Catching Feelings

En ung soldat, ungefär i er ålder

långt hemifrån, upptäcker att han börjar få horn.

Det hände ganska ofta i den tidens Europa.

"Min vän, du är svårt drabbad," sa hans vänner om hans horn.

"Din fru bedrar dig med en annan snubbe."

De andra soldaterna hånade honom:

"Japp. Han attackerar hennes rosa fort."

"Han dansar byxlös."

"Han lägger rör. Han pumpar rumpa."

Förödmjukad och besluten att få veta sanningen

påbörjar han en lång och sömnlös resa hem.

Det är också svårt att sova med horn på huvudet. Japp.

Han grät och ropade ut till himlarna:

"Långdistansförhållandets gudar, varför har ni övergivit mig?"

Det var ledsamt att se. Hu.

När han väl kom hem upptäckte han att hans fru

dansade fyrfota foxtrot med en tämligen stilig mor.

Han hade aldrig sett en mor förut.

Den unga soldaten dödade moren

och bestämde sig för att aldrig mer lita på mörkhyade typer.

Som straff, och för att undvika fler incidenter

låste han sin frus kakburk

så att hon blev immun mot penisar.

Det här var innan folk blev medvetna.

Hon var hans egendom. Ni vet ju vad folk säger:

"Lås in era grejer för de mörkhyade typerna."

Vad har jag sagt om mobiler i klassen?

Kom igen, mr Richard. Vi är mitt i en berättelse här.

Ni fattar poängen, va?

I morgon och under ett par veckor lyssnar vi på era berättelser.

Försök hålla oss vakna.

- Var otroliga. - Bra föreläsning.

Grattis på födelsedagen, mr Matshane.

Mr Matshane är min pappa. Kalla mig Max.

EN ORIGINALFILM FRÅN NETFLIX

Ni måste höra det här.

- Är det okej? - Javisst.

- Det är ju känsligt för dig. - Säg inte så.

Det är inte känsligt.

- Är du säker? - Ja. Berätta nu.

Okej, jag ska berätta.

Härom dagen, för ett par dagar sen

var vi i Parkhurst och hade trevligt, och så stöter vi på ett par.

- Hans vänner. - Nej.

- Matthew Fink och hans fru. - Journalisten? Jaha.

- Jag känner honom. - De bjuder hem oss till dem.

Vi är aspackade, och så säger de att vi borde ta ett dopp.

Tog ni ett dopp?

Nej, vi funderade på det tills vi såg dem stå nakna framför oss.

Han sa "Vi måste upp tidigt i morgon. Vi måste sticka."

Det var då de sa: "Okej, du kan gå."

"Vi kör hem din fru i morgon."

De sa verkligen det: "Vi kör hem din fru i morgon."

Men det är väl uppenbart?

Vad menar du?

Jag har sett ditt liv, kompis.

Jag var där när du dejtade skumma tjejer på gymnasiet.

Ingen av dem blir inbjuden till en fyrkant. Ingen.

Därför kan vi sluta oss till att du aldrig har blivit inbjuden

till en sexuell upplevelse med mer än två människor.

Som...

Nej.

Han menar nog att Sam är över din viktklass.

Det är inte alls det jag menar.

- Jag tycker att du är orgiematerial. - Sån är jag.

- Det är så svårt att träffa kvinnor här. - Har du försökt?

Det finns inga ställen för samkväm.

- Alla sitter bara i sina bilar... - "Samkväm"? Vem säger så?

Vad är det för fel på samkväm?

Fan, vad jag är gammal.

En skål för födelsedagsgrisen, min bror:

Vladimir Matshane.

Eller Max, som vi alla känner honom.

Må du få många fler orgieinbjudningar tack vare din fru.

Din jävel!

Är du Monsieur Bon Bon?

Det råkar vara jag. Vad kan jag stå till tjänst med?

Han är stor.

Hon talar. Välkommen.

Välkommen till bordet.

Han är stor, eller hur...?

Heiner Miller kommer hit. Ni litteraturtyper måste gilla det.

- Inte jag. - Va? Du älskade Brända jordens son.

Nej. Du sa att den var fantastisk. Jag tyckte att den var okej.

Är du lite avundsjuk, Sam?

Varför skulle jag vara det? Han är 80 år äldre än jag.

- Varför skulle jag vara avundsjuk? - Är han så gammal?

Väldigt gammal.

Jag är ingen bokmal men jag ser fram emot det.

- Jag har förstautgåvan av Mäktige Zungu. - Jag älskar den.

Nån måste göra en film av den.

- Jag har aldrig läst den. - Va? Hur gammal är du?

Vi bjöd in alla, så det är bara rättvist att vi tar det.

Det här är min present till mig själv.

- Till alla. - Vi kan dela på notan.

Det är okej. Jag tar det.

- Tack. - För mina vänner.

Tack.

- Det gick inte igenom. - Prova igen.

Jag delar gärna på notan. Fast vi drack ingenting.

Vad hände med festen?

Jag tar det.

Tack, lillebror.

- Grattis, min kära. - Ja.

- Hej då. - Hallå?

- Hennes boksläpp? - Ja, du vet. Poesi.

Världen borde inte utsättas för hennes poesi.

Hennes poesi är fruktansvärd. Jag vill inte gå på...

- Det är en hemsk sak att säga. - Nej, jag älskar Laz.

Jag älskar henne mer än mig själv.

Älskar du Laz mer än dig själv?

Lika mycket som mig själv. Jag älskar henne.

Om du älskar henne som dig själv, hur mycket älskar du mig?

Jag älskar dig... mer än jag älskar allt.

Jag älskar dig oändligt.

Jag älskar dig som tiotusen Lazar.

En miljon Lazar.

SKYDDAD 24 TIMMAR OM DYGNET

Sam?

- Jag tror att vi har pengaproblem. - Ja, jag vet.

Vi har så stora problem att du tänkte betala en nota på fyratusen rand.

Jag är en idiot, jag vet. Jag lät mitt ego bestämma.

Du vet vad jag har sagt. Vi kan sälja och köpa nåt mindre.

Det finns fina lägenheter i Killarney.

Men... vi älskar det här huset. Vi ska ha barn och bli gamla här.

Folk har barn överallt.

Man kan ha barn i en lerhydda. Jag har inte bråttom dit.

Under mina tonår uppfostrade jag min bror.

Jag förbannar din bror. Han förvägrar mig en familj.

Lämna min bror i fred.

Förlåt. Men vi blir inte yngre.

- Jag trodde att du älskade huset. - Det gör jag.

Men vi kunde använda våra pengar till att göra nåt annat

inte bara ha ett hus i förorterna.

- Jag har min föreläsningsserie på gång. - Ja.

Det är lätta pengar.

Vi kan använda dem till att minska övertrasseringen.

Huvudet över vattenytan. Väldigt romantiskt.

Vi borde flyga till nån exotisk plats som Indien eller Sydamerika

och äta svampar och springa nakna i djunglerna.

Du kan fokusera på din bok

och sen kan vi prata om barn och ett stort hus.

Då är vi redan långt över 40.

När vi tar med oss barnen ut

kommer alla att säga: "Å, vilka söta barnbarn."

"Vilka söta barnbarn."

- Gissa vad jag ska göra i veckan. - Vad då?

Jag fick en intervju med Herbert Gwala.

Bra jobbat!

- Jag fick hålla på i två månader. - Jag vet. Jag var här.

Jag var här när du höll på.

Jag ska äntligen få åka hem till honom för en intervju.

Va? Hem till honom?

Nej... Han kommer att vilja ligga med dig.

Jag har läst om honom. Han är en alkemist.

Han gör kvinnor till fruar och knullkompisar.

Han kommer att vilja ligga med dig.

Jag skulle kunna sälja mig till honom för ett par miljoner...

Man vet aldrig. Han kan säga:

"Var så god. Här är en diamantgruva. Får jag knulla dig nu?"

Då säger jag: "Javisst. Diamanter är en flickas bästa vän."

Så ska det se ut.

Du gör det för laget. För övertrasseringen.

Eller hur. Du borde gå. Okej.

- Jag älskar dig. - Försvinn.

Försvinn, din diamantgruvehora.

Jag ska investera i ett mikrobryggeri.

- Är du intresserad? - Nej. Det låter som hipstertrams.

Ett snabbt sätt att förlora pengar. Du kan inget om öl.

Dessutom är det tajt just nu.

- Vi kanske måste sälja huset. - Det var värst.

- Varför ber du inte din bror om hjälp? - Nej.

Jag ber inte min lillebror om pengar.

På allvar? Du fattar nog inte hur stor han är.

Enligt Rolling Stone är han en av årets mest lovande artister.

Det måste vara den lokala upplagan.

Dissar du ditt eget kött och blod?

Skriv en ny bok. Du får ett stort förskott och allt ordnar sig.

- Det är väl den lokala upplagan? - Spelar det roll?

"När solen gick ner och spred sitt gyllene ljus över garnisonen

kom han ut från hålet, täckt av damm

bärande på hennes livlösa kropp.

Han släppte kroppen, vände sig mot dem och sa det han hade sagt förut.

Han spände hanen på sin Glock och sa:

'Låt det här vara en läxa till er alla.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen.

En hora kan inte bli en hemmafru.

Alla som inte håller med kan suga av mig.'

Pang!"

Tack.

Tack, mr Edwards. Det var...

...fullt med kraftuttryck.

Dessutom har du stulit repliker från Hollywood

och verser från raplåtar.

Det är tänkt som en bearbetning av många olika saker

som alla har samma tema.

Som ett slags meta-bearbetning.

Okej...

Vad säger ni andra?

Var så god, mr Khumala.