigt och fattigt.
Jag var inte rik. Men mina vänner respekterade och beundrade mig.
- De hade bara svårt att visa det. - Robert!
Okej, era ollon. Passa Nate, låt honom sköta resten. Positioner!
Vart fan ska du? Du står i mål. Klanta inte till det.
Jag är som en ringvävskondom. Inget kommer igenom! Spela, slynor!
Jag hade gott om ballar, men stoppade inga bollar.
Jag var inte beredd.
- Snyggt, pucko...! - Kom igen!
Robert Williams, Port Vales lagkapten!
Du är verkligen helt jävla värdelös, va?
Lilla kärring.
- Det är okej, Rob. - Nate, skit bara i det.
Ja. Ja, jogga vidare, din fjant!
Din jävla nolla!
Där jag växte upp skulle man inte synas.
Men mitt dna är kabaré. Jag föddes med jazzhänder.
Vilket gjorde svinont på mamma.
Jag går ner en liten stund. En av bartendrarna är sjuk.
- God natt, sötis. Direkt i säng, okej? - Låt honom inte förstöra aptiten.
Vad sägs om en applåd för min entré?
- Tackar. - Tackar. Tackar.
Min pappa var väldigt förtjust i dåtidens stjärnor.
Dean Martin, Sammy Davis Jr och så klart Sinatra.
De var gudar i hans ögon.
Killen. Hör du det där?
Det där är äkta kärlek. Den får man inte gratis.
Man måste riskera allt, allt som krävs.
För om man lyckas är det rena paradiset.
Men man kan inte lära sig det. Man antingen föds med det...
...eller så är man en nolla.
Tänd dem.
Pappa, pappa, pappa!
- Jävlar! Se nu vad du gjorde! - Förlåt. Jag kan fixa det.
- Flytta på dig! - Vi kan sjunga utan.
- Det är inte samma sak. - Eller så kan vi...
Jag tror att det är baddags.
- Men jag vill fortsätta! - Gå med farmor nu!
Kom nu, vännen. Kom.
Farmor.
- Vad är..."det"? - Vad menar du?
Pappa sa att man måste födas med "det".
Det gjorde kanske inte jag.
Tro mig. Vad än "det" är så har du mer än du behöver.
- Det säger du bara. - I helsicke heller!
Jag skulle inte ändra nånting på dig.
- Vad är det, vännen? - Jag vill inte vara en nolla.
Åh, vännen. Det finns inget som heter nolla.
Kom ihåg.
Det här kan kännas bra...
...men det här, det är det viktiga.
Du duger.
Jag var nio år när jag fick smaka på rampljuset första gången.
Jag minns ännu smaken.
Ren och skär skräck.
Har du sett snyggingen med stor bula?
Efter showen ska jag ta på honom där hans badbyxor sitter.
- Jag klantar till det, det vet jag. - Än sen? Ingen märker det.
- Min pappa gör det. - Gå ut, sjung din skitlåt och gå av.
De genomskådar mig. Vad ska jag göra?
Jag vet inte. Jag gör det här bara för korven.
Inom tre sekunder avslöjas jag.
De ser att jag är ful och dum och talanglös.
Jag är inte bra på nånting.
Men en förmåga har jag övat på mer än nåt annat barn i världen.
- Tänd dem. - Och det är att göra mig till.
Vad sägs om en applåd för min entré?
Jag trodde att man för att bli kändis måste vara jätte, jättebra.
Det visade sig att man bara behöver göra sig till och vara lite fräck.
Ge en applåd till vår näste tävlande Peter Williams.
Tack så mycket.
Vet ni skillnaden mellan ett "ooh" och ett "ahh"?
Det är cirka åtta centimeter.
Glo inte på min rumpa!
PIRATERNA FRÅN PENZANCE
Du är värdelös. Du är en skamfläck.
Du är en jävla nolla.
Titta på dig.
Jag hatar dig så in i helvete.
Pappa vann fem pund den kvällen.
Fast det kunde lika gärna ha varit fem miljoner.
Tack så mycket! Ni har varit underbara!
Och jag är Peter Will...
Conway. Jag är Peter Conway!
Han inte bara bytte namn. Han bytte till ett nytt liv.
Han åkte för att se FA Cup-finalen och kom dessvärre aldrig hem igen.
Publiken kallade och han stack för att komma närmare sina gudar.
Oroa dig inte, mamma. Vi klarar oss.
Tänd dem.
YRKESVÄGLEDARE
Nästa!
Ta en broschyr, signera blanketten och stäng dörren när du går ut.
En karriär i sjukvården
Nej, det är lugnt. Jag vet vad jag ska bli.
- Jaha, och vad är det då? - Känd. Jag ska sjunga och dansa.
Jag skriver låttexter och allt.
Jag har sett dina betyg, pojk. Du kan inte sätta ihop två ord.
Världen den ska jag ha
gör mig skitkänd så blir jag gla' ooh, ooh, ja
Hör på. Skäm inte ut dig, okej?
Det här är inget för dig. Håll dina fötter på marken.
Du kanske ska rama in det där.
- Tölp. - Nästa!
- Ta mig, Nate! - Fy fan!
- Du vore en skitkass strippa. - Käften! Det är min reservplan.
Kom och jobba med mig. Flint söker alltid folk.
- Sprätten i coupén? - Jo, men han är okej.
- Tvåglasrutor. Lättförtjänta pengar. - Hur träffade du honom?
- Jag knullade hans mamma. - Jävlar!
Det är lugnt, han vet det.
Fast hans pappa hade inte gillat det.
Sug på den!
Har du berättat för honom om lägret? Det måste du.
Talangscouten var så jävla tänd. Jag trodde han skulle suga av dig.
- Jag ska inte på lägret. - Skitsnack.
- Det ska jag inte. - Va?
Tänk på pengarna. Supermodellerna.
- Fansen som ropar ditt namn. - Jag behöver inte den flärden.
För helvete! Du har fått en biljett till himlen och du ska stanna här?
Det är som du och ditt sjungande. Jag gör det för att jag älskar det.
Vem fan bryr sig om du älskar det?
Huvudsaken är att andra älskar att du gör det.
- Du måste ta dig till skolan. - Kan inte. Jag har grym huvudvärk.
- Och provet som du ska ha läst till. - Varför tror du skallen dunkar?
- Det blir mer sånt om du slarvat. - Jag älskar när hon talar snusk.
Du ska dit. Jag hade kört dig, men jag har miljoner leveranser.
...musikmanager i Manchester håller provsjungningar...
Du kan... Hyssja fan inte på mig!
...Nigel Martin Smith skapar ett nytt pojkband.
- Är du intresserad av pojkband? - Mamma, fort. Fort!
Fort, skriv upp det! Nu händer det. Nu händer det!
Jag ska fan bli känd!
- Håll käften, din fjant! - Skit ner dig, Glen!
Han får min Tizzer att spruta.
Tack.
Tänd dem...
Jag heter Robert.
Nigel Martin Smith var, av juridiska skäl, en riktig raring.
Börja då.
Och ett praktarsle.
Han tycker du är tråkig.
Se på dig. Du saknar talang. Du är ingen jävla Sinatra.
Okej. Det räcker, grabben. Du vet att det här är ett popband?
Ja.
- Jag kan sjunga Milli Vanilli... - Nej.
Tack då.
Ska vi säga att du har hittat din man och att de kan dra hem?
Nej, sitt kvar. Det ska bli mig ett nöje.
Och om jag inte hade blinkat då så hade inget av det här hänt.
Jag hade inte ens talat till er.
- Lycka till, slynor. - Fräck liten jävel.
Han hade inte känt igen talang om den så bet honom i kuken.
- Det har bara gått några timmar. - Han har inte öga för det, farmor.
Du måste vänta.
Jag brände det.
Han genomskådade mig. Jag menar, titta på mig.
- Ser jag ut som en popstjärna? - Du ser ut som du alltid gör.
Exakt. Som en talanglös fjant-
- som dör ensam och fet och lyfts ut ur detta råtthål i Stoke med kran!
Fan ta dem!
- Hallå? - Killen?
Pappa.
Din röst är så mörk nu att jag trodde jag hade ringt fel.
- Hur är det, pappa? - Jag har aldrig mått bättre.
Lyssna. Jag har ont om tid, men jag tänkte...
- Kan du inte komma och hälsa på? - Verkligen?
Varför inte? Lovet börjar snart. Kom och se vad farsgubben gjort.
- Ja, absolut. - Toppen.
Okej, jag får lägga på. Fulla hus väntar inte på nån.
- Det ska bli kul att se dig, pojk. - Tänd dem, pappa.
Åh, Robert!
Kom igen!
- Åh, vännen. - Herrejävlar, farmor.
Har alla trevligt?
Peter hör er inte! Har ni trevligt?!
Jag hade förmånen att få dela scen med nästa akt i en talangtävling.
Jag glömmer det aldrig. Han gav mig en femma.
Det var sorgligare än så.
Så snälla, ge en applåd till den oemotståndlige...
...den okuvlige, den oersättlige...
Jag ger honom tio av tio. Mr Terry Swinton!
Jag har värmt upp dem åt dig.
Jag förlorade bordet där till vänster en stund, men jag vann tillbaka dem.
Bra att du ringde. Det var en chock, fast på ett bra sätt.
Jag tyckte att det var på tiden, killen.
Hey. Jag glömde berätta det. Jag ska börja i ett popband.
- Jaha, när börjar du? - Jag är inte helt inne än, men...
- Jag har bara inte hört nåt än... - Titta nu!
- Visst är Terry suverän? - Ja.
Faktiskt så kanske du ska låta sängen stå framme för mig.
Jag körde på provet. Det gick helt åt helvete.
Mamma sätter mig på första bussen tillbaka när hon hör det.
No comments yet. Be the first to leave one.