Love is Blind (Love Is Blind)

Jisses.

Jisses.

Jisses.

Jisses.

KVINNORNAS BOSTAD

- Jag älskar dig. - Och jag dig.

Jag ville att nån skulle älska mig som jag har lärt mig att älska mig själv.

Hon ska åka hem.

Jag ska åka hem.

Det här är inte min make, utan bara nån på vägen.

Jag öppnade dörren, men det var ingen där.

Hon har åkt hem.

Hon är borta. Hon dök inte ens upp.

Jag är ledsen, mannen.

- Tack. Det är… - Jag är ledsen.

Det ordnar sig.

Jag älskar dig.

Det är inte klokt.

Det spelar ingen roll.

De här tjejerna, alltså.

- Varför gjorde hon så? - Med tanke på hur det slutade igår, så…

- Var det väntat? - Jag klandrar henne inte.

Jag är redo att binda mig till Brittany.

Jag älskar henne för den hon är och för allt hon står för.

Hennes tro, lojalitet och energi.

Hon har en vacker själ. Det är den jag dras till.

Jag är i sjunde himlen.

Jag ska bli mrs Devonta Lee Anderson.

Jag är kär.

Jag köpte bröllopsklänningen av en anledning. Jag ska gifta mig.

Jag är förlovad med Brittany Elena Wicker.

Det känns fantastiskt.

Vi har pratat om att komma till återträffen med en bebis.

Vi får se vad som händer.

Ingen av oss har en aning om hur den andra ser ut.

Jag har inte avslöjat att jag är latinamerikan.

Jag har hållit tyst om det

för det som är spännande med det här är att utseende är helt ovidkommande.

Jag ville visa Devonta att jag är vacker på insidan

och han blev kär i den jag är innerst inne.

Så varför är jag nervös?

Jag behöver inte vara rädd.

Ändå är jag det.

- Hej. - Se på dig.

All förväntan…

- Vad skönt att äntligen få se dig. - Detsamma.

Jag ska inte låta dig vänta längre.

Brittany, jag ska gå ner på knä

och fråga dig om du vill gifta dig med mig.

Ja, det vill jag.

Jisses, vad jag skakar.

Vad fin den är.

- Precis som du. - Herregud…

Jag hade nog förväntat mig att han var lite längre.

Han är kortare än jag trodde.

Jag började svettas förut och nu är jag nervös.

Ja, du är så svettig.

Han var ganska klibbig.

Fräknarna är en överraskning.

Han är definitivt inte nån jag hade sökt upp ute på en bar.

Jag hade nog inte tänkt: "Han är det."

Men…det spelar ingen roll.

Alla blir ju feta en dag ändå.

- Jäklar. - Skägget har en röd ton.

- Ja, efter mamma. - Är det grått också?

- Ja. - Se på dig.

Han är ändå väldigt stilig.

Jag visste inte vad du hade för ögonfärg.

- Gröna, blå… - Blågröna.

Devonta har vackra ögon.

Hoppas våra barn får dina ögon.

Det är såna ögon som gör en gravid.

- Anade du nåt? Trodde du att jag var vit? - Jag hade ingen aning.

Jag blev kär i Brittany och hon råkar vara icke-vit.

Jag har aldrig dejtat nån icke-vit förut,

än mindre friat till nån icke-vit, så…

Det var en överraskning, men jag blev kär i Brittanys hjärta.

Jag tror aldrig att vi hade träffats på nåt annat sätt.

Det är sant.

Jag brukar vara ganska tyst.

När jag är ute sitter jag vid ett bord med mina vänner.

- Sån är jag också. - Ja.

Jag håller mig hemma. Jag går till jobbet, gymmet och kyrkan.

- Inget fel med det. - "Hur ska du hitta en man?"

- "Inte vet jag." - Exakt.

Jag vill presentera dig för familjen.

- Jag längtar. - De kommer att älska dig.

- Tror du det? - Ja.

- Är de lika knasiga som du? - Mer.

- Dina läppar passar ihop med mina. - Ja, det gör de.

- Låter jag fortfarande som en nörd? - Ja.

Det har du också.

- Kommer du att stå ut med det? - Jag kommer att stå ut resten av livet.

- Gud, vad jag är lycklig. - Jag vet. Jag också.

Det kändes som en dröm att få se min fästmö.

- Vi ska gifta oss. - Ja.

- Och få barn. - Jag vet.

Bebisarna är på väg.

Nu måste vi skiljas åt, min sköna.

En till.

Jag ska gå baklänges, så att jag kan se dig.

- Okej. - Bara jag inte ramlar.

Säg till om jag går snett.

Du får vända dig om nu.

- Okej. Vi ses. Jag älskar dig. - Och jag dig.

Herregud.

En ring på mitt finger.

Helt galet.

Wow.

- Lägg av. - Vad ska jag lägga av med?

- Rosor och en cupcake. - Ja.

Herregud, vad fina.

Jag har väntat på det här hela dagen och varit så nervös.

Jag blir lugnare av din röst.

Jag har skrivit nåt.

- Jag läser det bara. - Gör det.

"Kära Michael Christian Gibney, jag trodde att jag visste vad jag…"

"Jag trodde att jag…" Fan.

"Jag trodde att jag visste vad jag letade efter.

Jag ville ha en stark man som får mig att skratta,

känns trygg och stabil och är säker på sig själv.

Jag visste inte att jag skulle hitta mer än så.

Den här resan har varit galen, känslosam, livsomdanande och turbulent.

Det enda som har varit konsekvent är du.

Det konsekventa fanns i ditt skratt,

i vetskapen att vi alltid kommer att ha det bra

och i att du alltid har stöttat mig.

Jag har aldrig behövt vädja eller förändra mig.

Jag har berättat massor och det har känts naturligt.

Jag borde ha insett det tidigare,

men det hände så sakta. Sen kom allt på en gång.

Det skrämde mig, men jag visste att det var rätt beslut.

Du får mitt hjärta att bulta.

Jag har aldrig känt så här förut, men jag känner mig lugn med dig.

Jag väljer dig,

och jag är kär i dig."

Vad fint. Tack.

Jag blev lite känslosam.

Jag har inte kunnat vara så känslosam förut.

Jag hade ju en hård uppväxt

och har aldrig kunnat öppna mig så här med nån annan.

Med dig känner jag mig trygg. Jag känner mig inte dömd.

Det känns som om du faktiskt lyssnar.

Det får mig att känna: "Jag vill ha den mannen."

- Ja. - Det är allt jag har önskat mig.

Det känns fantastiskt.

Så…

Herregud.

Ingen brådska.

Herregud. Okej.

Emma Lee Lou Betsinger,

vill du gifta dig med mig?

Ja.

- Härligt. - En miljon ja.

- Härligt. - Nu kör vi! Herregud!

- Vad spännande. - Verkligen.

Jag längtar.

Hej då.

Herregud!

- Vilka rosor! - Vilka rosor!

Det här är helt galet!

MÄNNENS BOSTAD

Jisses.

Jag sa till Tyler att jag skulle välja henne.

- Okej. - Men samtidigt…

…hade jag samma känslor för Keya.

Ja.

Det växlade fram och tillbaka.

Det knäckte mig att hon gjorde så.

- Det är hennes förlust. Du är schyst. - Det är respektlöst och sårande.

Det kanske var bäst så.

Du gjorde inget fel. Se det inte så. Du gjorde det du behövde.

- Du älskar två kvinnor. - Ja.

Så känns det verkligen.

Det är ett stort beslut att välja vem man ska dela livet med.

Jag hamnade i ett läge där jag kunde se en framtid med två kvinnor.

Jag kände mig pressad att välja, och sa till Tyler att jag väljer henne.

Sen stack hon i alla fall.

Det får Keya att se ut som andravalet, vilket hon inte är.

Hon är ett förstaval. Hon är en fantastisk människa.

Det Keya får mig att känna

har jag ärligt talat inte känt på evigheter.

Keya är fortfarande kvar.

- Är hon det? - Ja.

Hur vill du göra med henne?

Vi har haft bra kontakt från början. Vi har kommit nära varann

och kunnat öppna oss för varann.

Keya kanske är jätteglad nu.

- Ja, precis. - På grund av det som hände.

Om du har ett öppenhjärtigt, ärligt samtal med Keya…

Det kan sluta väl.

- Jisses. - Prata med henne.

- Ja. - Var uppriktig.

Säg: "Det är andra gången Tyler sticker.

Det är ett budskap. Jag har känslor för dig."

- Var ärlig bara. - Om det är det du vill, så klart.

- Det är också ett stort beslut. - Ja.

- Absolut. - Är det meningen, så är det.

Jag har fortfarande tid att fatta ett beslut och valet är mitt.

Okej, nu kör vi.