Romulus

Varför har du inget heligt band?

Har din far inte gett dig nåt?

Jag har ingen far. Jag har ingen.

VELIA, DE TRETTIO KUNGARNAS LAND

Fall på knä! Fall på knä för kung Spurius!

En helig tid inleds för er i dag, Velias söner.

Fram till i går var ni barn.

När ni återvänder från skogen kommer ni att vara män.

Okända andar lever bland träden.

De dricker människoblod.

De leds av vargarnas härskarinna.

I sex månader ska ni leva i skuggorna.

Ni kommer att vara kalla, utsvultna och rädda.

Ni kommer att förbanna dagen ni föddes.

Döden väntar den som återvänder i förtid.

Mars är med oss! Mars är med oss!

700-TALET F.KR.

Efter årtionden av krig-

-bildade de trettio stammarna söder om Tibern en allians.

Varje stam hade sin egen kung.

Men alla erkände Albas kung som sin ledare.

Det har inte regnat här på flera månader.

ALBALONGA, DE TRETTIO KUNGARNAS LAND

Kung Ertas av Gabi kommer.

Varför slösar du vatten? Du tvättade dig i går.

Jag vill inte lukta som du.

Skynda på nu.

-Du sa ju att jag luktar. -Nu säger jag åt dig att skynda på.

Tvätta dig i kväll.

Gör inte som jag säger hela tiden, min bror.

Det där är inte sant.

-Ät av skiten där borta. -Gör det själv.

Lita på din bror: Hästskit är nyttigt.

Ertas!

Och vilka är ni?

Ni måste vara kung Numitors barnbarn.

Det har gått ett år, men det skulle kunna vara tio.

Ni har blivit män.

Ni har till och med skägg.

Vi har väntat dig sen i går.

Flera kungar är här: Capys från Anxur...

Nu vill han räkna upp alla.

Var hälsad, Lausus!

-Vad har du där? -En gåva till er.

-Den ser ut som en räv. -Den är från ett avlägset land.

Den kom med köpmän från Cumae. De kallar den "Mau".

Numitor är med vår mor och väntar på er.

-Det smakar jord. -Det är från sjön.

Brunnarna är tomma.

Oroa dig inte. Allt kommer att bli bra.

Boskapen dör. Folket är törstiga.

De trettio kungarna samlas för att be gudarna om tecken.

Det är klokt att vara rädd.

Var hälsad, kung.

För din hälsa, Ertas.

Hälsningar från mitt folk.

De har inte glömt dina goda gåvor.

-Ni har alltid stått mig nära. -Och så ska det alltid vara.

Var hälsad, kung av Gabi.

Lugna min bror. Han fruktar att gudarna har övergivit oss.

Numitor har alltid hedrat de heliga lagarna. Gudarna vet om detta.

I morgon ska gudarna tala och all dagens fruktan ska skingras.

Vestalerna ber. Regnet kommer snart tillbaka.

Är du där? Är du där, Ilia?

Enitos!

Jag var tvungen att vänta tills min bror somnade.

Varje gång jag kommer hit är jag rädd att jag inte ska finna dig.

Jag är rädd att du ska ha glömt bort mig.

Det sker aldrig.

Jag har lovat att vänta på dig.

Sexton år är lång tid.

-Löften dör med tiden. -Inte min kärlek.

Jag tänker på dig varje dag.

Ilia! Ilia! Kom nu, vi ska gå upp!

Jag måste gå.

Ilia...

Ilia?

Trefaldiga Gudinna, fruktbara moder.

Du har alltid funnits, finns och kommer alltid att finnas.

Må din eld brinna för evigt.

Skydda vårt folk, låt regnet falla över vårt land-

-vaka över vår kung och håll de trettio folken enade.

Moder Vesta, trefaldiga Gudinna, fruktbara moder.

Du har alltid funnits, finns och kommer alltid att finnas.

Må din eld brinna för evigt.

Skydda vårt folk, låt regnet falla över vårt land-

och vaka över vår kung.

När marken är karg och himlen brinner...

...och kungen inte kan åkalla regnet...

...måste man lyssna till gudarna.

Till höger har jag norr...

...och till vänster, söder.

Jupiter, fader!

Blixtarnas och regnets herre!

Om kung Numitor är orsaken till våra plågor-

-sänd då dina bevingade budbärare långt från honom.

Numitor, Procas son, kung av Alba-

-och den förste av de trettio kungarna...

...gudarna har talat med tydliga tecken.

Flocken flög...

...söderut.

Fader Jupiter välsignar oss med regn-

först när du har lämnat vårt land.

Var är de andra?

Vi borde kanske återvända till Velia.

Återvänder du för tidigt dödar de dig.

Vi har vandrat i två dagar. Vi kommer att nå skogens slut.

-Skogen har inget slut. -Hur vet du det?

Skogen är lika stor som himlen. Tar himlen slut?

Nej. Och det är samma sak med skogen.

-Tror du att skogen är oändlig? -Vad spelar det för roll?

Du måste ändå stanna här i sex månader.

Gick ni vilse i skogen?

Vi behöver mer trä till hyddorna. Gå och samla.

Vem är du att ge oss order?

Ser du inte?

Jag är er kung.

Vi måste bygga lägret och vårt värn. Alla har sina uppgifter.

Om det inte passar är du fri att ge dig av.

Ingen överlever ensam i skogen.

Gå och samla grenar nu.

Om du inte vill lyda måste du slåss.

Försvara dig!

Slåss!

Döda mig inte. Snälla!

Fall på knä.

Vill nån annan utmana kungen?

Du?

Gå och samla grenar. Nu!

Jag överger inte min far i hans exil. Jag följer med honom.

Ni stannar här. Ni föddes tillsammans och ska härska tillsammans.

Ni ska bli de trettio städernas kungar.

Får vi aldrig mer se dig?

Dessa tillhörde er far.

Nu ska ni bära dem.

Ni är höger och vänster sida. Ni får aldrig sära på er. Lova det.

Vi lovar.

Iemos. Lova du också.

Jag lovar.

Var inte rädd.

Era handlingars eko kommer att nå oss och göra exilen mindre svår.

Var starka nu.

Ni har den mest plågsamma uppgiften.

Se så. Låt ingen se din smärta.

Gudarna leker med kungarnas liv. De lyfter upp och trycker ner dem.

Ni ska ta min plats. Kungariket måste överleva.

Ni kommer att bli storslagna kungar.

De har inte modet.

Jag vet att ni älskar kungen, men detta har inget med kärlek att göra.

Det är gudarnas vilja. Ni är deras verktyg.

Vi gör det tillsammans.

När jag var liten tog Numitor med mig upp hit.

Jag frågade om han gladdes åt att vara kungarnas kung.

Han svarade inte, men sa åt mig att klättra upp på klippan.

Varför?

Ge mig din hand.

Blunda.

Lyssna på ditt blod.

Det rusar snabbare. Hör du?

Ja.

"Så här är livet för en kung", sa Numitor.

Du kanske aldrig behöver hoppa, men du måste alltid vara beredd.

Väntan... Det är det svåraste.

Vi hittar aldrig nåt vatten. Bäcken är uttorkad.

Vart är vi på väg, Taurus?

Var försiktiga.

-Han vet inte vart han är på väg. -Håll tyst och gå.

Detta är Rumias verk.

Tyst.

Varför? Är det inte det?

-Ser detta ut som en mans verk? -Var inte rädda.

Vi går tillbaka till lägret. Inget kommer att hända oss.

Ilia... Vad är det med dig?

Varför vill de träffa mig ensam?

Vestalerna befaller, men förklarar inte.

-Välkommen, Enitos. -Jag är inte kung än.

Jag får inte träda in i templet.

Om du vill bli kung... Om du vill rädda ditt liv, så var tyst.

Trotsa inte befallningen. Följ mig.

Fall på knä.

Tala inte med nån om det du hör i detta heliga tempel.

Jag förstår inte.

Vesta, vår fruktbara gudinna-

-visade en av sina tjänarinnor en syn, en verklig syn.

Staden gråter.

Kvinnor och män gråter.

-Kungarna gråter. -Ilia...!

Vad såg du? Tala till mig.

En blodröd himmel.