ആദ്യത്തെ 200 വരികൾ.
Gå, Barker, spring inte!
Smith, hur många slavar hade Washington och Jefferson?
Kom igen!
- Bara den här gången? - Jag lovar.
Washington hade 300, Jefferson 600.
Gud välsigne Amerika.
Thomas, du läser trohetseden idag.
Ja, sir.
Stå upp.
Jag svär att följa lagen,
att samvetsgrant fullgöra mina plikter hemma och i skolan,
vara trofast, lydig och jag svär fullständig trohet,
intill döden till ledaren för det nazistiska världsriket, Adolf Hitler.
MANNEN I DET HÖGA SLOTTET
Gick det bra?
Ja, då.
Det är min familj.
Du har haft tur.
Ja, man måste ju ha något att arbeta för.
Har ni fått ordning på radion?
Inte ännu.
Får jag titta på den?
Varför så bråttom?
Tjejen som hjälpte mig ombord på båten. Måste kolla att hon klarat sig.
Vi ska få ordning på radion. Lugn.
- Han kommer. - Vem?
Vår överordnade.
Varför gjorde du det, Juliana?
Är du kär i honom?
Vi måste ge dem ett skäl. Ett bra.
Jag kunde inte...
Jag kunde inte döda honom, och inte låta dig göra det.
- Var är Frank? - Jag vet inte.
Jag sa att någon gripits för mordet på kronprinsen.
Då gav han sig av.
Nå?
Hon... klarade inte att göra det.
- Jag tror inte att hon ville skada oss. - Spelar ingen roll.
Lem...
Gör det?
Du känner mig, Lem.
Ja. Jag känner dig.
Jag tror inte att han skulle skadat någon av er.
Vi behövde filmen.
Hon visste det.
Ingen av er har sett den. Men det har jag.
Ta mig till Mannen i det höga slottet.
Jag kan beskriva den för honom, i detalj.
Du är inte lite fräck.
Fråga om han vill träffa mig.
Det har jag redan gjort.
Ni vill göra en vittnesutsaga, mr Frink.
Ni vet att Ed McCarthy inte sköt kronprinsen.
Jag måste göra något efter...
Efter att ni dödat min syster
och hennes barn.
Så ni dödade honom som hämnd?
Det vet ni.
Generalen är här.
Ska ni inte anhålla mig?
Det var inte ni som sköt kronprinsen.
Ni är jude, ni vet att jag kan beordra er avrättning utan åtal.
Ja, det vet jag.
Acceptera din väns bekännelse.
Bekännelse? Har han bekänt?
Det var jag som gjorde det.
Ed skulle inte göra någon illa. Det var jag. Okej?
Det var jag! Det är jag som borde avrättas.
Okej? Snälla.
Det är jag som borde dö.
General Onoda.
Jag hoppas att resan var angenäm.
Mitt första besök i Amerika sedan kriget, Kido-tai.
Mycket har förändrats.
Ja, minsann.
Vi måste gå ut, och se exakt hur mycket.
North Beach-området ska ha utmärkta hostess-barer.
Det sägs så.
Er sergeant sa att det finns skäl att fira.
Ni har en misstänkt för mordförsöket på kronprinsen.
Utredningen är inte avslutad.
Men, ja. Målet presenteras i morgon.
Utmärkt!
Och filmen ni sökte? Från Mannen i det höga slottet.
Den föll i Yakuzans händer. Vi...
Jag förlorade den.
Vi ska fira i alla fall.
Tryck inte för hårt, bara korta tag fram och tillbaka.
Så där ja.
Det är en bil utanför, mamma.
Jag går ut. Stanna här hos Amy, okej?
Ser du? Jag mår bra.
Bara bra.
- Är allt väl? - Vad har hänt?
Heydrich är i fängelse där han hör hemma.
Han blir förhörd, och hängd som en förrädare.
Så det är över.
Heydrich har bundsförvanter i Berlin.
Män som är beredda att förråda Führern som han själv var.
Ni måste gripa dem.
Det skulle vi, om vi visste vilka de är.
Men jag kan inte vara säker. Och de är mycket farliga.
Så,
du kan
lämna tillbaka min pistol nu.
Du.
Vad är det?
Jag vet att du litar på att jag är stark.
Du är den starkaste person jag känner.
När jag tänkte på att sikta på mina barn...
Om Heydrich suttit i bilen istället för mig...
Jag vet det.
Men jag hade aldrig kunnat skada våra barn.
Jag förstår.
Fungerar radion än?
Du är nazist.
Filmen. Ge hit den.
Den här filmen?
Släpper du den, är du död.
Hur mycket betalar motståndsrörelsen för den?
Femtio tusen.
Då blir ni blåsta.
Yakuzan sålde den för det dubbla.
Och jag tror inte att motståndsrörelsen har pengarna.
Skitsnack.
- Ni behöver pengar, har jag rätt? - Ja.
För att försörja era familjer.
Därför smugglar ni folk som mig till Mexiko.
- Vad är du ute efter? - Tyst.
Jag är ingen nazist men jag tänker sälja den här filmen till dem.
Det kan bli lönsamt för er också.
Väldigt lönsamt.
- Hur mycket? - Håll tyst sa jag.
200 000 yen.
200 000 var.
Det är jag som borde dö.
Var är handelsministern?
Jag vet inte, kommissarien.
Jag har inte fått tag på honom sen i morse.
Jag är här.
Är allt som det ska, handelsministern?
Sen kriget har vi haft en osäker allians med nazisterna.
Nu är Führern sjuk,
och hans män skryter om att de vill anfalla oss.
Vi måste slå till mot dem först, men hur?
Idag beger vi oss in i Tigerns grotta.
Det gör vi eftersom för två veckor sen,
hittade vetenskapsminister Shimura en kapsel i sin ficka.
Kapseln innehöll mikrofilm,
som smugglats från Vetenskapsrådet i Berlin.
Mikrofilmens innehåll har bekräftats.
Till sist,
har även vi information om hur man bygger en Heisenberg-anordning.
När den är färdig,
måste dess verkningsområde innefatta nordamerikanska nazistmål.
Staden New York.
Detta är vårt tillfälle.
Vi får inte tveka att gripa det.
Handelsministern.
Jag tror att det var ni som sände
de där planerna till vetenskapsministern med hjälp av nazistöversten.
Är ni här för att anhålla mig, kommissarien?
Handelsministern, detta var ju er önskan,
men ändå verkar ni bekymrad.
Det jag önskar är jämvikt med nazisterna.
Maktbalans, upprätthållande av freden.
Ni hörde generalen, krig är oundvikligt.
Kanske.
Men med ett vapen som detta,
hur kan någon vinna ett sådant krig?
Vi öppnar den.
Det är deras del av avtalet.
Ta honom härifrån, Slim.
Gör inte av med allt på en gång.
Vilken bra dag! Bra dag!
Tack, grabben.
Vad glad jag är att se dig.
Nu tar vi dig till New York.
Okej.
Kom igen, Jackson.
- God morgon, Obergruppenführer. - Major Klemm.
Oberführer Duncan vill prata med er, sir.
- Har Joe Blake kommit? - Han väntar på ert kontor.
Joe.
Gratulerar.
Jag är väldigt glad.
Är något på tok, Joe?
Ni sa att ni skulle betala männen.
De var brottslingar.
De ville döda dig. Du behöver inte ha dåligt samvete.
- Juliana Crain, då? - Hon är död.
Nästan säkert.
Det har gått nästan 24 timmar.
Du har visat din duglighet.
Men i framtiden får du lära dig att hålla känslorna i styr.
Det kan jag inte, sir.
Kan du inte?
Jag begär avsked.
Det får du inte.
Ni fick er film.
No comments yet. Be the first to leave one.