Falardeau

Gå!

Katy?

Katy?

Jag trodde att du skulle lista ut det.

- Grattis på födelsedagen, älskling. - Tack.

- Jag kan inte tro det här. - Vi lurade dig!

- Vill du ta en åktur? - Det vill jag.

- Kanske inte. - Snälla pappa.

Nej, vi kan inte.

- Minigolf, då? - Kom igen. Vi är ju på semester.

- Du kanske vinner den här gången. - Inte en chans!

- Jag ska klå dig. - Aldrig!

Kan du räcka mig...

- Jösses! - Förlåt mig.

- Vad gör du här? - Du bjöd in mig.

Du svarade aldrig.

- Du ser ut att må bra. - Tack.

Det var ett helvete att hitta hit, men väl här...

Hur har du haft det?

Var det ett misstag? Att bjuda hit dig?

- Jaha. Då ska vi dela upp färgerna. - Jag vill ha blå igen.

Gult. Blått.

- Och röd. Du har rött. - Jag vill inte ha rött igen.

- De är som vid vårt första möte. - Ja, du var röd, Joe var blå.

- Rött var närmast rosa. - Blå är min färg.

Låt oss spela nu. Vi ska ha roligt i kväll.

Ja, må han leva

Ja, må han leva

Ja, må han leva

Ut i hundrade år

- Mark! - Jag sa att han skulle minnas!

Det här är Mark. Min före detta chef.

En polis. Göm knarket, Megan.

Han är orsaken till att Katy och jag möttes.

Vilket jag fortfarande beklagar.

- Mark var vår bestman. - Det är jag fortfarande.

- Vad har förändrats? - Vad har förändrats?

- Har du gjort allt det här? - Ja.

Jag har fått hjälp från folk i trakten, men ja.

Du vet att stället är perfekt, va?

För ett skyddat boende.

Det ligger avsides, men tillräckligt nära byn.

Det finns säkert massor av turister här.

Megan och Ben ska gå.

Har han druckit upp allt?

- Vad håller du på med? - Hjälper till med rehabiliteringen.

Är jag inte här för det?

Du måste vara Joe. Är det din pappa?

David Blackwell? Jag känner honom.

Jag heter Michael. Trevligt att träffas, Joe.

Har du sett Joe?

Joe? Joe?

David!

Joe?!

Joe!

- Nej! Stoppa honom, David! - Pappa!

- Ur vägen! Stanna! - Han har min bror!

- Pappa! - Stoppa honom!

- Nej! - Joe!

- Pappa! Pappa! - Nej!

- Joe! Släpp! - Mamma!

Pappa! Hjälp honom, nån!

Tror du att du kan ge dig på mig, David Blackwell?

Hjälp!

Vad gör du! Låt honom vara!

Låt honom vara! Han har fått nog! Han har fått nog!

Jag har inte stulit mycket i mitt liv, för jag är snäll, men...

- Är den från stationen? - Låtsas inte vara förvånad.

- Ingen kastar pil längre. - Mästaren är borta.

- Och de låg i ditt gamla skrivbord. - Kom, så kör vi.

Vänta tills jag har gått ur vägen. Vad är det? Kör, då.

Du dödade nog en hare! Du är ju blind som en fladdermus!

- Du saknar det, va? - Ja, mycket.

- Det finns en annan väg tillbaka. - Du har rätt.

Det är perfekt, men hon går inte med på det. Vi vill ha barn.

Ska du rengöra toaletter resten av livet?

Laga frukostar?

Det kan vara ett bra tillfälle. Inte bara för dig.

För henne.

Ett skyddat boende betyder inte att ni inte kan skaffa barn.

- Den ni ringer... - Ge mig telefonen.

- Han svarar inte. - Lämna ett meddelande efter tonen.

Sam? Sam, det är jag, din pappa.

- Han svarar inte. - Jag har lämnat meddelanden.

- Jag vill tala med honom. - Han ringer nog tillbaka.

Kriminalinspektör Becky Gallagher.

- Har ni honom? - Inte än.

Ni är fängelsevakt. Var han bekant? En exfånge?

Jag har redan berättat för dem.

Han tog Joe.

Jag följde efter honom.

Var är Sam?

- Om han gav sig på Joe, så... - Oroa dig inte för Sam. Vila nu.

Kan vi gå hem nu?

Hej. Jag fick ett samtal. Jag måste åka.

- Vad är det? - Ska det här bli ett skyddat boende?

- Robert var den bäste. - Och du lät honom bli skjuten.

- Han lät sig bli skjuten. - Du sa att det inte var hans fel.

Det var det inte. Och ingen klandrar honom.

Han har fixerat sig vid det förflutna.

- Jag hittade en låda med urklipp. - Om Susan Reynolds?

Robert fattar inte hur det gick till. Han tror att det var hans fel.

Han omkom nästan själv. Det är svårt att hantera.

Tänk igenom det här med skyddat boende.

Det är ett stort beslut, jag vet.

Jag skickar riktlinjerna till er.

- Ni behöver förbättra säkerheten. - Vi kan använda Ben.

Nej, ni får bolag rekommenderade.

Anlitas ingen i trakten, så uppmärksammas det.

Försäkringsbolaget kan ha insisterat.

- Katy måste godkännas. - Ja. Det måste du.

- Jaså? - Ja.

Är David sjukskriven sen ett par månader?

- Ja, på grund av ryggen. - Jobbar ni med övervakning?

Ja. Den här galningen såg Joe och tog honom.

Vore han ute efter oss, skulle han ge sig på oss, inte Joe.

Minns du hur han såg ut, Joe?

Sa han nåt innan han förde bort dig?

Han ha att han heter Michael. Han ville ta mig i hand.

Vad mer sa han?

- Han sa att han vet vem David är. - Att han vet vem David är?

Nåt annat?

Han frågade om David var min pappa.

Sa han Davids namn?

- Tack, Joe. Vänta här, är ni snälla. - Visst.

Varför sa du inte det tidigare?

Har inte du slutat?

Trevligt att se Mark. Du har saknat honom.

Vi har känt varandra länge.

För 18 månader sen ville du flytta hit och börja om.

Jag sa ja.

Jag lämnade mitt jobb, mina vänner, min karriär.

- Jag trodde att du ville det här. - Det gör jag.

Men jag behöver nåt mer. Jag är inte den du gifte dig med.

- Det är du. - Det är jag inte.

- Det är jag inte. - Det är du.

Nämnde David nån som kan ha hyst agg mot honom?

Nej. Nej.

Han har alltid varit rättvis, ansträngt sig för att hjälpa folk.

- Chefen. - Ursäkta mig.

- Vad är det? - Den stulna bilens nummerskyltar...

...har synts till i närheten av deras hem.

Ett överlagt bortförande, då.

Vi kan inte skicka hem dem.

- Det är nåt mer. - Jaså?

Mannen som försökte hjälpa dem avled nyss av skadorna.

Jag vill ha fullständiga uppgifter.

Klagomål mot David, anställnings- historik, disciplinära åtgärder.

Du vet vad jag menar.

- Har du talat med fängelsedirektören? - Jag har ringt flera gånger.

David är anledningen till händelsen. Jag måste veta varför.

- Hej, Mark. - Hej.

Jag har en familj som behöver ett skyddat boende.

- När då? - I morgon. Vill ni ta dem?

Ja eller nej?

Ja.

Det var snabbt.

Ben!

- Mår du bra? - Ja.

Megan sa att Katy inte jobbar i dag. Har ni nya leksaker?

Försäkringsbolaget krävde det. Och nya lås.