The Best Christmas Pageant Ever

"Herdman-barnen var definitivt

"världens värsta ungar."

De ljög.

De stal.

Kom tillbaka!

KEMI

De rökte cigarr.

Flickorna också.

De slog små barn.

Även när de små barnen var större.

Hördu!

De missbrukade Guds namn.

Herregud!

De svor åt sina lärare.

De satte till och med eld

på Fred Shoemakers gamla trasiga bod.

Men boden var ful

och på väg att rasa ändå.

Pappa sa: "Att bränna ner det

"var det enda bra som Herdmans gjort.

"Om de hade vetat att det var bra,

"hade de inte gjort det."

De var så genomgående gräsliga,

att man inte kunde tro att de var sanna.

Ingen visste varför de var så.

De verkade födas elaka.

VARNING FÖR KATTEN

På tal om att födas,

vi barn hade aldrig sett deras föräldrar.

Vissa trodde att de givit upp och rymt.

Min teori var att de var de första föräldrar som blivit kidnappade,

bundna och rånade av sina egna barn.

Ralph,

Leroy,

Claude,

Ollie,

Gladys,

och den tuffaste av dem alla, Imogene.

Alla likadana, utöver storleken

och blåmärken

där de hade dammat till varandra.

Okej, sätt er på era platser.

Jag hoppas ni är klara för klassens timme.

Den första som ska visa nåt är...

Jag.

Okej. Ollie Herdman är först.

Jag... Vänta.

Det är min katt.

Spike.

Vad är det för rabalder?

Jag ser inte.

Där är jag.

Hördu!

Sa jag att de stal?

Vad vill du ha?

Det här halsbandet?

Eller din hals?

Jag valde halsen.

Jag undvek problem,

men tydligen hade hon sett min favoritberlock.

Imogene var deras oemotsagda ledare.

Hon satte skräck i alla hon mötte,

även vuxna.

Hon tyckte speciellt illa om Alice.

Hej, Bacillen.

Förmodligen för att Alice

var Imogenes raka motsats.

Ända till hennes...

Dina händer luktar tvål igen.

Gömmer du bacillerna?

Det var hårlöss, en gång på kollo.

Men Imogene glömmer aldrig.

- Herdmans är bara... - Jag vet.

Herdmans är definitivt

världens värsta barn.

Vad har de nu gjort?

Mamma gav mig berlocken.

Ingenting.

Det vanliga.

Har de satt eld på nåt?

Hällt såpvatten i skolkorridoren?

Norpat din lunch och sen slagit dig för att du inte hade godis?

Nåt sånt.

Gör läxan ikväll. Viktig dag i morgon.

- Köpa julgranen. - Toppen, pappa.

Herdmans hittar säkert ett sätt att förstöra det.

Inte så gladlynt.

Det här är en självisk bön, Gud.

Jag borde inte be om det, men...

...kan du skicka bort Herdmans tills jag är stor?

Nånstans med inte så mycket folk.

Kanske en ö utan folk.

Och våldsamma, farliga varelser.

Gör det, eller gör mig osynlig tills jag börjar på college.

Det skulle lösa det.

Tack, Gud.

Förlåt för den förfärliga bönen.

Vi antog att Herdmans skulle till helvetet

via fängelset

tills de råkade på min mamma,

vår kyrka och vårt stora julspel.

Hugg Er Egen

Det är min familj.

Min pappa, Bob, heltidsekonom,

min mamma, Grace, heltidsmamma

och min bror, Charlie, heltidsbesserwisser.

Varje år.

Okej, älskling.

Hjälp till lite, tack. Gullet?

En vanlig familj i en vanlig stad.

Det här är vår stad.

Det finns inte mycket.

Det vår stad var känd för

var vårt årliga julspel.

Det var en stor grej.

E ÅRLIGA JULSPEL

Större i år, för jubileet.

Jag ska berätta allt ni behöver veta

om Emmanuels årliga.

JULSPEL TIDSLINJE

Det här är det första,

året då kyrkan och vår stad öppnades.

Legenden säger att spelet brukade ha betydelse

och att alla i staden var ivriga att se det.

De ville påminnas om julens skönhet.

Jag vet inte om spelet var så vackert längre.

Det här är vi, förra året.

Det är Alice, som ni såg tidigare,

tredje året hon var Maria.

Och det är mrs Armstrong,

som alltid regisserar spelet

och ser till att inget ändras, nånsin.

Efter 74:e uppsättningen av samma gamla spel var det,

enligt mig, lika glädjefyllt som ett begagnat julkort.

Men att bevara det lika

var precis vad staden ville.

För att det var det 75:e var det mer uppmärksammat.

Folk från andra städer skulle komma.

Tidigare deltagare.

Det stod i tidningen.

Kvinnoföreningen skulle sy dräkterna, så de var finare än vanligt.

- Är den rak? - Den lutar åt vänster.

- Nu då? - Det är värre.

- Slutligen... - Vad?

...är det dags att påminna er

om det årliga julspelet i Emmanuel,

som infaller på juldagen i år.

Annonserar de på TV nu?

Deltagandet och gåvorna i kyrkan avtar.

Staden behöver besökare.

Jag tror att de är desperata.

Säg till när det är rätt, inte fel.

Jag antar att det är fel, säg till när det inte är det.

Den är rak.

De är rätt heta.

- Vänta. - Vad?

- Så. - De har...

Det är dags att berätta nåt om mamma.

Det är svårt att sammanfatta vad hon gör.

Oavsett om det var att julpynta

eller se till att vi var med i julspelet,

även om vi inte ville,

höll hon familjen i schack.

Det var vad hon fokuserade på,

men det skulle bli ändring på det nu.

- Försiktigt. - Vad är det?

- Är det en Herdman-eld? - Det är familjen Armstrongs hus.

Nej.

Mrs Wendelken. Alices mamma,

drottningen av stadens supermammor,

som med en enda blick...

Den där, ja.

...får min mamma att krympa.

- Stoppa in tröjan. - Den är under jackan.

Du fixar det.

Har du ont, Helen?

- Ja, förfärligt. - Jag beklagar. Vad hände?

Jag trillade. Hur spelar ingen roll.

Bröt båda benen.

- Båda? - Ja.

Ring mr Armstrong på fabriken.

Stäng av spisen

annars brinner huset ner.

Meddela kvinnoföreningen att jag inte kommer.

Hitta en ersättare för basaren.

- Det var mycket. - Knytkalaskommittén.

- Försköningskommittén. - Självklart.

Och julspelet.

Jag behöver nån som kan följa min plan.

- Rebecca? - Ja.

Du skulle kunna göra det. För Alice.

Jag kan självklart inte.

Upptagen med jobbet och kommittéerna.

Oroa dig inte Helen, vi hittar nån.

Jag kan försöka.

Det löser sig, Grace.

Spelet är särskilt viktigt i år.

Ta med kakor. Det är din grej.

Ursäkta, "min grej"?

Att ta med kakor är "min grej"?