Breakheart Pass

Esther! Jane-Marie! Uppe och påklädda? Kom ut nu, mina damer.

-Tåget kommer inte förrän om en vecka. -Var är Esther?

-Hon har en helnattskund. -Jaha.

Nästa Myrtle. Myrtle!

Okej, uppställning. Uppställning.

Uniformen, Madigan. Uniformen! - Få ordning på dem, Pete. Kom nu.

-Hur lång tid tar det? -Tjugo minuter, en halvtimme.

-God dag, frun. -Vi kan ha mycket kul ihop, om du vill.

Ja, jag kommer då inte att hamna i helvetet för brist på vilja.

-Ja? -Från fort Humboldt. Till guvernören.

Jag tar hand om det.

Det är ett militärt transporttåg. Vi har inte med några civilister.

Ja, ja... Ett märkligt ställe att slå sig ner på.

-Ni hörde. Uppställning. -Major Claremont.

Sergeant, hämta kapten Oakland. Skicka ut truppen på exercis.

-Håll dem borta från tälten. -Ja, sir.

Lystring.

Ni ska hålla er nära tåget.

Har ni sett nån indian tvätta sig? De är smutsiga och okunniga.

Major Claremont.

-Hur lång tid tar det? -Den tid som krävs.

Tåget drivs av ånga. Då krävs det vatten.

-Få det gjort så fort som möjligt. -Givetvis.

Okej, uppställning. Och inget stojande. Ni får inte skämma ut USA:s armé.

-Bellew sa att ni ville tala med mig. -Hämta kodboken och kolla det här.

-Det är till guvernören. -Det kanske står vad som är i färde.

Som att sketna politiker får anföra ett militärtåg.

-Har du problem? -Nej, vi ser till att vi slipper det.

Newell. Följ med mig. Majoren gav mig ett meddelande som måste dechiffreras.

-Har ni plats för en till? -Nej, inga civilister...

-... utan tillstånd från Washington. -Jag är federal sheriff.

Indianansvarig i området. Det kan guvernören intyga.

Jag får inte ta med obehöriga på tåget.

Dr Molyneux och pastor Peabody är posterade på fortet.

Den unga damen är dotter till fortets befälhavare.

-Varför vill ni till Humboldt? -Levi Calhoun.

-Jag vill hämta honom från häktet där. -Om nån ska hängas...

Och hängas ska han. Ju förr jag kommer dit, desto tidigare.

-Vi för hit honom med militäreskort. -Det var ju inget för armén.

Vi gör det så, eller inte alls. Adjö, sheriffen.

-Major Claremont. Loket är klart. -Tack, sergeant.

Major, jag hittar inte löjtnant Newell och kapten Oakland.

-Korpralen sa att vi är nära Humboldt. -Det är nåt skumt på gång.

Undan med dig, grabben.

-Varför har vi inte åkt än? -Tog du värvning igår?

Skynda dig att vänta.

Jag behöver åtta frivilliga. Nu. Du, du, ni två. Och du.

Du, Murphy. - Och du med, Rafferty. - Jag vill att ni söker genom stan.

Kapten Oakland och löjtnant Newell saknas. Hitta dem.

Murphy och jag kollar det lilla tältet.

-Nå, har ni hittat dem? -Inte än.

Ta med en barnflicka nästa gång. Vi kan inte vänta längre.

-Ska jag lämna mina officerare här? -Ni vet hur viktigt vårt uppdrag är.

Vänta nu! Det var en gång för mycket.

Ta bort pistolen, kompis. Vad är det som stör dig?

Halingen här blåste mig på 120 dollar.

-Han kanske är bra på poker. -För bra...

Det tycks vara en schyst hand.

-Vad heter du? -John Deakin.

Res dig.

Jag sa åt dig att resa dig.

-Ingen pistol? -Jag gillar inte våld.

Det kan man kalla att mörka korten.

Det räcker inte, sheriffen. - Där ute.

Jag gillar inte våld.

-Det räcker. -Inte för mig!

Titta här.

"Efterlyst för stöld, spelskulder, mordbrand och mord."

"John Murray, även kallad John Deakin eller Davis."

-Före detta universitetsföreläsare. -I vad, mr Deakin?

-Medicin. -Medicin? Och det ska vi tro på?

Hör här. "Fälld för förskingring."

"Han ertappades i Lake's Crossing, men flydde i skydd av en eld han anlade."

"Hela staden brann ner. Sju människor dog."

Sju människor... - Herregud, Richard. Vad avskyvärt.

Han sprängde en last sprängämnen i Sharps...

-Inget som rör armén. -Sprängämnena var på väg...

...till fortet i San Francisco. Så nu rör det armén.

Tack vare mr Deakin kommer jag till Humboldt.

Guvernören kontaktade några av sina vänner i Washington-

-och fick mig utsedd till indianansvarig i området.

Man kan lugna indianer utan att skjuta dem.

Men du gjorde det med. I tjänsten, förstås.

Till och med i Ohio kände vi till Nathan Pearce.

-Var jag ökänd? -Mer berömd.

Berömd är ett mer passande ord.

Jag beundrar er tåga, unga dam.

Det är inget lätt liv här ute.

Hur kommer det sig att ni är med? Inga civilister får ju följa med.

Tja... Jag har högt uppsatta vänner.

Miss Scoville ska till sin pappa. På hans begäran.

Mina herrar, jag har en jobbig dag framför mig.

-I min ålder är sömn ett måste. -En jobbig dag?

Jag måste kontrollera medicinförrådet.

Vi är avskurna från yttervärlden. Kan jag få reda på vad som är i görningen?

Guvernör...de är alla förnuftiga.

De har rätt att veta.

Dr Molyneux är specialistläkare.

Era trupper är inte bara avlastning. De ska ersätta de soldater som har dött.

-Gud bevare oss för indianerna. -Inte för indianerna.

-Fortet är drabbat av difteri. -Åh, Richard. Min pappa.

Vi har daglig kontakt med fortet. Din pappa mår bra.

-Varför fick inte jag veta? -Vi kunde ha förlorat mannar.

Och inte bara två officerare. De visste nog.

Hur vågar ni utsätta den unga damen och oss för den hemska pestsmittan?

Vi klarar oss i en månad. Vi stannar på tåget...

-... tills fortet förklaras smittfritt. -Läkaren kan också bli smittad.

Jag har redan haft sjukdomen. Jag är immun.

-Var fick ni den? -I Mexiko. Varför?

-Ren nyfikenhet. -Hur många där kan tjänstgöra?

Mina herrar...

25 av de totalt 76 soldaterna. Resten är för sjuka-

eller...döda.

-Det måste Vita Handen gilla. -Vita Handen?

Paiute-hövdingen. Han måste bevakas.

25 man räcker inte ens till att patrullera.

Ni får ursäkta mig.

Marica. Är allt bra?

Givetvis.

Dagen har varit lång.

-Ska ni lämna honom så här hela natten? -Vi kan nog knyta upp repen i morgon.

Då är vi i snötrakter. Då har han ingenstans att ta vägen.

Det var verkligen fel man att ömka, frun.

Och ni verkar vara fel man att upprätthålla lagen.

Man är oskyldig tills bevisat skyldig. Men ni åtalade, fällde och fördömde.

Visa mig lagen som ger er rätten att behandla en människa som ett djur.

-Du skrämde mig. -Förlåt. Det var inte meningen.

Är du inte rädd för att nån ska se dig?

Jag är rädd för att det inte är nån hemlighet längre.

Richard...

Du borde ha berättat om epidemin.

Varför? Du skulle bara ha oroat dig.

Var du rädd för att jag med skulle ha deserterat?

Nej, det skulle jag aldrig tro.

Vi väntar tills vi kommer av tåget.

Vill ni ha nåt att äta? Det finns mat kvar.

Nej, tack.

Nåt att dricka?

Det tar jag gärna.

-Knyter ni upp repen runt mina ben? -Var inte dum.

-Jag går ingenstans, på hedersord. -Lovar ni det?

Jag är helt stel och måste få igång cirkulationen.

Jag lovar och svär.

Jag knyter bara upp repen runt era ben.

Och om ni vill hoppa av tåget-

blir det långt att hoppa.

Känns det bättre nu?

Ja. Hjälper ni mig upp?

Åh, herregud! Ni lovade...

Om jag är mördare, mordbrännare, fuskare och fegis-

-är det knappast överraskande att jag ljuger också.

-Lever er mamma fortfarande? -Ja. Vad har det med er att göra?

-Men hon mår visst inte bra. -Hur kan ni veta det?

Då hade fortets befälhavare fått besök av sin hustru...och inte av sin dotter.

Det är märkligt att ni kommer ut hit när difterin härjar-

och indianerna är på krigsstigen.

Ni måste ha fått en brådskande inbjudan.

Men inte via brev, utan via telegram. Eller hur?

-Ska ni gifta er med guvernören? -Det här är helt oacceptabelt.

Bind mina händer innan ni går.

Men inte så hårt.

Varför bekymrar ni er så för mig? Har inte ni tillräckligt med bekymmer?

Jo...det har jag.

Tack.

Ferguson ska vara redo med telegrafen när vi stannar vid sju. Hämta O'Brien.

Ja, sir.

-Varför stannar vi? -God morgon.

Jag har order att kontakta fortet varje dag vid den här tiden.

Jag hoppas att ni inte misstycker.

Gör det snabbt, major. Tiden är dyrbar.

Ut med er. Allihop ut!

Luften är härligt frisk här ute. Ut med er allihop. Kom igen, nu.

Vakttjänst. - Sätt ut vakter på andra sidan tåget.

Du, du, du och du. Upp på taket och håll ögonen öppna efter honom.

Vita Handen är här nånstans. Han väntar bara på att slå till.

Så håll er vakna och på spänn. Och håll ögonen öppna. Jag är strax tillbaka.

Jag har fått kontakt. Och de har bekräftat.

Hälsa överste Scoville och gratulera honom för gripandet av Levi Calhoun.

Det var tåget, Calhoun. Vad ska jag säga?

-Hur vet jag att du inte lurar mig? -Det skulle jag aldrig göra, jag lovar.

Jag tror dig, soldat.

Herregud!

Fortet svarar, sir.

Så sant som Gud är mitt vittne, så ses vi vid exekutionsplutonen.

Ställ inte till besvär, överste. Era soldater är inlåsta.

Jag flår dem levande en efter en.

Major Claremont.

-Epidemin är värre. De behöver hjälp. -Nåt nytt om pappa?

-Han signerade det, så han mår nog bra. -De undrar när vi kommer dit.

O'Brien?

I det här väderlaget, lär vi vara vid Breakheart Pass...om tjugo timmar.

Sänd det, korpral. Och hälsa överste Scoville.

Kontakta sen Myrtle City och fråga om kapten Oakland och löjtnant Newell.

-Jag får inte kontakt med Myrtle. -Försök igen.

-Inget svar, sir. -Inte? Det fungerade ju igår.

-Sergeant Bellew, alle man på tåget! -Ja, sir.

Alle man upp på tåget. - Murphy, se till att räkna in alla.

Jag vill inte lämna kvar nån.

-Har ni sett dr Molyneux i dag? -Ska jag hämta honom, guvernör?

Nej, det behövs inte.