The Piano Lesson

4 JULI 1911

- Hej, grabben. Minns du hur man visslar? - Ja.

Vissla om du ser nån komma.

- Förstår du? - Ja.

Då så.

- Gå runt. - Okej.

Skjut framåt på tre.

- Knuffa på. Redo? - Ja. Kom igen.

GUD VÄLSIGNE AMERIKA

Boy! Kom ut hit!

Brinn i helvetet, Boy Charles!

Kom ut hit!

Vi vet att du är där! Kom ut!

Var är han?

Kolla träden på baksidan!

Bränn ner det!

25 ÅR SENARE

Försök starta, Lymon!

Kom igen. Starta den!

Så där.

- Jag sa ju att det skulle gå. - Visst, du.

- Vet du vad det här är för fält? - Nej.

Det är ett solrosfält.

Okej.

Kom.

Här är det.

- De kanske sover. - Det är lugnt.

Vi går vidare till Jordbruksdepartementet som har gjort en oroande upptäckt

som enligt experter kan ge sämre fruktskördar i många år.

Professor Wilson kallar det Panamasjukan.

I ett tidigare uttalande menade man att den har drabbat bananträd...

Hallå, Doak!

Doaker!

- Berniece! - Vem är det?

Öppna! Det är jag.

Vem?

Det är jag!

- Boy Willie. - Öppna dörren.

Jag höll på att knäppa dig.

- Vad gör du här? - Jag sa ju det, Lymon.

Du minns väl Lymon Jackson hemifrån?

Det här är farbror Doaker. Lymon trodde att du sov.

- Jag trodde du var i Mississippi. - Vi säljer meloner.

Vi har ett helt lastbilsflak där ute.

Var är Berniece?

- Hon sover. - Väck henne, då.

Jag har inte sett min syster på tre år. Berniece!

Var kom lastbilen ifrån?

Den är Lymons. Jag sa att vi borde ta hit ett lass meloner.

Boy Willie vill åka tillbaka, men jag tänker stanna.

- Se hur det är. - Du får bära hem mig.

Klart att bilen pajade när den är så fullastad.

Vad är det för oväsen?

Hej, Berniece. Doaker sa att du sov. Jag sa att du gott kan komma och hälsa.

Kommer du och väsnas klockan fem på morgonen?

Kan du inte hälsa på som en normal människa?

Jag gladde mig åt att se Doaker.

Reser man 300 mil borde väl ens syster gå upp och säga hej.

Men nu kan du gå upp igen.

Det här är Lymon Jackson hemifrån.

Hur är läget, Berniece?

Du ser ut precis som jag trodde.

Varför måste ni föra sånt oväsen?

- Ni väcker ju grannarna. - Vi ska ha fest.

Var är flaskan, Doaker? Lymon och jag firar.

Yellow Dogs vålnader tog Sutter.

- Vad säger du? - Fråga Lymon.

De hittade Sutter drunknad i sin egen brunn.

- När hände det? - För tre veckor sen.

Vi var i Stoner när vi hörde talas om det.

Vi skrattade. Det var lustigt.

En gubbe på 150 kilo som faller ner i sin egen brunn.

Yellow Dogs vålnader ska ha knuffat honom.

Vilket nonsens. Det var nån där nere som gjorde det.

Vi har ett lass vattenmeloner.

- Var kom bilen ifrån? - Den är Lymons. Var är flaskan?

Nog har du gömt undan en flarra i ditt rum.

Lymon köpte bilen för att ha nånstans att sova.

Sheriffen och Stovall letar efter honom.

Han sover i bilen och undviker dem båda.

- "Vi hälsar på min syster", sa jag. - När ska ni åka tillbaka, då?

Lymon ska stanna. Jag åker när vi har sålt melonerna.

Ja, det är bäst att du gör det snart.

Jag vill inte ha nåt oväsen här. Tur att inte Maretha vaknade.

Är det pianot?

Ja.

Titta, Lymon.

Ser du alla sniderier? Det var dem jag berättade om.

Ser du de fina sniderierna och hur blankt det är?

- Ett sånt piano ser man sällan. - Ja, det är fint.

Jag sa ju det. Det får man ett bra pris för.

Det var det enda Boy Willie pratade om på resan hit.

Jag tröttnade på allt snack om pianot.

Du, Doaker. Sutters bror ska sälja marken. Han vill sälja den till mig.

Det är därför jag är här.

Jag har en del själv. Säljer jag melonerna har jag mer.

Får jag Berniece att sälja pianot har jag det sista.

- Hon säljer det aldrig. - Jag ska tala med henne.

Hon ger sig när hon hör att jag kan få Sutters mark.

Det kan du glömma. Berniece säljer aldrig pianot.

Jag ska prata med henne.

- Hur mycket mark har Sutter kvar? - Runt 50 hektar. Det är bra mark.

Han sålde den bit för bit, men behöll den bästa delen.

Nu ska den också säljas.

Hans bror kom från Chicago för begravningen.

Han har nåt företag med läskautomater.

Han vill gärna sälja marken. Han vill inte ha den.

Han sa att våra familjer känt varann länge och varit goda vänner,

så han ville sälja den till mig. Ge mig två veckor, sa jag.

Han lovade att vänta. Därför är jag här nu.

Om jag säljer melonerna och får Berniece att sälja pianot

och lägger ihop det med det har jag sparat,

går jag in där, lyfter på hatten,

lägger pengarna på bordet,

tar lagfarten och går ut.

Och då får jag behålla bomullen.

Jag kan anlita några arbetare.

Rensa bomullen, få mina frön och så ses vi igen nästa år.

Jag kanske planterar lite tobak. Eller havre.

Det blir svårt att övertala Berniece att sälja pianot.

Minns ni Avery Brown därnerifrån?

Han är här nu.

Han vill få Berniece att gifta sig med honom.

Han har varit här i två år. Kallar sig predikant nu.

Jag vet vem Avery är.

Han jobbade hos Willshaw. Lymon vet vem han är.

Han vill gifta sig med Berniece.

Hon har sagt nej, men han ger sig inte. Han tjatar och tjatar.

Han tror att alla vita män är höjdare, men det finns de som har mindre än han.

Han ska komma hit idag.

Berniece ska följa med till banken. Han ska öppna en kyrka.

Så jag vet att Berniece inte tänker sälja pianot.

Avery har redan försökt få henne att sälja det.

Skickade till och med hit nån.

Vem då?

Nån vit snubbe som går hem till svarta och köper musikinstrument.

Han köper allt möjligt.

Trummor, gitarrer, munspel, pianon...

Avery skickade hit honom. Han blev alldeles uppspelt.

Erbjöd henne ett bra pris.

Hon sa nej och gav Avery bannor för det.

Doaker!

Doaker!

- Doaker! - Berniece?

Berniece? Såja!

- Vad händer? - Ingen fara. Såja.

Kom och sätt dig.

Kom. Vad är det?

- Sutter... - Vad står på?

Sutter står där uppe.

- Boy Willie? - Det är ingen här.

Boy Willie!

Doaker. Vad har det tagit åt henne?

- Var är det? - Hon såg Sutters vålnad.

- Va? Inte har hon sett nån vålnad. - Han stod där!

Det är inbillning. Det är ingen där.

- Se efter själv. - Jag tror dig.

Men Berniece såg Sutters vålnad där uppe.

- Det är inget hon hittar på. - Det var bara en dröm.

Hämta ett glas vatten till henne.

Det behövs inte. Hon såg i syne. Det är ingen förutom Maretha där uppe.

- Låt Berniece berätta. - Visst.

- Seså, Berniece. - Jag...

Jag skulle komma ner hit, men då stod Sutter där.

- Hur såg han ut? - Som Sutter alltid har sett ut.

Han hittade inte ens från Big Sandy till Little Sandy.

Han skulle aldrig hitta till Pittsburgh.

Låt Berniece berätta.

Han bara stod där med en blå kostym på sig.

Han lämnade aldrig Marlin County. Skulle han komma hit nu när han är död?

Fortsätt du.

Om Berniece faktiskt hade sett honom hade hon sprungit än.

Fortsätt. Strunta i honom.

Bar han hatt?

Bara den blå kostymen.

Han såg på mig och ropade på Boy Willie.

Varför det?

- Du knuffade ner honom i brunnen. - Vad är det för dumheter?

Skulle jag gå och gömma mig i gräset bland alla hundar som han har?

Skulle jag gömma mig där och vänta tills han tittar ner i brunnen,

för att sen knuffa ner honom?

- En stor karl på 150 kilo. - Varför ropade han på dig, då?

Han böjde sig ner över brunnen. Vem som helst kan ha knuffat honom.

Var var du och Doaker när Sutter föll ner i brunnen?

Jag och Lymon var i Stoner County.

Yellow Dogs vålnader tog Sutter. Så var det.

Du kan prata om dem hur mycket du vill. Jag vet bättre.

Alla säger att det var vålnaderna som knuffade honom.

Det är han. Titta.

De hittade honom i brunnen och alla säger

att det måste ha varit Yellow Dogs vålnader igen.

Som om han skulle leta efter mig.

Vilka fantasier.

Vem vet vad hon hittar på härnäst?

Jag vill att du och Lymon går härifrån.

Gå nån annanstans. Du för alltid med dig problem.

Utan dig skulle Crawley vara i livet.

Vad sa du nu?

Jag hade inget med hans död att göra. Han var vuxen och gjorde som han ville.

Gå bara! Låt Sutter leta efter dig nån annanstans.