In the Earth

STOPPA SMITTSPRIDNINGEN! TV-ÖVERVAKAT DYGNET RUNT

Hallå?

Hallå?

- VäIkommen. Du är lite sen. - Är jag? Förlåt.

- Ingen fara. Hur är det i stan? - Det börjar lugna ner sig nu.

Maten kommer i tid.

Men jag var ju bara där i en dag.

Bra. Normalt är vad vi vill ha.

Ja, Bristol fick ju stora problem efter tredje vågen.

Det här är dr Jarrek. Han sköter karantänproceduren.

- Hej. Martin Lowery. - Trevligt med ett nytt ansikte.

- Ja, detsamma. - Det var ett tag sen.

VäIkommen till stugan. Den är ful, men kostade skjortan.

Vi har haft stängt i snart ett år nu. Jag Iängtar efter att få öppna igen.

Visst är det du som äger den?

Jo, men skogen arrenderas ut till staten nu under krisen.

Hur många projekt har vi igång här nu, Frank?

Nio, inklusive ditt.

I vanliga fall myllrar det av semesterfirare här nu.

De dras till hit från alla håII.

Det är i alla fall uppskattat.

Vår forskning hade inte varit möjlig utan ditt samarbete. Stort tack.

- Det är ju för en god sak. - Ja.

Anslagen från Fashdale håller oss på fötter. Må det fortsätta så.

Vad är det du arbetar med just nu?

Det är faktiskt dr Wendells projekt.

- Ursäkta? - Det är en kollega.

Hon forskar i effektivisering av spannmåIsodling-

genom att använda mykorrhiza.

Just det. Nån svamp som växer på rötter och bildar nätverk, typ.

Det är lite udda att studera spannmåIsodling ute i skogen.

Nej, marken är väIdigt speciell här. Ovanligt bördig.

- Ursäkta allt krångel här. - Ingen fara, ekosystemet är känsligt.

Det är vi som inte vill bli sjuka. Har du ett intyg till mig?

Ja...

- Var det allt? - Ja.

Jag vill inte verka gråtmild, men när några i byn dog...

Då insåg jag allvaret.

- Det är väIdigt tyst här. - Ja.

- Varsågod. - Kan du visa var toaletten är?

- Ja. In där och till höger. - Tack.

Då var det klart, soldat.

- Hej. - Hej.

- Dr Lowery? - Ja.

Jag heter Alma. Jag ska visa er till ATU327A. Dr Wendles arbetsplats.

Kalla mig bara Martin. Du behöver inte...

- Vill du ha? - Ja, gärna. Tack.

- Du råkar inte ha lite kaffe? - Visst. Jag tror det. Jodå.

Tack så mycket. Det var flera månader sen.

Är du rädd att hon ska komma och ta dig?

Vem är Penarg Fegg?

Parnag Fegg. Det är en lokal folksaga.

- Där ser man. - Hon är skogens ande.

Man berättar om henne för barnen så att de inte försvinner iväg.

Det försvann några barn på 70-talet.

Sagan gör dem mer på sin vakt.

Jaha, men folk tror inte på den? Är det bara en gammal...?

Jag vet inte hur gammal tavlan är.

De hittade den bland den övriga inredningen här.

Jag tror att skogen är något man kan känna av.

Då är det väI naturligt att ge den känslan ett ansikte?

Ja, jag antar det. Tack. Är det säkert att hon hjäIpte folk?

- Här ser man ju en massa... - Martin Lowery.

...hemska saker som pågår.

Ditt namn känns så bekant.

Det är rätt vanligt. Det fanns en till Martin Lowery i min skola.

- Jaså? - Ja. Han hatade mig.

- Vi sticker tidigt imorgon. - Hur Iångt är det?

Till ATU327A tar det ungefär två dagar till fots.

- Finns det inget annat sätt? - Vad skulle det vara? Buss?

- Inte vet jag. Fyrhjuling? - Nej.

Bara en enda Iång vandring.

- Provsvaren har kommit. - Bra.

- Du är grön. - Strålande.

Det är bara några frågor kvar.

- Så disciplinerat att föra dagbok. - Ja...

Du får inte överanstränga dig.

Enligt rapporten har du haft ringorm nyligen.

- Ja, hur nu det gick till. - Det är en ofarlig svampinfektion.

- Är den helt borta? - Ja, sen en vecka.

Hur Iänge har du varit isolerad?

Ungefär fyra månader, men jag har tränat och hållit formen.

Vi fick skicka ut ett räddningsteam för ett par månader sen.

En grupp gick vilse. De trodde att de visste vägen.

De drog iväg utan skogvaktare och panik. Rätt arrogant, faktiskt.

- Varför använde de inte GPS? - Det finns ingen täckning där.

Nej, det är klart. Det visste jag ju.

Folk blir lite konstiga i skogen ibland. Nerverna spökar.

Det Iåter nästan lite vidskepligt.

Folk bör verkligen vara rädda. Det är en fientlig miljö.

Okej...

Den ser inte så fientlig ut.

- Är det allt? - Ja.

- Då så. Redo? - Visst.

Ingen har hört av dr Wendel sen april.

Hon brukar Iämna lappar åt oss i Iådor i skogen.

Ja. Hon gillar tystnaden.

- Känner du henne? - Ja.

Vi jobbade nära varandra på Harringdon Research Laboratories.

Det var flera år sen. Jag gick vidare till ett annat projekt.

- Bad hon dig komma hit? - Nej, jag bad om det.

Varför tog de inte nån från hennes team?

Forskningsgrupperna i Fashdale är underbemannade och...

Jag har jobbat med jordprover och kan hennes område, så...

...det kändes rimligt.

Vad är det? Det där...

Vi har en fågelfauna här som man inte hör i övriga landet.

Okej. Jag ska också...

Alla är vi bra på nåt.

Vissa är bra på vissa saker, andra är bra på andra saker.

Det är helt normalt.

Jag växte upp i stan. Jag kan inte sånt här.

- Ska jag hjäIpa dig? - Är du redan klar?

Ja, så nu tar vi ditt. Det blir mörkt snart.

Jag vet var jag har sett ditt namn.

- Var? - På brev jag postade åt dr Wendel.

- Hon skrev ofta till dig. - Ja, vi höII kontakten.

Under hela förra året. Sen bara upphörde det.

Konversationer brukar väI ta slut?

Jag Ijög för dr Jarred. Jag har inte tränat.

Jag bara...kunde inte.

Konstigt.

Det kan ha blåst hit.

Det är nån där.

Jag såg ett liknande Iäger en gång.

En familj som...

De gav sig ut i skogen, men de blev sjuka och...

Hur Iångt bort är vi från dr Wendles Iäger?

25 kilometer.

Bra. Då är vi redan på rätt plats.

På vadå?

Mykorrhizalmattan.

Den förgrenar sig och förenar alla träden här.

Jag Iäste om det i hennes forskning.

Hon beskrev det hela som en hjärna.

Ja, jag antar att det stämmer.

Borde vi...

Hallå... Vänta lite. Bara en liten stund.

Vad är det?

Du verkar vara nån helt annanstans.

Ja, det känns konstigt.

Jag är utomhus för första gången på flera månader.

Det är bara svårt att ta in allt.

Allt blir som vanligt igen snabbare än du tror.

Alla glömmer vad som hände.

Nej, jag tror inte att nån glömmer.

Jodå, det gör de.

De återgår till sina gamla vanor.

- Varför Iämnade du Harringdon? - Ursäkta?

Du sa väI att du jobbade med dr Wendel på Harringdon?

- Ja. - Varför slutade du?

Av personliga skäI.

- Upp med dem! - Snälla, snälla...

Alma?

Alma?

Alma?

Ligg still.

Är du skadad?

Aj, mitt ansikte...

Det är Iättare att gå här.

Varför tog de våra skor?

Tur att det var allt de tog.

De hånskrattade och slog sönder radion.

Kan det ha nåt att göra med täItet vi hittade?

Jag vet inte.

- Va? - Jag sa att jag inte vet.

Jävla skit.

Fan...

- Aj, som fan! - Vad hände?

- Jävla skit. - Vad hände? Har vi en...?

Det blöder som fan. Det var nåt vasst.

- Hur illa är det? - Lyft på foten.

Tack. Förlåt.

Stanna här. Jag ska försöka hitta en krycka.

Vänta!

Vad är det?

Nån iakttar oss.

Lyssna.

Det hörs inga djur.

Varför är de så tysta?

De känner av nåt.

Vi fortsätter.

- Är det där nån du känner? - Nej.

Vad ska vi göra?

Nån har stulit våra skor.

Jo. Jag ser det.

Vad gör du härute?

Jag såg dig halta fram och tänkte: "Jag borde nog hjäIpa dem."

Sen tänkte jag att du är skogvaktare och nog inte vill att jag bor här.

Men nu är du här.

Jag hade inte samvete att Iåta dig halta vidare.

Du kan skada dig.

Jag säger inget om inte du gör det.

Det var snällt av dig.

Jag heter Martin.

- Jag heter Alma. - Zach.

Jag antar att ni satt i karantän i Gantalow-stugan?

- Då får vi hålla avstånd. - Ja.

Man kan inte vara nog försiktig.

En man och en kvinna angrep mig igår.