ആദ്യത്തെ 200 വരികൾ.
SLUTET
Förhandlingarna skulle fortsätta nu idag
då Vita huset inte kommenterade var presidenten befinner sig.
Jag står till er tjänst, frun.
...mellan USA och dess fiender
kollapsade imorse i Anchorage i Alaska...
GRATTIS
...risken för kärnvapenkrig landet stått inför
i tio långa år är slutligen...
Det är ett kalas, så låt oss fokusera på kalaset, okej?
Titta!
Födelsedagsbarnet.
Vi tar ett foto av dig på Sugarfoot.
Varför i helvete uppträder Cooper Howard på barnkalas?
Vad annars? Underhållet.
Vad sa de, pappa?
Att jag har tur som har en så bra hjälpreda.
Är du beredd?
- Det blev bra. - Okej, bra.
Kom här, kompis.
Älskling, stå bredvid Cooper så tar vi ett foto.
Självklart.
Coop, gör tummen upp.
Med tanke på allt föredrar jag att inte göra det.
Varför inte? Det är vad du är känd för.
- Lägg av, Bob. - Ja.
Nu måste vi gå.
Kan inte tacka er nog, mr Howard.
Nöjet var mitt. Jag hoppas att er son hade en fin födelsedag.
- Helt perfekt. - Ja.
Vem vill ha tårta?
- Jag! - Är du klar, Janey?
Kom nu. Såja.
- Kommunist. - Han tog ändå emot pengarna.
Har den äran, kära Roy
Har den äran idag
Det är sol i Los Angeles.
Hal... Jag kan inte...
Jag kan inte ta vädret nu om det inte blir en nästa vecka.
Tänk bara glada tankar.
...Nuka Cola-flaskan...
Sugar Bombs flingor presenterar Grognak, barbaren och de rubinröda ruinerna.
Det är en hälsning från det förflutna!
Okej.
Jag är less på dig.
Det var nog allt.
Varför gjorde du det inte?
Tummen upp.
Det...
Det är vuxengrejer.
När jag var i marinkåren
sa de åt oss att om de nånsin släppte en riktigt stor bomb,
skulle vi hålla upp tummen precis så här.
Och om molnet var mindre än tummen
så skulle vi springa.
Och om det är större än tummen?
Vi skulle inte bry oss om att fly.
Tror du att det kommer att hända?
Det hoppas jag inte.
Men vi cowboys tar det som det kommer, eller hur?
Får jag en tårtbit?
Jag ser om jag kan skaka fram en.
Sådär, här kommer en tårtbit till min favorit-cowgirl.
Är det din tumme eller min?
Det är rök, Janey. Det är bara brandrök.
- Släpp in oss. - Fullt.
- Bob. - Stick iväg!
Bob!
219 ÅR SENARE
Jag heter Lucy MacLean,
och jag bidrar aktivt till samhällets välbefinnande.
Jag gör reparationer.
Jag tycker om att delta i Unga Rörmontörförbundet
vilket håller mig aktiv.
Tekniska kunskaper.
De är såklart inget jämfört med pappas
men jag gillar utmaningar.
Talfärdigheter.
Min främsta passion är att lära ut amerikansk historia med fokus på etik.
Jag deltar också i gymnastikklubben.
I fäktningslag C.
Idrott, på medelnivå.
Och så skytteträning.
Fast jag är inte så bra på det.
På fritiden gillar jag promenader och att se på film med pappa.
Trädgårdsarbete, även det med pappa.
Och att delta i min familjebokklubb.
Vi försöker fortfarande få med min bror.
Han går med när han är redo.
Mina reproduktionsorgan är intakta, och min hygien är god.
Ändå har jag inte kunnat hitta en lämplig äktenskapspartner.
Åtminstone en jag inte är släkt med.
Vi har regler om det av en anledning.
Så med ett sunt sinne och kropp
lämnar jag härmed in min ansökan till rådet
om att delta i treårsutbytet med Valv 32.
HINDERSPRÖVNINGEN ÄR GODKÄND
Norman.
STEPHANIE HARPER 17 MARS 2294
LUCY MACLEAN
Den känns lite trång.
Inte länge till.
På min bröllopsnatt sköt den iväg nästan lika fort som Burt.
Jösses.
Efter tio år med kusinen ser jag fram emot den äkta varan.
Lucy, jag är bara glad att vi får uppfostra våra barn tillsammans.
Pappa.
Min lilla sötnos.
Du ser precis ut som din mamma.
Jag önskar att hon var här.
Jag med.
Var du rädd när du gifte dig med mamma?
Jag?
Livrädd.
Jag hade aldrig satt foten utanför Valv 31.
När gick det över?
Då jag träffade din mamma.
Lucy.
Lucy.
Från det ögonblicket var Valv 31 ett avlägset minne.
Föreståndare.
Det är dags.
Du måste vara nervös. Din man kan vara vem som helst.
Jag vet det.
- Utseendet... - Vem vet?
Stor rumpa, ingen rumpa. Men det är bara utsidan.
- Det är insidan som räknas. - Ja.
Han kan vara kannibal, eller full av tumörer.
Norman!
Förlåt, pappa.
Portvakt.
- Chet? - Helt ärligt verkar tillhållaren krångla.
Det kommer att ta ett tag att fixa.
Troligen bäst om vi bokar om med 32:orna.
- Tills underhåll och jag... - Chet.
Vad händer?
Lucy, jag älskar dig.
Det vet vi alla, Chet.
Att hångla med kusinen funkar när man är barn.
Men det är inte en hållbar fortplantningsstrategi.
Jag vet.
Välkomna, grannar från Valv 32.
Jag är Hank MacLean, föreståndare i Valv 33.
Lee Moldaver, föreståndare i 32.
Tack för er gästvänlighet.
Det var sorgligt att höra om föreståndare Jacksons bortgång
i era telegram.
När vetet drabbades av mjöldagg miste vi många bra personer.
Det här utbytet kommer att hjälpa oss på fötter igen.
Som utlovat erbjuder vi frön och maskindelar.
I utbyte erbjuder vi en avelshane.
Så.
Vem gifter jag mig med?
Jag heter Lucy.
Har du ett namn?
Monty.
Din lyckans ost.
Vad är ditt spermieantal?
Valvläkaren kontrollerade väl allt det fysiska?
Jag menar, spermier är rätt viktiga för att föreviga Amerika.
God kväll och välkomna till de stolta invånarna i Valv 32.
Vi förenas inte bara som grannar,
utan genom en gemensam plikt.
För att hålla civilisationens ljus tänt
medan mörkret har lagt sig över resten av världen.
Snart, om våra mätningar stämmer,
sjunker strålningsnivåerna på ytan tillräckligt snabbt
för att nästa generation, Lucys och Montys barn,
ska kunna återkolonisera den.
Ja!
Ja.
Men efter 200 år
vet vi lite om vad som finns där uppe.
Desperation, våld, laglöshet.
De överlevande kommer att behöva visas ett bättre sätt.
Jag erkänner att jag ibland är rädd
att den stora stygga världen kommer att förändra oss istället.
Då tittar jag på min dotter.
Den vackra bruden och hennes nya man,
och jag är inte rädd.
Jag känner hopp.
För Lucy MacLean, och för detta äktenskap och hoppet.
Nu dansar vi. Spela musiken.
Kom så dansar vi.
Det var du visst.
Visa mig mitt nya hem.
Här bor vi.
NYGIFTA
Visst är det toppen?
Alla stora ögonblick i vårt liv kommer att inträffa här.
Föreställ dig julmorgnarna runt granen.
Vi har allt med ärvda kläder, ett kylskåp och en mixer.
De gav oss till och med...
Okidoki.
Hallå?
Du är från ytan.
Rövare.
Bara så att du vet.
Det var mitt livs bästa dag.
FÖRSTA HJÄLPEN
No comments yet. Be the first to leave one.