Call of Heroes (危城)

Fröken Bai, det verkar finnas mat där framme.

Vi går dit och ser.

- Jag vill ha en skål med nudlar. - En skål?

Till alla de här?

Fröken, jag vill tillbaka till Stenstaden.

Vi ska till en ny skola. Vi ska inte tillbaka.

Sträck fram händerna.

Oavsett vad som har hänt förut måste vi blicka framåt.

Vi är de tappraste och de starkaste.

Vi skiljs inte åt. Vi är en familj. Förstår ni?

Vi förstår.

Nu ska ni få mat. Torka era tårar.

Titta, det är en grisman!

- Här är era nudlar. - Tack.

- Ta det lugnt. - Kyparen...

Ja! Vill ni betala? Det blir sammanlagt tio...

Det här är ett rån!

Det är rövare där inne. Spring!

Gör nu som jag säger. Lägg alla era pengar på bordet.

Nu! Annars använder vi våra svärd.

Ni betalar med antingen pengar eller med blod!

Rör er inte!

R-rån.

Din jävel!

- R-rån! - Lägg av nu!

Det är lunch. Alla försöker äta sin mat.

De är oartigt att råna oss nu. Jag smälter fortfarande maten.

Jag bryr mig om min hälsa. När jag har ätit vill jag sova.

Jag blir irriterad om jag blir störd. Kan ni vara lite mer proffsiga rövare?

Ni borde komma tillbaka på kvällen och "r-råna".

Jag ska visa er vad ett rån är!

Stick härifrån!

Ni väckte mig när jag smälte maten!

Att råna under dagtid är för amatörer.

Kom tillbaka på natten!

Nu känns det bättre.

Ner med er!

Du bryter våra armar! Skona oss!

Stygg pojke!

Behåll växeln.

Grismannen är otrolig!

För nudlarna.

- Hjälte... - Hjälte? Vem då?

Tack för att ni hjälpte oss.

Flickor är så framfusiga nu för tiden.

Mantou, han är ingen grisman ändå. Han är apkungen.

1914 var Kina splittrat. Krigsherrar stred mot varandra.

Grymmast av dem var Cao Ying.

Caos armé spred skräck. Erövrade områden förvandlades till ett helvete.

Folk flydde undan den odrägliga tillvaron och förlorade allt de hade.

PUCHENG

Vaktchefen är tillbaka.

Herr Yang!

Chefen!

- Chefen är tillbaka! - Pappa!

- Nu äter vi. - Jag är utsvulten.

Jag har en sak att meddela. Cao Yings armé har tagit Stenstaden.

Det är en militär kris, och våra trupper har flyttats till frontlinjen.

Pucheng kommer att vara oskyddat. De litar på att vi vaktar staden.

Armén ligger i krig.

Vi upprätthåller ordningen. Inga problem.

Chefen kommer att leda oss. - Inte sant?

- Nu äter vi. - Tack, chefen.

Det är fullt med flyktingar vid porten. De släpper inte in dem som bor i staden.

Det börjar bli bråk.

Flytta på er, allihop!

Knuffas inte!

Kliv tillbaka! Trängs inte.

- Här finns ingen plats för dem. - Lugna ner dig.

- Vi har flytt från Stenstaden. - Caos armé tog våra hus.

Vi har ingenstans att bo. Snälla, släpp in oss!

Vi ber er!

Lyssna på mig.

Kan ni stå ut med att se flyktingar gå på gatorna och svälta?

Många av er är inte från Pucheng. Ni flydde undan svälten för 20 år sen.

Vi tog emot er, och nu lever vi sida vid sida.

Just det. Om det var vi i Pucheng som var illa ute,

hade då inte vi velat ha nånstans att bo?

Vi gör som vaktchefen säger och hjälper dem så gott vi kan.

- Vad säger ni? - Ja.

- Jag ordnar bröd. - Vi vill också hjälpa till.

- Några kan bo hemma hos mig. - Bra!

Vi ska hjälpa till så gott vi kan.

Kusin?

Kusin! Vad har hänt?

- Kusin... - Låt mig ta henne.

Caos soldater stormade skolan

och dödade både lärare och elever.

Cao Shaolun tyckte inte om att höra oss läsa.

Jag såg Cao Shaolun döda människor. Han var som en demon.

Så jag flydde från Stenstaden med eleverna.

Fröken Bai, ni kan bo här.

Vi låter oss inte bli nedtryckta.

Här är ni säkra.

Var inte rädd så länge du är i Pucheng. Jag ska ta väl hand om dig.

Gå och se efter.

Stopp! Vad har ni för ärende här?

- Vill ni ta livet av er? - Är du döv?

De sa till er att stanna, men ni red in i folkmassan. Vad sysslar ni med?

Er stads rikaste man, herr Liu, har bjudit in oss. Ur vägen!

Ni ser ut som banditer.

Alla som kommer till Pucheng måste skriva in sig.

Du kan inte tvinga mig. Du är bara en stadsvakt.

Jag är Wang Weihu! Jag ska visa prov på min skicklighet.

- Mannar, hjälp mig inte nu. - Okej.

- Det kastet heter "äta hundbajs". - Var det allt?

- Är du oskadd? - Det är väl klart. Ta honom!

Sluta nu!

Herr Liu...

Du missförstår, Kenan. Förvärra inte problemet.

Jag har anlitat dem för att skydda oss.

Armén har ju övergivit oss.

Du vet väl att Cao Yings trupper kan komma när som helst?

Om herr Lui inte hade anlitat dem, vem hade då skyddat oss?

- Några ynka stadsvakter? - De är ju helt värdelösa i strid.

Herr Yang, varför har armén övergivit oss?

Kommer det att bli strid i morgon?

Lyssna på mig!

Armén har bara flyttat till frontlinjen. Den har inte övergivit oss.

Oroa er inte över det.

Apkungen!

Taiping!

Taiping...

Hur många gånger har jag bett dig att väcka mig? Vi har pratat om det.

Du vet att jag älskar att sova. Vill du att jag ramlar av och dör?

Nästa gång får du inget foder!

Okej. Kliv tillbaka.

Visst! - Mannar, gör som herr Liu säger.

Apkungen! Apkungen!

Apkungen!

Tyst med er!

Kom nu.

- Jag vill ha skägget klippt. - Slå dig ner.

Jag gör det nu.

- Hur vill du ha det? - Vem är du? Jag känner inte dig.

Jag är Puchengs vaktchef.

Knävelborrar, kort mustasch, bockskägg...?

- Hur vill du ha det? - Gör ditt bästa. Jag är lika stilig ändå.

Fröken Bai sa att du räddade barnen. Vad har du för ärende i Pucheng?

Det var inte mitt val att komma hit. Jag följer med dit Taiping går.

- Taiping? - Min häst.

- Vad blir det för stil? - Jag har inte bestämt mig än.

- Vad sysslar du med? - Det vill jag också veta.

Jag har inget att göra, i dag eller i morgon.

Du, kan du koncentrera dig på skägget.

En vandringsman på genomresa?

- När ska du ge dig av? - Fråga Taiping.

Har du bestämt dig?

- Inte än. - Kanske knävelborrar?

- Skulle det göra mig stilig? - Du skulle se ut som en vällusting.

En dålig människa.

Hur vet du vem som är bra eller dålig?

Dåliga människor saknar moral.

- Tror du inte på rättvisa? - Jo.

Men det räcker inte att tro. Den måste upprätthållas aktivt.

Annars finns det ingen rättvisa.

- Jag vet fortfarande inte vad du heter. - Yang Kenan.

"Ke" som i "kyssas" och "nan" som i "fjolla"?

"Ke" som i "erövra" och "nan" som i "vedermödor".

Angenämt. Jag heter Ma Feng.

Det råder kaos i landet men inte i Pucheng. Du bör snart ge dig av.

Jag vill bara ha fred, "taiping", som din hästs namn.

Kom ihåg att skriva in dig.

Är du klar? Hur mycket blir det?

Det beror på hur nöjd du är.

Snyggt.

Hjälte...

Hjälte...

Kom igen! Kan du inte låta mig sova i fred?

Förlåt för att jag avbröt er vila. Vi har träffats förut.

Det är sent, men jag vill be om en tjänst.

- Jag heter Bai Ling och är skolfröken. - Stopp. Jag vet vad du vill.

Men jag kan tala om att jag inte är så lättfotad.

Ni missförstår mig.

Jag är på väg till huvudstaden med barnen, och vägen är fylld av faror.

Jag vill be er beskydda oss på vägen.

Känner du mig? Vet du vad jag är för en typ?

Jag vet att ni är en god människa.

Fel! Jag gör allt utom det som är gott.

Gå nu hem, tack.

Snälla, hjälp dem. Deras föräldrar har blivit dödade.

Bara ni kan hjälpa dem komma till sina släktingar...

Sluta prata nu! Förutom att jag är en skurk är jag också väldigt upptagen.

Har jag inget annat för mig, tror du? Har du pengar?

- Pengar? - Ja.

Jag är en upptagen skurk som älskar pengar.

Jag arbetar för pengar, inte för människor. Har du 100 yuan?

- Hundra? - Då kan jag hjälpa dig.

Jag har en idé. Vi får se vad du säger.

Du ser inte så pjåkig ut.

Om du klär upp och sminkar dig kan du få ett bra pris.

Jag ska inte störa mer!

Jag vet att ni vill avskräcka mig.

Vila er nu. God natt.

Fröken...

Varför måste du hjälpa de där rackarungarna?

- Sover hon? - Ja.

Titta!

- Det är du. - Frisyren!

- Ögonbrynen. - Du har ett hål i ansiktet!